Gå eller inte gå, det är frågan?

Dag 46 den 17/6 -18 på Pacific Crest Trail hade jag gått 560 mile, bra bit över en miljon steg och hamnat i ökenstaden Mojave.

Det var varmt och väldigt blåsigt. Det blåste så hårt att jag var tvungen att sätta mig några gånger.

Men innan Mojave kom jag till ”utefik” mitt i öknen. Det fanns dricka, vatten, kokta ägg och kex. Inga människor, men gästboken talade om vandrarnas glädje över platsen. Först efter några till mile såg jag hus nere i en dal. Var det någon där som hade försett oss med så härlig plats?

Dagen före hade jag fått 6 flaskor vatten av några bilister. Jag var nu van att någon obekant förbipasserande försåg mig med något jag behövde eller inte ens behövde utan att jag frågade om det. Frukt, godis, vatten, mat, lift, quarters, råd, bara glada hurrarop…och oftast foton tillsammans med dem jag mötte. Min vandring på PCT var bara underbart – nästan. Det tillkom ett par skitdagar bland mina 160 på leden.

I år är det lugna skogspromenader innan årets fjällvandring. 10 000 steg minst om dagen, oftast mer. Är det inte så man bör gå? Dessa magiska 10 000 steg? WHO har rekommenderat det. Sedan ökade hälsoexperterna antalet till 15 000 steg. Då skulle man inte dö i förtid. 15 000 steg räddade oss från hälsoproblem.

Nu är det andra råd som gäller. Det räcker med 7500 steg för oss äldre kvinnor. I studien deltog 17 000 kvinnor i ålder 62 – 101. Resultat visar antalet steg per dag hade en stark koppling till livslängd. De kvinnor som tog ca 4400 steg om dagen hade lägre för tidigt dödstal än de som gick bara 2000 steg. De som gick 7500 steg hade ytterligare minskat risken för tidig död men resultat bättrade inte på sig med flera fotsteg, efter 7500 steg planade fördelarna ut.

Det låter ju självklart att de människor som än rör sig lever längre än de som orkar bara gå mellan sängen, köket och toan!

Att gå fort en bit var förstås bättre än slö lunk.

En del får alldeles tillräckligt motion på arbetet, till ex inom vården. På  ett demensboende mätte vi ett dagpass. Det blev 11 000 steg. Då behöver man inga flera steg den dagen.

Studier visar också att motion är ojämlikt. Kvinnor rör sig mindre än män, speciellt i en del länder, som Saudiarabien. Räkna ut vad det beror på?

Frågan är om livskvalitén ökar med promenader? Det mättes inte i studien. I mitt fall är svaret ja. Så jag fortsätter att gå 10 000 – 15 000 steg, ibland mer nästan varje dag. Oavsett väder? Hm, viss väderlek ratas nog även av mig så länge det inte gäller fjälltur eller annan vandring. Då är det bara att gå.

Men, vi alla dör ändå, förr eller senare oavsett antal steg. Skall vi gamla tärande grupperna verkligen öka livslängden? Vår finansminister tycker ju att speciellt 40 – talister kraschar hennes budget med skattehöjningar som resultat. Så, ska vi gå eller inte gå? Är för tidig död det som räddar Maggans budget? Ättestupa?

Jag är trött och förbannad på det ständiga gnället som drabbar oss 40 – talister. Var vi så kostsamma under vår livstid hittills?  Vi har inte fått en lång gratis skolgång som finns idag. Vi började arbeta tidigt och  som mödrar blev vi försörjda av våra makar. När barnen utan daghem klarade sig efter skolan började vi arbeta, ofta i dåligt betalda kommunala arbeten just inom vård och omsorg. Jag trodde att vårt arbete byggde upp landet. Många av oss har hunnit betala ansenlig mängd skattekronor. Vad får vi för pengarna nu?

De gamla före oss dör också och lämnar efter sig resurser inom vård och omsorg, ifall det finns något kvar att nyttja. Allt behöver inte uppfinnas på nytt. Men eftersom politikerna har lagt ner mycket av äldreomsorgen som äldreboenden och jobbet inom det är uselt betald, ibland ett slags dumpningsplats för arbetslösa outbildade måste en del till. För vi 40 – talister är nog inte så tystlåtna, inte av den snälla bussiga typen som tackar och niger.

Eller fogar vi också oss i den dåliga vården? Vad säger du som är född på 40 – talet?

Så, budgetbrister och skattehöjningar är vårt fel? Jag undrar, befolkningsökningen då? De människor som kom och  kommer över gränsen till Sverige kostar tydligen ingenting och ökar inte behovet av olika samhällsresurser som vård, skola, bostäder, bidrag, äldreboenden, mat, arbetsplatser, el, vatten, transporter, rättsväsende, sophantering… bara vi gamla födda på 40 – talet? Ingen ny infrastruktur, inga nybyggen… de bara lever av luft? Skall de gamla anhöriginvandrare som kommer också skällas på som kostsamma budgetraserade och orsak till skattehöjning eller bara vi svenskar?

Ljuger politiker? Vad har de för agenda  för vårt Sverige? Hur var det med deras mattekunskaper? Ren vinter?

Maggans budget får du leta efter själv. Du som vill fördjupa dig i studierna om antal steg hittar de på:

https://jamanetwork.com/journals/jamainternalmedicine/article-abstract/2734709

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5774986/

Bild med Maggans bilfärd från Jeanders träffsäkra bilder: http://jeanders-bilder.blogspot.com/2019/06/ebberods-bank.html


Har vi inga ömmande fall kvar i Sverige?

När jag arbetade extra på servicehuset på den gamla tiden när vi än hade servicehus för de gamla i behov av hjälp flyttade en dam från ett annat land in. Hon pratade inte svenska. Bara en extrajobbare kunde lite av hennes språk och jag kunde några få ord. Damens barn hade invandrat till Sverige och när modern blev gammal fick även hon flytta hit. Hon fick snabbt plats i ett servicehus. Hennes barn hade sällan tid för henne. Hon blev väl så ensam och isolerad.

Hon var djupt missnöjd med allt. Inte så märkligt. Nära två år gick. Sedan började hon trycka på sina barn om att få åka hem. När det inte fungerade tog hon till gråt. Hon ville bara åka hem sista gången. Hon kände att döden närmade sig. Hon ville stå på hemlandets jord en gång!

Inför det kunde barnen inte neka. De köpte en tur och returbiljett, första klass, kontaktade bekanta som skulle ta hand om henne under tiden hemma.

Jag skulle hjälpa henne att packa. När hon tog det stora Jesuskorset från väggen och packade ner det visste jag att hon inte skulle resa tillbaka. Jag försökte fråga om det. Hon bara log. Hon gav bort krukväxterna till personalen.

Hon kom aldrig tillbaka. Hon hade sålt returbiljetten berättade hennes barn när de tömde lägenheten.

I min fantasi kan jag se henne sittande på en gränd med andra gamla kvinnor. Kanske stickar hon något. De kommenterar förbipasserande. Håller koll på vad som händer. De pratar och skrattar. De går till kyrkan på söndagar, kanske mer. Hon är hemma.

Regeringen planerar nya skyddsgrunder för att öka invandring. Den nya Regeringen föreslår att personer skall få flytta till Sverige på grund av ensamhet. Eller sjukdom. Nära döden tid. Eller på grund av klimatet.

I framtiden vill S, MP, C och L att en ny så kallad humanitär skyddsgrund ska införas för dem som söker uppehållstillstånd i Sverige. Det skulle ge fler personer möjlighet att få stanna.

– Vi har väl alla sett att det finns sådana väldigt ömmande fall som man i dag, inom ramen för dagens lagstiftning inte kan ta hänsyn till och det här har vi då velat att man ska rätta till i förhållande till dagens lagstiftning, säger Morgan Johansson.

Det skulle kunna vara att man flyr från en klimatkatastrof, vilket ”övrigt skyddsbehövande” tidigare omfattade. Det kan också handla om personer som är svårt sjuka där man vet att personen kommer att dö, av kanske en hjärntumör, om några månader. Det kan vara en äldre person som inte har någon kontakt med någon över huvud taget i hemlandet och som också är väldigt sjuk. Det är den typen av fall som är särskilt ömmande, säger Johanna Jönsson. migrationspolitisk talesperson för Centerpartiet.

Jag fastnade speciellt på tanken att flytta hit äldre sjuka personer utan anhöriga. Har Regeringen överhuvudtaget den minsta aning om hur svårt det är att få en plats i ett äldreboende? Hur sjukvårdsköerna är? Hur de svenska pensionärerna lider av ensamhet? Hur hemtjänsten får hasta förbi? Hur kommuner lägger ner servicehus? Har de aldrig hört talas om sjuksköterskebristen? För att inte tala om språkproblem.

Är det inte ren misshandel att flytta sjuka gamla människor från sitt hemland till något totalt annorlunda?

När Regeringen försöker vara världens ålderdomshem och sjukstuga bör de ställa frågan: har vi resurser till det? Är det humant att flytta gamla och sjuka? Var skall de bo? Har vi inte redan problem med just vård och omsorg, kommunekonomi och bostäder? Kan det finnas svenskar som står i kö för olika åtgärder? Bör vi inte ta hand om dem först? Kanske ge tak över huvudet för bostadslösa gamla? Har vi ekonomi –  pengar, lokaler och personal – till att bli världens sjukstuga?

Har vi inga ömmande fall kvar i Sverige?

Jag tvivlar på att Regeringen har kontakt med verkligheten i sin godhetsrus. Kanske Morgan Johansson och Johanna Jönsson kunde bli praktikanter inom sjukvård eller äldreomsorg ett tag. Det är alltid bättre att ha kunskap om läget innan man hänge sig åt att flyga på ett fantasimoln.

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7142519

PS. Åldringen högst upp är min mor inte den aktuella kvinnan.

 

 

Om Donald Trump och American Dream

Jag bedrev två helt ovetenskapliga ”undersökningar” under min vandring på PCT. Den ena var vart fanns den godaste äppelpajen nära leden och den andra vad folk tyckte om sin president, Donald Trump.

Trump dominerar den svenska median som inte kan släppa besvikelsen över presidentvalet i USA, att en kvinna, fru Clinton, inte vann. Trump blev den svenska medians hatobjekt. Alltid finns det något att klaga på. Han var redan den bästa sidvärmaren före presidentvalet och har hållit sin position sedan dess. Trump omskrevs eller utnämndes i svensk media 165 015 gånger år 2018 medan vår egen Statsminister Löfven fick nöja sig med andra platsen med 90 157 tidningsnotiser trots valår och Kristensson som trea med 48 708. De andra länders statsministrar ligger helt i skuggan av Trump, som  Putin 32 744, Teresa May 24 104  Macron 22 339 och Merkel 19 910 omnämnanden i svensk press fast de hör till vårt närområde med stor påverkan på Sverige.

Jag var säker på Trumps vinst före valet när jag hade läst de båda kandidaternas valprogram i juli. Jag insåg inte att valprogram är ingenting, snacket och att synas i valmöten är allting. Brukar du läsa partiernas valprogram? Ingen av de amerikaner jag frågade om Trump hade läst valprogrammen. Det var nog som i Sverige. Man röstar med känslan och plånboken, inte efter kunskap. Kanske ids man inte ens rösta. Bara 53,1 procent av de röstberättigade i USA tog sig till röstlokalen.

Det var lätt att prata politik med amerikaner. I Sverige skulle man få svar ”skit i det du” om man frågade efter okända personers röstpreferenser. Men i USA svarare alla jag pratade med. De var intresserade av min syn på Trump och politiken i landet – som jag vet alldeles för lite om. Folk hade insikter och åsikter. De tyckte till och med det var fantastiskt att jag ville veta vad de tyckte. Några gånger fastnade jag på diskussioner om politik, världen och framtiden så tiden bara försvann.

Nej, jag låtsades inte vara en journalist men jag sa att någon åsikt kunde hamna på min blogg med stilla undanskymt liv i bloggvärlden. Jag undvek att fråga vandrare, för de var en speciell grupp. Jag frågade några yngre på leden i början. Deras svar var unisont Sanders. De hade velat få Sanders till president eftersom han lovade dem gratissaker. Ungdomar som än försörjdes av sina föräldrar eller stipendier och lite extrajobb ville ha det så: någon annan betalar. Så är många unga även i Sverige, de förstår inte hur pengarna vanligen intjänas och skatt betalas.

Jag övergick till att prata med folk jag träffade utanför PCT vandrarnas krets. Jag började fråga dagvandrare, hundrastare, picknickfolk, några campare, jägare och de som gav lift, i regel folk omkring medelåldern. Den första  som definierade Trump och situationen var dock en PCT vandrare som tyvärr fick avbryta på grund av sjukdom i familjen.

Han var en snickare i 60 års ålder. Han hade inte röstat men den beskrivningen han gav om Trump var bara lysande. Jag greppade genast min lilla svarta bok och skrev medan han pratade.

Clinton, överklassdonnan, ville ha makt, folket är oväsentligt, sa han.

Trump då?

Donald Trump har gjort sin American Dream. Han har en familj, barn och vacker hustru. Ja, han är skild men så är många i USA. Han är lyckosam i det han gör för det mesta och tjänar nog med pengar för familjen. Han gör vad han önskar, är kändis från TV, han har underhållsvärde som är viktigt i USA. Han siktar så högt han kan. Hans dröm var att bli president och förverkliga sina affärstankar i företaget USA. Det gick inte bra första gången men han gav sig inte. Han satsade om sina pengar och sig själv. Han har gjort sin American Dream och därför hatar demokraterna honom. Han passar inte i politikermallen men han är en produkt av detta land.

American Dream? Miljoner människor har gjort sin American Dream och många har misslyckats. Vad är American Dream? Investopedia, Will Kenton har en bra definition, klipper början, läs hela!

The American Dream is the belief that anyone, regardless of where they were born or what class they were born into, can attain their own version of success in a society where upward mobility is possible for everyone. The American Dream is achieved through sacrifice, risk-taking and hard work, not by chance. 

The term was coined by writer and historian James Truslow Adams in his best-selling 1931 book ”Epic of America.” He described it as ”that dream of a land in which life should be better and richer and fuller for everyone, with opportunity for each according to ability or achievement.” https://www.investopedia.com/terms/a/american-dream.asp

Någon vecka efter pratade jag med en annan snickare, en kvinna i 40 års ålder som hade tagit över sin fars byggföretag. Hon sa ungefär detsamma. Hon hade röstat på Trump eftersom han hade mer ambition att förbättra landet än Clinton som ville förbättra sin egen position.

Jag fortsatte att fråga. Mycket vägde till Trumps fördel. Ja, han var en buffel, inte så utbildad, inte någon talare precis men han försökte få folket i jobb och brydde sig om USA. Han är nog lik mig, sa en man, jag är en buffel med bra jobb och gott liv. Muren? Desto närmare söder man var desto viktigare var muren. Ja, det fanns ju en mur redan, så varför var det så himla liv om resten? Alla presidenter har byggt sin bit men bara Trump har blivit attackerad. Kanske har storleken betydelse?

Muren har blivit en mur mot vettiga beslut. Och, har en Stat rätt att freda sina gränser? Bra fråga.

Jag träffade två Clinton anhängare. Två av trettio! Ljög folk? Var det så att vinnaren tar allt, förloraren är genast ointressant? Eller, till skillnad med svensk media ville inte folk prata illa om sin president? Var de små orter jag passerade rena Trumplandet? Även i Kalifornien? Var inte han en ”narcissisk buffel”? Hur kunde folk vara så positiva? Något måste han ha gjort rätt?

Den ena av Clintonanhängarna var en professor som utbildade i naturskydd. Varje år tältade han ensam några dagar ute vid PCT och frågade de passerande vandrarnas skäl till vandring, ålder och hemland. Han hade ett arkiv med svar och bilder. Ett moment i hans undervisning var just att diskutera med elever om skälen till att vara ute i naturen. Han var inte riktigt nöjd över mitt enkla svar: jag gillar att gå och vara ensam i naturen, men han la mig på listan ändå med foto. Jag var den äldsta han hade träffat, sa han.

Han var demokrat. Han ville bara få Demokraterna tillbaka till makten. Varför då, frågade jag och väntade mig en intressant förklaring. Han sa ingenting. Varför då, upprepade jag, men fick inget svar. Jag hade gärna hört den andra sidans åsikter i Trumpvurmen.

En man sa att han egentligen sket i vem var president, vilka satt i Supreme Court var det viktigaste. De skulle bevaka rättvisan enligt landets Konstitution från 1789. Demokraterna hade devalverat Supreme Court, tyckte han, men nu fanns det hopp igen. Även några andra poängterade att Supreme Court var det viktigaste men att livstidsutnämning var orimligt. Vad hände om man blev dement och gjorde galna beslut? Jag tror att något liknande skulle behövas i Sverige, dock inte med livstidsanställningar.

https://en.wikipedia.org/wiki/Supreme_Court_of_the_United_States

Trump är en produkt av USA, det kan man inte neka till. Jag tror dock att han har en verklig önskan att göra USA stor igen, ge de som sliter bättre villkor. Han är en affärsman. Det är vinster och förluster, framgång och konkurser det handlar om. USA först. Amerikaner först. Han är dock inte i fas med tiden. Många drömmer om de tidigare goda åren, livet då allt var enklare och framtiden ljusare. Så även Trump, så icke politiker han är. Han vill stänga in, inte öppna ut. Han skyr världens utveckling, globalismen som redan existerar. Varor transporteras runt världen. Tekniken finns i Japan och Kina, kanske inte längre  i USA. Företag är beroende av andra företag. Gränser har suddats ut på gott och ont. Internet har krymp världen. Länder krackelerar av tryck utifrån och inifrån.  Han har rätt i sig att marscherna mot USA:s sydgräns är mer  offensiv än flykt,  massinvandring från länder som inte kan ge sin befolkning det elementära, bara oanvändbar ideologi.

American Dream? Kanske. Vi har också Sweden Dream, de senaste tre åren har 419 760 invandrare fått uppehållstillstånd i Sverige. Folkvandringarnas tid. Det blir säkert mer i framtiden. Det är mäktiga känslor och tyckande i rörelse, långt från det vi kallar politik.

Är Trump och de andra politiska nykomlingar på så kallade högerkanten, dessa anhängare av kulturell nationalism, bara en vind som blåser men dör ut? Tvivlar på det. Folket i gement är besvikna, både de som lider av åratals vanstyre och oönskade åtgärder till de som faktiskt har det bra. Politik har slutat fylla folkets önskningar. Allt kan explodera i missnöjesyttringar från gula västar till andra demonstrationer, meningslösa massmedie påhitt och terrorism. Världen bär oro. Klasskillnader är tydliga, inte i kommunistisk mening, utan mellan de som har och de som inte har, mellan vanligt folk och politiker som varken har insikt i läget eller uppfattning om vem är deras arbetsgivare och löneutbetalare.

Trump är älskad och hatad. Många spår att han sitter kvar fyra år till oavsett kriser och oförmågan i att vara just politiker. Varför ställer inte de riktigt smarta människorna upp som valbara utan världen får nöja sig med andrahandsurvalet? Så i USA. Så i många länder. Så även hos oss.

Om politiska prioriteringar ang. muren hos American Thinker

https://www.americanthinker.com/articles/2019/01/democrats_can_fund_the_world_but_not_the_wall.html

https://www.retriever.se/pressrelease/donald-trump-overskuggar-den-svenska-medierapporteringen/

https://www.bbc.com/news/world-us-canada-46748492

Pajen då? Kommer i nästa inlägg.

Politiker och vanligt folk.

Eftersom jag inte röstade borde jag kanske hålla tyst om valet och den situationen Sverige befinner sig i utan en Regering? Jag kunde inte rösta och ärligt sagt jag visste inte vad jag skulle rösta heller.

Politiker har många förväntningar och krav på oss medborgare. Betala skatt oavsett ändamål. Finna sig  även i galna beslut och tvångsmässiga pålagor. Uppföra sig mot andra på ett bra sätt. Respektera…Det fanns förut ett slags oskriven kod för uppförande men den har delvis krackelerat, tror jag.

Idag är invandring en stor fråga i hela världen. Det är också en fråga som berör Regeringskrisen. Utan vanskött integration vore situationen annan?

En majoritet av politikerna förväntar sig att vi, medborgare, är vänliga mot de nya svenskarna. Att vi tar mot dem med öppna armar. Att vi förändrar samhällsservice så att det tillgodose de nyas behov. Att vi är glada över multikultur, mot seder från världens alla hörn. Att vi accepterar olika religioner, även de som befinner sig med kollisionskurs med våra jämlikhetsideal och religionsfrihet. Att vi ska tillåta religion som får särbehandla kvinnor. Vi ska umgås med folk vars språk vi inte begriper. Prata med dem, respektera och förstå dem. Att de nya får leva på det sätt som  är lämpligt enligt deras seder och uppfattning skall vi också acceptera, bara så där.

Politiker vill att vi är humanitär stormakt. Är vi inte det? Jag tror nog att vi ligger bra till fast andra hjälplösningar hade gett betydligt mer och för fler. Nog om det nu.

Vad gör politikerna själva?

Politiker i Riksdagen vägrar prata med ett svenskt parti som har över en miljon röster från svenska medborgare, exakt 1 135 627 dvs 17,53 %. De duger inte ens att prata med? Ord är farligt. Att tiga ut någon brukar inte fungera så bra, tvärtom. Jag undrar om de säger god dag till en SD politiker eller springer medlemmar av sjuklövern undan? Tänk om SD skulle tycka att Centerpartiets (tex) förslag är det bästa i något fall. Ska C då lägga ner ärendet för att inte få stöd av de förhatliga 1 135 627 personernas representanter?

Alliansen har spruckit. Andra vindar blåser.  Annie försöker få makt genom att bli ett slags god helgon som inte accepterar SD i svensk politik och Riksdag. Sent för det. Liberaler är så liberala att de kan sitta i vilken regering som helst. Politiker har rent av blåst  sina väljare, som trodde sig rösta  på något men rösten gick till annat. Man svänger om bara för att slippa prata med företrädare för 1 135 627 personer?

Att tala är silver, tiga guld, eller var det tvärtom?

Fanns sprickan inom Alliansen innan? Är snacket om SD bara camouflage? DÖ förra gången. I år, ja de grälar än om vilket DÖ det ska bli nu.

Sandlådebeteende kallas det men sandlåda för barn kan vara en trevlig plats. Att bygga sandslott är kul. Men de faller snart ihop. Sandslottet Regeringen är ostabilt oavsett vem nu tror sig ha makten.

Är det någon som vill styra – egentligen?

Ångervecka behövs även för val inte bara för varor.

Bild ovan, del av min icke röstdag. Mount Hood. Jag röstade inte. Det fanns inga röstlokaler på PCT.