No Kids, No Problem.

Detta är inte en attack mot de barnlösa även om det kan uppfattas så. Det är bara undran över varför flera av Europas ledande politiker har inga barn. Är det ett val eller en sorg? Spelar det någon roll? Har sett både artiklar och kommentarer om just barnlösa ledare under den senaste veckan.

Angela Merkel, Stefan Löfven, Mark Rutte, Nicola Surgeon, Emmanuel Macron, Theresa May och Paolo Gentiloni  har inga barn. Fler? Det är förstås inte bara de som styr utan en mängd andra politiker men en ledares röst väger tyngst. En chef anger tonen i alla verksamheter.

Vilket är de barnlösa politikers framtidsperspektiv och för vem? Ett slags Children of men scenario? (Har du inte sett filmen gör det.)  Ser de sitt land som sitt barn? Man kan ibland tänka sig det. Mamma Merkel till exempel. Löfven som leker landsfader vid krisens stund.

Hur långt framåt tänker föräldrar? 18 år? Jag lovar, det räcker inte med 18 år. Hur långt ser en politiker? En valperiod? Funderar de på hur barnens liv utvecklas i det redan söndertrasade Europa på grund av deras egen politik? Ja, det finns många politiker som har barn, Utbildningsministern till exempel, men jag har ändå svårt att se om de tänker framåt i  långt perspektiv  eller till nästa val.

Vi väljer politiker för att de ska förvalta, utveckla och ta hand om landet så det håller även för framtida generationer. Det är inte fyra år som gäller utan kanske riktlinjer för fyrtio. Detta är i alla fall det medborgarna tror och röstar för. Bör vi tänka i fyraårsskift? Eller bara i tre år eftersom valpropagandan pågår redan för fullt?

Vem väljer att leva barnlös? De är främst välutbildade, de utan något religiöst intresse och de som värderar sin personliga frihet stort. (Väljer alltså, jag pratar inte om de ofrivilligt barnlösa.) Kvinnor är fler än män som gör det aktiva valet. Enklare för kvinnor?  Alla har ju varit barn men en stor del av sin tidigaste barndom minns man inte. Känslorna kan ju finnas kvar. Kan man som barnlös vuxen riktigt förstå barns behov och tänka sig en framtid för dem? Tänker vuxna med barn och de utan olika om framtiden? Hur blir perspektivet på sikt? No kids, no problems? Hur ser politikerna på sitt värv när inga egna barn kommer med beröm eller kritik för ens politiska resultat?

Politiker har förstås också barn. Var tycker barnen om sina föräldrars gärningar? Beundran? Många barn är kritiska till sina föräldrar. Speciellt i tonåren kan föräldrarna åka på mentalt stryk. Men sedan? När resultat av  politiska handlingar börjar ramla in?  Kommer någon att säga till sin förälder, superpolitikern: du far/mor, du fixade inte det utan samhället utvecklades till kaos och katastrof under din tid. Jag har ingen lust att städa efter dig utan jag emigrerar. Mina barn skall inte gå här i din skit-skola. Du får sitta  i dina pissiga blöjor och vänta på hemtjänsten som inte har tid med dig. Glöm äldreboenden, de har ni avskaffat. Ha det nu som du har planerat.

Kunde detta bli ett rättvist betyg för vissa? Det är aktuellt idag om man ser på till exempel äldreomsorgen och skolan i många kommuner. Ser man på världen förtjänar flertal politiker hårda ord, kanske en plats bakom galler.  Men – politikers barn brukar flyta runt på en räkmacka och tycka att världen ger dem  möjligheter. Hur många har inte gått i sina föräldrars spår utan större ansträngning eller relevanta arbetserfarenheter? I USA ropas nu om dotter Clinton till president. Ja, där är en typisk person som flyter fram på vågen av känt namn.

Att få barn är att leva in i framtiden. Man planerar framåt. Barnet är glädjen och oron i livet. Föräldrar är med i en utveckling. Man ser samhällets  brister på ett helt annat sätt. Bristen på förlossningsplats, långt till BVC, svårt att hitta en större lägenhet som man har råd med, striden mellan arbete och barnomsorg, skiten på gräsmattan där barnet vill krypa, oro för skolan, otillräcklig ekonomi… och de individuella som att hålla ihop relationen och att vara god nog förälder. En stor del av de beslut man gör är för barnens skull eller under deras påverkan.

Hur gör de barnlösa politikerna sina beslut? Vems framtid har de i tankarna? Är dessa politiker så ädla att de omfamnar alla barn? Förstår de hur framtiden kommer att se ut för landets nuvarande barn efter tio, tjugo, trettio år?

Måste man gå i den andres skor för att förstå ens en smula?

Det går att förstå hur andra har det, ungefär. De som inte har egna barn kan vara involverade i andras barn genom arbete, släktskap eller stöd i någon form. Min syster hade inga egna barn men de tre barn som hon hade stått som fadder till i kyrkan tog hon hand om på bra sätt både känslomässigt och ekonomiskt. Det finns fler som hon. Men oftast blir det några få timmar man bjuder barnen på. Den inre förståelsen, den som byggs av åratals nära erfarenhet är begränsad. Att själv ha varit med något så genomgripande som föräldraskap ökar insikten för barns liv och framtid i världen.

Att ha barn ökar också oron för världens tillstånd.

Hur tänker de politiker som har barn? Kanske gör det inget för dem att skolan är undermålig? Att höga skatter tar de pengar föräldrarna vill spara till sina barn? Att vården har köer? Att européerna trängs sakteligen ut främst mot folk från muslimska krigförande länder och Europa genomgår  förändringar med radikala följder? Har våra barn och andras ungar blivit en omvänt definition idag? Politiska insatser och även medieintresse handlar ofta om vården av ensamkommande unga män som om bara dessa vore landets viktigaste utmaning. Kärleks ropen är många för de nya men väldigt få för våra egna bröder och söner.

Har Europa en framtid? En dum fråga, det finns alltid en framtid men frågan är för vem och hur. Vems framtid skapar vi just nu i världen med de ”religiösa” krig orsakande folkvandringar? De usla ekonomiska förhållandena i många länder som skapar lyckosökare? De skaror vilka är på väg mot Europa, mot Sverige, mot USAs gräns, andra än fungerande länder i hoppet att finna paradiset med gator av guld (som en afghansk ung man sa). Vissa pratar om 30 miljoner fler invandrare i Sverige när vi har uppenbara bekymmer att hitta liv och plats för ens de 163 000 som kom 2015.

Invandring är brännhet fråga. Hur påverkar den förda politiken våra europeiska (får man säga så?) barns framtid? Integration har redan misslyckats i stort. De flesta européer vill inte integrera sig med muslimer och de i sin tur vill inte bli assimilerade med oss. Politiker håller dörren öppen medan medborgare i Europa är speciellt negativa till muslimsk invandring.  Länder spricker i skilda enklaver med olika uppfattningar om lag och liv.

Vad är det för värld vi kommer att lämna efter oss. Vad kommer våra barn och barnbarn ärva för samhälle? Hur ser de nationer inom Europa ut om femton – tjugo år som nu formas av politiker i Sverige och i EU?

Vad innebär en framtid, hur långt ligger det, när byts nuet till en framtid? Är inte framtiden redan här och den gör mig bedrövad.

https://www.gatestoneinstitute.org/10306/childless-europe

http://www.population-europe.eu/pop-digest/no-kids-no-problem

https://sv.gatestoneinstitute.org/10343/europa-barnlosa-ledare

http://everykindapeople.blogspot.se/2017/04/marknadsforingen-av-chelsea-clinton-har.html

https://www.chathamhouse.org/expert/comment/what-do-Europeans-think-about-Muslim-immigration

12-14 % av kvinnor och ca 22 av män i Sverige är barnlösa, men detta är inte exakta nulägessiffror på grund av invandring.

Bild: Den heliga familjen av Juan Simon Gutierrez – http://www.1st-art-gallery.com/Juan-Simon-Gutierrez/The-Holy-Family.html, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=8120801

 

 

 

 

Stockholmspolitikernas tävling i att vara oförskämd eller naiv?

– När det gäller människor som är på flykt undan krig, struntar jag i vad det kostar. Jag tycker att det är totalt ointressant i det sammanhanget, sade Cecilia Brink (M).

Jessica Jormtun (MP) menade att det var en ”total ickefråga” och man skulle ”välja kärleken istället”.

– Ni har en människosyn som jag tycker är fullständigt vidrig, sa Karin Gustavsson (S).

Nej, vi ska inte räkna ett enda öre på vad folk kostar, kommenterade Ann-Margarethe Liv (V).

Vad var det som pågick? SD la fram en motion om att tillsätta en utredning om  och  redovisa Stockholms kommuns kostnader för flyktinginvandring och illegala invandrare. Det blev avslag men diskussionen om ärendet lär gå till historien. Politiker? Diskussion? Nej, en skrikande skara ohövliga vi – vet – bäst – människor.

Se gärna det på:  https://www.youtube.com/watch?v=amr-7rzf2Z8

Är dessa politiker som styr Rikets största stad, huvudstaden? Om du föraktar politiker eller bara skrattar efter detta är det helt naturligt. Blir du arg är också det en sund reaktion. Politiker? Skall vi verkligen lägga Stockholms budget i händerna på skrikande, nästan gråtande kvinnor som ropar kärlek till invandring, legal eller inte.

I Italien kom man just underfund med att endast 3 % av asylsökanden var flyktingar, resten var lyckosökare.
Det är inget fel i sig att vara lyckosökare men det skall inte vara skäl till budgetpengar och kärlek från politiker.

Men varför skulle just invandringens kostnader slippa räknas och budgeteras? Varför  vore de befriade från redovisning? Vartenda politiskt område är budgeterat. Vartenda bidrag till den enskilde som bostadsbidrag, sjukpenning, assistansersättning med mera är noga beräknad. Har du någon egendom som en fallfärdig bil skall den säljas innan du får socialbidrag. Får man för mycket av transfereringar skall det betalas tillbaka. Man kan bli åtalad för fusk. Betalar den enskilde inte sina skulder till Samhället går de till kronofogden.

Varje myndighet har budgetramar. Många av dem ber om mer pengar, som polisen eller militären men det beviljas sällan större summor utan man får osthyvla sina utgifter. Kanske får man sparka folk helt enkelt.

Utredningar om kostnader och inkomster är det normala på varje bransch och varje hem. Vartenda politiskt område är beräknad och skulle inte pengarna räcka till får man krympa något för idag finns inga tilläggsmedel att få i någon kommun. Just i min kommun stängde man ett äldreboende. Sedan sänktes bemanning och  man minskade antalet sjuksköterskor! i kommunala äldreboenden. Man sparkade också de två personer vilka gick runt och spelade dansmusik för de gamla i alla boenden. Som vanligt filar man på sämre schema för hemtjänsten. Alltid kan man spara några ören.

Kan det vara de så kallade ”ensamkommande” som orsakar budgethål? Eller socialbidrag till de arbetslösa invandrare som inte kommer i arbete hur vackra tal det än hålls om instegsjobb, lägre löner och skapa enkla arbeten? Vet ej, det redovisas inte.

Varför får invandring kosta vad som helst? Varför skall det inte budgeteras och ramarna hållas som alla de andra samhälleliga områdena? Vi är inte i krig?

Ingen säger: när det gäller gamla sjuka människor som behöver vård struntar jag i vad det kostar.

Eller: nej, vi ska inte räkna ett enda öre på vad äldreboenden för gamla kostar.

Vad är det för mekanismer som får politiker  att prioritera t. ex yngre afghanska och somaliska män före sina gamla fäder och mödrar? Vad är det för processer som får speciellt kvinnor att skrika kärlek så fort det pratas om att utvisa illegala invandrare eller så kallade ensamkommande barn vilka sällan är barn eller ensamma på flykt? När andra områden saknar medel hörs inga kärleksskrik.

Vilka områden till ska vi välja kärlek? Hur yttrar den politiska kärleken sig? I naivitet?

Invandring är mycket en fråga om män. Kvinnor som lever under usla förhållanden får aldrig  det stödet politiker vill ge till ensamma män som lyckas ta sig hit. Inte heller kvinnorna som islamska män håller lik husslavar. Inte barnäktenskap, könsstympning, flickornas avbrutna skolgång. Inte hjälp på plats som skulle kunna ge så många mer drägligt liv. Vi ger ju redan motsvarande hela den afghanska budgeten till ensamma unga män här. Prata om lyxliv! Räkna ut vad man kunde få för det på plats. Varför är det så spännande och behjärtansvärt att stötta illegala invandrare? Varför är det så lätt att glömma de som betalar fiolerna genom skatten?  Varför är det så enkelt för politiker att besluta hur budget och planering är förkastligt när det gäller samhällets insatser för invandring medan andra områden får osthyvla?

Varför inte säga  rent ut: invandrare får kosta vad de vill. De är vår prioritet. Vi kan dra in sjukvården och gröten från de gamla. Det är den moderna feministiska humanismen. Det är så samhället skall se ut tills det slutligen krackelerar.

Jag önskad att de röstberättigade kommer ihåg detta på valdagen. Kommunpolitik skall bygga på noggranna bedömningar och aktsamhet med folkets medel, inte hysteriska kärleksrop.

http://erixon.com/blogg/2017/04/kanslosvall-utan-tanke-och-analys-ar-farligt/

http://www.friatider.se/m-politiker-nar-det-galler-manniskor-som-ar-pa-flykt-undan-krig-struntar-jag-i-vad-det-kostar

https://www.youtube.com/watch?v=lZmTM2jWnfM

https://twitter.com/daccraft/status/857209100094099456

Invandring och kostnader

PS. När jag hade skrivit detta läste jag Ledarsidorna. Jag tänkte på mina hemlösa patienter vilka alla hade en bostad i lämplig form när de lämnade mottagningen. Jag tänkte hur PK det är att älska de illegala invandrarna, även de kriminella,  medan ingen skulle offra kärleksrop på Lars som Ledarsidorna skriver om. Och sedan gafflar vi om att inte lägga grupper mot varandra.

Måttet på ett samhälle – hur bra det tar hand om sina minsta

Isdansen eller adjö Miljöpartiet.

Det känns som om tiden vore en dans på den smältande isen eller är det isen som dansar?  Vad kommer att hända i världen? Står vi inför sämre tider, mindre fredlig utveckling? Just nu är det kallt och det svenska samhället håller andan, deltar i kärleksmanifestationer, böjer nacken för nästa slag. Det kommer, var så säker.

Många politikerlöften yttrade i nödens stund kommer att smälta som is i vårsolen. Även partier kommer att passera dödsgränsen.

Miljöpartiet störtdyker till 2,5 procent i Aftonbladet/Inizios väljarbarometer. MP har nu tappat nästan två tredjedelar av sina väljare sedan sista riksdagsvalet. Att ett så litet parti har makt över besluten är inte bra. Demokratin kräver mer. KD håller just nu nosen över gränsen i denna mätning tack vare resoluta yttranden om de som stannar illegalt i landet.

Vad minns ni om MP? Minns ni fixaren som förändrade skolan till den bästa i världen på 100 dagar? Det löftet försvann bort som en skitig vårflod. Kanske är de 100 dagarna det minne vi kommer att ha om Fridolin? Varje gång Fridolin kommer med nya bud för skolan får jag lite ångest. Äntligen har två av barnbarnen kommit till en fungerande friskola.  Skall MP lyckas rasera det? Hinner vi rösta dem ut ur riksdagen innan nya beslut tas som försämrar skolan ytterligare?

Har de förbättrat miljön och hejdat den globala uppvärmningen? De har knappt kunnat påverka termometern.  Jag är inte säker på vad deras gröna skatteväxlingar innebär. Jag vet bara att elräkningen har mer skatt än elpris.  Fast vi är bland de bästa i världen på miljöfrågor dyker det upp problem, jag tar ett exempel väl så avgörande för befolkningen: vatten.

Vi har vattenbrist. Det kunde man inte tro i hundratusensjöars land. I väntan på att vi återvänder till medeltiden utan bilar och flyg har politikerna struntat i att investera i infrastruktur som vattenrör i takt med ökad befolkning. Det är en simpel ekvation. Ökar befolkningen behövs ju mer av allting. Vatten, trafik, bostäder, skolbänkar, arbetsplatser, lärare, läkare, sängplatser på sjukhus, matproduktion…

Men det tycks vara svårt att räkna ut. Vissa politiker tror att vi kan härbärgera 30 miljoner nya innevånare. Strider pågår om höghastighetståg, inte om sängplatser eller renovering av vattenledningar. Lite skamset sa någon från Örebros vattenverk i TV att 25 % av vattnet rinner tilli marken på grund av gamla dåliga ledningar. Att åtgärda det hade varit en bra miljöåtgärd.

Nu närmar sig MP avgrunden. Det hjälpte inte ens att kasta ut den gråtande Romson. Jag tycker också att två partiledare gör det hela lite luddigt. Men – miljö är inte längre den stora frågan, det är invandring. Flera till har insett att biffen på söndag raserade inte världens klimat utan bomberna i Syrien och Afghanistan, Jemen och Irak bär mera skuld än söndagsmiddagen hos Svensson. Miljön ses inte längre som Miljöpartifråga utan den gränslösa invandringen, islam och gynnsam behandling av illegala invandrare har hamnat i MP s meritlista. Islam har ingen bra klang idag.

Då dör MP välförtjänt. ”Mitt mål är att Miljöpartiet inte ska behövas. Det vore ju en fantastisk värld”, sa Alice Bah Kunke en gång till Expressen. Hon kommer att få uppleva den tiden? (Bild:http://jeanders-bilder.blogspot.se/2016/09/ograsrensning.html)

Än dansar Fridolin med nya idéer som fotbojor. Även den dummaste av oss inser att de som befinner sig här illegalt inte skall  förses med fotbojor, förmåner och bevakning utan en självbetald biljett ut ur landet.

Partier kommer och går. Partier följer tidsandan hos befolkningen. Verkligheten trycker på.  Man vinner och man förlorar. Invandring väcker oro. Miljövurmen är över. Vissa idéer är segare än andra. Vissa är tradition. Som min forne bekant sa: jag sitter i kommunfullmäktige för sossarna men jag röstar inte på dem längre. Deras politik har gått ur tiden. Vi bygger inget folkhem, vi river det.

Det går ganska bra just nu för S i spåren av landsfaderliga ord i terrorns tid, men MP håller på att gå ur tiden. Världen är lika grön för det eller lika lite. Vårsolen smälter snön och soporna tittar fram. Det är så skitigt!  Ren närmiljö var kanske inte på MP agendan utan försök att begränsa den vanlige medborgarens liv så mycket som möjligt för miljöns skull – eller för sin egen förträfflighet. Hata bilar. Hata män som kör. Hata valfrihet. Hata föräldrar som bryr sig om sina barns skolgång. Hata kärnkraft och lita på vinden som kanske blåser. Vara mjuk för islam. Det sistnämnda var nog stenen som välte den giftmålade skutan till sist.

Jag är ingen vetenskapsman. Jag vet inte om det är en katastrof  på väg i form av några grader varmare klimat. Jag har läst om följderna men törs inte påstå orsaker.  Jag har sett det varmare klimatet på Grönland förra året riktigt bokstavligen med torkade sjöar och rekordavsmältning.  Det var så torrt. Dammet yrde i vinden och grönlänningarna köpte vatten i flaska. Jag kan inte veta om det är jag som har kraschat klimatet med min sällsynta köttgryta och flygresor. Jag håller dock militärindustrin och kanske folkökningen som mer skyldig.

Världen dansar vidare med isfötter. De smälter. Våren är kall och samhället, kanske hela världen, utstrålar kyla. Jag önskar att det skulle vara lite varmare just nu.

MP 1981 – 2018?

Miljöpartiet nästan utraderat i Aftonbladet/Inizio

http://www.aftonbladet.se/ledare/a/Rg5b5/nu-slar-paniken-ut-hos-de-grona

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/26n6G/halften-av-valjarna-saknar-fortroende-for-fridolin-och-lovin

Tidsbilder från ett kafé.

Vår? Nej, det blommar inte än. Det snöar. Den nya snön är den gamlas död, sa min mor när jag som barn klagade över att våren fick backa för vintern igen. Det kanske är så även med våra liv och vårt samhälle? Det som är nytt tränger sakta bort det gamla och samhället förändras, till det bättre eller sämre. De äldre, som jag, har ibland svårt att känna igen oss och förstå syftet med alla förändringar. Livet krymper, delaktighet är obefintligt, tillfälle att inverka på något är bara illusion.

Möjligheten att påverka i Samhället har dock inte varit stort, någon gång. Att påstå en röst vart fjärde år påverkar mycket är bara inbillning. Det senaste valet är ett paradexempel. I arbetet bestämde  budget och  de som satt högst upp och ovan det politiker. Nya påbud kom regelbundet. Nya metoder förväntades ta över och kasta bort de gamla, ofta fungerande. Ni anar inte hur många terapimodeller efter varandra ansågs undergörande och billigare inom psykiatrin. Rörelsemöjligheten var liten.

Så även privat. Likaså bestäms livet mer om pengar än önskan, mer om ansvar än fria val.

Jag känner en trötthet över livet just nu. Ute snö och inne känns gråheten betungande. När jag läser dagens nyhetsflora gör det mig bekymrad. Mycket är dock struntnyheter, någon som gör sig märkvärdig, kändisskvaller man inte behöver läsa. Sedan dagens Trump. Brexitklagan. Brott och bränder. Så mycket bränder! Skattehöjningar. Oroväckande samhällsskeenden utan analys om vi gör så vad blir resultatet?

Var förekommer framgång, förkovran, hoppet? Dagens goda stora nyhet?

Jag minns än den känslan  vi hade på 50 talet. Livet kändes så lovande. Mina föräldrar var fulla av förtröstan. Världskriget var slut. Efterverkningarna var tunga men det fanns ett slags hoppfull stämning. Det kunde bara bli bättre. Affärerna fylldes sakta. Nya bostäder byggdes. Världen blev mera öppen. Utbildning fanns tillgänglig. Vi gick med glädje till skolan. Vi skulle bli någon som gjorde världen framgångsrik. Känner dagens elever så? De klagar över hur jobbigt allt är och kramar om sin mobil.

Sedan kom kalla kriget, hotet med atombomb, men samtidigt blomstrade livet. Politik tog inte ner oss. Än trodde vi att våra ledare kunde göra förnuftiga val.

Varför känns det aldrig så mer?  När började nedgången? Kanske med ökad insikt över världens tillstånd? Kanske på skarven mellan 80 och 90 när jag började höra ordet budget, spara, oftare än resurs. Kanske när skolans ras blev synlig? Förändringen på våra förorter vilka vi försökte fly? Så, även jag rörde på mig.

Eller, är det bara åldern, närheten till döden som gör mig missmodig? Jag läste i någon stor undersökning om äldre att efter 76 års ålder finns få friska år kvar. 76 var liksom gränsen. Det ligger nära. Det är nedgång även för mig trots att jag kämpar mot och inbillar mig att statistik och jag inte hör ihop.

Vad tänker den vanlige människan? Bryr vi om samhällsförändringar innan något drabbar oss personligen? Vad är dagens ämne? Jag satt i ett litet café igår och tjuvlyssnade omgivningen. Det är inte svårt för folk var högljudda och det var trångt mellan borden. Vad var  på tapeten? Rikspolitik? Budgetförhandlingar? Vädret?

De manliga besökarna pratade om sport. Varenda nyans, spelare, språng, boll, även kläder analyserades under måltiden. Det är ofarligt att prata om sport, tänkte jag. Vad skulle de ha sagt om jag frågade dem vad de tyckte om det stora underskottet i vår Kommunbudget? Vad beror det på? Vad är det som ska dras in? De två pensionärerna, samt vi två, satt och åt tysta. Gänget lattemammor med sina småbarn pratade språk jag inte förstod och deras klädsel signalerade annat ursprung.  Jag tvivlar på att de analyserade matchen mellan Sverige – Portugal.

Dessa kvinnor och barn var en tidsbild. De uttryckte förändringen i landet utan att säga ett ord som vi förstod. 37 % av Sveriges befolkning i åldern 0-44 har nu utländsk bakgrund. Det säger hur framtiden sakta formar sig.

Det stundar andra tider. Om det är på gott eller ont får de yngre genomgå. Jag har ingen tilltro till politiker. Det är på botten även hos andra. De så kallade populisterna ökar, de som lyssnar på vanligt folks oro, vi som inte har rätt PK uppfattning.  15 % av svenskar har tilltro till politiska partier, 28 % för Regeringen, det har sjunkit  sedan 2010.  Riksdagen har 33 % anhängare som litar på dem. 18 % för EU,  som nu får den första utbrytaren, britternas brexit.  Siffrorna gäller förra året. Det blir intressant att se årets barometer som kommer 7 april.

På BBC pågår en intressant serie om framtiden, teknik mm:

http://www.bbc.com/future

http://medieakademien.se/wp-content/uploads/2014/02/Fo%CC%88rtroendebarometern_2016.pdf

https://www.facebook.com/almqvist/posts/796418373860501