Jag städade bort en del personliga papper vilka var helt onödiga att spara. Vissa hade följt mig i tiotals år till ingen nytta. Allt detta som aldrig mer kommer till användning tuggades i strimlor.

Vad sparar vi och vad är bäst att slänga? Släng det som inte längre behövs, det som inte väcker glada minnen. Men lita inte på att Internet bevara det som är viktigt, som oersättliga  bilder, försäkringar, betyg till exempel. Än så länge är papper oslagbart och behövs i vissa fall.

Att städa minnet och det som besvärar en är däremot svårare. Orättvisorna. Misslyckanden. Brister. Förluster. Varför minns jag mina tabbar men mindre av de lyckade sakerna? Det misslyckade händelserna i minnet är kanske ett slags varningslager. Gör inte om det.

Som äldre drar man slutsatser på bättre sätt och gör inte samma misstag – förhoppningsvis – om och om igen. Livserfarenhet ger bredare tankegång. I bakljuset av ens liv ser man resultatet av våra göranden, Det är inte alltid så lyckat.

Livet levs nu, men

förståelsen kommer efteråt.

Ens del i Världen och Samhällets utveckling blir obefintligt som gammal. Vi gamla, kvinnorna speciellt, är närapå osynliga i Samhället. Dock har vi en del kunskap och erfarenhet som bara ruttnar till ingen nytta. De yngre börjar ofta som på vitt blad. Eller med nya tankar och inte våra gamla slitna. Ibland undrar jag när mitt arbetsområde är aktuell i Media: hur kan de bara göra så galet!

Men allt är i rörelse. Ingenting är statiskt. Utveckling och avveckling sker i varje sekund. Det känns, tyvärr, som om det negativa, det som hotar vår existens dominerar i Världen. Jag undrar ofta: vart finns de smarta människorna?

Hur ser världen ut om tjugo, femtio, trehundra år? Vad har förändrats, tillkommit och försvunnit? Kan vi ens föreställa det? Vi har väldigt lite att sätta mot naturliga förändringar. Vi kanske inte ens finns här. Vi kan ha själva förstört allting, hela vårt livsmiljö.

I alla fall har politikerna ingen längre plan än till nästa val, om ens det.  Känns som de har inga grundläggande  frågor  att lösa, förmår  inget mer bestående.  Kanske vill de inte för att svaren är större än dagens viktiga frågor.

Time will tell, it always does.