Om ett nyfött barn dör på sin första dag i livet är det en katastrof för familjen, speciellt för modern. Att vara gravid och gå genom en förlossning för att omgående mista barnet är en tung sorg, oavsett hur önskad barnet var. I Sverige är det sällsynt. Sjukvården sätter genast resurser in om ett barn dör.
Det var ett av de svåraste uppgifterna på mitt arbete som kurator för riskgraviditeter.
Men i vissa andra länder är spädbarnsdöd så vanligt att det inte ger anledning till mer än att gå hem och begrava barnet. Enligt Rädda Barnens rapport dör 3 miljoner barn på sin första dag. 3 miljoner graviditeter avslutas med en katastrof. Två tredjedelar av dessa sker i tio länder:
Indien (876 200 döda barn första dagen), Nigeria (254 100), Pakistan (169 400), Kina (143 400), DR Kongo (137 100) och sedan Etiopien, Bangladesh, Indonesien, Afghanistan och Tanzania. Även mödradödligheten är hög i dessa länder. De står också för 59 % av totala antalet i världen.
Hur är det att vara en fattig kvinna i välståndslandet Indien? Indien har stått på första sidan vid oerhört grymma våldtäkter, aborterade flickfoster, barnbrudar, surrogatmödrar … händelser som har med kvinnors fertilitet och sexualliv att göra med. DR Kongo är det sämsta landet att vara en mor i, där är barnadödlighet och våldtäkter så vanliga att det inte ens finns på tidningssidorna. Tanzania har erhållit omfattande bistånd så länge jag har kunnat läsa, men situationen för kvinnor är inte så mycket bättre, de medlen har hamnat i andra fickor än hälsovård.
Vilka är de bästa länderna för mödrar? Vi bor i ett av dem. Om man mäter mödra – och barndödlighet, hälsa, utbildning, ekonomiska och politiska möjligheter för mödrar är de tio bästa länderna: Finland som ligger etta följt av Sverige, Norge, Island, Holland, Danmark, Spanien, Belgien, Tyskland och som det tionde bästa landet Australia.
USA ligger på plats 30 och Ryssland 59.
Även i USA är riskerna stora för de unga, fattiga, svarta kvinnorna vilka har oplanerade graviditeter, föder många barn, ofta prematurt, är ensamstående och på så sätt har dåliga möjligheter att sörja för sig och sina barn. Kina har sin ettbarnspolitik men ändå dör många barn på sin första dag beroende på bristen på mödravård.
Och de tio sämsta länderna att vara en mor i är: Elfenbenskusten, Chad, Nigeria, Gambia, Central Afrikanska Rep. Nigeria, Mali, Sierra Leone, Somalia och på botten DR Kongo plats 176.
Många enkla åtgärder kan rädda livet både på modern och barnet. Men att rädda livet på ett nyfött barn ger mig många följdfrågor. Hur blir det sen? Får barnet – speciellt om det är en flicka – äta näringsriktig mat, hålla sig frisk, gå i skolan, få ett yrke, besluta över sitt liv, giftermål och avgöra själv om hon i sin tur vill bli gravid? Att bara rädda barn till ett miserabelt liv där döden står på vänteläge – är det etiskt godtagbart? Bör vi inte även göra resten? Kan vi göra resten? Finns det intresse för det? När blir mödrarna en prioritet före vapenköp, krig eller andra kostsamma mindre vettiga oftast manliga projekt? Aldrig?
Att själv välja sin partner och om man vill få barn är så självklart för oss, men inte för många kvinnor som behandlas lik handelsvara. Läskunnighet och utbildning är den första nyckeln till ett bättre liv. Preventivmedel har varit ett avgörande del av kvinnans frigörelse. Att arbeta och tjäna egna pengar ger kvinnan möjlighet att söka hälsovård och få hjälp vid förlossning, är du beroende av andras – männens – inkomster är din hälsa i deras händer. Skattefinansierad vård är inte ens på tankeplanet i många länder. Hunger och undernäring är en stor orsak till barn och mödradödlighet. Mödravård, förlossning på ett sjukhus/klinik och barnmorskor med adekvata resurser är för oss så självklara förmåner, men bristfälliga eller begränsade i många länder. Här i Stockholm gnäller vi om den gravida kvinnan måste åka till ett annat sjukhus än det utvalda för att föda, dessutom ett sjukhus som är lika välutrustad.
Abort är förbjudet i många länder, även vid risken att modern dör och lämnar barn efter sig.
Att reglera kvinnors sexualitet är intressant och viktigt för många politiker, speciellt de manliga, men det finns även kvinnor som tror sig veta vad är bäst för andra kvinnor.
Världen är redan överbefolkad om vi alla skall få en rimlig standard och miljön inte helt kollapsar. Att kvinnor kan besluta över sin fertilitet och få färre men friska barn som överlever och har en framtid är ett av de viktigaste, om inte en nyckelfråga för världen.