Bara ett ögonblick var sjöstranden lysande röd i kvällssolen. Jag lyckades ta en bild. Den nästa var mörkare. Om några minuter hade ljuset försvunnit. En blek höstnatt la naturen i vila.

Hur ofta lyckas vi fånga de sällsynta ögonblicken?

Inte bara i bild utan i göranden. Den minuten som kunde ändra hela livet eller en viktig bit av det.  Ögonblicket då konsekvenserna av våra livs val är så klara. Då vi gör en avgörande förändring.

Eller låter bli.

Nu tänker jag inte på de planerade förändringarna utan då livet skriker efter förändring, en stund då vi inser att det går inte längre. Det är ofta i relationer sådant ögonblick inträder, men även i arbete, kanske i ens ekonomi och speciellt i vårt eget beteende.

Fortsätter vi så dör vi, om inte bokstavligen.

Så här i början av året gör många nyårslöften. En del har redan brutits. Den där cigaretten. Bara ett glas vin till och sen är det slut. Något som lockade i skyltfönster och budgeten var redan överskriden. Träningen som  hoppas över idag. Gräl. Mer…

Men hur många har gett löften att lyssna på sitt inre, ta vara på de ögonblicken då hela vårt väsen signalerar om behovet av att rensa vårt liv?

Det är så svårt att bryta vanor. Det är ännu svårare att bryta upp från ett liv som förgör oss. Ett liv där vi aldrig är lyckliga, inte känner oss uppskattade, där våra drömmar knappt existerar. Liv som liksom äter upp oss. Det är oerhört skrämmande att inse det och sedan göra något.

Vad vill du ändra i år? Eller hör du till de sällsynta människor vars liv är exakt som du önskar? Inte en sak att förändra?  Inget som skaver? Inga förhoppningar?

Gratulerar i så fall. Eller ska jag hellre beklaga? Livet är en pågående förändring, ingenting är statiskt hur än du önskar det.

God fortsättning. Ta vara på de ögonblicken som  talar till ditt inre eller till och med skakar om dig. De är de som är värdefulla, inte den dagliga lunken.