KD föreslår att de berömda pappadagarna, alltså tvånget att dela föräldradagarna vid barnets födelse och första år i rättvisa delar, slopas och familjerna får välja själv hur de vill dela föräldrapenningdagarna. .Jag är säker på att i så fall tar kvinnor den största delen. Det var faktiskt kvinnan som var gravid och födde barn, kanske ammar hon också. Jag brukade säga i mina föreläsningar att en graviditet är 18 månader, nio i kroppen och nio utanför och då instämde alla som hade fått barn, även pappor. Bebisar skiter i jämlikhet. De vill ha bröst och närhet. Men jämlikhetssträvan har slagit ut den biologiska processen. Stats ordinerad jämlikhet skall ske under barnets första år, sedan är det inte så noga  Att  vara gravid är inte jämlikt alls. Det är den närmaste relation vi någonsin har, vi har delat kropp med en annan människa. Det går inte att avsluta hur som helst. Någonstans vid nio månader efter förlossning brukade modern ändra perspektiv till jag  från min baby, vad händer nu med mig. Hur var det med pappan det får någon pappa skriva om.

Den ekonomiska förlusten   får pensions experter lösa antingen med betalning till pensionen eller delning från den som arbetar. Det har också visat sig att arbete med medel lön ger begränsad tilllskott till pension per år i jämförelse med dem som inte arbetar alls. Det går att missa arbetstid utan katastrofer i ekonomi.

Kanske skulle pappan ha dagar som kan tas ut under skoltiden från 7 till 13 någonting om ungarna strular.

Samtidigt som Staten reglerar vårt liv i sin iver att jämlikheten skall ske just när barn föds vill färre och färre kvinnor föda barn. Till det finns många skäl. Ett är just att vara lik männen, klara både karriär och samhällsliv samt barnafödande samtidigt. Bara förändringen i ord som föreslås från mamma till ” den som är gravid” visar kvinnors krympande värde som mödrar. Samhället sveps i väg med sällsynta minoriteter och den biologiska bestämningen är något vi kan vara utan. Det visas på flera sätt i Samhället idag. Lägg till ekonomi, situationen i Världen, ständigt utropad krigsrisk, risker att ens barn hamnar i gäng, brister i skolan och  andra faror som Statens politik har försett oss med och det heliga klimatet.  Förhållande spricker och ens barn blir ambulerande mellan två hem kanske mellan två världar, vem vill ha det livet som vuxen men barn skall anpassa sig, för de vuxnas jämlikhet. Mer… Vem vill  föda barn, sittande i bilen vid dikeskanten i vinterlandskap väntandes på ambulansen på väg till ett sjukhus långt borta når det närmaste är nedlagd.

I EUs mest jämlika land är det inte bristen på jämlikhet som gör att kvinnor föder få barn. Det kanske är precis tvärtemot.

https://efn.se/karlekskris-eller-lata-man-vad-kan-forklara-sjunkande-fodelsetal