Närvaro av huvudduk och frånvaro av svensk flagga.

mössa

Vi har varit på studentuppvaktning på skolgården. Det är länge sedan sist, över 20 år, och förändringarna var tydliga. På den gamla tiden gick eleverna hem med sina anhöriga, en del i dekorerade bilar, några gående eller udda färdsätt likt oss som drog hem dottern på en skrinda. Nu åkte studenterna iväg tillsammans skrikande på lastbilsflak och föräldrarna tog hand om deras blommor och presenter. Vi andra gick hem över skolgården bland krossade blommor och tomma flaskor.

student 9 Student år 1984.

En annan sak som var annorlunda var andelen studenter och anhöriga med rötter från andra länder. Flickor i schalar med studentmössa ovan, medan pojkar var barhuvade klädda i svarta kostymer. De poserade med sina hemländers flaggor, turkisk, somalisk… för mig obekanta fanor. Omkring dem var tjocka släkten, många äldre människor vilka ropade gratulationer på ett språk jag inte kan.

Skolgården var multikulturell, som samhället skall vara idag enligt politikerbeslut.

Jag blev lite störd av dessa flaggor. Jag blev också störd av schalar när studenten var klädd i en urringad klänning och så kort att vindpusten visade trosorna men håret var noga täckt. Det var kanske falskheten som störde mig?  Schalen som en kvarleva av en annan kultur, kanske en där flickor knappt gick i skolan, kanske som en demonstration att vi hör inte hit utan är av annan sort, flankerad med en flagga från Mellanöstern. Flaggorna som hedrade ett land folk påstår sig ha flytt ifrån, inte flaggan från landet som gav dem utbildning.
Flera kvinnliga studenter var klädda i heltäckande klädsel, omringade av lika klädda kvinnor och alldeles vanligt sommarklädda män. Solen sken och den kyla vi haft i veckor var bortblåst.

Men tiden förändrar? Jag kom ihåg mina egna protester och hur jag själv har förändrats under åren. Att vara uppvuxen i en læstadiansk och högkyrklig familj innebar många regler. Jag bröt mot flera. När jag nådde konfirmationsåldern 15 år försökte jag vägra det eftersom jag inte trodde på Gud, men vägran gav för många böner från mors sida och hot från far. Jag protesterade genom att ställa frågor till prästen han inte kunde svara på, trots min gryende ateism var jag en av landets bästa Bibelvetare. Jag sydde min konfirmationsklänning i lite modernare snitt till min mors fasa och satt inte upp håret som man borde. I konfirmationsbilden ser man en flicka som lyser av missnöje och mor vägrade skicka bilden till släkt som sig bör. Jag var en falsk konfirmand med ett kors om halsen och det skar i mitt samvete.
Det kanske är lika med muslimska flickor uppvuxna i Sverige, i korta klänningar men med en sjal på huvudet?

När blir en invandrare svensk? Är det önskvärt? Vad är det svenska? Markeras det med frånvaro av huvudduk och närvaro av svensk flagga? När slutar de muslimska flickorna bära schalar för syns skull när resten av kroppen är klädd i dagens mode? Och när slutar vi andra reagera över olikheterna? Kanske först när vi äldre har dött, vi som har sett förvandlingen av Sverige till ett annat land, med sidor vi inte ens visste existerade? De yngre är uppvuxna med en nyare kultur där nationen Sverige har mindre betydelse.

flagga

I morgon är Nationaldagen och flaggorna kommer att hissas. Det hörs toner om olämpligheten av korset på flaggan. Om så, har vi sjunkit djupt

Student, ja. I Sverige är alla som passerar gymnasiet studenter. Studentexamen avskaffades här -68, medan i vårt grannland Finland skriver man fortfarande studentskrivningen. 27000 elever skrev i år. Det är en nödvändighet om man tänker studera i Universitet, som att bli lärare. I år var intagningspoängen i Finland till lärarutbildning en aning högre än till läkare.

Inga äpplen till lärarna men kanske halshuggning.

När vi hade kommit ner från Kilimanjaro och var tillbaka på hotellet i Arusha såg vi på TV. Sändningen från BBC handlade om ett annat berg. Tusentals människor hade flytt IS härjningar till ett berg, Sinjar i norra Irak för att rädda sina liv. Barn hade kommit bort från sina föräldrar, gamla hade inte orkat gå och de flyende hade varken mat eller vatten. De som blev kvar miste livet eller bara försvann.

Men först några ord om den svenska skolan. Varför undrar ni kanske men det hänger faktiskt ihop med det senaste från krigets Syrien och Irak. Höstterminen har börjat i Sverige och alla barn får gå i skolan. Men många barn på krigsområden kan inte gå i skolan eftersom skolorna är i ruiner eller fungerar som flyktingläger och det finns inget material och inga lärare att tillgå. Även i Sverige är det brist på utbildade lärare men av helt andra skäl. Många har tröttnat på stökiga elever och avtågat, som min bekant. Hon fick nog när föräldrarna ville bestämma betygen, ordningen och gärna innehållet i läroplanen samt att deras gullegrisar var visst världens bästa barn bara de fick surfa i fred och om läraren slutade klaga. Är det en tidsbild från den svenska skolan? Är det uppfostran som brister, inte 10 000 kronorsfrågan?

Det är svårt för ett barn att förstå hur skolan påverkar resten av livet.  Allt går inte igen. Alla blir inte mediepersonligheter och kändisar utan behöver betygen. Och hur tänkte den politikern som klämde in ett nyligen anländ syriskt barn till en klass enligt åldern och inte enligt kunskap? Misshandel? Men nu till den nya skolordningen i den Islamiska Staten.

Dagligen förmedlas skräckbilder från barnens liv i Syrien, Irak, Gaza … från de länder där islams krig pågår. Om man kan klassificera krigets fasor är IS, Islamic State of Iraq and the Levant, idag etta på skamlistan och även Al Qaida har en smula mildare framtoning. Vi ha sett offentliga halshuggningar genomförda av IS, de sänder dessa som underhållning. Påminner om franska revolutionen. Livet för de besegrade har landat hundratals år bakåt i tiden. Nu reformeras skolan i de av IS kontrollerade områdena.

Barnen skall inte lära sig matematik och samhällskunskap. Idrott är förbjudet. Böcker som kan berätta om evolution är förbjudna och så klart måste lärarna sluta prata om oväsentligheter som demokrati och val.

Vad kan man då lära ut? Att stämpla de otrogna. Lära att fysik och kemi ”are due to Allah’s rules and laws”. Och så klart lär man ut allt om den radikala islamiska gruppen som styr. De lärare som inte finner sig i nyordningen straffas.

Annonser på gatorna informerar om den nya skolan. Trots IS har informativ verksamhet på Internet finns ju inga sådana nymodigheter för vanligt folk. De kunde ju hitta olämpliga sidor.

Jag undrar vad är det för värld de vill forma? En värld med mord som härskarmetod? En värld utan någonting? En värld utan kunskap, historia, glädjeämnen, utveckling, vetenskap, kultur, vänskap och garanterat inga förutsättningar för kvinnor att existera på annat sätt än husslavar.

Oavsett om jag blir – igen – kallad för rasist vill jag ställa frågan som många vill ställa men inte vågar: får vi prata om det vi inte gillar inom en religion, som islam? Kan denna terror drabba även oss i någon form när de krigströtta jihadisterna kommer hem till Sverige med sina psykiska skador?

-och den ljusnande framtid är vår – eller inte?

Det är bara skit med den svenska skolan. Resultaten sjunker – igen. Oavsett vad skolministern gör för att förbättra skolan dalar resultaten. Många tror sig veta vad och vems fel det är och skolfrågan kan bli en stor valfråga.

Men skolan kan aldrig vara bättre än de två avgörande komponenten: läraren och eleven. Sedan är det bra också om alla pratar samma språk och ägnar sig åt skolarbete i stället sin mobil. Det sistnämnda anser Skolverket är helt OK. Så…

Det har skrivits spaltkilometrar om hur man kan stödja de svagpresterande barnen. Det känns att skolan glömmer de bra presterande barnen eller specialbegåvningarna – om de inte är idrottsbegåvningar. De får traggla det de lärde sig kanske åratals sedan. Jämlikhet går före individuella lösningar. Men i den senaste PISA undersökningen har även de bästa eleverna börjat falla av. Så det är illa om inte total katastrof.

Med lite nostalgi och beundran minns jag min gamla tuffa flickskola. När jag berättar om hur vi hade det är barnbarnen full av förvåning. Trots att jag påpekar hur mycket läxor vi hade suckar de: där vill jag gå. Ändå går de i en av de bra skolorna.

Den finska skolan tas ofta som exempel.  Detta skrev jag när de senaste intagningarna i Sverige var klara till lärarhögskolan. 27/3 – 13:

En svensk lärarstudent presterar marginellt bättre än en apa skrev någon. Elakt vad?

Är det så? Kanske skulle min brorsdotter ha sökt sig till den svenska lärarutbildningen? Hon kom inte in i Finland. Hon hade toppbetyg. Hon skrev studentskrivningen med nästan toppbetyg. Hon arbetade ett år som lärarassistent. Men icke. Hon kom inte in. Hon föll precis på målsnöret. Så nu tar hon bakvägen till skolan. Hon läser till specialpedagog. Men då krävs det helst magisterexamen för jobb i skolan.

I Sverige har intresset för läraryrket fallit totalt. ….söktrycket nu är så lågt att i princip vem som helst kan komma in. Det räcker med att skriva ett högskoleprov utan att ens läsa frågorna. Höstterminen 2012 antogs 123 personer till landets lärarutbildningar med resultatet 0,1 på högskoleprovet. (DN) Så, vem vill söka sig till lärarutbildningen annat än som sista val?

Varför har den svenska skolan krackelerat tvistar de lärda om. Var det  kanske kommunaliseringen? Friskolorna? Betygsbristen? Datorerna? Vinsterna i friskolor? Invandringen? Lärarlönerna? Lärarutbildningen? Ointresse för detta yrke? Kanske eleverna själva? Eller föräldrarna som inte hinner hjälpa barnen med läxor? Eller – har vi bara blivit dummare? Är kunskapen skolan förmedlar onödigt?

Det känns att skolfallet är en saktgående process som började med kommunaliseringen och de som tyckte att rätt politisk färg var viktigare än kunskap. Sedan kom andra komponenter in … Själv har jag bl.a. 40 poäng i statskunskap -69 men de poängerna innehåller bara Marx och mera Marx. Okunskapen spred sig. Och nu har skolan fallit omkull. Det är dock en sanning med modifikation. Alla skolor är inte usla men de bra hamnar inte på tidningssidorna. I min kommun står de skolor där de flesta eleverna är invandrare på bottenplaceringarna. Men det är sällan invandrarargumentet hörs i debatten däremot hackar man på möjligheten att välja skola som en negativ faktor.

Jag passerade alltid en skola på vägen hem från nattjobbet klockan 9 på morgonen. Det såg rörigt ut i klassrummen. Eleverna satt med ytterkläderna på, kastade saker, sprang runt. Mobilerna var det intressanta. Några flickor satt i ett hörn och troligen försökte studera. Lärarna såg ut att ha gett upp. Hade jag haft skolbarn skulle jag aldrig ha skickat dem till denna skola. Men barnen har också ett ansvar. Utan elever som vill lära sig fungerar ingen skola.

Idag är det så mycket annat som fångar barnens intresse. När barnen börjar skolan är det svårt för dem att förstå hur skolresultaten kommer att påverka framtiden om 9 – 12 år . Det kräver lärare som kan förmedla och föräldrar som förstärker budskapen. Fungerar inte skolan är det fria skolvalet ett medel som föräldrarna har att spela med. Man måste få rösta med fötterna när inget annat hjälper.

Kanske bör man smyga runt en skola under lektionerna innan man kryssar för sitt val?

I bild: en toppstudent så topp det kan vara i svensk skola.