Ett plusbarnbarn önskade sig en väska till födelsedag. Det var helt ok önskan och jag gjorde upp med modern att köpa en väska. Men sedan kom barnets information om hur väskan skulle vara. Hon önskade en väska av visst märke. Jag kände inte ens igen märket så jag surfade och hittade väskor från 3000kr och uppåt, långt uppåt. Hur kunde en 11 åring ens veta om det märket? Ja, i hennes klass fanns faktiskt barn med en sådan 3000 kronors väska. Vem köper 3000 kronors väskor till en femteklassare? Är de fullständigt galna? Vad köper man näst? Det finns ju väskor för 60 000 kr och mer.
Jag köpte en liknande väska för 450 och barnet var jättenöjd. Men tanken skavde. Ger vi för mycket till våra barn? Dövar vi samvetet över tiden vi inte ger dem med en dyr väska? Eller måste det synas att vi har råd? Måste barnen bli vår ekonomins skyltdockor?

Har barnen redan märkeshysteri? Dum fråga. De har det. Fråga en tolvåring vilket schampo man ska köpa för glansigt hår. De vet. Vilken mobil man bara måste ha. En väska är inte bara en väska, det är ett utropstecken utåt. Och jag är säker att flera barn funderar just nu hur de ska se ut på skolavslutningen.

Minns ni Mona med den röda väskan hon ställde längst fram på bilden med alla partiledare. Hon ställde väskan synligt vilket orsakade en dispyt. Många reagerade över att en representant för ett arbetarparti gick med en dyr väska. Men Persson fick ingen kritik för sin 57 000 kronors väska. Det är skillnad på olika statussymboler och deras brukare. Median i Sverige brukar syssla med oviktiga saker så Monas väska blev en följetong.

Behöver vi statussymboler? Vad kompenserar vi med dem? Maktlöshet? Alla – nästan – har ju en mobil så det är ingen statussymbol även om vissa tror att statusen stiger med den senaste modellen. En riktigt dyr klocka däremot har alltid ett stort värde som visar bärarens position. Väska, tydligen är en väska också symbol för vår personlighet.

Vilka statussymboler har du? Jag har inga om inte tre välartade barn, med bra yrken som bidrar till samhället, räknas. På tiden i Universitet hade jag en läderportfölj som var redan sliten men många tyckte den var överklass. Ihop med min gamla Chanel dräkt var det ingen lyckad kombination i -60 – 70 talets Universitet där vartenda ämne handlade om kapitalismens förtryck. Ingen trodde att jag hade svårt att få pengarna att räcka utan kommentarerna var spydiga om borgarbrackan. För att kompensera detta var jag tvungen att läsa snabbare än de andra.

Jag stod inte ut med vänsterns mobbargäng. Vi var tre till som läste dubbelt för att bli snabbt färdiga. Vi fyra med läderportföljer. Visst har tiderna förändrats?
Väskan har jag kvar fast den bidar sin tid på vinden. Den är alltför sliten efter 40 års användning. Kanske kan ett barnbarn ta den och vara miljövänlig med återbruk?

Bild överst: min favoritväska. Nokiamobilen fungerar än, klockan går men remmen har gett upp och  clutch är dotterns.