Bort från mobiltäckning – en vandring med en regnprinsessa.

För ett barn som har växt upp med Internet är en värld utan det omöjligt att förstå. Ett barn som redan vid ett års ålder har klickat på bilderna i Pino`s värld, den lilla nallens dagliga upptåg, räknar wifi som något flygande i luften, alltid, överallt. Även i en djup fjälldal.

Är det inte så?

Jag har vandrat med ett barnbarn, ålder tolv, en femdagarsvandring med start i Hemavan. Hon är nummer fyra av de barn jag har gjort ungefär samma runda med. Tio år sedan såg jag sällan ett barn på fjälltur, men nu mötte vi totalt sex barn och en baby med sina föräldrar. Enligt statistik har barn och pensionärer ökat på fjällstugor. Gott så.

Vad ger vi till barnen? En naturupplevelse? Det är enklare med en ny teknisk pryl, tycker många.

Vandringen med barnbarnet blev regnig. Först på sista dagen kom solen fram. Jag kallade henne regnprinsessan. Hon  gick i blöta skor, plastpåsar över strumporna. Nej, hon gick inte, hon skuttade fram över leriga stigar, små forsar och vattenpölar. Hagel och vind förskräckte inte henne. Men hon valde stugboende när vädret blev riktigt illa. Jag ville det med, men lät henne välja. Besvikelsen var synlig: ingen wifi i stugan! Men telefonens laddning hade redan gett upp så besvikelsen varade en minut och hon läste en bok i stället.

Det finns en punkt på den leden där man kan få kontakt med yttervärlden genom Norge. Men, min telefon dog också så vi kunde inte meddela till hennes mor att allt var väl.

Så, natt nummer två tillbringades i stugvärmen. Under natten dök det upp  folk i stugan med tält som hade gett upp. Till sist var stugan fullt av oss som flydde regnet och vinden. På morgonen lyste topparna av nysnö. Men, det regnade igen.

Oavsett regnet, hagel och vind var det en fin vandring utan ens några myggbett. Tyckte jag.

Skulle hon fjällvandra som stor? Det var tveksamt, om inte vädret var bättre. Att kura i tältet hade sin tjusning men dag efter dag – nej, det var för stillsamt. I regnpausen gick hon på jokkstranden och letade efter fina stenar. Ja, vi hade regnkläder men någon där uppe passade på att hälla vatten över oss och försöka blåsa oss omkull, i stället stilla regn.

Vandra mer? Kanske ändå. Naturen var vacker. Det kan väl inte alltid regna?

Sista dagens sol kompenserade fyra regndagar. Ja, på kvällen öste det åter ner. På busshållplatsen träffade vi andra vandrare som hade haft lika blött, om inte värre. Så har vi haft det hela sommaren, muttrade en hemavanbo.

Det blir ingen mer vandring för min del i år. Jag satsar på längre nästa år – om livet så tillåter.

PS.Trumps kampanj löfte nummer 25 var att inte ta ut lön som president, men en president måste ta ut lön. Han donerade sin första kvartalslön till USAs National Park Service. En uppskattning av naturen?

 

 

Pressens älskling och politikernas fasa.

Ingenting har gått i politikers och pressens väg de senaste månaderna. Folket tycker mer och mer illa om den traditionella pressen och läser andra källor. De som föredrar annat än värdegrunden har bestämt och åsiktskorridoren levererar är förstås rasister, nazister, sverigedemokrater, bruna – fast inte de som är bruna av naturen utan av annan nyans.

Osäkert, rörigt, otydligt, kaos och odemokratiskt är de ”honnörsord” som väljarna ger till politiker i Sverige. Nästan varannan, 48 %, anser att utvecklingen går åt fel håll. Bara 18 procent, färre än var femte, ser positivt på utvecklingen. (länkar nedan)

Värsta nederlaget för journalisterna och politikerna skedde dock utomlands, Brexit och fadäsen att Trump vann USA valet. Så plågsamt! En populist! Pressen och politikerna hade ju valt Clinton.

Ja, Trump ångar på så pressen sliter varje dag för att hitta på något nedsättande om honom. Han har blivit journalisternas älskade hatobjekt. Vit rik man, dessutom med yngre vacker fru och nykterist också och spontan som folk mest. Kan man ha bättre mobbningsobjekt? Jag minns inte att jag skulle ha sett sådant förakt som nu sker mot Trump mot någon president,  inte ens mot kriminella, envåldshärskare eller terrorister, inte någon gång. Allt vrängs till, statsbesök från Japan blir lyxsemester. Även en världskänd politiker, vår forna utrikesminister  undrar om presidenten är en knarkare. Bildt den oskuldsfulla? Jag fick nog av honom och hans blogg, det osade förakt. Oavsett vad Trump sa, fadäs eller inte.

Men, låg det inte någon sanning i uttalandet?

Oron kokar. Nationalistiska vi i detta land först vindar blåser. Röstberättigat folk gör tvärt om än det som svenska politiker (flertal av dem) och svensk media har bestämt. I USA, i England, kanske snart i Holland och sedan ligger Frankrike lite åt farozon hållet. När man inte kan ändra på världen försöker man korrigera läget hemma. En stor del av tid och partipolitik går åt att svartmåla och hindra det anstötliga styvbarnet SD att synas och vara med i beslutsprocesser. Demokratiskt?

Sätt på brandlarmet om inget annat fungerar!

Det är inte så förvånansvärt att politiker har lågt förtroendet  hos vanligt folk, de som genom skatter betalar politikernas räkningar.

75% av folket tycker att politikerna är mer intresserad av makten än att lösa de politiska problemen. Det kan nog många instämma i.

80 % tycker att politikerna blir allt mer avskärmade från väljarna.

Jag tror att det stämmer. De är avskilda av den verklighet en stor del av väljarna lever i. De kan inte riktigt föreställa sig annat Sverige än de har bestämt sig genom sin idealbild om hur livet skall vara under deras styre. De missar skavankerna. Få rikspolitiker, om inga, bor i närheten av våra så kallade no-go-zoner eller i förorter med det multikulturella livet, det som oroar folk mest. De kan helt enkelt inte lösa de problem de själva har åstadkommit med sitt agerande. Ja, väljare röstade ju på dem men jag tvivlar att de hade fyraårsbilden klar för sig. En röst vart fjärde år är alldeles för lite för hela paketet.

Att politiker saknar handlingskraft ser man dagligen. Klipp er inte för billigt så löser sig Malmös problem! Kan vi inte ha förbud att vistas på vissa platser om du är kriminell! Att statsråd visar sig underdånigt i slöja på besök i en förtryckarstat mot kvinnor är bara som gå i en synagoga eller att ha en hatt! Feministisk politik när mer än hälften av Sveriges innevånare är män och vi är redan det jämlikaste landet i världen – så länge. De av tvång bortgifta och beslöjade kvinnorna är dock inte intressanta.

Det är samma ord som återkommer år ut och in, vård, omsorg, ansvar är favoriter. Det känns som kamouflage för oförmåga. Väljarna är inte nöjda. invandring och integration är den viktigaste frågan för folket, 30 % tycker så enligt Ipsos årliga undersökning. Som tvåa kom skolan 27 % och som trea sjukvården 25 %. Tre områden som väcker oro hos folk, som inte fungerar, men förslagen för förändring är bara ord. Ofta öser man på mer av samma vara som inte fungerar och tror att mera skatt är alltings frälsning.

Folket och politiker har olika uppfattning om sakernas tillstånd.

Raketen i undersökningen var just det politiker så ständigt ropar: ordning och reda. Lag och ordning anser 11 % vara den viktigaste frågan i Sverige i dag. En polis, Springare, som bara berättar vad han gjorde under veckan och vilka var de misstänkta får hela landet att koka och pressen samt de offentliga tyckarna att skrika: så är det inte!

Lögn? Anmälningsbenägenhet? Rasism?

Trump är kanske kamouflaget pressen bjuder på varje dag? Att vi vänder våra blickar ut mot Trumplandet och lik pressen ropar hånfulla ord i stället att se hur verkligheten kryper på, den verklighet vi öser missnöje över i en undersökning där ingen vet hur vi personligen har svarat.

De tysta vinner aldrig några val. Vart står du?

http://novus.se/wp-content/uploads/2017/02/8625ca9859912be3c5176e83cb0f8487.pdf

http://www.dn.se/nyheter/politik/varannan-valjare-i-sverige-utvecklingen-gar-at-fel-hall/

Vad sa Trump;

Here’s the bottom line. We’ve got to keep our country safe. You look at what’s happening. We’ve got to keep our country safe. You look at what’s happening in Germany, you look at what’s happening last night in Sweden. Sweden, who would believe this. Sweden. They took in large numbers. They’re having problems like they never thought possible. You look at what’s happening in Brussels. You look at what’s happening all over the world. Take a look at Nice. Take a look at Paris. We’ve allowed thousands and thousands of people into our country and there was no way to vet those people. There was no documentation. There was no nothing. So we’re going to keep our country safe.
Read more: http://www.dailymail.co.uk/news/article-4238426/President-Trump-Lady-step-Air-Force-One.html#ixzz4Z8asVUWG

Fox News hade tydligen ett  program om Sverige, Trump hänvisar till det i sitt tal och  på Twitter.

Årets smällar, ut med det gamla in med något annat.

clsh0wzuyaaapog3a33b85000000578-3919428-le_journal_de_montreal_reporting_on_trump_s_victory-m-48_1478719066457

Jag brukar göra en årskrönika men i år kommer den i mindre delar. De är händelser som jag väljer ut från årets flöde. Först ut var förra inläggets mantra ansvar och nu har turen kommit till de som grät.

Jag minns en snutt från TV där yngre personer demonstrerade i London mot Brexit efter att valresultatet var klart. Journalisten frågade några hur de hade röstat. Nej, dessa demonstranter hade inte orkat ta sig till valurnan, men skrika på gatan orkade de. Så, varför klaga när man inte ville delta med sin vilja?

Omröstningen genomfördes 23 juni 2016 och lämna-sidan vann med snåla 51,9 %. Storbritannien är faktiskt på väg ut ur EU. Svensk media grät och bar sorgkläder i statlig TV. Den oberoende TV kanalen som det sägs. Den som vi icke licensskolkare betalar.

Hur kunde detta hända? Hur kunde alla ha så fel? Tja, inte alla men de som nu drog svarta kläder på sig under Midsommar.

Babels torn börjar spricka. Det brukar inträffa med tiden för stora konstgjorda enheter. Stater faller, Imperier krackelerar. Speciellt de som strävar efter makt och är långt bota från vanliga människors verklighet kan se sin guldgruva sina. Folk älskar inte makten, knappt resultaten. Representanter som går där i EU korridorer finns mer för sin egen skull, lönen, förmånerna, makten än för en verklig ansträngning att göra Europa bättre och bevara dess förr så framgångsrika kultur.

Det sistnämnda ser jag föga av.

Stort, dyrt, centralstyrt, bortom de som betalar brukar inte fungera. Om EU inte går omkull just nu haltar i alla fall grunden betänkligt idag. Vissa ledare har haft stor makt som Merkel men andra är mindre involverade eller har mindre att säga till helt enkelt. Vad händer när de nuvarande makthavarna byts ut?

Den andra gången svensk media grät var när Hillary Clinton blev runner up i stället att vinna valet. 9 de november vaknade massmedian till en ny dag som var vedervärdig. Det var chockartat. Tredje statsmakten och de flesta politiker, alla som syns och tilläts att yttra sig hade ju bestämt att Hillary, en kvinna, skulle bli president. Hennes lämplighet föranledde föga diskussion. Det fanns inget tvivel över utgången. Det var motståndaren som hackades i smulor. Men icke. På ett mirakulöst och ganska övertygande sätt vann en annan, en vit man som inte tillhörde i den amerikanska politikeradeln.

Sorgkläderna togs åter fram i TV. Även partiledare bar svart.

Många av oss vanliga människor hade förstått redan under sommaren vart det lutade. Donald Trump skulle vinna. Vi gissade rätt. Han kommer att gå till historien av flera skäl. Man kan säga mycket om honom men han blev vald på grund av egna meriter och bristen på dem. Han hör inte till politikergräddan utan är av annan sort, en medborgare i första hand, en streber också så klart. Andra gången vinst i president tombolan.

Hans team har också personer från annanstans än bara från politikerhyllan. Det blir faktiskt spännande att följa has tid i Vita Huset.

Det blåser en kall vind mot politikeradeln. Även här i Sverige är misstron mot dem ökande. Italien, Holland, på håret Österrike och går vi längre ut i världen finns få ledare som gör sig förtjänta av folkets kärlek. Det rör sig bland folk. Om det är av godo får historien att bedöma.

Massmedians sorgkläder är hängda i garderoben. För stunden.

Svensk massmedia (SVT, dagstidningar, feministbloggar, genustrams och Twittermaffian)  har ett obehagligt sätt att bestämma vad som är rätt och riktigt för folket, även för folket i andra länder. De försöker fostra oss. Tidning som DN vilket var den första jag prenumererade i Sverige för att hålla mig a jour i samhället har blivit en icke läsbar åsiktsropare. Saklighet och neutralitet är ord de inte kan. Visst, en tidning skall ha en åsikt i debatt, ledare, opinionsbildare men när verkligheten vrängs till rätt budskap ”så skall ni tycka idag” då är det som hämtad från Nordkorea. Utan utländsk press och flitiga oberoende bloggare samt alternativmedia vore tillståndet i landet bakom en dimridå med sällan kommande reportage från verkligheten.

Så, sorgkläderna inhängda. När ser vi de näst? När folk vägrar tycka som SVT? Kanske vid franska presidentvalet?

cover-final

Hillary Clinton var first runner up för årets person i Time.

Detta inlägg är del 2 i årskrönikan

Om vår tilltro till traditionella medier:

http://www.svt.se/kultur/ny-studie-halften-lockas-inte-av-traditionella-medier

 

Ny era eller bara en vind som blåser?

trump

Trump är USA s nästa president. Svensk media och de etablerade politikerna i sjuklövern gråter i TV. Alla är storögd förvånade. Hur kunde detta hända?

Median ser en flodvåg av folk vilka inte väljer rätt i framtiden. Detta kan bli  förlust för de rätta åsikterna, partierna och människorna!

Så usla förlorare det finns i Sverige fast vi inte ens får rösta. Så fastlåsta.

donaldtrumpdonaldtrumpcampaignsacrosshubmk6efgypl

Nu hittade jag en bild där han är fotograferad med vita medelålders män. Det kastades en känga just mot vita män i TV av svenska politiker.  Att Clinton, en kvinna,   förlorade var förstås vita mäns sätt att trampa på kvinnor, ren Trump tramp.

Eftersom varken median eller politikerna förstår varför folk vänder ryggen till grisfarmen kommer de bli väldigt besvikna med tiden. Yrkespolitiker har inte lyssnat på dem de förväntas att representera. De kommer också att bli förbryllade när folket röstar med fötterna.

Så, gratulationer till USA s nya president. Folket har valt.

Och den spydiga tonen i TV fortsätter genom svensk mediefolk, feminister och politiker.  De gratulerar inte. Tänk att  svensk media  inte fick bestämma. I statlig TV går personalen svartklädd, precis som om det vore en begravning.

Hillary Clinton har förlorat andra gången i presidentvalet. Hon har kört demokraterna nära botten.  Både Senaten och Kongressen har republikansk majoritet.cssksttwcaa7r9m

Här är en reaktion Från USA :

http://everykindapeople.blogspot.se/2016/11/thanksgiving-kom-tidigt-i-ar.html

Tillägg 9/12: TV är än på även om jag inte sitter vid.   Jimmie Åkesson: Två dåliga kandidater … folk som inte är med i etablissemanget utan känner sig utanför.   Clinton var ingen fredsälskande.

Jag säger bara Libyen.

http://www.expressen.se/nyheter/mattias-karlsson-sd-om-trumps-framgang/