Jultomten har gjort konkurs och Tandfen är död…

Är det så barndomens sagovärld slutar?

Jag har funderat på varför barnen jag känner och har känt inte har varit ledsna när de kom underfund med att Jultomten var bara en utklädd människa och julklapparna från affären köpta av föräldrarna. Eller att Tandfen var påhitt och guldtian kom från en omtänksam mor. Barn glider liksom från sagovärlden utan katastrofer, sakteligen byts allt till verklighet där magin har föga plats. De slutar skriva till Tomten och ringer mormor i stället.

Eller lyckas vi spara något av sagans värld till det vuxna livet? Sagorna har ofta ett budskap som ger en tankeställare – bara vi lyssnar på budskapet.

”Det är bäst att tro på tomten”, sa en femåring till sin kompis. Hon hade nyss kommit på att det hela var nog något som de vuxna lurade barnen med. ”Jag vet att julklapparna ligger i klädkammaren”, fortsatte hon och klättrade upp med hjälp av en stol. Flickorna tittade på julklappshögen där uppe på hyllan. ”Det ser lite ut”, sa den ena. ”Det är bäst att tro på Tomten,” bestämde barnen.

Låt barnen behålla sagorna. Ge en tia av Tandfen och låt Tomten komma med klapparna. Det finns nog med verklighet sedan. Men berätta också om tanken att ge i stallet att bara få. Att ge och förmedla glädje är julens budskap som vi lätt glömmer i vår materiella värld.