Skall invandrare vara tacksamma när de får leva i Sverige frågade en debattör häromdagen. Flera har deltagit i dispyten om tacksamhet och invandring och invandrare är ständigt på tapeten på olika forum.

Tacksamhet, vad är det? Är vi tacksamma alls för något? Råder det tacksamhet över hur bra vi har det i Sverige? Och mot vem skall vi visa tacksamhet? Staten? Föräldrarna? Oss själva? Finns det skäl att vara tacksam som invandrare? Och hur länge?

Har vi lärt oss att tacka? Är det inte ett föräldraansvar att lära barnen tacksamhet? Eller ska vi lägga även det till skolans ansvarslista?

Jag tycker att invandrare ska vara tacksamma. Inte så att de måste ständigt tacka Sverige men hör inte tack till ett normalt hyfs oavsett om man är svensk eller invandrare? Att försöka leva enligt landets lagar är också ett slags tacksamhet, kanske till och med det bästa sättet att visa sin uppskattning för det nya hemlandet. För, acceptans av landets lagar är det första steget för integration, utan det fallerar allt.

Inget är dock som förr! Allt förändras. När jag kom till Sverige från Finland var omständigheterna de vanliga för en finne: arbetslöshet. Jag kom på en söndag, fick arbete nästa dag och den tredje började jag arbeta. Det fanns gott om enklare arbeten som inte krävde språkkunskaper eller utbildning. Jag städade, diskade, och arbetade i fabrik som de flesta finnar. Jag sov på kökssoffan hos bekantas bekanta, i rum som hyrdes för en vecka och sommarstugor över vintern tills jag hade sparat ihop till en lägenhet. Det var andra priser då. Jag läste svenska på fritiden, i bussen, ja, överallt. Någon svenskundervisning fanns inte, inte heller bidrag eller annan hjälp för den som inte kom genom flyktingmottagningen.  Vi var beroende av dem som hade kommit före oss och viljan att ta det som bjöds: arbeten som svenskarna helst ratade.

Idag finns knappt dessa arbeten längre. Det går inte att komma på en söndag och få arbete med avtalsenligt lön på måndag för en icke utbildad med noll svenskkunskaper. Alla utom Regeringen vet att regler och råd till AF angående nyanlända invandrare är bara kosmetika. Det Sverige jag kom till, som ropade efter arbetskraft, finns inte längre och kommer aldrig att återuppstå.

Efter några år tog jag gymnasieexamen på kvällarna och började sedan i universitet. Jag var så tacksam över att Sverige gav mig chansen att studera. Den dagen jag gick in i det blåa huset i Frescati var en lyckodag. En dröm uppfylldes. Även om jag sedan gnällde på de höga skatterna, studielånet och regeringen som en riktig svensk, var jag tacksam över att ha fått en plats i Sverige.

Att bli invandrare och lämna sitt hemland garanterar inte alltid ett bättre liv om man räknar in alla faktorer. Att byta kultur och seder fungerar inte under alla omständigheter. Att flytta bagaget ändrar inte omgående innehållet. Det ser vi även i Sverige. Det har bildats grupper som lever sitt eget liv. Olika utgifter och olika folk börjar vägas mot varandra. Vem prioriteras? Vems kultur har rätt att finnas? Debatten talar om pengar och förlorad konsensus, inte om vår välvilja.

När jag tittar på mitt liv bakåt är det många saker jag borde ha gjort annorlunda och bättre. Det är så livet levs, förståelsen kommer i efterhand. Livet levs framåt och följden av våra val kommer efteråt. Jag har dock aldrig ångrat att jag tog båten över till Sverige. Visst har jag lekt med tanken att flytta tillbaka och några gånger har jag fått erbjudande om arbete i Finland, till och med rejält startbidrag, men mitt liv och mina barn och nu barnbarn är här. Det går inte att flytta från det. Även om jag är för evigt finsk – det kommer man inte ifrån – en finne med svenskt medborgarskap. Invandrade är man kanske hela livet? Liksom på väg utan att ha fastnat på riktigt?

Nu när jag ser hur olika Sverige och Finland har utvecklats undrar jag dock om Sverige lever så hårt framåt att förståelsen och analysen om framtiden inte kommer att hinna med. Sverige är ett annat land nu med annan ekonomi, annat folk, andra värderingar, etik och tankegångar än i början av -60 talet då landets framgångar bara väntade på dörren. Då kunde Sverige skryta med lönsam exportindustri, bra skola, jämställdhet på väg, utveckling, möjligheter och framtid. Det rådde en konsensus mellan Regeringen och folket – oavsett att vi gnällde på de höga skatterna. Det är inte så nu, kanske inte någonstans i världen? Många länder håller på att falla isär. Ofta är det religiösa grupper som strider med varandra eller bara terrorister som drar runt, ibland understödda av länder som tror sig veta bäst. Ekonomiska system kollapsar. Många människor flyttar på olika sätt, efter pengar, på grund av miljöskador, krig, inte alltid av egen vilja. Invandring är en industri idag, med regler, organisation, budget, bidrag, fusk, lurendrejeri och mediediskussioner. Mycket handlar om pengar och problem. Den vanlige invandraren syns knappt, den som kom lik mig. Dem skriver ingen om, bara skurkar och kulturpersonligheter finns i mediebruset.

Ibland känner även jag mig väldigt gammal och på fel plats, i alla fall fel årtionde. De förändringar som sker i Sverige sker nu så snabbt att vi som bott här länge eller hela vårt liv, inte känner oss hemma riktigt. Vi gamla är kanske inte så flexibla längre? Någon professor önskade livet av oss nyligen eftersom vi inte förstod det nya multikulturella samhället. Det sved. Vi känner oss obehövliga i den nya världen och har föga anledning att tacka, snarare känna ångest när åren läggs på de gamla, bra pension var ett falskt löfte och åldringsvården är bara uselt. Vi hör inte till det nya samhället som brusar utanför och vi deltar inte längre på annat sätt än på det smala privata planet som inte har större betydelse för andra än våra närmaste.

Kanske gnäller några av oss gamla invandrarsvenskar på nätet men även det slukas upp av tyngre och yngre röster. Ändå är det vi gamla som ser hur en sak har lagts till en annan och vad det sakteligen har utvecklats till och tro mig den kunskapen och slutsatserna bådar inte gott för framtiden. I alla fall blir det en helt ny värld.

 Bild: Båten Bore lll som tog mig till Sverige.