Etikettarkiv: natur

Sorg är en märklig känsla – om en tur till en speciell plats.

Utvalda

Publicerat av

Ungefär 14 kilometer från mig fanns en magisk plats, några dammar, en bäck och döende skog. Min sambo och jag tillbringade där åtskilliga dagar för att fånga något genom kameralinsen.

Fotografering var vår stora hobby och för sambon även yrkesmässig. Vi hade samma kameror när vi träffades. Han var trädgårdsmästare men hade alltid velat fotografera mer. Jag uppmanade honom att göra något av det. Livet går så fort. Han gick ner i halvtid på arbetet och köpte en fotoutrustning. Inom kort var han känd på orten och sålde bilder till olika ändamål, tidningar, böcker, reklam…. Just dammarna, som vi kallade platsen, blev fotograferade året runt fast de bilderna hamnade sällan i annat bruk.

Vi var där tillsammans sista gången 20130910. Vi tog bussen så nära det gick men kom aldrig till själva dammarna. (Bilen hade vi gett bort, jag är en usel bilförare.) Nu saknade jag bilen för sambon orkade inte backen upp. Vi fortsatte längs stigen förbi bäcken. Han kom inte ihåg platsen innan vi kom till en liten bro. Då lyste han upp.

Min sambo hade då varit sjuk i demens bara några år men demensen tog snabbt över hans liv och så även min.

Jag bar sorg över hur vårt liv fick sitt slut. Inte själva livet men allt dess innehåll. Jag blev en vårdare, han min patient. Jag hade obefintlig förmåga att avsluta det och låta honom flytta till demensboende. Erfarenheterna från korttidsvård var rent av usla. Men till sist flyttade han, efter nästa sju år hemma. Min psykiska ork var helt slut. Min sambo dog inom några veckor, april 2018. Jag åkte iväg till USA och PCT. Det var planerat. Ingen störta iväg resa.

Jag har gått förbi platsen vid några tillfällen. Det ligger nära Sörmlandsleden. Jag har dock inte förmått mig att kliva av från leden och gå närmare för att se hur platsen är idag. Jag kan se förändringarna från håll.

Skogen är nedhuggen. Dammarna som en vattenfylld jordgrop med grävmaskiner omkring. Hur det ser ut längs bäcken ser man inte. Det är ogenomträngligt igenvuxet. Det liv platsen hade finns inte kvar, eller i helt annan form.

Men nu, under min korta vandring över helgen, beslutade jag mig att gå en tur längs bäcken och gå runt de gamla dammarna som inte finns annat än en vattenfylld grop. Sumpskogen var borta. Ja, allt var närmast försvunnet. Ingen magi kvar. Inga sångsvanar häckar där. Säkert inga djur kvar som då var bosatta på platsen. Men längs bäcken växte ormbunkarna. Ett hygge nådde precis till bäcken men några stora träd var kvar. Det var närmast ogenomträngligt. Jag gick vidare och satt en stund vid den lilla bron.

Dammarna och bäckfåran var vår plats – då. Vi kände ren lycka där.

Nu var allt bara en vanlig oattraktiv håla. Det tog mig nästan fyra år att förmå mig gå dit och säga adjö till den platsen. Sorg är märkligt.

Vårplaner och nostalgiresor.

Gå ut!

Utvalda

Publicerat av

Vila din hjärna av allt som pågår. Gå ut i skogen, ängen, parken, någonstans du kan se naturens små detaljer. Grässtrå, blomma, mönster… Sitta under ett träd och bara vara.

Det är till och med vetenskapligt bevisat att människor som lever nära naturen mår bättre psykiskt. Så dessa stenöken med några blomlådor vi bygger är rent hälsovådliga. Kompensera dig och gå ut i naturen så ofta du kan. Prioritera det så prioriterar du dig själv.

Några dystra tankar på morgonen.

Utvalda

Publicerat av

En marsmorgon fotograferade jag två almar i morgonljuset. Se hur de två håller varandra i handen. Det är så vi borde göra. Hålla varandra i handen och finnas till för varandra. Träden är nu nedhuggna. Kanske var det almsjuka, kanske föll de ner bara av åldern.

Det är vår, tillfälligt i alla fall. De som spår väder lovar kyla och snö igen. Men idag lyser solen. Klockan är snart elva, frukost avklarat och det är än morgon för mig, en morgonhatare som jag är. Det finns inga goda nyheter att vänta, Putins krig pågår och raserar ett helt land. Inte bara människor dör och skadas utan allt de har byggt, tillverkat, sparat, skaffat för sin familj och sitt liv är borta när bomberna faller.

Utplånade liv. Städer som inte längre finns. Vårsådden i världens kornbod lär inte räcka långt, om det ens kommer till stånd. Efterverkningarna blir större än vi nu anar. De mänskliga och de materiella. Vad sedan? Det är många stora frågor utan svar idag. Visst, det pågår flera mångåriga krig i Världen när folk inom sitt eget land inte kan hålla sams utan raserar allt med regelbundenhet. Jemen, Etiopien, än Syrien och Libyen. Fler… Men kriget i Ukraina är inget inbördeskrig utan startade med att Ryssland överföll landet.

Den här våren tappade sin glans innan den ens hann börja.

Ingenting känns säkert i Världen. Vi människor har inte kommit någonvart i den kulturella och moraliska utvecklingen under min livstid. Krig och svält är ständigt närvarande. En ny järnridå, det vi trodde var utplånat. Människan sysslar med trivialiteter. Politikerna lever i takt med valperioder. Framtiden idag är mer osäker än på länge. När jag nyss pratade med mina grannar undrade de om jag visste vart närmaste skyddsrum fanns. Jag ser att folk hamstrar mat i affären. Tre av allt. Det finns en obehaglig oro över tillvaron.

Naturen nära mig är också förändrad. Bäcken är uttorkad. Vårfloden uteblir. Nej, det har inget med klimatet att göra utan ett stort nytt sanduttag har bildat en damm utan utlopp. Förändringar i naturen sker sakta. Något dör, annat tar vid. Träden täcks av mossa, anfalls av myror, förenas med marken. Det sker förändringar även med oss, i vårt vardagsliv. Hastigt märks de politiska besluten i våra bostadsort, skolor, inkomster… Men förändringar har skett sakta i åratals. Det uppstår en tidpunkt då alla våra protester och önskemål blir värdelösa. Det går inte längre att backa tiden. Vi får ha det som det är.

Det är än isigt i skogen. Snö väntas. På våren blir den nya snön slutet för den gamla, sa min far. Hoppas så. Vad vore slutet för den situationen vi lever i finns inga svar till.

Bild mitten Mariupol Ukraina

Plastic is fantastic – not, om straffansvar för sopor.

Utvalda

Publicerat av

Regeringens klimatåtgärder fortsätter. Följande engångsplastprodukter kommer att förbjudas i Sverige från den 1 januari 2022: bomullspinnar (tops), sugrör, bestick och ätpinnar, omrörare för drycker, ballongpinnar och tallrikar. Även matlådor för snabbmat som innehåller expanderad polystyren kommer att förbjudas.

Men topsen är ju gjorda av bambu nu mera. Och bambu har vi väl gott om här hemma?

Så engångsmuggar får finnas kvar. Borde vi inte gå med en mugg i väskan? Hygien är väl inte så viktigt. Törs jag erkänna att i min skafferi finns sugrör och en sats engångstallrikar, muggar och bestick? De köptes några år sedan då vattnet försvann ständigt på grund av byggarbete och fel. Oanvända än.

Jag tvivlar på att vi gå tillbaka till tiden då allt såldes och packades i papper bakom disk. Tiden då vi köpte mjölk i egen kanna är bara ett barndomsminne och olaglig försäljning direkt från bonden på sommaren, troligen även det förr i tiden. När jag nyligen köpte fransk ost av opastöriserad mjölk informerades jag om risken. Jag tog risken, sa jag. Först då såldes en bit. Den osten var som en dröm.

Jag vill gärna minska engångsförpackningar men det tycks vara svårt. Det är bara frukt, potatis och lök samt viss bröd som inte är färdigpackad utan plockas till en papperspåse.. Dessa ”miljövänliga” papperspåsar är sedan oanvändbara till sopor. De läcker. Påsarna går att använda till kompost men hur många i en stad har kompost för matåtervinning? Här slängs det högst potatisskal och sådant. En pensionär äter upp.

Som vandrare gör man bekantskap med de större lämningarna. Bilar, högar av bildäck, populärt att kasta. Oljetunnor. Trasiga saker. Sakta ingår de i naturen så där om flera hundra år. Vem är den stollen som kastar skräp i naturen, ofta även långt från en bilväg? Ibland när jag vandrar i Sverige ser jag övergivna gårdar med trasiga bilar, maskiner, hus… Ingen kommer att återvinna något där.

Vi borde i alla fall lära oss det enkla: att inte kasta skräp på gatan utan i papperskorgen, det kan då brännas och ge värme. Det är en åtgärd alla kan göra. Kanske ökar intresset att hålla Sverige rent när en ny lagstiftning 1 januari 2022 gör din fimp på gatan straffbart. Har inte sett att mitt Centrum eller parken bredvid har blivit renare efter nedskräpning med burkar, dryckesförpackningar, engångsgrillar, plastflaskor, pizzakartonger och snabbmatsförpackningar och dylikt blev straffbart med böter, 800 kronor från och med 10 juli 2011. Dock städas vårt lilla centrum snabbt, dessutom patrullerar vakter runt hela tiden under affärernas öppethållande.

Den nya lagen innebär att straffansvar för ringa nedskräpningsförseelse införs genom ändringar i miljöbalken. Det blir straffbart att skräpa ner med även mindre skräp som en cigarettfimp eller ett tuggummi. På gator och torg utgör cigarettfimpar enligt mätningar ca 67 procent av skräpet och vid våra stränder ca 32 procent. Straffet för ringa nedskräpningsförseelse kommer också vara 800 kr i penningböter.

Hinner polisen bötfälla? De kan ju stå nära en hamburgerbar och kamma hem böter.

Vissa har oerhört svårt att använda en papperskorg. Kan det vara någon sorts oro, trauma om att hamna där bland sopor också själv?

Skräpet i naturen då? Det stannar där någon kastade det.

Bilder: överst oljetunna vid en sjö, nästa en bilstol efter ca 30 år, båda Sörmlands led etapp 6. Bilen är militärt, troligen från andra världskriget, i skogen i Norrland.