Etikettarkiv: reklam

Gamla historier om Olympiad och Coca-Cola.

Utvalda

Publicerat av
Paavo Nurmi tänder den Olympiska elden i Helsingfors 1952.
Armi Kuusela Miss Universum 1952

År 1952 var ett stort år för Finland. Sommarolympiad och en finsk kvinna vann tävlingen miss Universum. Det som var speciellt med året 1952 var hoppet. Hopp om fred, bättre tider, utveckling och en plats bland andra nationer i Världen.

Några av tävlingarna spelades även i Tammerfors. Vi barn samlades kring hotellet där de tävlandena bodde. Till vår lycka kom ett amerikanskt lag ut. De flesta var svarta, förmodligen basket eller annan bollsport. Vi hade aldrig sett svarta människor i live. Detta är alltså 1952. Vi försökte säga något på engelska. De hälsade och gav oss stora paket tuggummi.

Coca-Cola gjorde sitt inträde till finsk marknad dock bara för Olympiaden så länge..

När börjar Julen? Har sett ett påstående: Julen börjar när Coca-Cola reklamen visas i TV.  Så Julen är här? Reklamfilmen ”Holidays Are Coming” visas igen sedan 14 november.

Har ni sett den Coca-Cola reklamen? Den är skickligt gjort. Den utstrålar magi, harmoni och glädje. Musiken är perfekt. De gör en ny varje år men den här är något som folk gillar och har till och med önskat att den ska återkomma till TV.

Julen är Jesus födelsedag, det är därför vi firar jul. Varför gör inte Kyrkan lika magiska reklam?

Coca-Cola är en av produkterna som är mest spridda i Världen. Jag minns när den kom till Finland och till Kina.

Den 2 juli 1952 anlände 720 000 flaskor Coca-Cola till Finland från Amsterdam. Det var en donation till Krigsinvalidernas brödraförbund av Coca-Cola. Förbundet sålde produkten och fick behålla intäkterna för att främja sin verksamhet. I 36 kiosker i närheten av de olympiska arenorna och i parker såldes Coca-Cola.

Det tog dock några år innan Coca-Cola kom till min hemstad Tammerfors. Den första platsen där drycken såldes var Stockmanns varuhus. Jag är inte säker på året.

Vi var tre tjejer från flickskolan som gick till kaféet i varuhuset Stockmann varje lördag efter skolan. Vi åt en kula glass eller drack saft. Men nu provade vi Coca-Cola.  Nej, vi blev inte så förtjusta i det.   Men i skolan på måndag kunde vi inte låta bli att skryta. Vi var de första i klassen som hade druckit Coca-Cola. Så världsvana vi var!

Jag har inte gillat Cola någonsin men som medel mot resemagsjuka är det faktiskt fungerande. Dock skall kolsyran bort, en gnutta socker eller vad som helst i får kolsyran att bubbla i väg.

Till Kina kom Coca-Cola mycket senare. 1977 var vi i Canton, på väg mot Hongkong. I det hotellet där utlänningar tilläts bo fanns några amerikanska läsk, Sprite och Coca-Cola, på menyn. Servitören talade om det när vi beställde. Han var lite lagom stolt över det. All personal bar en liten nål med amerikansk och kinesisk flagga på bröstfickan. Våra kära amerikanska vänner…

Nu mera har vi Coca-Cola och Sprite i vårt sortiment, sa han.

Då charmade min dotter hela hotellet. Hennes ord berättades till varenda hotellarbetare. Kvinnorna samlade sig kring henne på kvällen och de sjöng ihop.

Vad sa hon?

Nej, tack. Jag vill ha den kinesiska läsken, det smakar mer äkta.

På flygplatsen träffade vi några amerikanska turister från miljonär klassen. Dörrarna började öppnas mot Världen.

Inte bara turister utan Coca-Cola har gjort sina resor runt jorden. Nästan alla länder säljer Coca-Cola och 98 % av jordens befolkning vet vad det är. Vinsten per år är ca $ 9,542 miljarder, förmodligen mer idag. 

Nej, ingen Cola här, det blir dagens kafferanson.

Mången kaka är vacker utanpå.

Publicerat av

Årets pumpa var ingen hit. Den började ruttna snabbt. När vi köpte den var pumpan så rund och god men när jag gjorde ögon och mun på den kände jag att förruttnelsen hade börjat. Pumpan var lite lös och svår att skära snyggt i. Den blir en kortvarig pumpa och hamnar snart i pumpahimlen.

Det vackra utseendet hade lurat oss att köpa en rutten pumpa.

Så märkligt, jag kom att tänka på en patient. Hon var så otroligt vacker. Utanpå.

När jag hjälpte henne till avgiftning sa hon:

–Mången kaka är vacker utanpå.

Hon hade sökt hjälp hos socialtjänsten med de ignorerade henne. Hon såg ju så perfekt ut. Även nu kunde utseendet lura en. Hon var för fager för att vara missbrukare! Hennes  vackra kläder kröntes av en märkesväska. Sakteligen kom en historia ut. I korthet: ser du väldigt bra ut och är alltid oklanderligt klädd, rik och med bra utbildning tror ingen att du skriker efter hjälp för ditt heroinmissbruk.

Bländas vi av utseende? Jag är säker på att vi gör det. De vackra kan ha det enklare i livet. Det innebär inte att det blir mer lyckosamt.

När man ser på något TV program på de reklamfinansierade kanalerna innehåller reklam ofta utseendeångest riktad för kvinnor. Fotomodellen i schamporeklam har otroligt vackert hår som hon slänger med. Har du rätt schampo?  Kvinnor i reklam har alltid perfekt slanka ben med högklackade fina skor. Har du rätt skor? De har världens längsta ögonfransar som också du kan få med reklamens produkter. Deras hy är fullständigt slät, inga skavanker. Har du rätt underlagskräm?  Kläderna är de senaste för tiden. Även en billig tröja ser helt fantastisk ut på en vacker modell. Underklädesmodellerna är så perfekta i hela kroppen. Kanske kan du bli så om du köper rätt BH?

Jag förstår om flickor får utseendeångest. Skönhet är en miljardindustri, likaså mode.

Även maktens män kan ha vånda för sitt yttre. Det sägs att den franska presidentens sminkräkning är  omfattande. Många kända människor lägger sig under kirurgens kniv i oron att åldern hinner i fatt dem. Speciellt kvinnor. Sedan ger de förklaringar på internet. Därför att…jag förstorade brösten, rumpan, förståndet…Nej, förståndet kan man inte förstora hos en skönhetssalong.

Det kräver anpassning i verkligheten.

Skönhet är dock inte samma som karisma. Det är svårt att definiera karisma för det finns bara där, hos vissa. På en resa i Filippinerna mötte vi 4 personer av stammen Ifugao. (Det var på den tiden då turismen var starkt begränsad till Banaue av självaste Marcos och resan dit liknade självmordsuppdrag.) Vi gick ut från bilen och fick ta ett (1) foto. Personerna var gamla, nej, svårt att bedöma åldern. I den västerländska världen och med vanliga kläder på sig hade de passerat utan att någon såg dem. Men nu var de hemma stående vid tusenåriga risfält. Sedan gick männen i väg. Deras muskler rörde sig i takt med gången. Deras byxlösa bakar behövde ingen utfyllnad. Deras gång var den vackraste rörelsen jag har sett i mitt liv. Dessa män var formade av  vanan att röra sig och göra kroppsarbete i naturens egen träningsinstitut, inte i gym där människor försöker träna sig till något liknande men kommer aldrig att lyckas med det.

Det var karisma. (Bilden är tyvärr usel.)

Grubblar du över ditt utseende? Eller räcker det att vara hel och ren? Vilket väljer du mellan en intellektuell utmaning och ett senaste modeplagg? Eller hör du till gymfolket och sliter för muskulös yttre så tårarna sprutar?

Hur gick det med den vackra patienten? Behandlingen var lyckad.  Hon var vackrare än förr, om det nu vore möjligt. Hon levde normalt liv med arbete, lägenhet och utan droger när vi avslutade vår långa kontakt

Jag vill inte svika dig, sa hon. Svik inte dig själv, det räcker, sa jag.

Sommarens stora politiska mediehändelse?

Publicerat av
reklam

Den stora censursläggan har slagit till. Hände det något i sak, som att presentera andra lösningar i tiggarfrågan, än att riva affischer? Knappast. Men riktigt reklamjippo blev det, dock inte från SDs sida utan från mediepolisernas. Det var som deras lilla julafton. Kränkt! Ha rätt! Vandalisera! Höras! Censur och inkvisition är två usla systrar. Ingen halshöggs än men det kommer säkert.

Här kommer den upprörande texten:
Sorry about the mess here in Sweden.
We have a serious problem with forced begging!
Our goverment (sic!) won’t do what’s needed.
But we will! And we’re growing at record speed. =)
We are the opposition and we promise real change!
We are the Sweden Democrats!

Blev du upprörd? Skrek? Blev kränkt och rädd? Har du blivit censurerad någon gång eller inte ha vågat säga din åsikt  med rädsla att någon kunde tycka illa om dig? Att du inte tänkte rätt?

Jag skrev några år i en nättidning, men sedan åkte jag på censur. Jag kunde inte förstå orsaken i det fallet, artikeln var harmlös, handlade om filmarbetarnas villkor och var något folk hade efterlyst. Kanske kulturfrågor får bara skrivas av rätt folk? Jag hade skrivit några mer irriterande artiklar någon gång. Jag hade inte brutit mot publicistiska regler eller lag. Så jag slutade skriva där och började med min blogg. Jag kunde inte stå ut att bli censurerad utan klar laglig orsak.

Jag har en gång försvarat yttrandefriheten offentligt trots dödshot. Yttrandefrihet är demokratins grundbult tillsammans med fria val. När vi börjar sortera vad som får sägas, vad inte, är samhället på sluttande plan mot demokratins undergång. När politikerna bryter mot valresultat och slumpar våra röster till någon annan har de pissat på våra rättigheter. I ord brukar de flesta döma länder utan yttrandefrihet. I praktiken låter det annorlunda.

Att censurera eller hota mig är förstås bara en petitess när stora drevet mot reklamen på Östermalms tunnelbana är i gång. Så stort del blev! Jag har så svårt att begripa ilskan som vänsterextremister – för, det kan ju inte vara andra? –  öser på grund av SD reklamen i alla medier. De river affischer, demonstrerar, medan polisen tittar på. Det är som en förlorad fotbollsmatch. Jag tror att den vanlige jobbaren inte är intresserad av mobbens härjningar och avsikter. De har ett viktigare liv. De funderar över vad det skall bli till middag, att ungarna behöver nya skor, att det regnade igen så badutflykten blev inställd och att lönen hade svårt att räcka till något extra. De är trötta på meningslösa demonstrationer när syftet är bara att visa ilska, när tiggarna ändå sitter vid mataffären och inget händer, soporna ökar i parken och skatterna höjs men inget gott kommer från det. De lever i den riktiga världen, inte på Twitter.

Få hade reagerat om inte mediepolisen hade skrikit så det hördes till minsta ödetorp i Sverige och till utomlands. Vi som inte ens visste om någon SD reklam har nu blivit rejält informerade. Vi är sura på översittarna. Folk gillar faktiskt inte mobbning och förstörelse, oavsett innehåll. I regel är vi ganska ointresserade av reklam, står man på perrongen vill man helst komma snabbt hem eller till dit man ska, inte ta politiska ställningstaganden. Men nu är vi informerade och tycker.
Tänk efter: vilka reklampelare har du passerat idag? Minns du och gjorde de intryck? Tog du beslut om någonting tack vare reklamen?

Nu är SD affischerna borta för de var säkerhetsrisk. Vilken dålig ursäkt. Var de illa inklistrade så något kunde falla på huvudet på en demonstrant? Eller var det censur?

Nyttiga idioter.  De goda dumskallarna. Nu rasslar det till hos SD som kröp uppåt några procentandelar. Vi är trötta på sandlådan, i politiken och median.

Hur många av dessa demonstranter gav en rejäl slant till tiggarna? Biljett hem, nya kläder och en startpeng låt oss säga månadslön och som avstod själv sedan hjältemodigt från höstgarderob, helgresan och nya mobilen eller i alla fall latten för veckan? Inga? Räckte det att skrika och vandalisera?

Sommarens stora politiska mediehändelse? Nog är det ynkligt.