Mitt första arbete var läxhjälp i klass 4 till 5. Jag hade en skolkamrat som hade svårt med matte och kanske svårt med att fylla föräldrarnas krav. Hennes föräldrar anställde mig som läxhjälp. Jag var den duktiga eleven i klassen, något äldre än deras dotter. Avtalet gällde att jag hjälpte henne med läxorna och när vi var klara serverade deras piga middag till oss.
I skolan fick jag sitta bredvid henne och hjälpa henne med matte. Min egen matte fick jag göra hemma på kvällen och det var inte den samma som andra hade. Någon gång blev jag bjuden hem till läraren som undervisade mig extra så jag kunde göra matten hemma. Sedan blev jag inget mattegeni, långt därifrån, men just då låg jag några år före de andra.
Min kompis blev något bättre i skolan. Om det berodde på mig eller att hon bara mognade till vet jag inte. Jag och mina föräldrar var glada över arbetet eftersom vi var fattiga. Det var inte ovanligt att pojk- eller flicklyceums elever tjänade extra på hemundervisning av yngre elever. Jag skaffade dock annat bättre betalt arbete när jag övergick till flicklyceum efter klass 5.
Jag skulle inte kunna hjälpa mina barnbarn med matte idag när de hamnar på högstadiet och uppåt, kanske redan före. Det är inte så att alla föräldrar kan gymnasiematte eller de har bara saligen glömt det matte de aldrig hade praktiskt bruk av. Det behövs någon med färskare kunskaper till läxhjälp. Mattens uppgift är inte att vi kan räkna avancerade tal hela livet utan matte bidrar till en helhet om vår värld. Vi kan sedan välja det vi har bruk av. Skolan är ett slags smörgåsbord av kunskap. Man äter allt först, sedan blir man kräsen.
Eftersom den svenska skolan har sjunkit i kvalité, inte har ordning i klassrummens arbetsplats och har flera lärare som är missnöjda med situationen, måste något till. Vilka barn, lärare och skolor inte håller kvalitetsmåttet? Går det att urskilja? När skolan inte kan hjälpa till med läxläsning och ge det där extra som lyfter barnet till nästa nivå får föräldrarna göra det eller anlita någon annan som kan bättre. Läxhjälp i skolan vore en bra idé, matte måndagar, svenska tisdagar, engelska onsdagar … vem ställer upp en timme av sin tid? Eller skolan får sluta ge barnen läxor så alla blir så lika som möjligt.
En bra skola kräver främst två saker: entusiastiska ämneskunniga lärare som utstrålar ”jag vill vara just här och lära er allt jag kan” och elever som i sin tur ser med glädje framemot varje skoldag ivriga att suga ut så mycket som möjligt av det skolan erbjuder. Att eleverna fattar vad skolan är till för är föräldrarnas ansvar att förmedla och förskolans åtagande att förstärka men utan kunniga lärare faller det mesta.
Kanske borde vi kräva att de som tänker sig bli lärare har arbetat som lärarassistenter, elevassistenter, läxhjälp eller åtminstone i förskolan innan de söker sig till lärarhögskolan? I Finland gör många ett år som lärarassistent innan de försöker komma in på lärarutbildning. Det ger extra poäng när man söker till denna eftertraktade utbildning där betygskraven är jämförbara med läkarutbildningen. Men att säga Finland och skola i samma mening kan uppfattas som skällsord nu mera. Och så klart är det enklare i en skola där de flesta pratar samma språk men det är inte hela förklaringen till den finska skolframgången.
Hur ska vi få de elever som skiter i skolan att fatta vad de missa och hur deras framtid krymper är en annan – kanske svårare – fråga.