Christer Pettersson går igen …

palme Olof Ppalme

Christer Pettersson har jag träffat bara en gång, jag tror det var några månader före hans död. Det var ingen privat träff utan en 30 minuters resa på allmänna kommunikationsmedel. Han satt i pendeltåget, onykter och var inte riktigt orienterad i tid och rum. Han undrade flera gånger vart han var.

Det undrade många av oss.

Sveriges statsminister Olof Palme sköts fredagen den 28 februari 1986. I december 1988 anhölls Christer Pettersson som misstänkt för mordet, och dömdes i juli 1989 av Stockholms tingsrätt som skyldig, men frikändes av en enig hovrätt i november samma år. Sedan dess har inga genombrott skett och ingen misstänkt har åtalats fast 130 personer har erkänt mordet och utredningen är en av världens mest omfattande.

Bröderna Mozart (1986) Filmografinr 1986/02Palmemordet var en tagg i folksjälen, i alla fall hos de äldre. De unga nu vet knappt vem han är. Ingen kunde riktigt föreställa sig då att Sveriges statsminister skulle falla offer för en mördares kula. Han hade frånsagt personskydd den kvällen, han skulle gå på bio med sin fru och se ”Bröderna Mozart” av Suzanne Osten. På hemvägen skjuter någon Palme och försöker också skjuta hans fru.

Oavsett vilken vår politiska färg var, deltog vi i sorgen. Chocken var allas. Sverige var inte riktigt sig lik efteråt, även om vardagslivet var snabbt på sin bana igen.
Men nu är frågorna: vem gjorde det på tapeten igen på grund av årsdagen, 30 år efter mordet. Varje år nära dödsdagen har tidningarna och TV reportage, nya vittnen, påhitt och spår. Men den skyldige är än fri.

imagesPersonligen hade jag svårt att tänka på Christer Pettersson som mördaren. Vad var motivet? Det beror dock mest på en person som jag träffade i arbetssammanhang i mitten på 90-talet. Jag kallar denne X. Det andra skälet är min erfarenhet av missbrukare. Förr eller senare försäger man sig.

Jag minns bara X:s förnamn idag. Men jag minns exakt de omständigheter som gjorde att X sökte min hjälp. Jag minns tydligt vad blev resultat av våra gemensamma åtgärder. Jag minns, nästan ordagrant vad X berättade om Christer Pettersson. Det kom fram i våra samtal att X hade en arbetsplats, den beryktade spelklubben kallad Oxen på Oxtorgsgränd varifrån Christer gick den kvällen för att gå hem, någonstans eller för att skjuta Palme. X arbetade den kvällen.

X trodde inte att Christer hade skjutit Palme. Skälet var simpelt. Han var så packad att X hade vägrat servera honom ett enda glas till. Då skulle han inte kunna ta sig hem eller vart han nu skulle. X hade procent på försäljningen så man nekar ogärna någon en drink. Enligt X var Christer för onykter för att kunna hantera ett vapen med den oerhörda precision och planering som mördaren hade avlossat sina skott med. Han hade visst röstat på sossarna också. Det fanns inget motiv.

Fast det var liksom inte politik man snackade på klubben. Kanske tips om drogförsäljare var mer aktuellt.

Varför gick X inte till polisen? Varför frågade de inte mig, var X:s svar. Jag var tillgänglig men polisen frågade inget när de besökte klubben. De kanske såg mig bara som en ointressant person som inte hade något att tillföra. Själv hade X som princip att inte blanda droger och jobb. X sa sig ha varit nykter och opåverkad när Pettersson gick ut genom dörren.

Samtalet kom till just omkring dödsdagen eftersom alla tidningar var fulla av spekulationer – igen. Som man ofta säger i bevissammanhang gjorde X ett trovärdigt intryck. X hade inget att vinna eller förlora på saken.

Kanske finns det någon, annan än Pettersson, som hade det?

leifI Veckans brott på TV 1 gör Leif GW Persson en gärningsmannaprofil. Han tror till att börja med att det är fler personer än en som är inblandade i själva gärningen. Han tror också att de har kännedom om Palmes förehavanden den där kvällen. Han ser någon form av mindre konspiration framför sig.
– Jag tror att gärningsmannen är i livet och han är mycket bra på att skjuta. Den här personen drivs av ett stort hat till Palme och det i sin tur får mig att tro att han har vapnet kvar för det har ju kolossalt symbolvärde för honom.

http://www.svt.se/veckans-brott/leif-gw-om-sitt-mote-med-christer-pettersson/

Och nu påstår sig självaste Statsministern att han har löst mordet. Reflektioner kring det på :

http://cornucopia.cornubot.se/2016/02/mordutredaren-stefan-lofven-har-lost.html

Om bröderna Mozart:
http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?itemid=15917&type=MOVIE&iv=Story

http://www.svd.se/gw-om-missarna-kappratt-ner-i-kallaren

Nya tidsbilder med sopor, tiggare, burksamlare, bommar, rånare och farliga politiker.

hägring

Vi satt i parken och åt en glass. Under den tiden såg vi tre burksamlare som rotade i soptunnor. De var män, i ålder över 60 och såg ”svenska” ut. När vi lämnade parken passerade vi ytterligare en gammal kvinna som lite diskret försökte vittja soptunnorna. Det är förstås bra att någon pantar burkar, rena miljöarbetare. Jag har för mig att återvinning av en burk motsvarar el för datorn i ca 3 timmar. Men, jag tror inte att rädda miljön var deras syfte utan några slantar till dagens mat.

Varje gång jag lämnar sopor till återvinningslokalen står där någon äldre kvinna och rotar. De skäms, det syns tydligt och de försöker liksom låtsas att de sorterar ordentligt. Jag brukar hälsa och uträtta sorteringen snabbt för att inte störa dem. Rota i sopor var något barn i fattiga länder sysslade med för att hitta något säljbart eller vad återvinning efterfrågar, inte pensionärer i Sverige som försöker dryga ut pensionen.

Vårt centrum är litet och passeras på tre minuter. Som bäst möter man bara ett par tiggare men mot veckoslut sitter de vid Systemet, vid hamburgerbar, Konsum och Apoteket och som alltid nära pendeltågsstationen. Den som sitter vi pendeln har suttit där i fyra år och när hon åker hem hyr hon ut platsen – säger de som alltid tror sig veta allt.
Utöver detta finns klottret som har avancerat med åren. Och skräpet. Och fimparna. Fyllon och knarkare vilka också sitter i parken eller besöker knarkhandeln som sker öppet nära stationen. Jag ser några nya yngre kvinnor i samlingen och nu är dessa grupper också multikulturella vilket orsakar dispyter om utrymmet.

polis
Då och då rånas någon affär. I veckan hade vi igen 2 polisbilar i jakt på rånare. 2 bilar var dock ingenting, för när Jimmy Åkesson var här före valet fanns 11 polisbilar och en piket och massor med poliser runt centrum. Vi var belägrade. Vi fick ta omvägar till affären, det är därför jag räknade bilarna. Inget hände. Det var några skolbarn som skolkade och stökade lite. I ”demokratisk anda” stod de med ryggen mot Åkesson och fnittrade.

Centrum är bommat nu mera så rånarna kör med moped eller de springer. Det blev lite lugnare med bom, inga bilar som gör crash-and-grab, men en del kör hem över gräsmattorna. Att gå några meter är alldeles för långt om man har något att bära.

Vi har dock inte haft några bilbränder på ett tag men det finns gott om dem om man åker till en annan förort bara några få kilometer härifrån. Det är en så kallad no-go-zon. Vi passerade där en gång och hastigt var vi utomlands. De flesta kvinnor var beslöjade. Språket man hörde var okänt. Det är i och för sig inget konstigt i att de nyanlända hamnar i periferin. Det är där man bygger nya bostäder. Staden växer ju utåt, inte uppåt annat än i sällsynta fall med stora lyxvåningar på taket.

Det som retar mig är den förslumning som sker. Huset mittemot mig har mögliga balkonger och ingen har renoverat något på 40 år. Även huset jag hyr i börjar fallera. Antagligen får allmännyttan bara kollapsa för att lämna plats åt bostadsrätter. Det såldes en etta på 26 kvadrater för 1,7 miljoner nyss i närheten och det på en förort. Vår gemensamma egendom som allmännyttan lämnas åt sitt öde. Tiggare tar över våra torg. Indragningar styr sjukvården och socialtjänsten går på knäna. Åldringsvården är överlåten till riskkapitalister, likaså invandring. Skolan har en storartad kris med kunskapsbrist. Staten har otaliga statliga myndigheter, lär vara 552 stycken, med oändliga utredningar medan det som påverkar människornas vardag är mer ointressant och utan vettig åtgärd. Ena dagen säger finansministern att det är tomt i kassan, andra dagen ges pengar till något folk inte har bett om.

En läkare sa att alla de nya arbetskamraterna vill forska och ha projekt, de vill ogärna ha patienter. Alla de 552 statliga myndigheter vi har, styrda av politiker, vill de också pyssla med sitt och inte träffa medborgare och lyssna på dem?

Var det bättre förr? Jag försöker tänka på hur det var när jag kom hit i början -60talet. Då var finnarna den största gruppen invandrare. De trängdes hos vänner och släkt och arbetsmarknaden var god. Vi bidrog med arbetskraft på direkten, en del hade redan raggats upp i hemlandet för industrin i Sverige. Vi hade oändlig framtidstro. Hur har invandrarna det nu, boende i en anläggning i någon liten by, i periferin? Vad drömmer de om? Bidragsliv? Jag hamnade också i periferin när jag köpte en lägenhet. Men, vi kände ett slags trygghet på bostadsområdet. Det var på den tiden då min svärmor inte låste ens dörren hem och inte låste man sin cykel på gården heller. Idag öppnar man inte dörren till någon obekant om man har förståndet i behåll.
Soporna var liksom inget bekymmer än, inte heller kände vi till ordet global uppvärmning. De skidbackar du ser som uppstickande gröna onaturliga berg innehåller våra sopor. Inte tänkte kommunen på återvinning, men vi krävde tidningsinsamling och glaskross. Vi var framtiden.

Idag är du bara korkad om du gör likadant som då med din dörr, egendom eller dina sopor.

gustavs-grabbSopor ja. Leif GW Persson berättar om sophanteringen på Haga soptipp, det som nu är en gräsbeväxt kulle. Man betalade till portvakten – honom – för att få tippa det som inte skulle tippas där. Boken: Gustavs grabb är en intressant tidsstudie men blir något tjatig, liksom fastnar i sin egen förträfflighet. Läsvärt dock, speciellt för en Stockholmsbo. Nej, han uppger inte vem som dödade Palme.

bil
Idag tippas det sopor
av annat slag i Haga, sopor från våra nya kåkstäder. Och i skogen kan du hitta vad som helst som bilar, en gammal dator, konservburkar, petflaskor, kassar med sopor till råttornas glädje. Det är inget nytt, vi är inte mer medvetna om vår miljö trots de gröna återvinningslådorna som finns i vartenda hörn. Politikerna blir inte heller mer medvetna om nya tidens problem. I alla fall har de inga lösningar annat än petandet i människornas frihet. De kanske är kvar på -60 talet?

Framtiden är bara en hägring?

http://arkiv.mitti.se:4711/2013/19/solna/MISO-20130507-A-001-A.pdf
http://www.adlibris.com/se/bok/gustavs-grabb-9789100126841
http://www.metro.se/nyheter/barnen-lever-bland-sopor/EVHkkC!yM42lANeEdg62/
http://www.bgf.nu/pengar/analetmh.html

http://www.dn.se/nyheter/sverige/langning-pa-gatan-okar-i-storstader-1/

Bild högst upp: hägring över Stockholm.