Miljön ligger risigt till. Internationella naturvårdsunionen IUCN har granskat världens 228 naturvärldsarv och resultatet är dystert.  För 29 procent av platserna finns oro för tillståndet. För 8 procent är det kritiskt, vilket innebär att det behövs akuta åtgärder för att rädda området.

Hoten kommer huvudsakligen från avverkning, dammar, invaderande arter, turism och tjuvjakt. Klimatförändringarna kan snart komma att överskugga allt. Några exempel av hotade miljöer är Everglades nationalpark där nedsmutsat vatten är ett hot eller Selous Game Reservat i Tanzania där elefanterna har decimerats och gruvdrift av uran är en av orsakerna.

Vårt världsarv Laponia utsättas för också förändringar även om området inte är hotad.  Under de år jag har vandrat i där har skräpet ökat. De tuffa vandrarna orkar bära in öl och soppa men inte ut tomma burkar. Miljön omkring renvaktarstugorna kan vara rent av bedrövligt. Glaciärerna smälter – oavsett vad förnekarna av global uppvärmning säger – bildande stora gruslandskap med geggiga vattenfåror. Snöskotrar och fyrhjulingar lämnar stora sår i landskapet även där de inte skall åka. Så klart är det ingenting att jämföra med raserat urskog i Amazonas för biff och knarkodling, men varje naturområde har sin del i det stora hela, vår jords överlevnad.

Miljön är ömtålig. Förstörs den har vi inte så långt kvar själva.

Krig då? Är inte kriget den största orsaken till förstörelse av olika miljöer, så som boendemiljö, kulturmiljö och natur?

Det pågår destruktion av Mellanösterns kulturlämningar genom kriget i Syrien/Irak. Att förstöra civilisation är en del av radikala muslimers krigföring.  Minns ni talibanerna i Afghanistan som sprängde buddhastatyer för de var avbilder av fiktiv person? Konst, kultur, historia och fornlämningar skall inte förekomma i det talibanska riket inte heller inom terrororganisation Daesh. Det skall vara ett tomt hål bakåt.

Kulturlandskapet och fornlämningarna i Bamiyandalen var ett världsarv som var förknippat med de två gigantiska stående Buddhastatyerna från 500-talet som fanns utskurna ur en klippvägg, men förstördes år 2001 av talibanerna genom sprängning. Idag har de radikala islamisterna demolerat andra världsarv som stora moskén Samarra i Irak och forntida staden Bosra i Syrien, för att ta några exempel. Citadellet i Aleppo i Syrien är förstört, som överlevt sedan Alexander den stores tid, men inte nu. Likaså stora moskén i Aleppo från 715 är förstörd. Många såg också sprängningen av Jonas grav  som sändes lik underhållning. Platsen hade betydelse både för kristna och muslimer sedan 800talet, men det hade ingen betydelse för terrorister.

När och om förstörelse, krig och terrorn är över finns det ingenting kvar av det liv människorna hade innan. Miljön är tomt av goda minnen, värdefulla platser, hopp, framtid, känslan av hembygd … Kontakten med det förgångna och nuet är bara ett stort sår som inte kommer att läkas. Vad leder det till? Mera av samma vara?

Bilder: överst från Serengeti, nästa Akka i Laponia, nederst buddhan i Bamiyan före och efter sprängningen  från Wikipedia. Skräpet från en orkeslös vandrare.