I slutändan handlar kärlek och fiske om samma sak: det man inte fick.

Det här är ett olustigt, kanske nedsättande inlägg så jag varnar dig redan nu. Är du en godhjärtad sugar mama så sluta läsa här. Orsaken till inlägget är att jag mötte ett förälskat par ute. I alla fall kvinnan var förälskad. Det var svårare att  uppfatta den andra partens känslor.

Har du varit vilt förälskad någon gång? Så där omstörtande att du inte velat släppa den andre för en stund? Helst ville ni bara gå hem och vara ensamma tillsammans.

Jag har blivit kär en gång så all förstånd var som bortblåst. Vi var dock jämngamla och likvärdiga partner. Det var underbart en stund men slutade inte så bra. Efter en stormig förälskelse fanns liksom inget att bygga på. Det var nog inte det som kallas kärlek utan bara begär. Forskare påstår att det är hormoner.

Kan förälskelse också vara brist på omdöme?

Kvinnan jag mötte var ca 25 år äldre än mannen hon gick med. Hon lutade sig mot den unge mannen, glittrade, kvittrade och log. Hennes händer berörde honom. Det var sådana blickar även jag hade gett till min förälskelse. Lätt att känna igen. Mannen log lite tveksamt. Besvärad?

Det var inte hans stora kärlek som sökte hans händer. Nej, det kunde inte vara mor och son. Jag har en son. Man bär sig inte så mot sin son om det inte är ett alldeles stört förhållande. Inte mot sonens klasskompisar och absolut inte mot en klient. Yngre manliga klienter har jag haft många av. De kan vara väldigt charmanta om de tror sig kunna få fördelar. Det gäller att hålla sig strikt saklig och ha dem på andra sidan bordet då fungerar det man skall åstadkomma.

Den unge mannen var  till synes en invandrare, troligen afghan, och den blonderade kvinnan såg pursvensk ut. Det var dock inte den första gången jag råkade möta liknande par. Under sommarkvällar i parken nära mig satt ofta ett par femtioåriga kvinnor med var sin ung invandrare och myste. Situationen gick inte att missuppfatta.

Det var inga barn man omhändertog som barn.

Det har skrivits en del om medelålders kvinnor som tar hand om och ropar ut olika krav för sina utvisningshotade (alltså utan asylskäl) afghanska killar. ”Skicka mig i stället” till exempel, som var bara trams. Ingen av dessa kvinnor ville åka till Afghanistan och byta plats med den som skulle utvisas. ”Vi står inte ut”, ropade andra. Lärare skriver om sin oro och kräver att få ha kvar männen i skolan. Jag skriver män eftersom de har visat sig att en stor del inte är barn vid närmare undersökning.

Att just afghanska unga män, oftast uppvuxna i Iran,  har blivit så viktiga för vissa kvinnor och även media känns märkligt. Är det vårdinstinkten? Är det välvilja? Det är inte afghanska barnbrudar de oroar sig för. Inte flickor som nekas skolgång. Inte afghanska kvinnor i burka vilka styrs av mannen kanske i ett polygamt äktenskap. Inte kvinnor som dör i barnsäng. Det är inte flyktingar på krigsområden som godheten gäller. Det är inte heller nyinkomna familjer man bjuder till sig.

Det är just yngre män. Vems behov fyller man på – egentligen?

Det är unga invandrarmän dessa kvinnor engagerar sig i, de så kallade ensamkommande varav flertal ljuger om sin ålder och sitt skyddsbehov. Det är dock inte förbjudet att söka lycka. Det är inte förbjudet att försöka hitta bättre omständigheter och liv. Det är inte förbjudet att ljuga, eller är det? Och det är helt OK för en svensk att sörja för någon annans liv, här eller borta.

Jag har ingenting mot att kvinnor tar hand om flyktingmän eller har en toy boy. Men jag vill inte betala för det. Förr fanns kärleksresorna till Gambia, men nu betalar Migrationsverket, vi skattebetalare, männen som kanske inte borde vara här. Jag har som sagt ingenting mot köp av kärlek oavsett formen, bara alla betalar sina val själv och ingen tvingas till förhållandet, genom att leka barn eller partner. (Prostitution på gatan/nätet kan jag ha andra åsikter om.) Många män skaffar sig en yngre fru eller älskarinna och öser på dem allt från juveler till lyxliv. Vi ser ofta bilder från extravaganta bröllop där en man i 60 års ålder äktar en ung fotomodell och hon intygar sin kärlek till honom. Inget fel i det. Hans val, hans pengar, hans kärlek. Varför kan inte kvinnor göra samma sak? Varsågod, men du betalar själv. Vi har inga moraliska gränser för det om båda är ense.

Kostnaden för dem som är barn skiljer sig rejält från de vuxna asylsökande. Barn behöver ju mer omsorg, även låtsasbarn får detsamma. Det handlar om en del pengar, ungefär som vårt rättsväsende, så det kunde räcka till mycket. Om vi använde pengarna på flyktingläger (Unicef skriker ju efter resurser) kunde det ge  skydd, vatten och mat för många fler, kanske en skola eller sjukstuga, kanske ett liv för flickor som riskerar att giftas bort till en äldre man. Men inte, rör inte min afghan här hemma är ropet. Det finns även svenskfödda barn som skulle behöva stöd men det är inte lätt att hitta varken familjehem eller stödpersoner. För dem hörs inga stridsrop i media.

Jag vet inte hur detta Stockholmssyndrom började. Hur kom någon på att män är barn och behandlas som barn fast blott en blick eller en Facebooksökning kan avslöja lögnen? Hur någon villigt slängde ut en miljon per låtsasbarn till något vårdhem med en bemanning som äldrevården avundas. Åldringar som byggt Sverige nekas  äldreboenden av kostnadsskäl. Boenden stängs, som i min kommun, och omvandlas till bättre standard för ensamkommande, men åldringar får inga mediekampanjer. Rör inte min åldring?

Inte grupper mot varandra? Men det gör vi ju varenda dag. Det är alltid ett val hur och för vem resurserna används när de inte är oändliga.

Jag är dock säker på att Afghanistan är ett uselt land att leva i,  speciellt för kvinnor. Att Iran inte var något paradis att växa upp i är också säkert. Men att ta hand om några få måste vara missriktad användning av skattemedel. Vad kan man få för pengarna borde vara en viktig fråga. Inte hur goda vi är.

Det var riskfritt att ljuga om ålder. Vi valde att vara naiva, det är bara att betala. Vi välkomnade de unga männen, lockade hit dem, tog hand om dem och nu vill vi använda våra lagar och regler och kasta ut dem med en slant i fickan. Var det inte galet tänkt i början eller inte alls?

Vad tänker männen om de svenska kvinnorna som strider för deras sak eller till och med tar hand om dem på olika sätt? Dessa kvinnor är totalt annorlunda än deras beslöjade mödrar. De  lever på ett sätt som männens systrar skulle få möta döden för. Vad anser de om svenska kvinnor? Någon att utnyttja? Märkliga varelser utan skam? Eller trivs de med att vara barn och bli behandlade därefter?

Jag undrar, hur blir det med dessa män och deras relationer sedan? En dag vill männen lämna sin sugar mama, hitta en anständig kanske afghansk muslimsk fru, få barn, bli en man i stället omhändertagen någonting utan ålder. Kan man anpassa sig från det livet till något självständigt och produktivt? Vara tacksam för chansen till bättre liv?

Eller tänker de bara hur naiva vi svenskar var och skrattar bakom ryggen åt oss?

PS.Att vara sugar mama behöver inte betyda sex, utan även andra tjänster.

Jag vill inte lägga ut en bild där någon kan igenkännas utan det får bli en bild på vårflod. Det mesta smälter bort, förr eller senare.  Ibland med en katastrofal översvämning.

Toklandet har larmat om åldersbedrägerier men  förgäves. Länk till en serie:

Åldersbedrägerier

Ingen av ”Skicka mej istället”-aktivisterna ville bli skickad istället

https://nyheteridag.se/ensamkommande-kostar-snart-lika-mycket-som-hela-rattsvasendet/

http://meritwager.nu/allmant/sugar-mamas/

http://www.dagensjuridik.se/2017/03/domen-borde-ha-gallt-alla-som-saknar-sociala-natverk-i-afghanistan

 

No Kids, No Problem.

Detta är inte en attack mot de barnlösa även om det kan uppfattas så. Det är bara undran över varför flera av Europas ledande politiker har inga barn. Är det ett val eller en sorg? Spelar det någon roll? Har sett både artiklar och kommentarer om just barnlösa ledare under den senaste veckan.

Angela Merkel, Stefan Löfven, Mark Rutte, Nicola Surgeon, Emmanuel Macron, Theresa May och Paolo Gentiloni  har inga barn. Fler? Det är förstås inte bara de som styr utan en mängd andra politiker men en ledares röst väger tyngst. En chef anger tonen i alla verksamheter.

Vilket är de barnlösa politikers framtidsperspektiv och för vem? Ett slags Children of men scenario? (Har du inte sett filmen gör det.)  Ser de sitt land som sitt barn? Man kan ibland tänka sig det. Mamma Merkel till exempel. Löfven som leker landsfader vid krisens stund.

Hur långt framåt tänker föräldrar? 18 år? Jag lovar, det räcker inte med 18 år. Hur långt ser en politiker? En valperiod? Funderar de på hur barnens liv utvecklas i det redan söndertrasade Europa på grund av deras egen politik? Ja, det finns många politiker som har barn, Utbildningsministern till exempel, men jag har ändå svårt att se om de tänker framåt i  långt perspektiv  eller till nästa val.

Vi väljer politiker för att de ska förvalta, utveckla och ta hand om landet så det håller även för framtida generationer. Det är inte fyra år som gäller utan kanske riktlinjer för fyrtio. Detta är i alla fall det medborgarna tror och röstar för. Bör vi tänka i fyraårsskift? Eller bara i tre år eftersom valpropagandan pågår redan för fullt?

Vem väljer att leva barnlös? De är främst välutbildade, de utan något religiöst intresse och de som värderar sin personliga frihet stort. (Väljer alltså, jag pratar inte om de ofrivilligt barnlösa.) Kvinnor är fler än män som gör det aktiva valet. Enklare för kvinnor?  Alla har ju varit barn men en stor del av sin tidigaste barndom minns man inte. Känslorna kan ju finnas kvar. Kan man som barnlös vuxen riktigt förstå barns behov och tänka sig en framtid för dem? Tänker vuxna med barn och de utan olika om framtiden? Hur blir perspektivet på sikt? No kids, no problems? Hur ser politikerna på sitt värv när inga egna barn kommer med beröm eller kritik för ens politiska resultat?

Politiker har förstås också barn. Var tycker barnen om sina föräldrars gärningar? Beundran? Många barn är kritiska till sina föräldrar. Speciellt i tonåren kan föräldrarna åka på mentalt stryk. Men sedan? När resultat av  politiska handlingar börjar ramla in?  Kommer någon att säga till sin förälder, superpolitikern: du far/mor, du fixade inte det utan samhället utvecklades till kaos och katastrof under din tid. Jag har ingen lust att städa efter dig utan jag emigrerar. Mina barn skall inte gå här i din skit-skola. Du får sitta  i dina pissiga blöjor och vänta på hemtjänsten som inte har tid med dig. Glöm äldreboenden, de har ni avskaffat. Ha det nu som du har planerat.

Kunde detta bli ett rättvist betyg för vissa? Det är aktuellt idag om man ser på till exempel äldreomsorgen och skolan i många kommuner. Ser man på världen förtjänar flertal politiker hårda ord, kanske en plats bakom galler.  Men – politikers barn brukar flyta runt på en räkmacka och tycka att världen ger dem  möjligheter. Hur många har inte gått i sina föräldrars spår utan större ansträngning eller relevanta arbetserfarenheter? I USA ropas nu om dotter Clinton till president. Ja, där är en typisk person som flyter fram på vågen av känt namn.

Att få barn är att leva in i framtiden. Man planerar framåt. Barnet är glädjen och oron i livet. Föräldrar är med i en utveckling. Man ser samhällets  brister på ett helt annat sätt. Bristen på förlossningsplats, långt till BVC, svårt att hitta en större lägenhet som man har råd med, striden mellan arbete och barnomsorg, skiten på gräsmattan där barnet vill krypa, oro för skolan, otillräcklig ekonomi… och de individuella som att hålla ihop relationen och att vara god nog förälder. En stor del av de beslut man gör är för barnens skull eller under deras påverkan.

Hur gör de barnlösa politikerna sina beslut? Vems framtid har de i tankarna? Är dessa politiker så ädla att de omfamnar alla barn? Förstår de hur framtiden kommer att se ut för landets nuvarande barn efter tio, tjugo, trettio år?

Måste man gå i den andres skor för att förstå ens en smula?

Det går att förstå hur andra har det, ungefär. De som inte har egna barn kan vara involverade i andras barn genom arbete, släktskap eller stöd i någon form. Min syster hade inga egna barn men de tre barn som hon hade stått som fadder till i kyrkan tog hon hand om på bra sätt både känslomässigt och ekonomiskt. Det finns fler som hon. Men oftast blir det några få timmar man bjuder barnen på. Den inre förståelsen, den som byggs av åratals nära erfarenhet är begränsad. Att själv ha varit med något så genomgripande som föräldraskap ökar insikten för barns liv och framtid i världen.

Att ha barn ökar också oron för världens tillstånd.

Hur tänker de politiker som har barn? Kanske gör det inget för dem att skolan är undermålig? Att höga skatter tar de pengar föräldrarna vill spara till sina barn? Att vården har köer? Att européerna trängs sakteligen ut främst mot folk från muslimska krigförande länder och Europa genomgår  förändringar med radikala följder? Har våra barn och andras ungar blivit en omvänt definition idag? Politiska insatser och även medieintresse handlar ofta om vården av ensamkommande unga män som om bara dessa vore landets viktigaste utmaning. Kärleks ropen är många för de nya men väldigt få för våra egna bröder och söner.

Har Europa en framtid? En dum fråga, det finns alltid en framtid men frågan är för vem och hur. Vems framtid skapar vi just nu i världen med de ”religiösa” krig orsakande folkvandringar? De usla ekonomiska förhållandena i många länder som skapar lyckosökare? De skaror vilka är på väg mot Europa, mot Sverige, mot USAs gräns, andra än fungerande länder i hoppet att finna paradiset med gator av guld (som en afghansk ung man sa). Vissa pratar om 30 miljoner fler invandrare i Sverige när vi har uppenbara bekymmer att hitta liv och plats för ens de 163 000 som kom 2015.

Invandring är brännhet fråga. Hur påverkar den förda politiken våra europeiska (får man säga så?) barns framtid? Integration har redan misslyckats i stort. De flesta européer vill inte integrera sig med muslimer och de i sin tur vill inte bli assimilerade med oss. Politiker håller dörren öppen medan medborgare i Europa är speciellt negativa till muslimsk invandring.  Länder spricker i skilda enklaver med olika uppfattningar om lag och liv.

Vad är det för värld vi kommer att lämna efter oss. Vad kommer våra barn och barnbarn ärva för samhälle? Hur ser de nationer inom Europa ut om femton – tjugo år som nu formas av politiker i Sverige och i EU?

Vad innebär en framtid, hur långt ligger det, när byts nuet till en framtid? Är inte framtiden redan här och den gör mig bedrövad.

Uppdatering:

Karl-Olov Arnstberg skriver 29/7 om  de barnlösa ledarna och folkutbytet. Läs!

Det demografiska självmordet

https://www.gatestoneinstitute.org/10306/childless-europe

http://www.population-europe.eu/pop-digest/no-kids-no-problem

https://sv.gatestoneinstitute.org/10343/europa-barnlosa-ledare

http://everykindapeople.blogspot.se/2017/04/marknadsforingen-av-chelsea-clinton-har.html

https://www.chathamhouse.org/expert/comment/what-do-Europeans-think-about-Muslim-immigration

12-14 % av kvinnor och ca 22 av män i Sverige är barnlösa, men detta är inte exakta nulägessiffror på grund av invandring.

Bild: Den heliga familjen av Juan Simon Gutierrez – http://www.1st-art-gallery.com/Juan-Simon-Gutierrez/The-Holy-Family.html, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=8120801

 

 

 

 

Stockholmspolitikernas tävling i att vara oförskämd eller naiv?

– När det gäller människor som är på flykt undan krig, struntar jag i vad det kostar. Jag tycker att det är totalt ointressant i det sammanhanget, sade Cecilia Brink (M).

Jessica Jormtun (MP) menade att det var en ”total ickefråga” och man skulle ”välja kärleken istället”.

– Ni har en människosyn som jag tycker är fullständigt vidrig, sa Karin Gustavsson (S).

Nej, vi ska inte räkna ett enda öre på vad folk kostar, kommenterade Ann-Margarethe Liv (V).

Vad var det som pågick? SD la fram en motion om att tillsätta en utredning om  och  redovisa Stockholms kommuns kostnader för flyktinginvandring och illegala invandrare. Det blev avslag men diskussionen om ärendet lär gå till historien. Politiker? Diskussion? Nej, en skrikande skara ohövliga vi – vet – bäst – människor.

Se gärna det på:  https://www.youtube.com/watch?v=amr-7rzf2Z8

Är dessa politiker som styr Rikets största stad, huvudstaden? Om du föraktar politiker eller bara skrattar efter detta är det helt naturligt. Blir du arg är också det en sund reaktion. Politiker? Skall vi verkligen lägga Stockholms budget i händerna på skrikande, nästan gråtande kvinnor som ropar kärlek till invandring, legal eller inte.

I Italien kom man just underfund med att endast 3 % av asylsökanden var flyktingar, resten var lyckosökare.
Det är inget fel i sig att vara lyckosökare men det skall inte vara skäl till budgetpengar och kärlek från politiker.

Men varför skulle just invandringens kostnader slippa räknas och budgeteras? Varför  vore de befriade från redovisning? Vartenda politiskt område är budgeterat. Vartenda bidrag till den enskilde som bostadsbidrag, sjukpenning, assistansersättning med mera är noga beräknad. Har du någon egendom som en fallfärdig bil skall den säljas innan du får socialbidrag. Får man för mycket av transfereringar skall det betalas tillbaka. Man kan bli åtalad för fusk. Betalar den enskilde inte sina skulder till Samhället går de till kronofogden.

Varje myndighet har budgetramar. Många av dem ber om mer pengar, som polisen eller militären men det beviljas sällan större summor utan man får osthyvla sina utgifter. Kanske får man sparka folk helt enkelt.

Utredningar om kostnader och inkomster är det normala på varje bransch och varje hem. Vartenda politiskt område är beräknad och skulle inte pengarna räcka till får man krympa något för idag finns inga tilläggsmedel att få i någon kommun. Just i min kommun stängde man ett äldreboende. Sedan sänktes bemanning och  man minskade antalet sjuksköterskor! i kommunala äldreboenden. Man sparkade också de två personer vilka gick runt och spelade dansmusik för de gamla i alla boenden. Som vanligt filar man på sämre schema för hemtjänsten. Alltid kan man spara några ören.

Kan det vara de så kallade ”ensamkommande” som orsakar budgethål? Eller socialbidrag till de arbetslösa invandrare som inte kommer i arbete hur vackra tal det än hålls om instegsjobb, lägre löner och skapa enkla arbeten? Vet ej, det redovisas inte.

Varför får invandring kosta vad som helst? Varför skall det inte budgeteras och ramarna hållas som alla de andra samhälleliga områdena? Vi är inte i krig?

Ingen säger: när det gäller gamla sjuka människor som behöver vård struntar jag i vad det kostar.

Eller: nej, vi ska inte räkna ett enda öre på vad äldreboenden för gamla kostar.

Vad är det för mekanismer som får politiker  att prioritera t. ex yngre afghanska och somaliska män före sina gamla fäder och mödrar? Vad är det för processer som får speciellt kvinnor att skrika kärlek så fort det pratas om att utvisa illegala invandrare eller så kallade ensamkommande barn vilka sällan är barn eller ensamma på flykt? När andra områden saknar medel hörs inga kärleksskrik.

Vilka områden till ska vi välja kärlek? Hur yttrar den politiska kärleken sig? I naivitet?

Invandring är mycket en fråga om män. Kvinnor som lever under usla förhållanden får aldrig  det stödet politiker vill ge till ensamma män som lyckas ta sig hit. Inte heller kvinnorna som islamska män håller lik husslavar. Inte barnäktenskap, könsstympning, flickornas avbrutna skolgång. Inte hjälp på plats som skulle kunna ge så många mer drägligt liv. Vi ger ju redan motsvarande hela den afghanska budgeten till ensamma unga män här. Prata om lyxliv! Räkna ut vad man kunde få för det på plats. Varför är det så spännande och behjärtansvärt att stötta illegala invandrare? Varför är det så lätt att glömma de som betalar fiolerna genom skatten?  Varför är det så enkelt för politiker att besluta hur budget och planering är förkastligt när det gäller samhällets insatser för invandring medan andra områden får osthyvla?

Varför inte säga  rent ut: invandrare får kosta vad de vill. De är vår prioritet. Vi kan dra in sjukvården och gröten från de gamla. Det är den moderna feministiska humanismen. Det är så samhället skall se ut tills det slutligen krackelerar.

Jag önskad att de röstberättigade kommer ihåg detta på valdagen. Kommunpolitik skall bygga på noggranna bedömningar och aktsamhet med folkets medel, inte hysteriska kärleksrop.

http://erixon.com/blogg/2017/04/kanslosvall-utan-tanke-och-analys-ar-farligt/

http://www.friatider.se/m-politiker-nar-det-galler-manniskor-som-ar-pa-flykt-undan-krig-struntar-jag-i-vad-det-kostar

https://www.youtube.com/watch?v=lZmTM2jWnfM

https://twitter.com/daccraft/status/857209100094099456

Invandring och kostnader

PS. När jag hade skrivit detta läste jag Ledarsidorna. Jag tänkte på mina hemlösa patienter vilka alla hade en bostad i lämplig form när de lämnade mottagningen. Jag tänkte hur PK det är att älska de illegala invandrarna, även de kriminella,  medan ingen skulle offra kärleksrop på Lars som Ledarsidorna skriver om. Och sedan gafflar vi om att inte lägga grupper mot varandra.

Måttet på ett samhälle – hur bra det tar hand om sina minsta

Isdansen eller adjö Miljöpartiet.

Det känns som om tiden vore en dans på den smältande isen eller är det isen som dansar?  Vad kommer att hända i världen? Står vi inför sämre tider, mindre fredlig utveckling? Just nu är det kallt och det svenska samhället håller andan, deltar i kärleksmanifestationer, böjer nacken för nästa slag. Det kommer, var så säker.

Många politikerlöften yttrade i nödens stund kommer att smälta som is i vårsolen. Även partier kommer att passera dödsgränsen.

Miljöpartiet störtdyker till 2,5 procent i Aftonbladet/Inizios väljarbarometer. MP har nu tappat nästan två tredjedelar av sina väljare sedan sista riksdagsvalet. Att ett så litet parti har makt över besluten är inte bra. Demokratin kräver mer. KD håller just nu nosen över gränsen i denna mätning tack vare resoluta yttranden om de som stannar illegalt i landet.

Vad minns ni om MP? Minns ni fixaren som förändrade skolan till den bästa i världen på 100 dagar? Det löftet försvann bort som en skitig vårflod. Kanske är de 100 dagarna det minne vi kommer att ha om Fridolin? Varje gång Fridolin kommer med nya bud för skolan får jag lite ångest. Äntligen har två av barnbarnen kommit till en fungerande friskola.  Skall MP lyckas rasera det? Hinner vi rösta dem ut ur riksdagen innan nya beslut tas som försämrar skolan ytterligare?

Har de förbättrat miljön och hejdat den globala uppvärmningen? De har knappt kunnat påverka termometern.  Jag är inte säker på vad deras gröna skatteväxlingar innebär. Jag vet bara att elräkningen har mer skatt än elpris.  Fast vi är bland de bästa i världen på miljöfrågor dyker det upp problem, jag tar ett exempel väl så avgörande för befolkningen: vatten.

Vi har vattenbrist. Det kunde man inte tro i hundratusensjöars land. I väntan på att vi återvänder till medeltiden utan bilar och flyg har politikerna struntat i att investera i infrastruktur som vattenrör i takt med ökad befolkning. Det är en simpel ekvation. Ökar befolkningen behövs ju mer av allting. Vatten, trafik, bostäder, skolbänkar, arbetsplatser, lärare, läkare, sängplatser på sjukhus, matproduktion…

Men det tycks vara svårt att räkna ut. Vissa politiker tror att vi kan härbärgera 30 miljoner nya innevånare. Strider pågår om höghastighetståg, inte om sängplatser eller renovering av vattenledningar. Lite skamset sa någon från Örebros vattenverk i TV att 25 % av vattnet rinner tilli marken på grund av gamla dåliga ledningar. Att åtgärda det hade varit en bra miljöåtgärd.

Nu närmar sig MP avgrunden. Det hjälpte inte ens att kasta ut den gråtande Romson. Jag tycker också att två partiledare gör det hela lite luddigt. Men – miljö är inte längre den stora frågan, det är invandring. Flera till har insett att biffen på söndag raserade inte världens klimat utan bomberna i Syrien och Afghanistan, Jemen och Irak bär mera skuld än söndagsmiddagen hos Svensson. Miljön ses inte längre som Miljöpartifråga utan den gränslösa invandringen, islam och gynnsam behandling av illegala invandrare har hamnat i MP s meritlista. Islam har ingen bra klang idag.

Då dör MP välförtjänt. ”Mitt mål är att Miljöpartiet inte ska behövas. Det vore ju en fantastisk värld”, sa Alice Bah Kunke en gång till Expressen. Hon kommer att få uppleva den tiden? (Bild:http://jeanders-bilder.blogspot.se/2016/09/ograsrensning.html)

Än dansar Fridolin med nya idéer som fotbojor. Även den dummaste av oss inser att de som befinner sig här illegalt inte skall  förses med fotbojor, förmåner och bevakning utan en självbetald biljett ut ur landet.

Partier kommer och går. Partier följer tidsandan hos befolkningen. Verkligheten trycker på.  Man vinner och man förlorar. Invandring väcker oro. Miljövurmen är över. Vissa idéer är segare än andra. Vissa är tradition. Som min forne bekant sa: jag sitter i kommunfullmäktige för sossarna men jag röstar inte på dem längre. Deras politik har gått ur tiden. Vi bygger inget folkhem, vi river det.

Det går ganska bra just nu för S i spåren av landsfaderliga ord i terrorns tid, men MP håller på att gå ur tiden. Världen är lika grön för det eller lika lite. Vårsolen smälter snön och soporna tittar fram. Det är så skitigt!  Ren närmiljö var kanske inte på MP agendan utan försök att begränsa den vanlige medborgarens liv så mycket som möjligt för miljöns skull – eller för sin egen förträfflighet. Hata bilar. Hata män som kör. Hata valfrihet. Hata föräldrar som bryr sig om sina barns skolgång. Hata kärnkraft och lita på vinden som kanske blåser. Vara mjuk för islam. Det sistnämnda var nog stenen som välte den giftmålade skutan till sist.

Jag är ingen vetenskapsman. Jag vet inte om det är en katastrof  på väg i form av några grader varmare klimat. Jag har läst om följderna men törs inte påstå orsaker.  Jag har sett det varmare klimatet på Grönland förra året riktigt bokstavligen med torkade sjöar och rekordavsmältning.  Det var så torrt. Dammet yrde i vinden och grönlänningarna köpte vatten i flaska. Jag kan inte veta om det är jag som har kraschat klimatet med min sällsynta köttgryta och flygresor. Jag håller dock militärindustrin och kanske folkökningen som mer skyldig.

Världen dansar vidare med isfötter. De smälter. Våren är kall och samhället, kanske hela världen, utstrålar kyla. Jag önskar att det skulle vara lite varmare just nu.

MP 1981 – 2018?

Miljöpartiet nästan utraderat i Aftonbladet/Inizio

http://www.aftonbladet.se/ledare/a/Rg5b5/nu-slar-paniken-ut-hos-de-grona

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/26n6G/halften-av-valjarna-saknar-fortroende-for-fridolin-och-lovin