De kan väl ha filtar…

1984 sommarjobbade jag inom hemtjänst. Flera av vårdtagare var närapå 90 år. Jag lyssnade till många fantastiska historier om byns tidigare liv. Det var inte så stressigt på den tiden. Jag började skriva ner historierna hemma. En känd konstnär och jag gick sedan till Kommunen och bad lite pengar för att kunna göra en utställning  med fotografier och text om kommuninnevånare över 85 år som än kunde berätta bygdens historia. Vi bad pengar för film och lite resor, mest cyklade vi,  samt själva utställningen.

Så klart fick vi inga pengar och idén dog. Sossepolitikerna tyckte det var helt enkelt inte intressant.

De gamla människorna är inte intressanta idag heller. Oavsett partibeteckning.

Det fanns en skruttig, ensam gammal gumma som vägrade att flytta till ett äldreboende. Varje morgon var hemtjänsten orolig över att hitta henne död på golvet. Hon var klar i huvudet men benen bar illa. Hon hade redan hela utbudet av hemtjänst så det skulle vara bättre och kanske billigare om hon flyttade till hemmet. Det fanns ju en tom plats också. Tomma platser tickar pengar.

Men icke. Gumman var envis.

Då stänger vi av värmen för henne, sa chefen. Då flyttar hon in. Nej, det är inte påhitt, det skedde på riktigt och efter en vecka packade hon och hemtjänsten ihop hennes saker för flyttning till äldreboendet.

Jag kom att tänka på henne nu när Motala sänker temperaturen på kommunens äldreboenden med tre grader för att spara pengar. Tre grader som skall rädda kommunekonomin.

– Vi vill givetvis värna om de äldre, de ska inte sitta och frysa på sina hem, de kan till exempel ha filtar, säger kommunalrådet Kåre Friberg (M) till Aftonbladet.

Det är den bakvända världen. En ny ”de kan väl äta bakelser”. Fast bakelserna är bara en skröna medan värmesänkning är på riktigt.

Vi kan läsa dagligen om något nytt sparmål i äldreomsorgen. Personalen lider av stress. Många anställda kan inte ens hyfsad svenska. Maten är usel. Ja, äldreomsorgen är inte prioriterad område när alla  andra grupper också kräver sin del. Kommunerna blöder pengar. Flera av de skulle stängas om de vore privata företag. Den iver som vissa kommuner visade för asylsökanden har ändrats till rop på hjälp gentemot Staten. Det var inte lönsamt att få in folk som inte hittar arbete varken nu eller i överskådlig framtid. De miljonvinster man pratade om några år sedan har blivit noll och intet så de gamla får frysa in lite pengar till den tomma kommunkassan.

Måste de gamla finnas kvar? Vad har vi för nytta av dem? När kommer gratis morfindos för de onödigt gamla? Modern ättestupa för att spara pengar?

PS. Kom hem nyss och ser att nu kryper Motala till korset och meddelar att temperaturen i daghem och äldreboenden ska vara 22 grader, den lägsta tillåtna. Blogginlägget får förstås vara kvar och visa hur politiker tänker.

Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson delade Aftonbladets artikel om Motalas sänkning av temperatur inne på Twitter på onsdagen, och tillade:

”Rekommenderad inomhustemperatur i bostad för känsliga grupper (t ex åldringar) är 22–24 grader, inte 20 grader”.

Ibland lönar det sig att bli upprörd. Undra på vad de drar in nu?

Miljöfrågan har fallit som höstlöven och duschfrågan retar kommunens ekonomer.

Miljön var ingen valfråga i år och det ser inte ut att vara en större fråga på FNs miljömöte heller, 23/9 i New York, initierats av FN:s generalsekreterare Ban Ki – Moon och Obama,. Mötet, där cirka 125 stats- och regeringschefer deltar saknar dock en del av de tunga elefanterna.

Från Sverige går den avgående statsministern och likaså avgående miljöministern men många av världens ledare har annat roligare för sig än diskutera miljöproblem med Obama och Ba Ki – Moon. I amerikansk press räknas de uteblivna deltagare som Obamanederlag och markering om hans oförmåga som president. Igen.

Merkel har annat för sig. Premiärminister Tony Abbott, Australien ska vara i parlamentet och skickar utrikesministern. Stephen Harper, Kanada, ska äta middag med någon annan men ska diskutera klimat under tiden. Hur kommer det att låta? Vackert väder idag…

President Xi Jinping, Kina, och premiärminister Narendra Modi, Indien, är också väldigt upptagna men de skickar kanske någon annan. Kina släpper ut mer koldioxid än USA och EU tillsammans, ökade utsläppen under 2013 med 4,2 procent och prognosen för i år är 4,5 procent. Kina har nu betydligt högre utsläpp per capita än vad EU har. Är det så märkligt? Vi har ju flyttat tillverkningsindustrin dit. Hur mycket av dina teknikprylar är made in China? Tv:n? Bilen kanske? Kläder? Kanske ligger din gamla mobil där på en återvinning och skräpar när du var i strängt behov av nyare modell?

Koldioxidutsläpp och dess påverkan på klimatet har diskuterats i otaliga konferenser med världens ledare utan några avgörande resultat. Det är nog fel folk som konfererar eller den välmående västerländska massan är inte intresserad så länge miljöskadorna inte drabbar oss. Det är översvämning ute hos mig och nästgårds gick strömmen men det är ju höstväder, inget med klimatförändringar att göra. Och miljöförstörelse i form av krig kan i slutändan till och med belönas med fredspriset. I alla fall rycker man inte tillbaka priset när meningen med det har förlorats. Så…

Sverige är på toppen av de miljövänliga länderna med föga utsläpp eftersom vi har flyttat tillverkningen ut ur landet och tänk, många sorterar sina sopor. De mest miljövänliga i Sverige är nog fattigpensionärerna. Varje gång jag går till vårt soprum (det kallas förstå miljörum) ser jag någon gammal kvinna rota i soporna efter något användbart. Hon rycker upp sig snabbt, ler och låtsas sortera. Även gamlingar med rollator som letar efter pantburkar i soptunnor är stående inslag på torget och i parken vid vårt centrum. De är nu fler än tiggarna, för sommarens tiggarstorm har flyttat annanstans lämnande efter sig ett raserat naturskyddsområde, men inga tomburkar. Burksamlarna är riktiga miljöhjältar.

Ett fattigdomstecken till är frågan om hur många gånger i veckan får man duscha ifall man behöver hjälp med det. De som inte behöver hjälp kan ju duscha hur många gånger de vill. Duschfrågan drivs nu som rättslig fråga i Halmstads kommun. En 81-åring har begärt att få hjälp med dusch varje dag men nekats detta av kommunen. Rätten gick dock på 81-åringens sida och slog fast att mannen hade rätt att få duscha varje dag. En dom som kommunen nu har överklagat till kammarrätten.

Halmstad anser att dusch varje dag blir för dyrt för de gamla. Uppmuntrade av rättens beslut har nu flera åldringar önskat få duscha varje dag och kommunen ser behovet som utgift. Hur många måste man anställa för att duscha folk varje dag? Tänk om Kammarrätten skulle bifalla! Det blir ju duschuppror i landet! Det är ju miljövänligt att inte använda varmvatten så ofta.

Bilden nedan har dock inget att göra med dusch eller klimatförändringar. Eller –  kanske är det något på gång för glaciärerna på den svenska fjällen smälter när det ösregnar och ibland får man vada där det förr var bara en liten bäck. Fotbad blir det i alla fall.

Katter och gamlingar hör inte ihop?

Jag vill gärna ha en katt. Nu när vi ändå är så stillastående pensionärer finns det tid och plats för en katt. Så jag surfade runt till katthem i närheten. En övergiven kisse är precis det vi söker. Vi som känner oss lite övergivna själva kan nog förstå kattens känslor. 

Men – vi är för gamla. Vi måste ha en ansvarsförbindelse av någon yngre om vi vill ha en hemlös katt från katthem.

…måste en person som har fyllt 65 välja en katt som är 6 år eller äldre. OM det finns en närstående person som kan tänka sig att skriva på en ansvarsförbindelse där man försäkrar att man tar över ansvaret för katten ifall den äldre personen inte längre kan ta hand om den, kan dock köp av yngre katt diskuteras. Person som skriver på ansvarsförbindelse krävs alltid, oavsett kattens ålder, då köparen är 70 eller äldre.

Hm.  Det händer nog att man placerar barn i andra hem med sämre koll än en katt från ett katthem. Är vi äldre verkligen  liksom odugliga?

Nyss såg vi en gammal man, över 90, som inte fick plats i servicehuset för sig och sin sjuka fru för han var för pigg och ansågs väl kunna ta hand om frugan. Idag propsas på att vi arbetar till 67, helst 70 är och den förväntade livslängden är 82 -83 år vilket är bland de högsta i världen, andelen pigga 100åringar ökar och då är man vid 70 diskvalificerad för en katt genom ett katthem.

Jag var inte anförtrodd att ta hand om en katt men får ta hand om mig själv, ibland 3 barnbarn, två plus barn, dotterns hund och min dementa gubbe. Det sistnämnda var den ansvarige äldreomsorgshandläggaren helt övertygad om vid hembesök. Kommunen dvs. ekonomin var till och med glad när jag inte krävde någon boendeplats som kostar skjortan om dagen och ändå hängs snart ut i massmedia som värre än fängelsevistelse.  Att ta hand om en dement person är inte så enkelt som politikerna tror – och en del riskkapitalister anser. Så jag behåller ansvaret över min gubbe.  Har också fixat flygbiljetter för en barnvaktsvecka, 5 ungar var det. Men en övergiven katt kan jag inte ha utan att någon yngre tar ansvaret.

Det är otillåtet att åldersdiskriminera utom i vissa speciella fall som anges i andra lagar lik åldern att få rösta eller att köpa alkohol. Men övrigt kan man inte diskriminera bara för att någon är 70 år. Särbehandling finns förstås på olika vis från att man prioriterar vissa grupper framför andra till att man smiter snyggt undan så ingen kommer på diskrimineringen. På något sätt förstår jag katthemmets regler och deras tanke för kattens väl, men är det OK? Vem garanterar att en yngre ser mer till kattens behov? Det finns ju gott om övergivna katter.

Jag tappade lite lusten att skaffa en katt. I alla fall skall vi först ta en funderade om vår orimligt höga ålder. Men om en hemlös katt smiter in genom dörren kastar vi inte ut den. Kanske ska jag ställa upp ett fönster också?

Äldrevården är nog sämre än livet för en älskad huskatt. Det händer att hjälpmedel, medicin och matvaror för de gamla lätt dras in när andra utgifter är mer angelägna. Ibland är det svårt att förstå prioriteringen när de gamla skuffas undan och nykomlingar tar plats. Det är oundvikligt i den kommunala budgeten att grupper ställs mot varandra när resurserna inte är obegränsade. De äldre som inte är vana att kasta sig över Twitter och väcka debatt skjuts lätt undan.

Nyss läste jag om en gris vars ägare kommenderades skaffa honom sällskap, om inte skulle myndigheterna ingripa. Grisen kände sig ensam. Många gamla människor är tämligen ensamma. När beordras någon att ordna dem sällskap? Men inte en katt förstås…

PS. Detta inlägg uppmärksammades i tidningar.