Lyckligt äktenskap eller fel planhalva i livet?

Ett par som var på väg att gifta sig frågade mig vad som var viktigt att tänka på innan giftermålet. Vad var det som välter äktenskap? Som skild var jag kanske fel person att fråga? Eller inte, jag vet ju vad som kraschar äktenskap. Jag skulle kunna skriva en handbok om det. Jag kom att tänka på ett par som sökte hjälp när deras gemensamma liv hade kantrat. De saker paret inte var överens om gäller alla äktenskap. Fungerar inte ens de så spricker allt eller blir ett långdraget elände.

Så till historien. Jag hade en lugn eftermiddag på jobbet, i det stora sjukhuset. Jag skulle ringa folk, avsluta några  journaler och skriva ett utlåtande till Socialtjänsten. Sedan skulle jag gå hem i tid för en gångs skull. Jag såg framemot god middag och slappa på soffan med min sambo.

Telefonen ringde. Det var en nästan desperat person som ville ha tid. När han berättade om sitt problem insåg jag genast att han inte var någon patient för mig utan för  familjerådgivning. Det var lite lurigt eftersom vår mottagning hette ”Familjemottagning” men vi arbetade bara med riskgraviditeter med sjukdomar, missbruk, HIV och liknande och spädbarnsfamiljer, inte andra problem. Familjerådgivning är kommunalt ansvar.

Jag lyssnade dock på parets problem. Han sa att hans fru stod bredvid, han hade högtalaren på. Jag tog sedan upp min lista över kommuners familjerådgivning och några privata terapeuter som arbetade med relationsproblem. Han tackade och vi avslutade samtalet. Det hände lite då och då att folk kom fel så jag hade en lista i beredskap om alla möjliga mottagningar.

Jag fortsatte att arbeta och var nästan klar. Då kom min sekreterare och sa att jag hade två patienter som väntade. Jag skulle ju inte ha patientbesök så jag trodde det var något akut. Det var så.

I väntrummet satt mannen som hade ringt och hans fru.

De hade ringt upp alla mina förslag men ingen kunde ta mot dem. Väntetiderna var några månader för första besök. Krisen var nu. ”Jag blev så arg att jag kunde ha slagit till henne”, sa mannen  ”så vi behöver hjälp nu inte om två månader”.

Jag släppte in dem. Jag började med  en lögn. Jag sa att jag måste konsultera min chef eftersom paret inte var tänkbara patienter till oss. Ja, jag sa till chefen att jag hade en rådfrågning utöver det vanliga och hon mumlade något som lät: jaja gör som du tycker jag är på väg hem.

Jag behövde tid att tänka. Jag ville inte ta i äktenskapskriser. Jag hade ju en usel skilsmässa bakom mig. Även om jag var lyckligt skild i slutändan hade skilsmässan varit en ren katastrof. Jag var säkert en dålig rådgivare i likadan situation.

För att göra saken lite kortare skall jag bara spalta upp det som paret ansåg vara fel. Det var helt enkelt de viktiga punkterna man bör tänka till och ha ungefär likadan uppfattning om innan man gifter sig. Här fanns inga likadana tankegångar. Krisen i äktenskapet hade nu nått kulmen, redan efter tre år.

De hade olika åsikter om hur pengar används. De hade olika uppfattningar om barnuppfostran fast de inte än hade barn. De grälade om politik, den ena var vänster, den andra höger. De umgicks mycket med bådas föräldrar vilka la sig i allt. De hade helt olik uppfattning om religion, den ena ville gå i kyrkan ibland, den andra påstod sig vara ateist och de grälade än om bröllopet som skedde i Rådhuset. De hade nästan slutat med sex eftersom grälen kom ofta på kvällen i sovrummet. Det gjorde inget för sex var ända bara uselt.

Hur i helskotta hade dessa människor lyckats bli gifta, tänkte jag? Ja, det hade inte varit något frieri utan en dag, ganska snabbt efter att de hade träffats, hade de bara gift sig. De var hastigt häftigt förälskade, då. Jag för min del tror att frieri  är viktigt. Det, liksom vigseln, påminner oss sedan varför vi valde varandra den gången, en lycklig stund att återgå till när allt krisar ihop sig. Kärlek är viktigt, vad är det för mening att ens gifta sig utan kärlek:  Men kärlek är inte allt, inte oändligt, inte något plåster som lappar över andra skiljaktigheter alltför länge. Även kärlek kan dö ut.

Paret ville få det att fungera,  men nu var de elaka, oförstående mot varandra. Kunde jag hjälpa dem, ge dem råd?

Jag grubblade, sållade olika smarta enkla metoder snabbt i mitt huvud. Jag arbetade mestadels med lösningsfokuserad terapi men det var oanvändbart nu. Jag skulle ju inte träffa paret mer bara hjälpa dem akut. Kom sedan ihåg en simpel metod. Kanske vore det något tills de fick rätt hjälp?

Jag föreslog att paret inte skulle göra något alls. De borde ge den andre en möjlighet att helt enkelt förbättra sig och sitt beteende utan ständiga klagomål.  Jag rådde dem bara att betrakta varann lite och se ifall den andre bättrade på sig självmant. Inga gräl i sängen. Inga diskussioner. Måste man prata med varandra om praktiska och irriterande saker skall det ske på en annan plats helst inte vid matbordet heller, stående i hallen kanske och max fem minuter var i tur och ordning.

Kanske kunde de prova detta i några veckor? Jag rekommenderade dem att boka en tid hos familjerådgivning även om det tog tid att få det. Tjata  om en tid kan hjälpa, sa jag. Ställ er i väntelista för folk kan ju hoppa av.

Inte göra något alls, bara observera? De var förvånade, nästan lättade. Jag lämnade dem att fundera ensamma och gick till köket för att dricka vatten. Puh! När jag kom tillbaka höll de varandra i handen och lovade att försöka tills de fick tid hos en familjeterapeut.

Efter några veckor ringde paret och sa att det fungerade bra, de grälade inte. Båda hade bättrat på sig lite. ”Jag hade liksom inte sett henne på riktigt”, sa mannen. ”Hon var som en främmande person.” Hm. Precis. De tackade. Sedan hörde jag inget från dem. Efter tre månader fick jag blommor från dem genom ett bud. Brevet som följe var underskrivet av båda. De hade begärt skilsmässa.  De var dock vänner nu och skiljes utan bråk.

Hur kunde vi ens gifta oss med varandra, skrev de. Vi är ju på helt olika planhalvor i livet. Olikheter var spännande då men inget att bygga ett äktenskap på. Tack för hjälpen!

Under 2017 var antalet giftermål 52 497 och antalet skilsmässor 24 210. Det sägs att sambor skiljer sig oftare än gifta. 20% skiljer sig på grund av olika värderingar och många för att känslorna helt enkelt tog slut.

Hur är det med dig? Är du på rätt planhalva med din partner?

2 reaktion på “Lyckligt äktenskap eller fel planhalva i livet?

  1. Hej.

    Det är svårt det där, och knappast lättare nu än på mormors tid. Jag tror, helt ovetenskapligt, att lika många äktenskap som borde upplösts förr men inte gjorde det på grund av tidsandan, lika många skulle idag ha fåtts att fungera om folk inte sett äktenskap som en uppgraderad variant av att ’fråga chans’.

    En kamrat frågade en gång, då hans förhållande varat ett halvår, hur man visste om det var ”värt att investera i” – ja, han är civilekonom till yrket. Vad svarar man på det?

    Är själv gift sedan tjugofem år, med samma kvinna. Att kunna gräla och vara osams utan att börja bli bitter och tycka illa om varandra är en faktor. Att komma överens om vem som har sista ordet om vad, och vem som gör vad i hushållet är en annan – som ofta både underskattas och perverteras av feministisk eller annan progressiv agenda.

    Min fru lagar mat – jag skottar snö. Hon tvättar – jag bygger torkställning och hänger tvätt. Hon stickar strumpor – jag hugger ved. Jag diskar – hon dammsuger. Jag plockar fästingar på hundarna – hon klipper klorna på dem. Att vara överens om alla dessa små saker är grunden för att kunna komma överens om de stora, och jag undrar om inte många gör tvärtom?

    Känner ett par där mannen är snickare och kvinnan anestesisköterska. Vill hon ha en altan, så avgör han var och hur den konstrueras. Känner ett annat par där han jobbar i industri och hon inom skolan: samma där. De ser till att komma överens.

    Jag tror alldeles för många istället försöker vinna, och att alla dessa ständiga små nålstick av småsint oginhet är vad som inleder dödsdansen i infernot: ”Jag hämtade på dagis igår!” – ”Ja, men jag körde på träningen i helgen” – ”Men jag…” Och så vidare utan att någon kan vinna.

    Äktenskap där parterna direkt gör illa varandra är givetvis en helt annan sak. Tyvärr typiskt för pundare, vilket jag sett mer än jag vill tänka på. Man håller fast varandra i sk*ten och förenas i att gå under tillsammans hellre än att inse att man inte kan hjälpa någon innan man själv är helt ren, och kanske inte då heller.

    Kommer aldrig att glömma hur jag rodnade när vigselförrättaren var klar med sitt, och svärmor lutar sig fram och teater-viskar: ”Ni har väl kommit ihåg att tacka?” Borgerlig vigsel – jag i de fåtal plagg jag hade som inte var fulla med hål, och min fru i sin mors mammaklänning.

    Det kanske är som med träning – en del vill vara vältränade, och tar alla genvägar de kan hitta från självsvält till steroider; andra accepterar att man måste göra jobbet för att det skall bli bra.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  2. Att dela vardagen smidigt i stil ”den som är bäst på saken gör det men båda ska kunna utöver det som kan lejas bort” gör att konfliktytorna krymper. Men idag anses det som förtryck av kvinnan.

Kommentarer inaktiverade.