Samtidig som gubben skall flytta till ett demensboende har jag en egen att göra lista som har vuxit till 49 punkter varav 15 är avprickade. Jag ska åka till USA för sex månader och vandra. Att fylla blanketten för visumansökan var inte helt enkelt. Ingenstans gick det att fylla i sanningen att jag bor i tält och skall vandra Pacific Crest Trail, 2655+ mile.
Hela? Jag är ganska envis men usel på att vada och vad finns det gott om. Jag går så länge jag orkar. Denna gång har jag inte planerat så blodigt som de andra längre vandringarna.
Jag ska hyra ut lägenheten under tiden vilket innebar en annons på Blocket. Jag ser att ca 1020 sökanden, ca 3 030 bostäder försöker finna varandra på Blocket inom Stockholmsområdet. Det borde ju gå på ett nafs att hitta en hyresgäst eller bostad?
Inte.
Att hyra ut sin lägenhet i andra hand är en omständlig procedur som snor orken. Jag fick 54 svar. Många, kan säga de flesta, var inte tänkbara som godkända hyresgäster för min strikta hyresvärd, inte heller för mig. En del svaranden hade missförstått vad jag skulle hyra ut och mina krav som inga rökare, djur eller barn. Lägenheten är inte lämpad för barn och jag är allergisk. Man läser mycket tragik i svaren men jag är bara en som vill få in hyran under tiden och lägenheten hel när jag kommer tillbaka. Jag är inte någon som kan idka välgörenhet.
Bostadsbristen, om det finns, är någon annans ansvar.
Det är viktigt hur man bor. Så flera av dem som vill hyra önskar någon slags dröm. Lägenhet i centrala Stockholm utan köande eller några miljoner. Krav på olika saker som stora fönster mot söder, fin utsikt, grönt, diskmaskin eller finare område med lägenhet av bättre klass. Lång tid, helst flera år. Jag saknar önskemålen. Det är inget flashigt utan mer trist lägenhet jag bor i – om man ser på önskelistor – och vill hyra ut. Fungerande lägenhet med det som man behöver i vanligt liv från bestick till soffa och dubbelsäng samt många böcker om man nu vill läsa och en TV som säkert slocknar när som helst.
Jag bokade en visning. Att bara två par av sex inbjudna dök upp visar att marknaden är god för hyresgäster. Hädanefter vill jag inte höra något gnäll om bostadsbrist. Jag kan omöjligen vara den enda som får ett drös svar men få orkar komma till visning eller skicka ett mail med nej tack. Eller var det avståndet 16 minuter från centralen som var alldeles för långt?
Eller var det raden i visningsmeddelandet som berättade att en jurist var inkopplad som avtalsskrivare och kontrollör?
Det paret som hade anmält sitt intresse först av alla ville hyra lägenheten och skriva kontrakt direkt. Jag började omedelbart med pappersarbete till min hyresvärd som krävde mina biljetter till USA för att se om jag skulle åka som sagt, med mera. Jag tog bort annonsen när det var dags att skriva avtal. Det föll. Paret fick ett eget kontrakt på en lägenhet från en kö de stod i, precis då vi skulle traska oss genom hyresavtal med min jurist. Roligt för dem, bara att gratulera. Synd om mig.
Jag stod i ruta ett. Jag hade också kastat alla svaren i den digitala papperskorgen. Jag ville inte spara dem. Dumt?
Ny annons. Men nu stod det andra paret som tittade kvar som intressenter och de ringde med undran över vad som hade hänt eftersom annonsen dök upp igen. Och 27 nya svar.
Så, det ser ut att lösa sig men papper, papper igen. Och alla dessa kontroller man måste göra för att inte bli blåst både för lägenhet och för pengar. Hur trevliga personerna än är, är de ju inga man känner.
Vad skall man plocka ut ur lägenheten? Vad kan man låna för hyresgästen?
Jag minns hur jag fick min första lägenhet efter skilsmässan. Jag ringde, meddelade intresse och de lämnade nycklarna i brevlådan ute med en klisterlapp med mitt namn på. Sedan kom hyreskontrakt och avi per post men då hade jag redan flyttat in. Även nästa lägenhet hyrde jag utan att hyresvärden hade kontakt med mig, den tidigare hyresgästen lämnade bara över nycklarna.
Att hyra lägenhet från Allmännyttan, den jag nu bor i, innebar betydligt mer kontroll. De ville ha legitimation, sista lönekvittot och anställningsbevis. Lägenheten visades dock inte. Jag fick nycklarna och gå dit själv. Huset var nytt och byggarbeten pågick än. Senare flyttade jag till en annan lägenhet i samma hus, den jag nu vill hyra ut.
Har du hyrt ut ditt hem någon gång? Hur gick det?
Bild: nej, det är inte mitt hus utan det huset där Casanova bodde i Venedig.
Vilket svårt beslut! Jag vet inte om jag skulle klara av att hyra ut vår bostad till fullständiga främlingar utan att tömma det helt på personliga ägodelar, vilket i sin tur förmodligen skulle kosta lika mycket i förvaring som hela vinsten?
Men å andra sidan har jag svårt att lämna ut nyckeln ens till människor jag känner och litar på, så vad jag tycker är inte mycket att bry sig om. För att inte tala om hur främmande det skulle vara för mig att ge mig ut på en ensam halvårsvandring på Pacific Crest Trail .. var det nu är och hur det nu ser ut? (jag ska googla genast)
Rent ekonomiskt är det ju vansinne att betala för en tom bostad i ett halvår när du kan göra roligare saker för pengarna, så du får lita på att juristen skyddar dig mot bordellverksamhet och annat trist, och så rekommenderar jag att du packar ner allt du inte vill förlora, har ett högt affektionsvärde eller är strängt privat och förvara det i något källarförråd eller hemma hos någon med mycket utrymme.
Usch .. jag får lite resfeber bara av att läsa om dina förberedelser. Hoppas du har möjlighet att direktrapportera på bloggen så vi får veta var du är och när du kommer hem. För min del är det äventyrligaste och starkaste momentet i hela resan att du gör den utan att ha någon att prata sönder öronen på.
Jag skulle ALDRIG klara av ett halvår under de förutsättningarna .. ;-)
Man får prata med sig själv. Tacka naturen. Skrämma björnar. Svära när allt går åt h…..e.
Som jag förut skrev: jag har väldigt nyfikna och effektiva grannar. De ringer om fel innan jag har ens sett de. Men jag har förstås försäkrat mig både hos försäkringsbolaget och två starka karlar.
Jag har hyrt ut min lägenhet under sommaren i 7-8 år.
Det har alltid fungerat bra, kanske har jag haft tur.
Det som jag varit mest oroad över har varit att mina hyresgäster skulle
föra ett jäkla oväsen och störa de andra hyresgästerna.
Hyran som för övrigt är låg har inte varit så bekymmersamt för det
är sånt som jag får lösa men arga grannar.. hmmmm det är värre.
Jag har tömt mina tre garderober och tagit med mig kläder till stugan det
som jag ville ha kvar har jag trökat in i en annan garderob som jag betraktat som
min privata och som hyresgästerna inte får använda. Allt annat har varit framme.
Det har varit viktigt för mig att veta att de har en egen hemförsäkring för min försäkring täcker ju inte deras saker.
Jag tog referens för att det ska se bra ut men i en liten stad är halva staden referenter för här känner alla alla.
Kanske diskriminering jag sysslar med men jag har inte hyrt ut till alltför unga människor och det med tanke på störning och grannsämjan.
Hoppas det löser sig och att du får en bra hyresgäst.
Skönt , ett positivt svar. Jag har behållit klädkammaren som jag ska låsa och tömt dit det jag är rädd om och mina kläder. Mina hyresgäster blir ett indiskt par, han är IT tekniker som så många andra indier. Jag antar att han inte vill bli utkastad och missa till fället här.
Så klart är jag något nervös, min hyresvärd är inte den förlåtande typen.
Skall betala uthyrningsförsäkring. Det täcker mig.
Människa…du är oroad över att hyra ut…..och i nästa mening ska du bo i tält i usa…
He he, Hur är du funtad?
Bra fråga. Går det åt h….te så har jag ju tältet. Har alltid känt mig trygg i ödemarken.
Jag hyrde ut min lägenhet i nästan tre års tid, till två olika personer. Det gick utmärkt, inga problem med slitage, betalning, störningar eller något annat. Jag föredrog faktiskt att hyra ut till obekanta, för då kunde jag sätta det pris jag ville utan krav på vänskapspris. Dock var det förstås inget överpris. Det var faktiskt i samband med första försöket att hyra ut som jag blev varse könsskillnaderna. Först prioriterade jag tjejer, men det var ingen som kunde bestämma sig eller som ens kom på visning. Så det blev en kille först som accepterade lägenheten utan att ens ha besökt den. Jag satte också ut annons via DN och fick kanske ett 30-tal svar, mest ungdomar i 20-30-årsåldern. Jag bad om referens till arbetsgivaren, för att kolla att personen verkligen arbetade där den sa sig arbeta. En person med icke-svensk bakgrund sa sig jobba på ett stort företag där även en kompis till mig jobbade, så jag bad henne kolla upp personen i fråga. Hon kunde inte hitta personen, som alltså ljög. Jag hyrde bara ut till svenska ungdomar efter det, inte en chans att jag skulle ha hyrt ut till någon fuskare.
Tack för kommentaren. Har försökt kolla personen med hjälp av min jurist. Nu väntar jag bara att min tröga hyresvärd kommer till skott med papper.