Ingen kan säga att läget i Sverige eller i Världen är något ljust och roligt, tryggt och kreativt. Så jag tänkte på trevliga 100 års minnen. Men dit hör också en sjukdom som tog en miljon personer per år i Europa.
Först en nyhet om plastpåsar.
En glad nyhet är Statens missräkning: plastpåseskatten. Staten trodde sig få in 2,1 miljarder på skatten, men icke. Vi har köpt egna kassar och använder de hopplösa papperspåsarna till frukt och grönt, eller egna flergångspåsar. De nya påsarna i papper är obrukbara till sopor, de håller inte för våta saker. Om de är mer miljövänliga än plastpåsarna som redan tillverkades av återbrukad material lämnas som övning för de miljöfrälsta.
Sedan skatten infördes har försäljningen av plastpåsar alltså minskat ordentligt. Svensk handel uppskattar nedgången till 75 procent.
Skatten har inbringat 174 miljoner kronor under 2020, visar Skatteverkets kommande årsredovisning. Det är drygt 1,9 miljarder mindre än de 2,1 som budgeterades för.
Men skärp er nu! Plastpåseskatten måste minska, gör revolution i liten skala, köp inga påsar! Minska ditt skatteuttag!
100 år sedan var det första riksdagsvalet då både män och kvinnor fick rösta. Nu mera finns kvinnor i alla positioner i Samhället, i Regering, Riksdag, Myndigheter och även på Elefantkyrkogården. Ve den som inte prioriterar kvinnor till något högbetalt än mansdominerat. Då får du som chef förklara dig varför du inte i år heller lyckas anställa en kvinnlig IT- tekniker eller programmerade från det ”missgynnade” könet.
Dock finns det nya grupper som också skriker om rättvisa enligt sin missgynnade ursprung, hudfärg, sex och egna val av kön vilka borde uppmärksammas rättvist . Hur blir det när kraven om att själv få bestämma vilket kön man vill ha blir faktum? Vissa politiker föreslår införandet av tredje juridisk kön. Räcker tre? Vem är då diskriminerad?
Rättvisa är föränderligt och orättvist hur man än gör. Ja, nu var jag diskriminerande med ordet ”man”. Fy på mig.
Tuberkulosvaccin (BCG) fyller också hundra år.
Efter 13 års forskning skapade de franska bakteriologerna Albert Calmette och Camille Guérin vaccinet mot tuberkulos. En av de stora medicinska framgångarna Världen har.
I och med inflyttning till städer på 1800 talet spreds tuberkulos lätt med fattigdom, trångboddhet och dålig näringsstandard som bidragande orsak. Under 1800-talet var sjukdomen dominerande dödsorsak inte bara i Sverige utan också i hela Västvärlden. I början av 1900-talet dog ca en miljon européer årligen av tuberkulos.
531 869 personer har avlidit av covid inom EU/EEA i skrivandets stund. Även nu skyller man delvis på socioekonomiska faktorer som bidragande orsak.
Än 1930 var tuberkulos den vanligaste dödsorsaken och stod för en tiondel av alla dödsfall. Efter andra världskriget påbörjades massvaccinering och effektiva mediciner tillkom. Vaccinet ingick i barnhälsovårdens program. Vaccination av barn slopades 1975, idag vaccineras bara riskgrupper vid behov. När jag fick arbete på en Kommunförvaltning och senare i ett sjukhus på -80 talet krävdes hälsoundersökning med lungröntgen.
Än finns det barn, nu gamla, som minns när deras mor eller far skickades till sanatorium och aldrig återkom.
Thomas Mann, (1924): sa i ”Bergtagen”: ”livet är som att vara lurad på livet överhuvudtaget” I boken besöker huvudpersonen Hans Castorp sin sjuke kusin i ett sanatorium. Men efter att läkaren konstaterat att även Hans Castorp är sjuk blir han kvar där i sju år. (Det är länge sedan jag läste den boken, knappt minns det.)
Under 2019 rapporterades 491 fall av tuberkulos i Sverige. Flest fall tillhör gruppen födda i ett annat land, de utan vaccinkampanjer.
Nej, vi vaccinerar inte eller provtar för smittor invandrare som kommer över gränsen. Den tiden är förbi.
Jag kom att tänka på tuberkulos nu när covid har begränsat våra liv. Det finns likheter. Livet känns som att vara lurad på en del idag. Den självvalda men av myndigheter rekommenderade isoleringen börjar tära. Dagarna är för lika varandra. Det är sex månader sedan jag träffade mina barnbarn och dottern som inte bor i Stockholm. De två andra barnen (ja, vuxna medelålders nu) träffar jag ibland ute.
Skogen är blöt, grå och inget än att vandra med tält i. Jag soffläser om långa turer i USA och korta i Norge. Regeringen tjafsar om åtgärder och räknar människor i olika situationer. Vaccineringen avancerar trögt. Det här blir långdraget, var så säker.
Bilder nederst: Hellemobottn i Norge och Mt. Hood i Oregon, USA. Överst: skog i Tullinge.
Hej.
På fruns sida fanns TBC i släkten så alla där är vaccinerade, även om vi fick strida för det med vården ang. barn – vi var ju svenskar och behövde därför inte vaccinet (detta tidigt nittiotal), TBC var ju länge sen och andra bortförklaringar.
Att man inte testar för sjukdomar med stor samhällspåverkan (för att inte tala om individen…) är inhumant, oekonomiskt och rasistiskt. Det sista därför att person från ”u-länder” har helt andra förutsättningar, sämre motståndskraft med mera och därför är känsligare. Oekonomiskt säger sig självt: att redan i förvaret hitta smittbärare och ge dem hjälp är en vinst, oavsett om personen får stanna eller ej – vården här avlastas sett till kostnaden vaccination/tidig behandling mot kostnaden flera smittade och sjukhusvård. Inhumant därför att det är ett lidande och en risk som är billig och lätt att avhjälpa.
Personligen tycker jag testning vid utlandsresa till område med vissa smittor borde ske vid ankomst till Sverige, även för svenska turister. Thailand? Syfilis, till att börja med. Afrika? Ojoj, var ska vi börja? Vi borde ta efter Australien (inte bara med inresekontroll utan också i attityden mot Kina).
Minns hur strängt man förmanades när man nallade ur stekpannan: rått kött (oavsett art) var för de äldre livsfarligt. Mask i magen och botulism! Samma med ägg – salmonella. Omvänt ansåg man att lite grönt ludd ovanpå sylten var väl inget, bara att lyfta bort med marginal.
Det skulle väl räknas som barnmisshandel i nutid…
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Någon gång mot slutet av 90 talet började pengarna sina helt enkelt och det förebyggande blev därefter.
Desto fler lever av det allmänna desto mindre förutseende Regering. Eller tvärtemot. Det har vi ju sett med covid.
Hej.
Jo, så är det. Jag minns tongångarna på nationalekonomin under det tidiga nittiotalet.
Lagerhållning, redundans i system, förebyggande, och underhåll blev fula ord. Ständigt ökande avkastning på insatt kapital, från ett kvartal till nästa var melodin.
Inte att firman gör vinst, eller växer eller återinvesterar i att vara mer robust för lågkonjunktur, utan ständigt ökande avkastning till aktieägare, spekulanter, fonder och banker.
Och det lättaste sättet att höja avkastningen är att öka marginalen mellan kostnad/vinst vilket smidigast görs med sänkta kostnader (kan man låsa in kunden och tvinga denne att spendera enligt sunk cost fallacy som kommuner och landsting gjort sen dess med all IT desto bättre); billigare lokaler, färre anställda till relativt sett lägre löner, inget underhåll utan kör tills det spricker, lägg ner och förklara konkurs – staten tar smällen eftersom man tömt bolaget på tillgångar.
Fy fan, verkligen. Och folk som hyllar sånt som rättigheter och som fint och bra har mage att ondgöra sig på gråtjyvar som under ett helt livs kriminalitet kanske på sin höjd tjyvar ihop sisådär ett par hundra tusen i avyttrat stöldgods. Men har man bara slips och plundrar bolag, säljer trams som ART eller HBTQ-certifieringar, eller andra former av simoni och avlat, ja då blir det Colgate-leenden i pressen. Då är man samhällsbärare min själ, medan han som säljer ved från egen skog till självkostnadspris jagas av skattmas och polis.
Som morsan säger: ”Det här landet är fullkomligt ruttet nuförtiden!”
Nu vill Jordbruksverket registrera alla som har höns till husbehov också. För säkerhets skull, säger man. Jojo, och om ett år eller två kommer kravet på inspektion, veterinärbesiktning, med mera samt skatt och att certifierad byggare har gjort hönshuset. Jag känner mina löss.
Räckte det inte med Sovjet 1.0?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Vi gamla minns den tiden då sekreteraren skickades till sjukhusförråd med en lista och hon kom tillbaka med allt. Föreståndaren för det stora lagret var en viktig högavlönad person. Hon såg till att sjukhuset fungerade angående utrustning. Sedan la man ner. Varje enhet skulle ut på marknaden och handla själv.
Det gick så bra så.
Registrera några hönor som folk har för husbehov? Staten har för lite att tracka folk med. De måste ständigt hitta nya sätt och nya inkomstkällor. Besiktningen kommer att kosta 2000 läste jag nånstans.
Jag har använt egna butikskorgar istället för påsar i många år. Mycket bättre än påsar där varorna bara rumlar runt. Ska jag handla mycket så tar jag bara en kundvagn och kör den till bilen och lastar av varorna bak i bilen. Jag tänker inte börja köpa påsar igen om dom så bara kostar 50 öre. Nej nu kan dom känna sig blåsta på pås-skatten.