Bild: Dick 78 år på väg till en filminspelning.
I USA pågår presidentvalet och en av kandidaterna är 76 år. Han kommer inte att vinna men det beror inte på åldern utan andra politiska kvalitéer. En finsk läkare dog nära 104, det sista året hade han dock arbetat halvtid för att hinna med sina memoarer. Här hemma är man definitivt obrukbar som 76 åring och långt tidigare oavsett hälsan, erfarenheten och viljan. Att arbeta till 104, det är nästan opassande. I en samling av 55 åringar är samtalsämnet vad gör vi som pensionärer mer vanligt än jobbsnack. De dåliga tiderna kommer nog att ändra på detta, vi får ingen pension innan vi dör.
Men vem vill ha en med rynkor och käpp? Eller en överviktig? Det drar ju ner hela företagets anseende. Kunskap är mindre värt än ett fräscht utseende.
Har ni sett annonserna: sökes en mellan 16 – 19 år med bra utbildning och lång erfarenhet, gärna stresstålig… Det är inte en skröna.
Själv blev jag arbetslös vid 59 utan egen förskyllan och en helt ny värld öppnade sig. Man var ingenting och dög inte till någonting. Arbetsförmedlingen ville sätta mig på arbetsprövning. ”Det är bäst att vi ser vilken arbetsförmåga du har än …”, sa den extremt överviktiga handläggaren. Dagen innan hade jag haft ett krävande arbete. Nu hade jag inte ens arbetsförmåga. Ingen frågade vad jag arbetat med. Jag hade 9,5 års universitetsutbildning och forskarutbildning och hade haft en lägre chefsposition som sista jobbet. Betygen var lysande men min tjänst var onödig. Jag hade arbetat sedan 12 års ålder och studerat vid sidan om arbete och barn. Jag var definitivt inte en latmask. Jag söp inte, rökte inte, var frisk och hade inga barn längre som var sjuka och behövde passning. I den åldern är vi pålitliga som en dyr klocka. Men det dög inte.
AF är helt enkelt inte kapabel att ta hand om akademiker.
Jag vägrade arbetsprövning. Det var kränkande. Jag fick en datautbildning från AF – vad jag inte behövde – bland några icke svensktalande, en analfabet, femte gången AMS – kursare, andra som inte passade någonstans. Ja, en var just dataansvarig på sitt förra arbete men förlorat det när det statliga verket omplacerades till annan ort. Vi två fick det ”europeiska datakörkortet”. Kursen var tydligen slasktratten på AF.
Något arbete som förr gick inte att hitta. Jag var för gammal helt enkelt. ”Vi söker en yngre kraft …” kunde det stå i ett brev från arbetsgivare som ratat en. Med tiden sänkte jag kraven och det märkliga var att jag tjänade nästan lika som outbildad i vården än utbildad ”högre upp”.. Att de kunskaper, utbildning och erfarenhet jag hade haft var inget värt var dock bittert. Rent slöseri, tyckte jag.
Samtidigt förlorade några av mina bekanta – alla kvinnor – sitt arbete på grund av vad som kallas omorganisation. De var i min ålder. De fick inte något nytt arbete och efter några års trasslande med AF tog de pension. Jag arbetade till 68, de sista 2 åren dock mindre än heltid.
Jag var ändå nära 60 när arbetslösheten slog till. I kretsen kring mig finns människor vilka är 40 och redan för gamla till ett nytt arbete.
Och – viss förståelse måste ändå ges till arbetsgivare om de är kräsna. Den man anställer skall både kunna jobbet och platsa in – lite grann i alla fall. Speciellt om det är litet företag. Felanställning blir besvärligt. Det vet jag som fått arbeta för två när anställningen var ett miss som inte klarade jobbet men lunkade glatt kvar. Det går inte att sparka folk.
Vad är vår inställning till arbete? Något vi helst ska slippa ifrån? Ett nödvändigt ont eller ett viktigt innehåll i livet? Finns det mening i att stiga upp och göra ett arbete som ger livsuppehälle och ganska lite tillfredsställelse? ”Varför ska jag jobba när pengarna kommer ändå?” sa en ung man. Det finns klart en motsättning i att arbeta längre och ge (eller tvinga) de unga ett arbete. Inställningen att pengarna kommer ändå kommer dock att ruinera oss. Det finns oändligt med uppgifter som väntar på att utföras, men vi gör inget radikalt. Är det billigare att ha arbetslösa? Kanske. Arbete borde vara målet för LO, Regeringen, kommunerna, alla inblandade, inte höjda bidrag.