Till sist hamnar de flesta där – i sjukhussängen. Efter flera timmars väntan på akuten, flera läkare som  inte vill ha en ny patient till sin avdelning, oavsett orsaken, när födelseåret är före andra världskriget, hamnar de äldre sjuka på geriatriken. Det är slasktratten för de gamla, en avdelning för de overksamma. Som anhörig behandlas man snällt men lite nedlåtande. Vi makar/sambor är ju ofta gamla med och förväntas inte fatta så mycket. Personalen är ganska självgående och förutsägbar, det vill säga de drar alla över en kam. Är man på geriatriken är man en orkeslös person och behöver genast en bostadsanpassning, dietist och hjälpmedel. Tanken är god men kanske överdriven. Ingen tror riktigt att bara några dagar sedan var man en vanlig frisk fungerande äldre person, men sedan hände något oväntat som välte oss till sängen.

Väl på avdelningen tas det prover, tas mera prover och ännu mera prover. Sjuksyrrorna stirrar på sina datorer medan patienten ligger där han ligger och ingen bryr sig egentligen om hur han som person mår.

Det är svårt att bli gammal. Hasse Alfredsson sa just det på sin födelsedag. Det är i alla fall svårt att hamna på sjukvården som tidigare frisk person. Man har ingen vana! Oavsett vårdens höga kvalité är bemötandet opersonligt och mekaniskt. Idag är det datorn som är den sjuke.

Politikerna har fantasier om IT som frälser oss från ondo. Egna virtuella rum fixar det mesta, varje patient kan gå till nätet och vips är det klart. Kanske kan det bli delvis sant när den generationen som nu växer upp med en bärbar redan på lågstadiet blir vårdbehövande, men knappt med dem som belastar vården mest nu: de över 75 och multisjuka gamla.

Jag tror att Internet är ett utmärkt hjälpmedel och informationskälla men jag tror också att politikerna i sin iver att förbilliga och effektivisera sjukvården glömmer att vården bygger på mötet mellan två personer – patienten och läkaren/sjuksköterskan. I det mötet skapas samförstånd om situationen som är nödvändigt för att vården fungerar. Det andra är att de flesta som söker vård är äldre och de går inte till datorn utan till människan. Vi är liksom vana med det, att prata med varandra. När man blir sjuk och över 80 år, går man till vårdcentralen och blir skickad till akuten, inte till Internet för att lösa problemet själv. Ta din säng och gå funkar sällan.