I början av mitt liv i Sverige bytte jag arbete flera gånger. Då var det en bra arbetsmarknad. Fabrikerna skrek efter folk. Ett tag arbetade jag i en stor metallindustri som svarvare.
Nej, jag var inte utbildad men maskinen var enkel att sköta.

Jag var deras första kvinnliga svarvare och fotograferades genast till en broschyr som publicerades utomlands. Kvinnor kan. Jämlika kvinnor. Jag tjänare riktigt bra. Trots att jag senare utbildade mig dubbelt i Universitet tjänare jag aldrig lika bra som dåtida metallare.

Det var tvång att tillhöra fackföreningen LO/metall. Man fick tre dagar att skriva på. Skrev man inte på fick man gå. Jag läste ordentligt och insåg att en liten del av fackpengarna gick till Socialdemokraterna. Det var osäkert om man blev partimedlem också. Ingen kunde svara på det.
Som finne kunde jag inte rösta och var också osäker på om det var lagligt att tillhöra i ett politiskt parti. Så jag begärde nedsatt avgift. Svar var nej. Jag ställde kravet igen.
Pengar till sossarna? Inte jag.

Nu började några till finnar att morra. Varje krona var värdefullt. Inte skulle vi betala för ett politiskt parti. Facket gav sig snabbt, kanske var de rädda för myteri. Vi fick några kronor lägre avgift. Hur de gjorde det vet jag inte, för inte var sänkningen för andra än vi som gnällde.

Min allergi gjorde det till sist omöjligt att arbeta i en hall med metalldamm. Jag bytte arbete och började läsa till studenten samtidigt. Som sagt, jag saknade den goda lönen.

I dagarna har Regeringen diskuterat om sossepengarna i fackavgiften. Vissa har blivit även automatiskt medlemmar i partiet. Hur ser det ut med samtycke och föreningsfrihet?

Regeringen beställer nu ett förslag som innebär att LO-medlemmar måste samtycka till att en del av medlemsavgiften går till Socialdemokraterna. Men det var inte så enkelt. Protesterna haglar. I praktiken drabbar det ju bara sossar. Socialdemokraterna är de enda som får bidrag till Partiet från fackavgifter.

Jag gjorde protesten i början – 60 talet. Det har tagit lång tid för att ens diskutera utmätning av pengar till ett visst parti och föreningsfrihet. Allting tycks vara krångligt nu. Då gick det att vägra men någon allmän diskussion blev det ju inte. Tystnad rådde. Vi var ju bara några stycken griniga giriga finnar som gnällde på en arbetsplats.

PS. Det sammanlagda ekonomiska värdet på fackets stöd har vi uppskattat till över 90 miljoner kronor, uppdelat på tre olika delar. 50 miljoner kr i centralt stöd genom LO:s valrörelse, 35 miljoner kronor genom samtalskampanjen som genomförs av respektive förbund och 6 miljoner kronor i kontant stöd till partiet. Kampanjen finansieras av LO-medlemmarna och beskrivs som en insats för att ta tillvara medlemmarnas intresse i politiken. (Timbro 16/8 – 22. LO:s plattform inför valet 2022)

https://tt.omni.se/regeringen-bestaller-forslag-om-lo-bidrag-till-s/a/eM0RQ9