80 % av Grönland består av is. Men när man tittar på isen ser det ut som om grus var den dominanta delen, inte fryst vatten.

Grönlandsisen är den näst största ismassan på planeten efter Antarktis. Av den totala arealen 2 166 086 km² i Grönland är 341 700 km² isfritt. Det är vatten, sand och tundra. Några planterade ynka träd försöker växa nära Kangerlussuaq, men de såg torra ut.

Isen smälter i snabb takt. På Grönland finns tio procent av all is på planeten, Varmare klimat ger också mera regn och snö. Isen växer samtidigt. Inte helt okomplicerat.

Snabb? Om isen skall försvinna helt lär det ta över 14 000 år  med nuvarande takt. Om detta tvistar de lärda, precis som om klimatet för övrigt. Det var dock ett varmt år, sa ortsbefolkningen. Snösmältningen kom redan i april med rekordvärme. Desto torrare, men varmt, var det i augusti. Värmerekorden slås  i rask takt.

När jag skrev detta larmade BBC om det näst lägsta isutbredning i Arktis sedan 1979 – 2000 års medelvärde. Rekordet var 2012.

Torkan syntes i några försvinnande sjöar. Små sjöar vilka var helt eller nästan förändrade till leråker. Vattendrag var också försvunna. Eventuella vad fanns inte längre, torkade, igenväxta eller bara väldigt låga. Det var i år. Andra år har mera vatten. Det varierar, sa folk.

Som många andra tog jag monstertrucken till point 660` vid Ice Cap. Först tog jag en promenad på isen. Det var lite magiskt att gå på 110 000 år gammal is. Ja, det föryngras ju med snöfallet och smältningen, men ändå, det var  liksom större än gå på en svensk liten glaciär. Man skulle kunna gå långt men risken finns att falla i en brunn eller gå genom isen.

Sedan vinkade jag av bussen och gick jag tillbaka de 37 kilometerna. Jag tältade först vid en namnlös sjö nära Russels glaciär och dagen efter fortsatte jag mot Kangerlussuaq och tältade ovan golfbanan. Det var en riktigt skön och vacker promenad på den sandiga vägen förbi glaciärer, rester av flygplansolycka från 1968, arktisk öken och till sist Sugar Loaf med 353 m höjd som dominerar utsikten.

Nu återstod bara en planerad 5 kilometers promenad till Lake Ferguson där kanotklubben huserade. Det blåste hårt och platsen var stängd och tom.

Sista natten sov jag i vandrarhemmet. En het dusch var precis vad jag behövde. Vandrarhemmet var rent, halvtomt och inga kvinnor utöver mig så jag fick ett eget bås.

Kan verkligen rekommendera vandrarhemmet!

http://www.kangvandh.gl/en/

Jag frågade efter Internet. Jadå, jag kunde försöka, sa ägaren av vandrarhemmet. Oftast blev folk ilskna och frustrerade när det inte fungerade. Det kostade 25 danska kronor för 30 minuter. Jag sparade mina nerver och struntade i att försöka. Min telefon vägrade också att fungera.

Jag överlevde18 dagar utan internet och kontakt med yttervärlden. Det var ganska skönt.