Jag var ute och prövade mina nya prylar: ryggsäck, sovsäck, kök och skor. Skorna var samma sort som användes 2000 km på PCT och sedan 500 km ungefär på fjällen innan de var ur bruk. Köpte likadana. Ryggsäcken är lätt, 1000 gr. Ja det finns lättare men de tenderar bli så extremt dyra. Sovsäcken är också utbytt till en 1000gr variant. Tältet är superlätt. Jag har pressat ner vikten av de tre stora: tält, ryggsäck, sovsäck. Skulle kunna ha lättare underlägg men jag vill ha lite bekvämlighet. Som man säger, åldern tar sin rätt, styrkan är absolut sämre nu. Dessutom har frånvaron av Gym negativ effekt.
Dock behöver en dunsovsäck lakanspåse för efter tvätt blir säcken aldrig lik sig. Lyckas du tvätta din dunsovsäck och den är efteråt som ny tipsa mig gärna. Vi är flera som undrar.
Så en liten vårtur med bara två nätter ute. Naturen är inte än grön. Några vilsna vitsippor och hästhov. Buskar och träd där man anar grönska – snart. Det som är nytt med början förra sommaren är folk. Jag har knappt sett en människa i skogen förut, borträknad ljusspåret. Visst, någon svampplockare, bärplockare, fiskare och hundägare samt de udda familjerna på utflykt en fin sommardag, men nu är det totalt förändrat. Man får nästan trängas tills man kommer till en djupare skog.
Promenadfolk, utflyktsfolk, cyklister, hela familjen på cykel de minsta i cykelvagn, löpare, fiskare, ryttare, vilsegångna, gäng unga tjejer, killar i camoflageutrustning för att spana fåglar. Damer på tätortens promenadslinga som börjar prata med mig när de ser min ryggsäck. De frågar: är du inte rädd ensam i skogen?
Jag svarar att det är nu mera farligare att gå i centrum när det skymmer.
Jag får medhåll.
Covid-1 och stopp på flygresor till solen har fått människorna att upptäcka det som finns nära. Det som är alldeles gratis att använda och njuta av. Jag hoppas att det fortsätter. Jag hoppas att asfaltbarnen får komma ut i naturen och upptäcka annat än det som Internet erbjuder. Att se julgran på riktigt samt äkta ekorrar som inte sjunger kan nog bli en upplevelse. Kanske föräldrar kan släppa pengastressen ett tag och insupa harmoni.
Än är det grått i skogen, bara mossorna grönskar. Jag tar en udda väg och det blir nästan tyst, ensamt och alldeles underbart.
PS. Idag 22/4 klagas det i flera media över folkets nyvunna intresset för naturen. Vi var inte så välkomna där enligt experterna. Folk överallt! Även på Naturskyddsområden! Folk stör djurlivet. Värst är de som eldar, även på klippor. Lär från USA. För att få elda i Kalifornien behövde man gå en Internetkurs och bära intyget med sig. Jag fick visa intyget ett par gånger och kontrollerande Rangers frågade om hur jag eldade. Jag tände aldrig lägereld. Vattentillgången talade om att det skulle vara en dum tanke.
Nej, inga lägereldar.
PS. Tack min sponsor för ryggsäck och kök!
Bild1, utsikt från tältet mot en träsk.
Nederst bild 3 Cathedral pass PCT Washington 3/10 – 2018.
Har gjort några promenader på Sörmlandsleden och har hamnat också på en bit av Huddingeleden. Förgård 36 563 steg och 25,2 km. idag 37 566 steg och 25,7 km. Jag försöker hålla konditionen uppe för någon långvandring i framtiden. Drömma kan man. Det sägs dock att vi gamla får ingen större effekt av att gå över 7 500 steg.
Men man kan träna sin uthållighet.
Ibland hittar man några vackra nya platser. Och också människans dumhet. Jag har så svårt att förstå folk som kan bära med sig vad som helst till en picknickplats eller en strand men att ta med sig resterna går bara inte. Trots att man åker bil.
Är det någon som tror att vi kan hantera större problem – lägg till din favoritkatastrof – när vi inte ens kan ta med oss våra sopor?
Under ca 20 år planterade jag träd i Afrika genom en viss organisation. Som julgåva fick folk också imaginära träd. De var fruktträd som skulle ge både mat och skugga. Det blev ca 1000 träd under åren som jag trodde gav något bra och en liten, liten förbättring till folk i de fattigare länderna.
Fel, fel och ännu mera fel. Det var ren kolonialism. Det var förtryckande. Det snodde marken från bönder. Jag har bara gjort det värre. Det var helt enkelt värdelöst. Finns flera artiklar på Internet som talar om hur fel det var, senast i veckan på DN. Just dom där träden gav ingen förbättring till klimatet heller utan jag skulle ha planterat skog i Sverige.
Vart då? På allmän bilparkeringen? Alla äger inte mark.
När jag var i
Afrika försökte jag ta reda på om träden hade planterats och växte. Det finns
ju fuskprojekt. Ja, vår safariguide i Tanzania hade guidat folk på området och projektet
var så lyckat, enligt honom. Han var en biolog. Han tackade och tyckte att jag
var en fin person. Det var då det. Nu skäller man på oss. Vi har bara orsakat
elände för folket i fattiga länder. Vi försöker plantera bort vårt usla
klimatsamvete.
Klimatsamvete var dock inte ens uppfunnet när de första träden planterades.
Så, att plantera träd i Afrika var inte en bra sak. Nu ska vi rädda världen genom att betala mer för affärens plastkassar och påsar, även för påsar som är tillverkade från sockerrör och majs från Brasilien, kanske odlade på områden med nedhuggen urskog. Påsar som så fint kallas för förnyelsebara varor. Regeringen räknar med att skatten inbringar miljoner. Tror inte det. Folk använder redan nu flergångspåsar. Användning av plastpåsar som man köper i affären för att bära varor hem har sjunkit. Vi använder 102 påsar per person/år. Min svarta nylonpåse inköptes tror jag 1989 och den är hel. Räkna ut miljöpåverkan och kostnaden för den, använt en, ibland två gånger i veckan. Men även jag behöver en soppåse trots så kallad återvinning.
Skatten för plastbärkassen blir 3 kronor per plastpåse och 30 öre för de tunnare man packar frukt och grönsaker i. Syftet med skatten, som väntas generera skatteintäkter på närmare tre miljarder kronor, är förstås att bringa inkomster till Staten. Var nu snäll och smart och köp inga kassar med skatt, hamstra några redan nu för sopor.
När jag började betala träd till Afrika var klimathot med ökad temperatur inte än uppfunnet. Risken för istid hängde i luften. 1971 förutspåddes ny istid som anlände år 2020 eller senast 2030. 1978 ropades att det fanns ingen förändring på framtidens hot av 30 år lång kall trend utan vi skulle komma att svälta ihjäl. 2005 förutspådde man att Manhattan skulle vara under vatten senast 2015. Hur det hängde ihop med kylan vet jag inte.
Annat som hotade oss var skogsdöden. Fåglarna riskerade helt att försvinna. Havet skulle bli tom av fiskar. Under min ganska så långa livstid har världen gått under på papper enligt forskare åtskilliga gånger. Det finns många utsagor om förändrad värld vilka inte än ha kommit till stånd antingen för att det var fel eller att vi löste frågan med ny teknik, som ozonhålet. Dock känns det hotande att man avverkar skog i världen, ren skövling i Kambodja till exempel som sällan syns i massmedia, och utan återplantering, bara just skövling.
Så klart är inte världen längre en paradis. Har det någonsin varit det?
Så, jag saknar egen klimatoro i den moderna religiösa meningen även om jag har sett förändringar med egna ögon som minskande glaciärer i Alperna eller spridande öken i USA. Jag tror absolut att klimatet är föränderlig. Jag tror också att vi håller på att skita ner vår planet och leva över våra tillgångar. Klimat räknad i matematiska prognoser ser jag som bristfälliga, men nu är jag ingen expert. Ofta blandar vi väder och klimat ihop. Igår skulle det vara soligt enligt prognos men tunga moln hängde på himlen. Hur kan de då förutspå klimat om tio år?
Jag kan inte övertygas om att vi dör av värme och drunknar av smältande Arktis om några år och att det bästa sättet för förändring är ungdomar med en tonårig ledare som reser runt och skriker på gatorna. Klimat har blivit som en sekt, närapå religiös rörelse. Dock avstår få av de unga sin livsstil. Ta från dem mobilen, smink, nya kläder, transporter…så får man nog protester.
Världen har en rik överklass som flyger runt på olika klimatmöten med sina privatplan och mässar för oss ”vanliga” om skammen att flyga, äta kött och helt enkelt existera. Många av dem som Al Gore har blivit multimiljonärer på klimatgrejen. Al Gore lever av vår klimatoro. Han äger flera hus och hans 22-rumsvilla förbrukade mer el under en månad än genomsnittsamerikanens hushåll gör under 17 månader. Så…
Eller en annan
känd miljöanhängare som sa:
“The science is beyond dispute and
the facts are clear. Sea levels are rising. Coastlines are shrinking.” Sedan spenderade han och frun 15 miljoner dollar på ett hus på kusten. Vem köper ett hus på kusten om den
ska drunkna om ett tag? Obama.
Uttalandet låter som en praktlögn.
Jag tror att klimatet varierar och det kan bli riktigt obehagligt för oss. Det är svårt att vara bergsäker på vad är vad och vad orsakar vad i ett levande system, väl så många miljoner år gammalt. Det finns olika åsikter om klimathot men för närvarande gäller endast den apokalyptiska, vi går under om tio – tolv år om vi inte – ja, vad då. Vad vi ska göra exakt är oftast bara angrepp på trafik, män och svenska bönder. Inte långväga import från Asien och Sydamerika. Inte heller på slösaktigt leverne. Inte ”så här gör vi nu” punkt.
Vi kan lösa många saker med vilja och ny teknik. Men vart hittar vi politikerna med vilja och förmåga? Skulle vi själva avstå från vår livsstil om bevisen vore solklara, inte prat från ett barn och runt flygande klimatprofeter som inte lever som de lär?
En sak är nog säkert. Vi är för många om alla ska ha samma levnadsstandard som de flesta av de nu protesterande ungdomar. Om vi inte vore för många skulle ingen svälta och sakna det elementära som vatten och mat. Vi var för många redan årtionden sedan. Kina tog länge ansvar för resurserna med ettbarnspolitik. Det visade sig inte vara så lyckat gällande befolkningssammansättning eftersom det blev flera pojkar än flickor. En obalans vi i Sverige har också lyckats med genom import av unga män till den grad att vi överträffar Kina i åldern tonår. Det är inte bra, enkelt sagt. Jämvikt är bäst. Inte slagsmål om kvinnorna, även på gatan.
Jag är mest orolig
för resursanvändning och skräp vi kallt lämnar efter oss. När tillgångarna är
på upphällning kommer vi då att ta ihjäl
varandra i kampen om resterna? Vem blir den diktatorn som dikterar vem
ska dö och vem ska leva?
Om vi inte har
kollapsat i en religiös rensning före det. Om det senare en annan gång.
I’LL BELIEVE IT’S A CRISIS WHEN THE PEOPLE WHO KEEP TELLING ME IT’S A CRISIS START ACTING LIKE IT’S A CRISIS sa Glenn Reynold på Instapundit den andra Augusti, 2019 vid något pågående klimatmöte.
Så när de ”stora”
slutar flyga runt i möten där de talar om hur vi andra skall göra och de också
anpassar sin egen livsstil som boende mm till det de kallar klimatkris kan jag
dra in någon resa till mina barnbarn. Som fattigpensionär har jag redan
köpstopp.
Vad tror vanligt folk då? YouGov studie har frågat 30,000 människor i 28 länder och vi svenskar hör till de minst oroliga. Tror vi på teknikens framsteg eller tror vi inte på hela klimatgrejen?
Andra planterar dock träd utan att få skäll.
A global tree-planting campaign led by YouTube stars has seen more than $8m (£6.2m) raised in just five days.Beauty YouTuber Jeffree Star and US entrepreneur Elon Musk are among those to have donated.
The ”Team Trees” project is aiming to plant 20 million trees around the globe by 2020, with each $1 donation ”planting” one tree. The donations go to the Arbor Day Foundation, a US organisation dedicated to planting trees.
Läs mer: https://www.bbc.com/news/world-us-canada-50233221
.
Greta Thunberg har fått ge namn åt en liten skalbagge. Arten, som är gul, blind, vinglös och mindre än en millimeter, upptäcktes på 1960-talet i Kenya.. Naturhistoriska museet i Storbritannien namngav den nu efter Thunberg. – Så det är lämpligt att namnge en av de nyaste upptäckterna efter någon som har arbetat så hårt för att försvara naturen och skydda utsatta arter, Max Barclay, kurator vid museet.
Skalbaggen, som tillhör insektsfamiljen fjädervingar (Ptiliidae), har fått namnet Nelloptodes gretae.
Jösses. Skydda utsatta arter? Men skalbaggen var både blind och vinglös. Ett omen? Eller en påminnelse om att vi bör vara varsamma med alla sköra varelser?
Jag såg en häger vid sjön. Den såg lite trött ut och jag började undra om den var samma fågel jag hade sett på platsen så där 15 -20 år. Eftersom den hägern inte flyttade söderut under vintern brukade vi, min sambo och jag, köpa en julklapp till den, en hög strömming och lägga den till hägerns favoritplats.
Kanske åt han
fisken, kanske inte. Vi såg aldrig någon glädjedans över julklappen.
Jag hade
inte sett fågeln de senaste två åren, men nu satt en till synes gammal häger på
exakt samma plats. Jag blev glad. Kanske var det samma häger som än tappert
bevakade sitt revir och nu njöt av solen vid sjön. Som vanligt, ingen kamera
eller mobil med.
Hur länge lever en gråhäger? Den äldsta märkta var över 35 år, så visst kan denna vara samma fågel.
Det var dagens glädjepunkt. Ser man på massmedian idag finns det inte mycket att glädjas åt. Död, dagliga skjutningar, sprängningar, våldtäkter, bostadslösa studenter… Vi bevakar illa och tar uselt hand om vårt revir.
Jag gjorde också en runda i skogen och plockade svamp. Min sambo och jag plockade svamp varje år innan han blev så sjuk att våra gemensamma skogspromenader tog slut. En dag blev det hans sista skogsbesök. Man vet sällan innan om något blir ”sista gången”. Först efteråt ser man hur någonting tog slut den dagen. Nu kände jag mig sorgsen när jag såg några par med en svampkorg.
Minnen om ett lycklig liv, ett liv tillsammans, drabbade mig hastigt. Vi hade suttit så många gånger just på den platsen där jag satt igen och drack mitt kaffe. Smärtan över livets gång och grymhet sköljde över mig hastigt.
Jag fortsatte att gå. Använde skogsterapi över min ledsamhet. Hittade Karl Johan, olika soppar och lite andra svampar. Det mesta torkades. Av resten blir det risotto någon dag.
