Maktbyte pågår i Syrien. Väl oväntat intog den islamistiska rebellgruppen Hayat Tahrir al-Sham (HTS) Damaskus.  Bashar al-Assad med familj försvann från Syrien, till någon av diktatorers kyrkogård.

Allt föll snabbt. Timing är allt.  Folk hurrade på gatorna. Nyss var de livrädda för Regeringens terrorister, nu gillar de nya makthavare som Världen har räknat till skaran terrorister.

Den nya styrande gruppen är efterträdare till utbrytargrupp från al-Qaida, som bland annat terrorstämplats FN. Som vi också har haft på de bad boys listan. Tidigare gick de under namnet Jabhat al-Nusra. Och nu hurrar många, även i Sverige.  Igår terrorist, idag hyllad. Undrar vem försåg gruppen med alla vapen, vilka stödtrupper finns bakom dem? Vad händer nu med kristna, andra grupperingar och de Assads regeringstrogna?

Det var inga glada nyheter för Putin. Varken Ryssland eller Iran kunde skydda Assad.

Det här är inte en vänlig revolution även om gruppen vill vara lite liberal och utropar enighet. Det är vapen som talar och de har räknats som islamister. Det hände snabbt, påminner om Afghanistan eller Libyen. Ett gryende missnöje exploderar och någon lyckas ta tillfället i akt efter att ha tålmodigt väntat och förberett sig. Lik andra så kallade revolutionen vänder vinden och det folk avskydde igår blir räddningen för idag. Nära 50 års diktatur, även ibland vald genom val, lämnar spår.

En stor del av syrier har aldrig levt under något annat än Assads styre.

En ny maktfaktor, eller bara vindil? Vad vill den här gruppen vet nog bara de själva. Kanske gick det för enkelt, som ett korthus rasade. Orden allas ledare klingar lite falskt. Om vi ser andra liknande snabba revolutioner eller maktövertaganden blev resultatet inte enighet och fred utan splittring och diverse maktcentra. Ja, det beror på hur hårt skruven dras. Talibanerna kunde knäcka folket. I Libyen är det röra. Irak är inte fridens oas. Syrien har levt under makten, de är vana vid det.

Mellanöstern tycks alltid vara en krutdurk. Det finns inte något att fira, än. Hur Iran och Israel reagerar är en så kallad bra fråga. Israel  har precis bombat någon forskningsanläggning i Damaskus. Israel är en maktfaktor i alla Mellanöstern trätor. Det har inte funnits hittills något alls för att åstadkomma fred mellan Israel och deras omgivning.

Flydda syrier återvänder hem från grannländer och även från Europa. Allmän glädje, i alla fall det som visas  utåt. Assad hade sina anhängare, politruker, gynnare och vanligt folk som bara existerar . Vart tar de vägen? Byts bara befolkningen bakom fängelseporten? Låt oss nu inte delta i det och försämra situationen i Europa med förlorarna, Assads folk, i nya folkströmmar.

Vi får vänta och se. Hoppas våra politiker gör detsamma och har is i magen innan de erkänner Regeringar som har makten tack vare vapen och löften. Och än så länge har HTS inte tagit över hela landet. Det kan finnas flera grupper som vaknar till livs.

Jag är också väldigt nyfiken på hur diskussionen hos Irans styrande elit låter just nu. Lite skakigt? Kan det hända även här eller i alla fall folket bli lite uppmuntrade? Ska vi släppa lite regler och så?

Men jag är ju ingen politisk analytiker trots Universitetsexamen i det som  kallas ”politiks”. Det var länge sedan, i en helt annan Värld vågar jag påstå. Linjerna vem och hur var mycket klarare.

Sky News följer:

https://news.sky.com/world

PS. Assad är i Moskva och har fått asyl enl. Al Jazeera.

https://www.dailymail.co.uk/ har en del bilder från Syrien .

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/kriget-i-syrien-det-handlar-konflikten-om

Om den nya frontfiguren Abu Mohammed al-Jawlani:

https://www.bbc.com/news/articles/c0q0w1g8zqvo

Bild från Internet, hemvändande syrier.

PS. Låt oss inte glömma att ”befriarna” är islamister som har strama regler för kvinnor.