Salvador gick genom TV rutan till våra vardagsrum.

Salvador Sobral, 27år, representant för Portugal, vann melodifestivalen med balladen Amar Pelos Dois, som var skriven av hans syster Luisa. Han sa när trofen gavs till honom: ”We live in a world of fast food music. This is a victory for music… music isn’t fireworks, music is feeling.”

Har melodifestivalen med detta gått tillbaka ursprunget där tävlingsbidraget sjöngs och bara musiken spelade? Där scenen var utan apor, brudar, gymnastiserande hunkar, diverse attiraljer som tog  blicken från sångaren och öronen från musik? Där fyrverkerier dödade sången och kanske var rekvisitan en räddningsplanka för den medelmåttiga musiken? Det vet vi nästa år.

Salvador gick genom TV rutan till våra vardagsrum sjungande av kärlekens smärta, med bön att få älska igen. My heart can love for the both of us.

If one day someone asks about me
Tell them I lived to love you
Before you, I only existed
Tired and with nothing to give

My dear, listen to my prayers
I beg you to return, to want me again
I know that one can’t love alone
Maybe slowly you might learn again

My dear, listen to my prayers
I beg you to return, to want me again
I know that one can’t love alone
Maybe slowly you might learn again

If your heart doesn’t wish to give in
Not to feel passion, not to suffer
Without making plans of what will come after
My heart can love for the both of us

Inga hotande moln på vår himmel?

Nu har det tjatats om miljön och den globala uppvärmningen i åratals men ingenting händer hos makthavarna eller folket. Makthavarna konfererar, minglar och pratar, forskarna räknar grader och försöker skrämma oss, vi andra är trötta. Visst, utsläppen har kanske minskat en smula tack vare arbetslöshet, de unga har inte råd med en bil eller lägenhet utan de trycker hos föräldrarna och kramar om sin nalle Iphone. Så kallade miljömål uppnås ibland men i stort sett lever vi som förut. De små lagfästa önskemålen som skräpfria gator är det ingen som bryr sig om. Nu när snön smälter ser det ut som om någon hade tömt sopsäcken ute. Vi  anstränger oss inte om miljön i stort, inte ens om vår närmiljö, så ser det ut.

Och varför skulle vi  bry oss när makthavarnas mål är att leva som en överklass i Bryssel, tvista om vansinnigheter som månggifte, kvotera ena dagen och avgå nästa, eller damma av det som redan har förkastats? Det är många rosa elefanter som trampar runt men de tassar liksom spårlöst förbi den politiska adelns värld. När inte regeringarna kan åstadkomma vettiga förändringar måste de straffas av medborgarna. Vi borde öva ohörsamhet. I varje fall vara väldigt noga med vem och om vi ska rösta fram några som lever på vår bekostnad, uträttar ringa och påstår att det är demokrati. Men vi är nog för lata för det också?

Det är svårt att lita på politiker och inget att se upp till hos några andra heller. Hur ser våra förebilder ut i massmedia? De ledande personerna i samhället lever loppan, uppstår igen med kokböcker, biografier eller egna TV program och drömmarna för unga är att bli en mediepersonlighet, modell eller Zlatan. De läsbegåvade har somnat vid skolbänken i skolan som har till syfte att platta till alla så vi blir lika dumma trots vissa försök att ropa ut läskunnighet och något att mäta misslyckanden med.

De som trots allt engagerar sig, gör något extra, uppfinner saker syns inte. De är inte intressanta för allmänheten och media som för övrigt har för få självständigt arbetande journalister, vilka gör egna artiklar, utreder, belyser och granskar, utan mestadels produceras halvslarviga översättningar från utländsk media – vilka vi som läser engelska har läst en vecka innan, ibland året före – eller de plitar korta god dag – yxskaft artiklar vilka slutar innan de börjar. Media är den tredje statsmakten om inte den första ibland och ser man på löpsedlarnas kvalité kan man nog få höjd blodtryck, ångest och magsår.

Så gnäll inte på oss vanliga satar att vi äter kött, inte tar tåget, shoppar, ger fan i framtiden. Bäst att leva innan allt rasar. Eller? Nu börjar också Melodifestivalen. Bröd och skådespel körde redan romarna med. Fram med chipspåsen och ölet!  Låt oss rösta om våra favoriter – när de som vet bäst har bestämt vilka de är – och tyngd oss inte med miljö och annat skit.

http://www.dn.se/nyheter/klimatmotet-2010/svenskarnas-klimatvanor-mer-prat-an-smart

 http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/vi-skapar-en-valdig-angslan-utan-att-det-ar-befogat