Månadsarkiv: september 2026

PISA lutar ännu mer neråt.

Publicerat av
Svara

Årets Pisaskrik har ljudit över landets skolor. Det går bara neråt med kunskapen i våra Pisa mätningar.  Eleverna blir rent sagt okunnigare vid varje mätning. Även de starka länderna tappar i mätningen.

 Låter alarmerande. Vad beror det på?  

Det där att föräldrar skrollar i sina mobiler och visar bebisarna roliga klipp var kanske inte så bra idé, de skulle ge babyn en pekbok i stället. Och att sedan familjen umgås genom mobilen vid matbordet var inte heller det ultimata sättet för barnens utveckling.  Att framåtsträvande dagis skaffade Ipad i stället papper och penna kan också vara fel taktik. Och att skolan använder skärmar som ersättning för böcker kunde med dra ner förmågan att läsa och ge bara möjligheten att surfa annanstans än på kunskapssidor. Vem tänkte på det. Att elever är lata och vill att saker sker snabbt gärna förmedlade av en kändis och roliga så man skrattar med möjligheter att klicka likes upp eller ner var inte heller betygshöjande precis. Att eleverna hade mer makt än lärare och att föräldrar inte stödde skolan utan till och med hotade lärare när deras älsklingar inte fick som de ville var nog början till sluttande planet som välte skolan. Så klart vore det fördelaktigt också om alla pratade samma språk, helst det läraren undervisar med. Lägg till en uppsjö av diagnoser som kräver sitt men förmodligen mäktar inte skolan att ge det vad eleven behöver.  

 De som kommer in på lärarlinjen är inte de bästa av de bästa utan det är lätt att komma in så lätt att flera sedan avbryter det var inte så lätt ändå.

Men jag misstänker att allt detta är inte den hela förklaringen.

 Det kan också vara så att eleverna idag är helt enkelt mindre begåvade, att intelligensen har nått sin topp och det sjunker nu.

Fråga mig inte varför jag är bara en gamma lärarvikarie,

Det ser dock ut som ett trendbrott. Efter decennier av ökande IQ-nivåer per generation har studier under senare år visat en nedgång i bland annat Norge, Danmark, Finland och andra delar av västvärlden.  Vi måste nog sänka nivån i skolan så några kan nå det, helst majoritet. Det är kanske dags att börja bry sig även om de högt presterande eleverna i skolan inte bara de som har det svårt. Vi kommer att behöva de smarta med. Vad sägs om återinföra olika nivåer i skolan och kanske bevare mig, några små belöningar – stipendier för de bästa och  dem som höjt sin nivå, ansträngt sig alltså. Nej, det händer inte jämlikhet är det viktiga, viktigare än allt. Sådan förtryckande idé. Kommer något radikalt att hända blir en så kallad bra fråga. Och nu drunknade Pisa skriket i val röran. Vi kan nog andas ut ett varv till.

 Lite funderingar över intelligens: https://www.abo.fi/nyheter/ett-blandande-varde/

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/forskare-iq-nivan-faller-i-skandinavien

https://www.vilarare.se/nyheter/pisa-2025/Pisa-2025-fortsatt-nedgang-for-15-aringar-i-Sverige

Skolan – ständigt förbättringsprojekt | iniskogen

PS Lutande tornet i Pisa har inget med undersökningen att göra det är bara en lämplig illustration.

Undret i vallokalen och en grinig röstare.

Publicerat av
Svara

Vid val -91 hade jag en patient som var inlagd på avgiftning.   Hon hade fått välja att lägga in sig frivillig omedelbart eller hamna i vård enligt LVM tvång alltså. Hon var blandmissbrukare, mest amfetamin, dessutom bostadslös, arbetslös om prostitution inte räknas, skuldsatt och gravid, för sent med ens tanke på abort. Hon la in sig på avgiftningen. Barnafadern hade hon ingen kontakt eller kunskap om. Nu tänker ni säkert att det går ju inte, bara se till att barnet blir omhändertaget, men jag började arbetet för att bygga först upp förtroende för det hade hon ingenting kvar för någon och försöka reda ut sedan hennes trasiga liv som hade nog kollapsat redan som baby. Fanns det någonting som fungerade? Jag använde envishet och sedan lite tur. Turen kom med valet. September kom och hon ville rösta. Någon kom med hennes röstkort, hon hade adressen till någon kvar. Det fanns ingen förhandsröstning då inne i sjukhuset bara utanför. Ingen på avdelningen ville gå med henne hon skulle säkert smita nu det var därför hon ville rösta. Inte hade hon någon legitimation heller. Jag bestämde mig att gå med henne. Jag talade om hur det skulle bli om hon smet. Jag tänkte inte springa efter henne.

När vi gick mot lokalen sa hon, vad ska jag rösta på.

Det visade sig att hon aldrig hade röstat förut, hon var över 30. Jag sa att det måste du bestämma själv.  Såna som jag måste ju rösta på sossarna är de inte som ger mest bidrag. Är det så du tänker dig och ditt liv i framtiden som evig bidragstagare, svarade jag (ursäkta sossar men ni uppfattas faktiskt så av många). Hon röstade. När vi kom tillbaka till avdelningen undrade de andra patienterna vart vi hade varit, då sa hon lite nonchalant: jag har röstat. Jag vet inte vad hon röstade på men hon var glad och den dagen blev som en lampa hade tänts, terapin avancerade, planer formades, genomfördes och det höll mot alla odds. Jag vinkade sedan av henne och babyn när hon lämnade sjukhuset mot ett mödrahem  och därifrån flyttade hon med babyn till stödboende på en annan ort. Ungefär vid nästa val kom hon förbi och hälsade på med barnet och sin nye fästman denne var en polis, de hade träffats i husets tvättstuga. Hon bodde kvar på den  orten hade arbete, egen lägenhet  och tog hand om sitt barn, planerade att studera i gymnasiet och kanske mer när barnet var äldre. Hon var på sjukhuset för att ta bort en missbrukartatuering på armen, sista tecknet for sitt gamla liv. Hon sa nu att den dagen hon röstade kände hon sig normal, som alla andra och tyst bestämde hon sig att  bli det bara alldeles vanlig utan droger, det fanns inga andra val kvar för henne.

En annan som röstade fast nu i år var Nooshi Dadgostar och hon är ilsken

Runt 500 förtidsröstande väljare kan ha fått sina röster ogiltigförklarade. På grund av strul vid registrering. En av dem är troligen Nooshi Dadgostar, Hon är riktigt upprörd.. Hon tycker att nu måste Valmyndigheten gå ut med massiv information. Det är helt oacceptabelt att ens röst riskerar att inte räknas med fast man de facto gått och röstat. Valmyndigheten måste knacka dörr och ringa folk så de vet om de kanske är drabbade. Det var inte så för henne visar det sig. Val myndigheter publicerade en lista med platser och klockslag för felregistrering. och upppmanade att rösta om på valdagen.

Är det inte lite symboliskt om just hennes röst kunde vara icke godkänd .

 Vad gnäller hon på. Försmak av socialismen. Fattar hon inte den socialistiska ideologin hon förfäktar. Då har man varken valhemlighet eller fritt val kanske inga val alls. Hon förespråkar ju socialism som modell för Sverige och det är just i de socialistiska länder som ex. Ryssland och Kuba där röstningen manipuleras av myndigheter eller är redan förutbestämd. Nu har hon fått prova på det en dag. Inget att gnälla om? Jag menar inte och tror inte att Vänsterpartiet skulle drabba röst rätten inte heller att det är ok med fel i röstningen, men nog borde vänsterfolket tänka på vilken ideologi de hyllar innan de börjar gnälla.

 Nu visade det sig att hennes röst var rätt registrerad, men hon skall rösta om för säkerhets skull. En röst på henne själv, gissar jag.

Problemet handlade om att en del väljare fått en annan väljares röstlängdsnummer och inte registrerats på rätt sätt. Det beror på att röstmottagaren har börjat ta emot en ny röst utan att den föregående väljarens röstmottagning har avslutats. Kanske mer utbildning för nästa val.

 Jag förtidsröstade igår och de var väldigt saktgående och båda två stirrade på rutan så det blev nog rätt. Rätt parti? Det finns inget rätt parti utan kanske bäst möjliga med en gnutta ideologi åt ens egen världsuppfattning. Vad som blev rätt eller ej syns först efteråt så där om fyra år beroende på ens preferenser.

Minns du vad du gjorde den elfte september 2001?

Publicerat av
2

Jag tror att vissa händelser sparas i våra minnen, både goda, fantastiska och skrämmande. Jag har mitt första minne kopplad till krig. Den som har varit med i ett krig – som deltagare, åskådare, drabbad – minns det för evigt och är alltid påverkad i sin världsbild och tilltron till samhället och människor. Det finns andra viktiga minnen. Som dagen då jag fick mitt första barn. Andra trevliga personliga minnen finns i min minnesbank.

Och 11 september.

Jag satt hemma och skrev den dagen. Kände mig trött och stel i kroppen. Gjorde en kopp cappuccino och satt på TVn, Euro News. En skyskrapa brann, det ena tvillingtornet. Reklam för en actionfilm, trodde jag. Då flög ett plan in i det andra tornet och jag förstod att det var ingen film.

Det var annat.

Jag höjde ljudet. Jag bytte kanal, bytte kanal och överallt var det samma bilder. Oavsett avståndet hade rökmolnen i World Trade Center trängts in i våra vardagsrum. Och det var inte behagligt.

Jag blev sittande vid TVn. Jag vågade inte ringa dottern vars dåvarande sambo var flygare och just då ute på rutten New York – Stockholm.

Jag tror att världen förändrades den dagen. Visst, den hade förändrat sig i flera gånger, jag minns t ex Cubakrisen – men detta var så påtagligt för oss som levde nu. Världens maktcentrum skakades inifrån. USA, som vi hade ropat vid krisens stund, var så sårbar. Världens tyngdpunkt vippade. ”Jag förstod inte att vi var så hatade” sa Oprah i sitt TV program. Jag tror hon uttryckte många amerikanares tankar. Jag är övertygad om att från denna stund började vi betrakta muslimer på annat sätt. Vilka var de? Varför tog de inte avstånd?

Vad lärde vi av det? Inget? Det är tio år sedan och världen är inte tryggare, fredligare eller säkrare. Kriget mot terrorn började med militära insatser i Afghanistan utan positiva resultat. Irak …mer. Den vanlige svensken ser det ganska begränsat, kanske vi flygkontroll när något olämpligt har hamnat i bagaget. För andra delar av världen är terror vardagsmat. Det är dock inhemsk befolkning i muslimska länder som oftast blir terrorns offer. När som helst kan du sprängas i bitar vid någon grönsaksmarknad i Pakistan eller Afghanistan. USA s försök att tukta världen med sina vapenbröder har inte lett till fred utan fortsatt osäkerhet. Just nu rättar vi till i Libyen. Vissa kallar det nykolonialism. Världens befolkning har alltid rört sig mot något de tror är bättre och de starkaste och driftigaste har tagit för sig. Förr slavar – nu olja. Förr invandring ut ur Europa till USA, till indianernas mark – nu trängsel i flyktingläger hos oss, kanske från de länder vi försöker befria.

Det känns som om vi inte kommit så värst långt som människor.

Eller är tanken om frihet och demokrati det som sakteligen vinner?

Var störtandet av Saddam ett budskap att folket i Irak kan bestämma själv? Är Iraks fria val en signal om demokrati till andra länder i området? Är rätten att få tycka vad man vill, surfa vart man vill och skriva vad man önskar värt bomberna, förstörelsen, dödsfallen? Eller är det ingen frihetskamp vi bedriver med USA i spetsen, utan vållar bara lidande, en hög lik och sprängda hus framkallad av begäret efter makt och pengar?

Finns det inga andra vägar? Finns det inga ledare med mänsklighetens väl i tankarna? Kan vi inget annat språk än vapnens?

Vi borde ha en stilla stund på 11 september. För att minnas alla offren från just 11 september, offren av alla andra terrorattacker utförda av grupper eller enskilda – som sist i Norge – och minns också alla de andra offren vi – medborgare på jorden – tagit livet av med bomber, vapen, vid något vi inte ens kallar krig utan rättvisa eller befrielse.

ÅTERPUBLICERAD från 220911

Septemberminnen.

Publicerat av
Svara

DAG 129 den 8. september 2018 hade jag nått 2108 mile märket på PCT  vid Timberline loge. Hösten hade kommit men det var inte än kallt. Timberline var en gammal fin  hotell med  skidanläggning vid Mt Hood. Det var tillåtet att tälta i en närliggande skogsplätt.  Det fanns automater att handla från samt en presentshop som hade lite mat också. Vid regn kunde man sitta inne i affärshuset och det fanns dusch ute för PCT vandrare dock bara med kallvatten. Jag försökte hyfsa till mig, senaste duschen var en vecka sedan. Jag köade till restaurangen och åt en brakmiddag. Det var dags att fira lite. Bara 550 mile kvar av leden eller något mindre för jag tänkte ta en omväg och åka båt en bit. Morgonen därpå åt jag frukostbuffé. På leden hade vi pratat om just frukosten eller lunchen på Timberline då man kunde äta hur mycket som helst till hyfsat pris. Det var en frukost med allting i.

Hösten var alltid min bästa tid, de flesta av mina vandringar hade skett i augusti september.  Efter frukosten var jag igen på väg.  Det blev några regniga och kalla dagar till nästa stopp. Men det ser fint ut när jag riktar kameran mot Mt. Hood, stratovulkan, som anses kunna  få utbrott, vars 3429 meters höjd ser snäll ut från leden. Det var skog, brandareor och några vad , tills utsikten kom mot  Columbiafloden gränsen mellan Oregon och den sista delstaten Washington och Cascade  Locks med affär och tvättstuga. Sista natten kröp temperaturen under noll men det vara bar ett skrämskott så länge.

 I motellet där jag tog in arbetade en äldre svensk. Han hade dock den glömt svenskan och hur han hamnade där var också luddigt men en dag kom han till Cascad Locks och fick arbete på motellet och stannade, det ungefär 40 år sedan. Kanske jag ville göra det samma. Det fanns inte mycket att göra på platsen, fördelen var ju naturen omkring.  Jag duschade, åt frukost, gick till tvättstugan och fyllde på mat.  Sedan gick jag över Bridge of the  Gods och fortsatte.  Bron blivit känd från filmen Wild som bygger på Cheryl Strayeds självbiografi  då hon gick ca 11oo mile av PCT från Mojave till Cascade locks och filmens slutscen sker på bron. Dessutom hade hon noll vandrings erfarenhet. Hon blev idol för många vandrar flickor.

Brobild från nationelll park service  https://www.nps.gov/