Hur mycket av vårt liv förspills inte av väntan?

Nej det var inte någon lysande filosof som sa det utan tanken är en replik ur Indiana Jones när han gifter sig med Marion i Kristalldödskallens rike.

Men hur sant det är! Ofta väntar vi på bättre tider, den rätte, barn, mera lön, trevligare arbetsuppgifter, semester, mera fritid, nyaste prylen, den stora drömmen som skall förverkligas – någon gång. Och så passerar livet medan vi gör planer som dör någonstans på vägen.

Jag skulle … ja, det var en del  även jag funderade på att göra –  någon gång.  Varför dog planerna ut? Var de inte intressanta nog? Var jag lat? Feg? Kan jag än förverkliga något av mina drömmar trots åldern? Är det bäst att komma ihåg vad man verkligen åstadkom än att sörja över förlorade illusioner?

Så här i årets början har många av oss goda ambitioner. Nu behöver vi uthållighet för att hålla de goda löftena. Det är vårt eget ansvar. Sedan har vi samhällsfrågor vi vill förändra. Hur vi kan få de som styr ovan oss – politikerna – börja engagera sig i både i de ekonomiska problemen och världens tillstånd på ett förnuftigt sätt, är en värre fråga. Hur ser deras plan och världsbild ut? Finns det något? Finns det en gemensam plan för världen?

En ganska akut fråga är hur vi kan avväpna, bokstavligen och på den mentala nivån, de horder av terrorister som gör livet till helvete och miljön katastrofal i många länder? Det är en fråga i klass Higgs partikel eller vart i Universum finns liv.

OK, nu tar jag en penna och papper och skriver ner vad jag vill göra i år och då struntar jag i om det är möjligt. Drömma får man men att agera är bättre än att drömma.