Tendensen att glömma ord brukar tolkas som avtagande förmåga hos de äldre. Men sedan forskarna simulerat den enorma mängd ord som en människa lärt sig under sitt liv drar de slutsatsen att det är fullt rimligt att tappa bort vissa av dem.
Sammanlagt behärskar de äldre mycket fler ord än unga. En person med stort ordförråd missgynnas i tester jämfört med en person med litet ordförråd. Testmetoder tar inte hänsyn till den enorma mängd information som de äldres hjärnor matat in och måste hantera.
Det är en myt att äldre får sämre minne. Ja, om man är frisk, utan hjärnskador och inte dement eller har Alzheimer förstås.
Det var en lugnande undersökning. Att jag ständigt tappar bort namn på bekanta, eller namnet på boken jag skulle låna eller Internetadressen till en blogg jag läser ibland var inte början på demens utan bara ett kvitto på min stora minnesbank och allt det jag har stoppat i hjärnans skrymslen under mina 9,5 år i Universitet och övriga livet. Så skönt! Kan jag förbise glömd kaffebryggare och nycklar kvarlämnade på dörren också utan att krisa ihop av rädsla att nu börjar det, minnesförlusterna?
Hur fungerar minnet för den som är stressad in till döden, utbränd alltså? När det var värst på jobbet kunde jag en dag inte öppna ytterdörren hem utan stod helt borta tills någon kom, öppnade och jag slank in. Eller när jag stod mitt i korridoren på jobbet och var hastigt osäker påvad jag skulle göra. Men tydligen gjorde jag jobbet för ingen märkte något. Jag insåg sedan att jag var slut och tog en lång semester i ödemarken. Senare märkte jag symptomen snabbt hos några arbetskamrater vilka mådde så bra men fattade inte ens gå hem från jobbet när arbetsdagen var slut, för att inte prata om missade luncher. Det var ändå på tiden då inga gick lik zombier med sin mobil och var ständigt uppkopplade.
Tar hjärnan stryk av utbrändhet? Är man utbränd, har fel liv eller är arbetet sjukt? Blir man sitt gamla jag igen när stressen är över och livet inte skaver? En gång utbränd alltid känslig? Hur mår minnet då?
Solen går ner, livet kanar mot döden och minnet likaså, i alla fall blir det trögare. Minnet finns men det är långsamt. Det vore ju tur ifall minnet höll sig någorlunda på plats i framtiden. Så att man inte tappade bort barnbarnens namn, ålder och röst så inga skurkar kan lura oss genom att låtsas vara våra barnbarn och skinna oss på pengar. Eller att vi känner igen de 30 personer från hemtjänsten vilka ger oss hjälp och släpper inte in någon skurk i stället. Vore bra att komma ihåg alla de koder man behöver i det moderna livet som bankkortet, dörrkoden, bibliotekskortet eller komma på att fylla på busskortet i tid så vi inte blir stående någonstans eftersom bussen inte tar mot pengar. Eller komma ihåg att hålla koll på sin pension så man inte tror att det finns pengar kvar en vecka innan nästa utbetalning.
Skogsbild: Linda, hjärnan från Internet någonstans-