Vackraste platsen i Sverige?

017 (2)

Vad är den vackraste platsen för dig i Sverige? Kanske något av de 21 områden  framröstade av 1000 personer i Världsnaturfonden WWFs sommarkampanj Svenska Pärlor. De är platser med fantastisk natur som också har många hotade arter och livsmiljöer i behov av skydd.  Måste erkänna direkt att ingen av dessa var min favorit nummer 1. Jag hade besökt 5 av dem, Hoburgen, Flatruet, Karatj-Råvvåive, Kagghamraån och Sturefors samt passerat några till. Alla är fina platser men kan inte slå min etta.

Min stora favorit är en ödslig, stenig, ack så stenig, plats.

Den ligger i Sarek, Luottoláhko, en platå på ca 1244 – höjd, omgiven av höga fjäll.  Även Pårtetjåkkå, en av Sveriges högsta toppar 2005 m skymtar band topparna. Dalgångarna omkring är splittrade av vattendrag och orsakar många vad. Det kan vara kämpigt att ta sig dit beroende på vilken väg man väljer. Det går att hitta en plätt att tälta på om man är inte kräsen.

Det är ödsligheten, känslan att vara ensam, kanske trampa på marken där inga fötter har tidigare trampat (det är förstås inbillning) som ger rent exklusiv känsla. Det är tyst utöver vråk som försöker skrämma sina offer och en pratsam skärsnäppa kan helt obekymrat gå bredvid en. Kungsörn glider förbi. Ibland passerar björn och järv fast jag har inte haft den turen. När mörkret är kompakt lyser stjärnorna så nära att man nästan kan ta i dem. Om det inte blåser och regnar som ger riktigt jävligt väder att tälta på så hög höjd.

020 (2)

Jag uppskattar riktig skog med nya och döda träd, mossa och lav, fallna träd och känslan av orörd natur. Björnlandet och Pårteområdet till exempel.

Man kan förstås hitta magiska platser lite varstans. Vilken är din?

De 21 vinnarna är:

Blekinge län – Hanö, Dalarnas län – Ore skogsrike, Gotlands län – Hoburgen, Gävleborgs län – Limön, Hallands län – Galtabäck-Lynga, Jämtlands län – Flatruet, Jönköpings län – Skiröområdet, Kalmar län – Alsterån, Kronobergs län – Sjön Möckeln i Helgeåns vattensystem, Norrbottens län – Karatj-Råvvåive, Skåne län – Torups bokskog i Svedala kommun, Stockholms län – Kagghamraån, Södermanlands län –
Hartsö marina områden, Uppsala län – Årike Fyris, Värmlands lä n- Lurön, Västerbottens län – Rönnbäcksnäset, Västernorrlands län – Mjältön med omgivande vatten, Västmanlands lä n- Hedströmmen, Västra Götaland län-Marstrandsskärgården, Örebro län – Hackvad, Östergötlands län – Sturefors eklandskap.

http://www.wwf.se/svenskaparlor/?parla=1144

http://www.wwf.se/press/aktuellt/1598454-rets-21-svenska-naturprlor-utsedda-av-wwf

Promenader – ett undermedel för tanke och hälsa?

018v

Förbättrar promenader minnet? Kanske. De som går regelbundet har i alla fall större minneshantering – hippocampus – i hjärnan än innesittarna. Borde vi ha en ”ur och skur regering” eller tvångsmässiga promenader för ministrar så klarnar minnet något? Ni vet det där att dra slutsatser ur det förgångna och relatera det till framtiden, det som är så svårt.

Igår promenerade jag 15 kilometer när avlösartjänsten var hos oss. Kom jag ihåg något? Ja, hur jag saknade våra skogspromenader med kameror när gubben än var pigg. Gick först de 4,4 kilometerna som jag har gått så där tvåtusen gånger till min gamla arbetsplats, sjukhuset, och drack en latte i ett av de många fik som har poppat upp sedan jag sist var där. Fortsatte till skogen. Tyst, stilla, vackert. Skogen var frostig, spår av harar och rådjur, solen som sken under trädtopparna.

Det lär vara nyttigt att gå. Forskarna tillskriver en massa fördelar för den som promenerar. Att gå i skogen är rena hälsokuren. Speciellt blandskog/lövskog ger lugn och avstressar hjärnan. Ja, nu var det ju inga blad som fladdrade i vinden men snön knastrade under skorna.

Man tänker bättre om man går. Promenader minskar problem med minnet för människor med mild kognitiv svikt eller alzheimer. Det samma sker med friska personer som går minst tio kilometer i veckan. Vi blir bättre med att ha många bollar i luften, att planera, tänka strategiskt och att prioritera.

Jag tycker att det stämmer. Ibland när jag hade ett knivigt ärende satt jag en lapp hos sekreteraren: är ute och går. Lugnet ute i parken gav andrum från telefonen och människorna. Jag kunde tänka. Jag såg problemet ur en annan synvinkel och  hittade bättre lösningar för patienten. Jag promenerade för det mesta hem, ofta genom skogen. Stressen i hjärnan gick ner, ungefär som om man stängde av datorn och dagens uppgifter stoppades i en fil annanstans. När jag var på randen till kollaps på grund av för mycket arbete planerade jag en lång vandring, tog ut mina  sparade semesterdagar och gick sedan 80 mil och kände mig pånyttfödd. Ett tag i alla fall.

Forskarna säger att effekten av promenader delvis hänger ihop med att den del av hjärnan som är central för minneshanteringen – hippocampus – normalt minskar med 1–2 procent om året som en naturlig följd av åldrandet. Hos personer som gick tio kilometer i veckan växte tvärtom hippocampus med 2 procent.

Tio kilometer? Är det säkert kort?

En av världens största studier – Nurses health study – har visat att de kvinnor som gick mer än tre timmar i veckan minskade sin risk för hjärt- och kärlsjukdomar med 35 procent. Hårdare träning gav samma, inte bättre resultat. Så, vi måste inte slita i gymmet för att må bättre, det räcker att gå lite raskt. Jag antar att samma resultat gäller för män?

Att promenera är rena mirakelmedicinen för den som vill gå ner i vikt. Bara man låter bli sockerintaget efteråt förstås. Men eftersom promenad minskar sockersuget så… Röra sig mer och äta mindre är ett bra recept för den som vill tappa några kilon.

Alla sorters motion minskar risken för bröstcancer, även andra cancerformer. Promenader minskar ledvärk, förkylning och sjukdagar, botar lindriga psykiska besvär lika bra som piller. Vi sover bättre efter promenad, fast det har jag aldrig märkt.

Vore det verkligen så enkelt att bara gå och då förblir man frisk? Det behövs nog mer som sunda matvanor, undvika rökning och för mycket alkohol och vara frisk från början och ärva goda gener. Även den mest exemplariska personen kan bli sjuk och även tappa minnet oavsett hur mycket man än promenerar.

Men människan är född till att använda sina ben och så klart mår vi bättre av motion än utan. Förr i tiden var flera kroppsarbetare och hushållsarbete innebar tyngre moment som vattenhämtning och vedhuggning. Arbetstiden var också längre. Människorna behövde då vila efter arbetsdagen. Idag har vi maskiner till hjälp. Idag sitter många i 7-8 timmar vid datorn och sedan tar bilen hem för att koppla på datorn eller TV n hemma, kanske med hämtpizza till middag.

Många barn är helt främmande för naturen eftersom vuxna är det. De kan allt om Internet men skogen är vit fläck i deras tillvaro. Natur kan till och med uppfattas som hotande med insekter, djur och risken att gå vilse.
Lider vi till och med av ”Nature deficit disorder”?
http://blogg.iniskogen.se/2013/10/16/nature-deficit-disorder/

IMG_0025 (2)

Det börjar bli dags att planera för sommarens vandring. Jag har träffat flera personer, mest kvinnor, som säger sig vilja fjällvandra men kommer aldrig så långt som att ens köpa en karta eller träna sig att gå längre sträckor i terräng. Visst, kanske, nästa år eller sen.
Tänker du fjällvandra i sommar och är en novis? Då är det dags att börja promenera, planera och besluta vilken sträcka och köpa en karta. Lycka till. Hör gärna av dig på kommentarsfältet! (Fjällbild: hängbron  över Vuojatätno i Padjelanta)

http://www.svd.se/tolv-ovantade-halsovinster-med-att-ga
http://www.skogsaktuellt.se/artikel/49215/skogen-gor-under-for-immunforsvaret.html
http://ngm.nationalgeographic.com/2016/01/call-to-wild-text

PS. http://www.tv.nu/program/hem-till-varje-pris ett program om den totala förnedringen politiker utsätter våra gamla.

Att bo och eller inte bo är en fråga.

IMG_4838Hösten är på upphällning. Snart finns inga blad kvar i träden. Kylan smyger sakta på. Den trista mörka tiden är här tills julens ljus börjar tindra. Kanske Samhället har också nått sin höst? När jag går genom centrum ser jag flera tecken till det. Sönderslagna fönster efter senaste rånet. Tiggare. Skräp. Tomma affärslokaler. Vakter som cirkulerar. Gamlingar som rotar i soprummet. Zombier med sina telefoner är också en märklig tidsbild.

Min kommun som har varit välmående med visst budgetöverskott trots skattesänkning är inte det längre. Senaste bokslut visar bara nedgång. Andel arbetslösa socialbidragsberoende stiger. Skolorna kämpar i uppförsbacke med icke svensktalande barn och brist på behöriga lärare. Daghem är fulla. Äldre som vill till ett äldreboende köar. Jakten på bostäder till flyktingar pågår. Tiggare sitter på torget och snart kommer kylan så de godhjärtade har ställt krav för överlåtande av campingen till dem. Det byggs, men bara bostadsrätter och villor nu och de räcker inte till trots höga priser. Många är trångbodda. Stora familjer gnäller om att kommunen inte bygger billiga tiorumslägenheter eller ger dem en villa. Sjukhuset i närheten går på knäna på grund av ökad befolkning – kanske brist på vettig planering också? – men pressas på ytterligare genom att lokalernas ägare spanar efter avdelningar för att hyra till Migrationsverket i stället vården.

Att bo och eller inte bo är en fråga. Kanske den största idag? Nästan dagligen läser vi om så kallade flyktingar som sitter i en buss och vägrar gå ut till det boende vi lyckats ordna för dem. Det var fel boende på fel plats. De är upprörda över skogen, att de måste gå 20 minuter till bussen och skolan. Där kan man inte bo. Hur kan de redan bosatta stå ut där? Vad har Migrationsverket gjort i sådana tillfällen? Skickat medlare som försöker beveka gnällspikarna att kliva ur och acceptera boendet för stunden.

Reinfeldt påstod att det finns gott om plats i Sverige. Han hade flugit över de ändlösa skogarna och såg i sin inre syn flyktingarna befolka tomrummet. Han borde ha åkt själv till Dalarna och talat om sin vision med de inflyttade. Glädjen och nyttan av skogen. Kanske kunde flyktingarna plocka bär nästa höst i stället importerade thailändare?
Inte? Jag har försörjt min familj en hel höst med bärplockning och jag hade inte ens en bil.

IMG_4853Flertal av oss svenskar vill gärna ha träd i närheten. En park höjer genast bostadspriset. Även om få av tätortsbor går till skogen och barnen inte längre är vana med utelivet så finns en inre längtan till hembygdens landskap. Hembygden för släkten bakåt var ofta glesbygd, byar som dog medan de yngre flyttade till staden. Glesbygd där Staten nu klämmer in invandrare i de byggnader svenskarna fick överge och kommunen slog igen eftersom det inte fanns arbete att försörja sig med.
Varför skulle de nyinkomna trivas där när svenskarna är utkörda till arbetslivet annanstans? Blir det tillåtet för invandrare att leva där och lyfta bidrag när det inte var acceptabelt för svenskarna? Kan de vara för många nu när vi måste ta tillvara de utdöende byarna, stängda skolorna, varje nedlagd vårdhem och de stugor där svenskarna gärna vill semestra i och betala för det?

Vad är planen? Finns det inget plan än för det som kostar miljarder?

Jag är också en av dem som flyttade. Jag ville inte bo som arbetslös i en liten by där den sociala kontrollen och skvallret gick om oss som bröt det acceptabla mönstret. Dit ingick inte en skild kvinna med tre barn vars före detta var till och med kommunpolitiker. Ingår de muslimska invandrare i bygemenskapen nu? Låt mig tvivla. Men innan flytten kom pendlade jag till staden. Hur kunde jag stå ut med 3 timmar i bussen varje dag när de nyinkomna inte orkar gå 20 minuter?

054Det bästa där var dock skogen. Det saknar jag. Den skogen som finns nära mig kan inte jämföras med gammelskog i Norrland.

Det är inte enkelt att flytta från ett ökenland till en skog, från en storstad till rena landet. Men den som flyr för sitt liv sitter inte i bussen och gnäller. Den är glad över att inget hotar en till livet, mat finns varje dag och vatten rinner från kranen samt barnen får gå till skolan. Den som kommer från Kobane välsignar landet. Den som flyttar från Libanons flyktingläger borde gråta av glädje.

kobaneMIDEAST+LEBANON

Det uppstår en fråga: vem är flykting och vem är bara kverulant welfare shopper? Man flyr inte genom halva världen till Sverige, man flyr till närområdet. Man flyttar planerat från Afghanistan, Irak, Syrien, Somalia… till något man tror är bättre, som Sverige och Tyskland. De är immigranter, inga asylsökanden oavsett hur jävlig resan var. Skall vi ta hand om för många immigranter så att vi inte kan ta hand om flyktingar som finns i läger utan någon hopp? Skall den som flyttar in frivilligt inte klara sig själva?

När kommer någon kasta ut oss från våra hem och vi får bo i någon gymnastiksal, ödegård eller tält och skylla oss själva att vi blev ockuperade utan ett skott?

Vi behöver verkligen fler som ropar högt och frågar: vad är syftet och planen för oss och de som kommer?
https://www.gp.se/nyheter/sverige/1.2879166-experten-de-vill-ha-trygghet

http://www.dn.se/nyheter/sverige/flyktingar-overnattar-pa-migrationsverket/

 

 

Naturen sviker aldrig?

275Vi gick till naturskyddsområdet nära oss. Ängar, några kor, vatten och skog. Vi möttes av fyrhjulingsspår, rester av någons picknick med vin, sopor som flög i vinden, fimpar som nu mera är alltid närvarande. Någon körde motorcykel genom området i hög fart. Någon gick med sin hund och plockade inte skiten efter vovven.
Men fåglarna sjöng, fjärilarna fladdrade, myggen surrade, blommorna vek sig i vinden och en mörk molnformation seglare sakta iväg någon annanstans.

268Vi undvek att gå nära tiggarnas tidigare bosättning. Förr plockade vi smultron där. Trots att lägret revs på senhösten finns skräp kvar. Städningen kostade för kommunen 250 000 kr, sedan var pengarna slut. Strax efter slog de avhysta sig på en annan plats några kilometer längre bort. En del tog mot en biljett hem, några satt tröstlöst kvar på torget. Vi märker inte tiggarna längre och vänder oss bort när de ropar efter en. De är en misslyckad del av EUs förlovade land som skulle bringa fred och välstånd.
Någon påstod att Allemansrätten gällde för tiggarna. JA, men…Min Allemansrätt tillåter mig inte att bygga en kåkstad, bosätta mig liksom permanent, fälla träd, skita ner, demolera naturskyddsområden, inga andra områden heller för den delen. Att bo måste ske på annat sätt.
Nog om tiggarna, det är olösligt. De hyggliga, okunniga politikerna kliar sig i huvudet, polisen tittar åt annat håll. Det är mycket prat och lite verkstad i frågan.
Vi försökte undvika att trampa på skiten. Vi gick in i skogen, letade efter en bra plats för paus och kaffe. Trampade genom det höga gräset och fästingarnas paradis till en fin plats där vi hade suttit förut. Tydligen hade andra upptäckt den platsen av sopor att döma. Vi vände ryggen åt soporna, tittade åt annat håll och en stund var skogen så magisk som den borde vara.

041Tio år sedan var det än rent på området. Ja, en cykel ligger under ett träd, inte i farbart skick längre, men den ger snarare tankar än ilska. Vem cyklade med den? Hade den blivit glömd eller stulen? Kanske bara bortslängt där nära ett gammalt torp, som inte heller har annat än trapporna kvar. Förr var det sällan sopor som anföll en. Om så, plockade man upp det, så sällsynt var det. Idag spelar skyltarna Naturreservat, eller Världsarv för den delen, ingen roll.
Vad har hänt med människornas uppfattning om miljö och naturskydd? Har vi helt blivit alienerade från naturen? Har nedskräparna sopor och fimpar också hemma på golvet? Är vi bara lata och ouppfostrade? Den mystiske ”någon annan” får städa efter oss.

kobaneAllting är relativt. När jag ser på bilderna från senaste bombattacken i Irak med 120 döda, en moské som någon självmordsbombare tog sig an mitt i fredagsbönen eller raserade städer i Syrien som Kobane blir de sopor jag har sett obetydliga inslag i naturen. Eller, är det så? Att islams terror demolerar Mellanöstern, från bostäder till heliga platser, borde ge oss ytterligare incitament att bevara vår del världen för efterkommande. Långsökt kanske? Måste vi ha ansvar över vår miljö när andra helt tycks skita i sin? Undergången är ändå nära?
Naturen är ingen soptunna även om vissa personer och även vissa länder ser det som så. Så ta med dig dina sopor! Orkar du inte, håll dig hemma och skräpa där.
Bild Kobane från DN, foto Yasin Akgul/AFP

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/halland/skrap-langs-vagen-dodar-kor