Jag måste tyvärr gå nu, sa värdinnan vid frukosten på Bed and Breakfast. Men stanna kvar tills ditt tåg går. Det regnar ju idag. Lämna bara nyckeln i din dörrlås när du går.

Lämna nyckeln i dörren!

Hon önskade mig lycka till på resan. Där satt jag i huset på Fort Williams huvudgata  och undrade:  Fanns det kvar platser där man kunde lämna nyckeln i dörren och ingen kommer in och stjäl något eller förstör?

När jag lämnade huset satt en lapp på utsidan på den öppna ytterdörren: Kommer klockan 16. Värdinnan.

Hur många engelska serier har vi sett under årens lopp? Ofta kriminalserier. Där finns nycklar under blomkrukor  eller ovan dörrkarmen. Nu kändes det som i en engelsk serie. Nyckel i dörren. Bara de obehöriga utan moral och något ont i sinnet skulle använda nyckeln och gå in.

Övrigt var det inte så engelskt. Inga marmeladburkar eller marmeladsmörgåsar gömda i väskan, utan dessa irriterande små paket av smör och marmelad vilka man får i hotell. Te från tepåse. Det sägs att drottning Elisabeth hade egna tepåsar med sig på resor. Tepåsar för en drottning? Vad gnällde jag för.

Precis före resan till Skottland hade jag gjort en långpromenad med en granne. När jag stängde dörren och låste bara ett lås sa hon; men överlåset då. Jag skippar det för så kort tid, sa jag och hon tyckte att jag var nog lite dum.

Nej, inte lämnar vi dörrarna öppna.

Nu återstår bara bilderna och minnen från min skotska vandring. Och den där tacksamma känslan att allt gick väl, inga vurpor eller andra missar. I tält har jag alltid känt mig trygg, tryggare än i den så kallade civilisationen. Få våldsverkare riktar sig in på ödemark. Där finns föga av värde i pengar räknat att hämta.

Bilder: från Fort Williams