Rosa förtryckande toaletter för kvinnor och blåa för män.

IMG_4748

Efter nära 30 km vandring kom jag till campingen i skuggan av berget Monte Bianco, några kilometer från Courmayer. Jag beställde en sallad och medan den tillagades satt jag upp tältet och gick till toaletten.
Det var inte svårt att se vilken var avsedd för män och vilken för kvinnor. Jag möttes av rosa, blommiga väggar.
Herrarnas var förstås blåa.

Var de italienska damerna och vi resenärer förtryckta med dessa rosa toaletter? Knappast. Snarare privilegierade?

IMG_4755 IMG_4756

I Sverige har många toaletter blivit könsneutrala. Jag gillar det inte. Kanske är jag gammal och omodern men jag föredrar könssegregerade toaletter och så klart separerade omklädningsrum, bastu och duschar som på mitt gym.

Det pågår många helt onödiga förändringar framdrivna av en ganska liten men högljudd grupp. De sysslar med färger på plåster, färger på barnkläder och skulle säkert startat en twitterstorm om färgen på toaletterna i Monte Bianco. Inte engagerar sig den feministiska maffian för flera toaletter. I Indien till ex. saknar många arbetsplatser toa så kvinnor får hålla sig. Att bli våldtagen på väg till byns toalett är också vanligt.

Bygg flera rosa toaletter!

Idag  upplever några sin könstillhörighet som valfritt och vill byta eftersom de känner sig som det andra könet eller en tredje variant. (Nu frånser jag de medicinska fallen.) Det orsakar   förvecklingar av olika art som fel personnummer, i mötet med sjukvården eller i lägen då könen vanligen är separerade som i badhusets duschrum.  Jag läste att några skolor grips av jämlikhetshysterin ”det finns inget förutbestämt genus” och vill avskaffa separata duschrum. Vem vill duscha då? I många skolor finns det för få toaletter att välja på och inga för olika kön vilket innebär att många tjejer försöker hålla sig. Det är ofta också för snuskigt i toan. Eller att dörrarna inte går till golvet utan lämnar en yta fri för insyn. I en skola jag nyss besökt delade över 50 elever på två toaletter. En ganska svår ekvation.

Om jag nu vill vara av annat kön än jag föddes med måste jag få använda det könets slutna rum som dusch eller toaletter? Har jag rätt att välja? Är jag kränkt när de andra inte vill släppa in mig för att duscha med dem?

Det är olämpligt att blanda pojkar och flickor i intima situationer skriver en välkänd amerikansk bloggare Matt Walsh:
Girls (and boys) deserve and are entitled to a safe and private place to change and do their business. It is simply unconscionable and despicable to take that away from them.
Läs mer: http://themattwalshblog.com/2015/09/02/forcing-girls-to-share-a-bathroom-with-a-gender-confused-boy-is-abuse/#yA8brlwRHCp0KKjx.99

Jag håller med honom.

Det är inget förnedrande i att ha separata toaletter/ duschrum i offentliga miljöer som en skola för bara de två kön vi  är. Det finns alltid handikapptoalett för den som är osäker på vart man skall gå. Flera varianter än de tre känns faktiskt som en ickefråga.

Ibland är det svårt att bestämma vilket kön det nyfödda barnet tillhör. Det är dock väldigt sällsynt och i regel avvaktar man utvecklingen några år innan man tar till kniven. Påträffade ett fall på tio år under min tid på sjukhuset. Dock kan man känna sig som av annat icke existerande kön ibland. Själv ville jag vara en pojke som barn för de hade ett friare liv. Min mor suckade ibland när jag kom hem med skrubbade knän och en reva i kjolen. Jag kallades pojkflicka. Men jag insåg snabbt att det fanns få begränsningar för flickor i livet bara man tänkte lite själv och gjorde egna val.

Att skylla på annat som tradition och fostran, var bara en ursäkt för ens egen slapphet.