”Det är och förblir en orubblig historisk lag att just de samtida aldrig lyckas skönja begynnelsen till de stora rörelser som skall bli avgörande för deras öde.”  Stefan Zweig om den osynliga starten för nazismen och Hitlers stödtruppers ankomst. Kanske också för vår tid men med andra spelbrickor?

Stefan Zweig 1881 – 1942 var en av sin tids mest kända och beundrade författare. Han levde både under det första och andra världskriget. Den politiska situationen före andra världskriget, att hans böcker förbjöds och hotet mot judar drev honom i landsflykt. Han kom först till England, sedan till USA och sist Brasilien. Han dog i Brasilien tillsammans med sin andra fru genom självmord.

Hans bok ” Världen av igår En europés minnen” blev färdig precis före självmordet. Jag har haft boken länge på bokhyllans ”att läsa” hög. Jag borde ha prioriterat den. ”Världen av igår” är en storartad läsupplevelse. Det var som att komma in i Europas kulturklubb – när det än fanns. Zweig känner alla, reser, träffar alla men tränger sig aldrig på. Hans beundran för de andra är märkbar fast han själv var bland de största av alla. Kända namn vimlar förbi, ibland måste man slå upp de. En del har jag  läst i skolan, på den tiden då kultur och bildning ansågs höra till utbildning.

Två gånger drabbas Europa av krig. Det första förändrar Europas karta, nya stater kommer till. Återhämtningen sker ganska snabbt. Han besöker Ryssland, nu Sovjetunionen, när revolutionen än är en förälskelse från folkets sida. Han upplever mellankrigstiden före Hitler som positiv, som de goda åren.

Zweig tar inga politiska ställningstaganden. Han är för enighet, broderskap, Europa, den öppna världen. Har vill inte blanda sig i, han är en författare och vill leva i den kulturella världen. Han har svårt att anpassa sig sedan som flykting, en utan sitt lands pass i en värld med gränser och slutenhet. Kanske är det som tar livslusten ifrån honom?

När Zweig skriver om upptakten till andra världskriget blir det obehagligt både för honom och läsaren.

Han beskriver de steg Hitler och stödtrupperna tar för att forma sitt rike. I början nästan osynligt, ett litet steg i taget, sedan lugnt, något som tyska folket accepterar och flyter med. Sedan nästa. Tills lagar är urgröpta. Tills böcker bränns. Tills snaran dras kring judar. Zweig är icke önskvärd och flyr i tid. Zweig beskriver engelsmännens förhandlingar med Hitler då bedragen Chamberlain, än inte i verkligheten, ropar ut ”peace for our time”

Peace for our time?

Ett  litet steg i taget? Det är som om nutiden tränger sig på. Det känns så nära, så som det vore något samtiden gör och planerar fast med andra spelare.

Jag är pessimist om världsläget, handfallna politiker, bakom kulisserna spelare vi knappt vet något om, förhållandena mellan ismer, religioner, folkökning, hat, vapentillgång, de katastrofala sätten att lösa problem.

”Vi möter tiden som den söker oss” (Shakespeare), skriver Zweig.

Läs ”Världen av igår”. Den är lysande. Den är historia över en tid som gick till spillo.  Den äger en giltighet för vår tid. Den har mycket att säga till nutidsmänniskan. Men lyssnar vi?

Läs gärna också:

 

Den brända boken Amok är från från Wikimedia:

Surviving copy of Zweig’s novel Amok (1922) burned by National Socialists.                   Bild: By Fraktion DIE LINKE. im Bundestag – 120510 LgdV Buch nah-200dpi, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=25771420