Nu har mina raggsockor börjat sin resa mot Ukraina. Sockorna är inga lyxvarianter, bara helt vanliga, men garnet är fin ylle/syntetblandning som borde hålla länge. Det har varit många sticksugna som stickat strumpor och de som inte stickar har köpt. Ett litet bidrag till ukrainska soldater som försvarar Europas gräns.
Ett krig som har pågått 193 dagar idag.
Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Som att sticka ett par raggsockor.
Jag har en del garnrester. Kanske kan det bli något annat? Men hösten är för fin än för att sitta inne. Så fort jag har packat upp efter en vandring längtar jag ut tillbaka till det vilda.
Adress och info i inlägget nedan.
Hurra Elina, ropar både Astrid och jag!
Tack! Det blev lite pengar också till en insamling. Motsvarande det nya bidraget sossarna skickade i pension så lämpligen före valet. Kändes som blodspengar.
Tack för att du skriver. Hinner inte alltid kommentera. Oftast har du sagt allt som behöver sägas.
Jag börjar tro att man som individ bör verka för familj och vänner, lokalt – eller med ett par sockor. Historiska strömningar och politiska skeenden rår man inte på. (Hade någon liknelse om kapten respektive passagerare på ett stort fartyg, men det blev för långt.)
Hos profeten Jesaja och andra går att läsa en del om ”kvarlevan” (engelska ”remnant”) – det fåtal som Gud tycker det är viktigt att nå, uppmuntra, hålla hoppet vid liv i; de som kommer att återuppbygga efter snart förestående krig.
(Jag kan inte min bibel, men det finns en bra essä av Albert Jay Nock – ”Isaiah’s Job”. Nock är tämligen pessimistisk – hans ”Our Enemy, the State” visade redan 1936 vartåt det barkade.)
Någon diskuterade i förbigående Amish och Chassidiska Judar, som inte deltar i samhället i stort om de inte måste. I USA har de klarat att bevara sin kultur bättre än många.
Med anledning av förra texten: Jag minns och har sparat din fina text om ”Om kattungar och små barn.” Precis så.
Jag saknar att bli väckt under natten av katt. Hon blev bara två år hos oss, kanske fyra sammanlagt – vet inte exakt hur gammal hon var när hon kom.
Grannkatter passerar och betraktar oss från trädgården. Kanske är det vårt syfte, att underhålla katter och andra?
Det som finns, det finns just nu. Tag tillfället i akt och uppskatta det just nu – det är nog den enda sanning jag lärt mig efter nästan fem decennier här.
Jag blir glad av dina tänkvärda kommentarer. Tack!
ja, det vi har är nuet och hur ofta slösar vi bort det.
Ronald Reagan sade en gång: ”The nine most terrifying words in the English language are, ”I´m from the government, and I’m here to help.”
Det stämmer nog bra i dagsläget lite varstans.