Mina tankar går till Italien, ett land som har gett mig så mycket. Historia, tingens skönhet, konst, semester med sambo och barnbarn och inte minst värdefulla råd angående HIV infektion precis i början på – 90 talet.
Jag reste till Rom med tre arbetskamrater när HIV var än en ganska ny smitta och att handskas med det var i sin linda. Mottagningen hade redan några smittade gravida och barn. Snart skulle ett av barnen börja skolan. Hur skulle man göra då? Vem skall man informera, vem inte? Barn knuffas ju. Om barnet skulle blöda, vad gör man då och vem? Italien hade fått ihop klara regler. Så, vi ville besöka hem för HIV positiva mödrar och missbruksbehandling samt sjukvård och ett kloster där man tog hand om föräldralösa barn även de med HIV smitta.
Jag för min del blev också imponerad av deras program för ”elaka pojkar” som de sa. Gatuboende, narkotikasäljare och småkriminella utan skolgång som ändrade livet, flertal i alla fall. Något för Sverige? Nej, de är för många nu.
Våra frågor löstes för stunden. Den italienska vården var före oss. Utöver det gjorde vi besök på de mest berömda sevärdheterna. Nej, vi använde inte Landstinspengar, det var testamente från ett dödsbo som bekostade vår resa.
Sedan kom en utbildning i smittosamma sjukdomar avsedd för läkare och terapeuter och den innehöll mycket av invandring och invandrarnas kultur. Man ansåg att det kunde vara svårare att informera dem inte bara på grund av språket. Det var så, men jag lämnar de historierna här. Jag antar att det påståendet är rasistiskt nu mera.
Idag är den andra HIV patienten i världen frisk genom stamceller. Vilket är ett stort genombrott men knappt lösning för de 38 miljoner i världen med hiv, varav ca 1.7 miljoner barn eller de 1,6 miljoner som dör per år.
Jag har några betyg i historia, det har alltid varit mitt favoritämne. Därför blev det fyra resor till. Två till Rom, en till Venedig och en gick till Florens och Pisa. Att promenera bland gamla byggnader och ruiner ger en fingervisning om framtiden. Allt faller ihop till sist även om det kan ta flera tusen år. Civilisationen är föränderlig.
Att se de stora konstnärernas verk, som Michelangelo Buonarrotis tak i Sixtinska kapellet eller Jacopo Robusti Tintorettos målningar också i taket av Scuola Grande di San Rocco, visar att den nutida konsten har andningssvårigheter. Så imponerande. Så mycket möda man la i för att det offentliga rummet blev vackert. När man kommer hem och ser de fyrkantiga boendelådorna och sitt golv som krackelerar och väggarna få sprickor bara efter tiotal år undrar man över utveckling och avveckling, byggkultur och dess död.
Sedan har jag vandrat Tour du Mt. Blanc tre gånger och då kommer man också till Italien. Speciellt minns jag refugio Elena. Det var uselt väder så en riktig bädd, dusch och tre rätters middag var underbart. Dagen efter lyste solen och så småningom kommer man till Dollone`s gamla stad och efterlängtad kaffe efter att ha snirklat ner i skidbackar. Skidorterna som nu är stängda. Skidorterna som spred det nya viruset.
Vi insjuknar i influensa varje år men det här viruset folkligt kallad Corona kände varken kroppen eller sjukvården till. Paniken blev total. Och, det är skrämmande med antalet som stiger varje dag. Lite bibliska proportioner. Farsoter, jordbävningar, vulkanutbrott, gräshoppor…ovan det krig och folk som vandrar mot något de inbillar sig vara livets lösning.
Hela Italien är i karantän, en rimlig åtgärd men två veckor? för sent att heja smittan av virus som gör allas liv hotfullt, sjukvården till krisområde och risken att dö som gammal närvarande. Över ca 12462 kända fall och ca 827 döda ger en hög dödlighet ca 6%. Sjukvården kan inte ta mot hur många som helst, varken där eller här hemma. Intensivvård är begränsat och även personal kan bli sjuka. Begränsa utbrott och lindra är den bästa modellen när inga bot finns.
Nu rök min planerade vandring: ”Dream trail”. Den går från München till Venedig över Alperna, en nätt sträcka på 569 km dock väldigt upp och ner. Eller kan det bli rimligt i september? Tveksamt. Kanske blir det att gå längs skogsvägar om jag vill träffa barnbarnen, så där 700 kilometer?
År 2020 kommer att vara ett eländesår misstänker jag.
Folkhälsomyndigheten i Sverige undviker panik. Det finns anledning att tro att antalet svenska fall har nått sin kulmen, sa Folkhälsomyndighetens statsepidemiolog Anders Tegnell 5 mars då vi hade 94 konstaterade fall.
– Ja, det kanske går upp något. Men sedan kommer det med all sannolikhet att gå nedåt, säger han till DN.
Tegnell byggde sitt resonemang på att en stor majoritet av de svenska sjukdomsfallen går att koppla till Italien. Tänkte han att de inte smittar andra när de kommer hem? Bara de smarta isolerade sig självmant och de andra gick till jobbet, skolan, livet utanför stängda väggar. Han var lite för optimistisk vilket han fick medge snart.
Barn smittar inte påstod man i början men det var båg.
– De kan smitta andra, men det är nog en större risk att de gör det om de inte går i skolan. Barnen ska också tas omhand, kanske av mormor och morfar eller andra. Man har en mycket bättre kontroll i skolan där lärarna ser om de blir sjuka, än om de ska springa vind för våg. 3 mars Johan Carlson, generaldirektör för Folkhälsomyndigheten
Vara sjuk och i skolan? Som morförälder blev jag grinig. Det var kränkande mot mor- farföräldrar, han ser oss som oförmögna att ta hand om ett barn. Lärare ska väl inte bli sjukkontrollanter. Tror han verkligen att de har sådan koll på ungarna? När var han i en skola sist? Idag har skolorna själva andra lösningar som att stänga.
Idag 11/3 har vi ca 500 fall varav 233 i Stockholms län och ett dödsfall och orosläget är ändrat till mycket hög. Folkhälsomyndigheten säger nu: Läget innebär att det är viktigt att var och en med symtom, även milda begränsar sociala kontakter där smitta riskerar att överföras. Det gäller både i arbetslivet och i privatlivet och kan bidra till att minska spridningens omfattning.
Särskilt viktigt är att de som arbetar inom äldreomsorg och vård av äldre inte går till jobbet om de får symtom på luftvägsinfektion. Anhöriga bör också undvika onödiga besök på sjukhus och äldreboenden, och aldrig göra ett besök om man har luftvägssymtom. (Folkhälsomyndigheten 10 mars)
Den italienske professorn Giacamo Grasseli som samordnar intensivvården i Italien säger att även Sverige måste ta till radikala åtgärder.
– Alla måste undvika folksamlingar, jobba hemifrån om det är möjligt. Tvätta händerna. Skolor bör stängas och alla evenemang som sport och annat bör undvikas, säger han till DN.
Professorn menar att åtgärderna kan låta drastiska och tuffa, men att de krävs för att överleva det som han kallar en svår epidemi. Antalet patienter riskerar annars att bli ohanterligt – ”oavsett hur bra, modernt och utbyggt ert sjukvårdssystem är”.
Utbyggt, det var ordet.
Jämfört med andra EU-länder har Sverige lägst antal disponibla vårdplatser, bland OECD-länderna har bara Mexiko och Chile färre. 2,4 per 1 000. Vårt högkvalitativa vårdutbud är föga värt om det inte finns en säng att lägga patienten i och personal som tar hand om den sjuke.
Så, tvätta händerna! Sluta vara sjuk egoist och smitta andra.
Någon skrev att de gamlas död hjälper ju Kinas ekonomi. Man slipper dem. Kanske så även här? Gamla är ju alltid syndabockar för nedskärningar i Kommuner, speciellt vi 40 – talister. Jag tänker inte dö i det här utan något mer dramatiskt som försvunnen i någon ödemark utan vägar.
