XX kom till sjukhuset sent på en eftermiddag med två beväpnade vakter och hon var fastkedjad till den ena med handbojor. Vakterna kontrollerade rummet och toaletten samt sköljrummet. De satt fast handbojorna på sängen, på båda sidorna, XX tvingades då bli liggande på rygg. De krävde legitimation av personalen. Vakterna stod sedan kvar vid dörren.
Vem var XX? Någon av Sveriges farligaste kriminella?
Nej, det var en gravid kvinna från kvinnofängelset, nu med startad förlossning. Hon var dömd till ett antal månader för några förseelser och förstås narkotikabrott. Inga mord precis. Vakterna sa att hon var en besvärlig intagen. Fästmannen satt också inne någonstans.
Ingen vill föda barn fastbunden och med två manliga vakter. Så jag krävde henne fri från handbojor och ut med vakterna. Efter några väldigt fasta ord gjorde vakterna så. Jag tog deras telefonnummer och visade dem till fiket. Jag ringer när hon är klar att åka tillbaka, sa jag.
Jag tog på mig vaktansvaret. Hur skulle det ske, inte visste jag. Men jag stannade kvar på jobbet, hela långa kvällen. Barnmorskan beslutade sig också att stanna kvar, det fick bli övertid. Lugnast så.
Jag höll henne i handen. Allt gick väl och snabbt, Hon fick några timmar ifred med babyn tills jag ringde de sura vakterna och hon fraktades tillbaka till anstalten med barnet.
Barn under ett år vistades med modern i fängelset. Hur det är nu vet jag inte. Det gick bra med henne och babyn, de närmaste åren i alla fall när vi än hade kontakt..Med bra menar jag noll droger och ett jobb.
Några fångar har flytt under sjukhusbesöken i Norrköping. Välplanerat. Så varför är sjukhusbesöken så förändrade nu? Är det för att vi tycker synd om de kriminella? Fult med handbojor och beväpnade vakter? Man förannonserar väl inte besökstider?
Som sagt, andra bullar förr.
PS. Detta hände ca 25+ år sedan. Jag drog ibland fallet på föreläsningar – med hennes medgivande – om hur vi behandlar människor olika. Hon hade ¨bett att få komma till ett mödrahem sina sista straffmånader efter förlossning. men icke. Pengar.
PS 2. bilden har ingenting att göra med Norrköping utan är en bit av gränsmur vid Campo, Kalifornien där PCT startar – eller slutar.
De visste nog, bylingarna, att du var från Finland!
Då tordes de inte mucka gräl.
Litade nog även på dig inte minst därför…
Eller är det bara jag som är sådan?
Har fungerat utmärkt för oss hitills.
I morgon i Frdrika biblioteket ”serbiska folksånger a la Runeberg!
Med kaffe och bakelse.
Tack Anne Marie Malm för grabben…
Ha det trevligt i morgon!