Vardag och minnen

När vi inte kan resa långt bort i år får vi leva på minnen. Och vardagen, som för min del består idag av att måla förrådet och vakta katterna. Grävde också en bit för ny plantering. Kanske plockar jag lite blåbär om det inte börjar regna. Halvmulet med mörka moln.

Vad gjorde jag denna dag de andra åren?

Två år sedan passerade jag Sierra Buttes efter besök i Sierra City där jag unnade mig en natt i hotell och en middag i restaurangen. Dusch! Dagen efter 5/8 följe en uppgång som kändes oändlig och tung för ryggsäcken hade fått påfyllning av mat. Jag var så trött att den hårda lavastenen kändes som en lockande soffa. Men utsikten var makalös – som det mesta.

Passerar du Sierra City och är på vandring är det smart att skicka  dit matpaket för dig själv. Affären hade ett sparsamt förråd. Men, man blir van att äta det som finns.

År 2014 var jag på väg  mot Kilimanjaro. Vi tog en vilodag på Barranco Camp.

En och annan fjälltur har också hamnat på den sjätte augusti även om jag föredrar senare tid.

Jag har alltid tyckt om hösten som vandringstid. Mindre mygg. Även tommare leder. Kanske blir det en vandring även i år fast inte på fjällen. Men nu skingras molnen och det är läge att måla.

Ha en bra sommar. Fyll livet med bra minnen, både nya och gamla. Ingen kan orka oroa sig över situationen i Sverige hela tiden. Det finns många ljuspunkter. Oftast består de av våra närmaste, det vi kan göra med dem och för dem. Vardagens uppgifter som är det vi kallar livet.

1 svar på ”Vardag och minnen

  1. Hej.

    Fylla med minnen är bra. Särskilt när man kan damma av minnen från barndomen/ungdomen och liksom ympa nya på dem. Skriver så för att snyggt glida över i att jag skaffat en eka, och rott för första gången på 25+ år. Fröjd i himlens höjd att glida runt på sjön, och bara höra stilla kluckande mot kölen. Ro till små öar och plocka bär där ingen varit utom djuren. Meta. Lära hunden vara i båten.

    Har noterat en sak med bärplockningen också. Ca 150-300 meter från skogsvägarna är det renplockat. Det är tydligen numera för drygt att trampa åstad en halvmil för att nå myrar och slänter där ingen väg finns. På ett ställe tyckte jag mig nästan se hur det gick liksom en demarkationslinje mellan plockat och orört. Dessutom kan man spana svamp åt grannen som är kunnig i de mykologiska mysterierna.

    Svalorna i taket har ungar som piper igen. Ungarna från i våras hjälper föräldrarna med småsyskonen ser det ut som. Fladdermössen har upptäckt att myggnäten är rena smörgåsbordet och klänger där istället för att flyga vissa nätter.

    Och skogens djur. Häromnatten när jag gick ut för att kasta vatten (rena konditor Ofvandahl på den, snart ringer De Aderton) så såg och hörde jag hur hunden ute på gården ruskade på sig och försvann bakom vedboden som en rök i dimma. Lätt panik – har jag blivit så slut i roten att jag glömt hunden på gården? Nejdå, hon låg på sitt renskinn därinne. Så det var nog Gråben som var förbi och kollade hur det blivit med får och höns, kantänka.

    Det är skönhet och glädje och andens rena frihet det, så kan den som hellre bor i rök och damm rulla runt bland Teslor och tunnelbanor, och vara ”hipp med det seneste” som dansken säger.

    Hoppas du kan lösa dina transportbestyr så du kan göra en höst-tur.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

Kommentarer inaktiverade.