Democracy Dies in Darkness

Hur ser du på den statsunderstödda median? Litar du på att Pressen och SVT förmedlar sanningen eller i alla fall inte omformulerar, vinklar eller utelämnar så bilden blir helt annan? Läser du hellre fria medier, de som inte får betalt av Staten utan önskar att läsare bidrar till deras jobb? Swishoror alltså, som en statsunderstödd begåvning sa, en statspresshora alltså? En som diar skattepengar.

Är yttrandefrihet hotad i Sverige? Nog känns det så. Median märker ord, åsiktskorridoren är verklig och hatobjekt skändas oavsett vad de gör. Det känns som en uppfostringsagenda. Vi skall vara en vänstervriden feministisk publik och bara svälja.

Igår delades Guldbaggar ut till det bästa av svensk film. Jag gav upp tittandet efter 7 minuter. Ingen förlust. Jag hade ju inte sett en svensk film förra året om man inte räknar någon gammal Bergman på DVD men jag delar inte ut varken priser eller pengar. Den personen – kulturministern – som ytterst ansvarar för utdelandet av filmstöd, skattepengar alltså, hade inte heller sett en enda av filmerna. Läser hon tidningar, undrar jag. Eller skribenter på Internet?

Hur går hennes tankar om kultur och yttrandefrihet?

I juni 1971 tog USA:s stora tidningar ställning för yttrandefrihet och rapporterade om de läckta Pentagon Papers. Jag såg filmen ”The Post” häromdagen. Det beskrev Washington Posts dilemma i att  berätta sanningen trots risken för åtal och misslyckad börsnotering med fara för konkurs som följ. Eller,  välja att tiga och stryka Regeringen och president Richard Nixon samt föregående  Lyndon B. Johnson medhårs genom att undanhålla det man vet. New York Times gjorde en första publicering av Pentagon Papers och Post följe efter med mera material. Lokala tidningarna gjorde likaså. Skandalen var ett faktum.

”The Post” en Spielberg film med ‎Meryl Streep som Posts ägare Katharine Graham och ‎Tom Hanks som chefredaktör Ben Bradlee handlar om att vara en riktig journalist och rent av att tjäna sina läsare, kanske sitt land också och definitivt yttrandefrihet.  De publicerade läckta dokument om mörkläggning av fakta från USA:s Regering under Vietnamkriget, lögner till Kongressen och påståenden att kriget gick bra fast motsatsen var känt sedan länge. Ägaren Katharine Graham tog beslut mot juristernas råd trots risken att krascha i kommande börsnotering.

Den juridiska frågan avgjordes sedan av USAs högsta domstol till de båda tidningsföretagens fördel. Domen är ett av de för yttrandefriheten viktigaste HD-besluten i USAs historia. HD-domen försvarar publiceringsbeslutet.

I domslutet skrev domare Justice Stewart: ”..the only effective restraint upon executive policy and power in [these two areas] may lie in an enlightened citizenry – in an informed and critical public opinion which alone can here protect the values of democratic government”.

Pressen ska tjäna de som styrs, inte de styrande. Vad fick du veta från din swishhora idag som den statsunderstödda pressen inte publicerade?

”Democracy Dies in Darkness” är mottot för The Washington Post.

Finns hur mycket som helst på nätet om Pentagonpappren. Det är bara att söka.

Press stöd i Sverige:

Distributionsstöd avseende år 2018: 38 996 286 kr

Preliminärt driftsstöd för år 2020: 495 198 800 kr

Innovations och utvecklingsstöd år 2019: 35 637 836 kr

Siffrorna från Mediestödsnämnden idag. Vi borde få väldigt mycket kvalitetsjournalistik för de pengarna.

2 svar på ”Democracy Dies in Darkness

  1. Hej.

    Det är nästan lite passande att ordet för fri journalistik (tvekar om man kan kalla WP för det sedan Bezos köpte den 2013 – han likt alla andra magnater, Bezos är god för över $100 000 000 000, bedriver politik med sina pengar utan att ha folkligt mandat) i alla fall i Sverige blev hora. Var det någonstans man kunde få höra sanningar med modifikation (dvs journalistik) och hemligheter förr i tiden så var det på bordeller eller av hålldamer och liknande.

    Det gick i Stockholm förr en stadig trafik mellan Malmskillnadsgatan och Suppleanthuset, flickor hämtades och lämnades i taxi, och både flickor och förare och polis visste mycket väl vilka riksdagsmän och andra högt uppsatta som köpte horor till övernattningsrummet – en del var så fräcka att de lät taxin vänta med taxametern på. Även blåskyltade bilar som hämtade flickor till ambassaderna förekom.

    Varför polisen inte agerade? För att citera en polisman: ”Vi är tillsagda av åklagare. Vi kunde plocka hur många som helst varje dag.” Han menade de högt uppsatta torskarna, flickorna hade polisen på gatan mest sympatier för, och tyckte synd om.

    Varför ingen svensk journalist då grävde i sånt? Cats Falck. Algernon. Min tro är att kåren lärde sig läxan om vad som händer om vissa saker avslöjas om vissa personer.

    Tänk dig vad som kunde hänt med Woodward, Bernstein och ”Deep Throat” om de blivit påkomna av vissa typer i parkeringsgaraget.

    I England dömdes Tommy Robinsson till fängelse, och sattes oskyddad bland landets mest extrema muslimer. Meningen var att han skulle dödas av någon fånge, någon annan förklaring är inte rimlig.

    Dan Park, vis av skadan, lämnade landet när han skulle låsas in för sin konst.

    Men, som sagt, man biter inte den hand som göder en. Det är vad svenska journalister lever efter.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Kamratliga hälsningar

Kommentarer inaktiverade.