De glömda människorna som byggde Sverige.

Hur tänker de äldre om politik och politiker?  Jag har mött flera som struntar i politiker, deras påhitt och försöker bara överleva. De tycker att skillnaden mellan politiker och vanligt folk blir större hela tiden, både i tanken och i utförandet.

DN/Ipsos har frågat ett tag sedan hur väljarna ser på den övergripande utvecklingen i Sverige. Stämningsläget i väljarkåren var pessimistiskt. Nästan varannan, 48 procent, anser att utvecklingen går åt fel håll. Bara 18 procent, färre än var femte, ser positivt på utvecklingen. Och hur definieras ”utveckling åt fel håll”? Efter terrorattacken steg siffrorna något åt det positivare hållet vilket jag finner lite märkligt. Det var polisen som fick förtroendet den dagen inte politikerna. (länkar nedan)

Det är länge sedan yrket politiker var ett förtroendejobb och vi såg upp till dem. Världen är dock mer komplicerad nu än när Henrik, denna inläggs huvudperson, fick sitt första jobb efter grundskolan och la sin första röst på landsbygdens parti Bondeförbundet, nuvarande Centerpartiet.

Jag har vandrat på fjällen i flera år och har till vana att försöka prata med folk som bor i närheten. Det är så jag har fått köpa fisk som inte fanns till salu eller bara fått höra om livet förr och nu. Bussen är också ett bra ställe eller byns centrum som är bensinmacken, ifall den finns kvar.

Jag mötte Henrik par år sedan när jag var på väg hem från en Sarekrunda. Henrik ger inte mycket för politik längre. Berör det honom är det i form av dyrare liv. Hans liv är enkelt och dagarna förutsägbara.

Han tar in en lass ved på morgonen för att tända i spisen, kokar gröt och  en kopp kaffe medan radion går på med lite störningar emellan. Han värmer soppa från burk till lunch och skiter fullständigt i tumulten ute i världen som hörs i nyheterna. Vad ska han göra åt det?  Är man 84 år finns det bara distriktssköterskan som kan angå en. Sedan går han till bussen. Det finns ingen affär kvar i byn utan man får ta bussen och nästa tillbaka för att handla.

Det är så vi träffas på busshållplatsen för resan till tätorten.

Hans liv innehåller bara vanliga saker. Hans föräldrar var småbönder och far arbetade även i skogen. Han gick folkskolan och började arbeta på jordbruket, något senare i skogen som sin far. Han gifte sig med en flicka från grannbyn och de fick två barn. Henrik har aldrig varit sjukskriven men han skadade handen en gång. En man klagar inte. Han fortsatte arbeta med armen i bandaget.

Henrik har röstat på Centerpartiet på den tiden då partiet än kunde stava till landsbygd, jordbruk, skog, landsbygdsutveckling och vanligt folk. Det är ingenting nu när mer intressanta vindar blåser på Stureplan. Kanske är man delaktig i avvecklingen för förr i tiden röstade hälften av byn på C och den andra halvan på S beroende på om man var jordbrukare, skogsbonde eller åkte till stan för att jobba. Läraren var förstås folkpartist och det fanns några höger och några vänster. Politiker har man ingen större nytta idag när avfolkning har tömt byarna, servicen är nedlagd och ens hus samt marken är inget värt längre.

  • Jag är kanske ändå skyldig till utvecklingen genom min tidigare röst?

Vad säger man åt det? Han röstar inte mer. Det är försvunnen tid. Lika försvunnen som affären, posten och småskolan på orten, likaså gatlyset. Utan bussen en gång om dagen på vardagar vore de gamla helt utestängda från samhället. Många kvinnor har inget körkort. Henrik har en bil men den krånglar. Han har inte råd att köpa en ny. På vintern plogar man förbi infarten till huset. Henrik skottar resten. Det är motion det med.

Hans hus är lite omodern men det bryr sig Henrik inte om. Han har tid att hugga ved. Jodå, han har elspis men det är mysigare med en eld som sprakar och nu när hösten kommer är det ju en värmekälla. På vinter stänger han övervåningen, ingen använder det. Sönerna kommer på sommaren och kanske kommer barnbarnen en vecka de också. De är ju vuxna de med och har barn. Alla har lämnat landsbygden.

Han köper än en tidning i veckan men det är mest för att tända spisen och ha veckans TV program till hands. Inte att han ser så mycket TV längre, snarare är det bakgrundsbrus i ensamheten sedan frugan dog. Folk dör och folk flyttar.  I tätorten finns ett flyktingboende i den gamla herrgården. Nu brukar inte flyktingar bli så långvariga där. De är mest unga män och de vill inte bo i ödemarken utan i stan. De har ingenting att göra här. Det pågår diskussion om att skolan en 1 – 3 är olönsam och kanske skall stängas och även lågstadieeleverna bussas till nästa ort. Det är för få barn. Stängs skolan, stängs livet. Då blir det inga fler familjer med barn som bor kvar, bara de gamla som inte kan flytta. Efter dem står husen tomma tills de återgår till naturen.

Henrik hugger ved, fiskar och än är han med i jaktlaget fast han inte skjuter längre och får älgkött för vinterns behov. Han har ett potatisland men blommorna som frun skötte är nu mera vildvuxna och äppelträden ger ingen frukt längre.

Bussen stannar. Vi önskar varandra lycka till, vad det nu ska betyda. Han vinkar när bussen rullar vidare mot en större stad där det finns flyg för att föra mig till maktens centrum, Stockholm.

Henrik ute i sin stuga är från försvunnen tid, tiden  då vi byggde folkhemmet. Dessa  nu onödiga människor som det multikulturella samhället helst ser död.  Den mest fördomsfulla gruppen är de äldre, de som växte upp i en annan tid, sägs det. För att tala klarspråk: När de dör kommer saker att förändras till det bättre, sa professor Mikael Hjerm, Umeå några år sedan. Även en känd popstjärna önskar de gamla vore döda. De äldre är de som har betalt hennes utbildning och grunden till det samhälle hon nu så ringaktar.

Jag är tveksam till att det blir bättre, men det är ju en definitionsfråga. Föraktet är märkbart mot det kultur och samhälle som än existerar och det som har varit. Men vinden kan vända snabbt. Även de yngre kan tröttna på politikernas oförmåga, de förändringar som brackas på samhället och journalisternas vinklade utrop. Men en dagisgeneration har sällan egna åsikter, de springer efter massan. Om de vet vad de vill är en bra fråga. Om det blir bättre är en annan.

Hur känner du dig som pensionär? Känner du dig som överflödig för samhället, bara kostnad eller en person som har mycket att tillföra? Tycker du att politiker tar dina önskemål och problem på allvar? Kanske hör du till de ca 231.500 fattigpensionärer som bara överlever, inget mer? De lyckliga gyllene pensions åren var inte ens i tankevärlden? Känner du dig ängslig för dina barnbarns framtid i en värld som är osäker och i förändring du inte har grepp och makt över?

Hur känner du dig i det nya Sverige?

Kanske är du älskad av dina närmaste och är nöjd med den vetskapen? Troligen är detta det enda som är hållbart i världen idag.

PS. Henrik heter annat men vem skulle känna igen honom?

Fjällbild: Utsikt mot Sarek från Padjelantaleden.

http://www.dn.se/nyheter/politik/varannan-valjare-i-sverige-utvecklingen-gar-at-fel-hall/

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fler-svenskar-positiva-till-landets-utveckling

Marknadsundersökningsföretaget Sifo har frågat omkring 1.000 personer ifall Sverige på det hela taget är på rätt väg eller fel väg. I undersökningen som gjordes före terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm svarade 43 procent att Sverige är på väg åt fel håll, medan 32 procent var positiva.

Efter attentatet är 41 procent fortfarande negativa, medan andelen som anser att Sverige är på rätt väg ökat till 37 procent. 22 procent är osäkra.

http://www.friatider.se/professor-i-mangkultur-bra-att-fordomsfulla-aldre-dor

http://www.klarvaken.se/2016/11/09/zara-larsson-onskar-livet-ur-aldre-manniskor/

 

 

Det är viktigare att trivas än att lära sig något?

DSCF5080Titanic modell Linda

Skolan är ett sjunkande skepp. Trots Fridolins 100 dagars kur har det inte hänt något. Skeppet läcker lite hår och där, motorn är blöt av saltvatten, oljan sipprar ut och matroserna saknar flytvästar, kaptenen har övergett styret och snott den enda livbåten. Några simkunniga simmar runt och vet inte vart de ska ta vägen. Mot främmande båtar kanske?
I våras var 14 000 niondeklassare obehöriga till gymnasiet, eller 14,4 procent. Föregående år var andelen 13,1 procent. Vart ska de ta vägen? 14 000 elever med misslyckande i bagaget?
Andel obehöriga har ökat sedan 1998 då 8,6 procent av niorna inte hade fullständiga betyg.

3199462_2048_1152Hallå, vad händer?

Samtidigt har betygen totalt sett blivit högre. Bakom den ligger ökade klyftor där både andelen som får inga eller lägsta betyg och andelen som får högsta eller näst högsta betyg ökar. Vissa är alltså flitiga och kanske mer begåvade? Bland de elever som invandrat och börjat i svensk skola i årskurs 1-5 har andelen behöriga ökat från 69 procent till 72 procent sedan 2013. För de elever som börjat i svensk skola i årskurs 6-9 går utvecklingen i motsatt riktning – från behörighet på 28 procent till 26 procent i år.
Kan man inte svenska är det svårt att hänga med. Försök själv gå i skolan i något arabisktalande land med jämngamla så nog sjunker betygen och kunskapen snabbt.

Hur ser verkligheten ut på golvet? En lärare sa nyligen att man satsar på elevens trivsel. Det är viktigare att trivas än att klara skolarbetet och prestera något. Men eleverna ska få godkända betyg ändå, så föräldrarna bör inte vara oroliga.
OOPS! Då undrar jag: hur många till har inte klarat skolan utan fått snällhetsbetyg? Är syftet att producera en skara dumma, okunniga personer? För vilken nytta? Tror man att Internet löser alla problem? Surfa så är världen din!

En annan lärare av ”den gamla skolan med ordning, undervisning, viss kontroll om resultat varianten” sa sig vara polis, socialarbetare och mamma i stället lärare. Hur var det i Finland? När jag förklarade kraven att bli lärare och att de inte hade så höga löner heller, bara hög status var det en suck jag fick till svar.

Ekonomin är skral i många skolor. Man drar in städning, mat, vikarier.

Det är något grundläggande fel i skolan. Fel på systemet? Lärarnas villkor och förmåga? Föräldrarnas engagemang i sina barns skolgång? Barnens ointresse för lärdom? För många som inte kan svenska/ingen studievana? Okunniga politiker? Trivsel i stället kunskapskrav? Eller annat? Kanske kombination om allting men ingen kan eller vill göra något radikalt. Kan knappt vara brist på pengar för svenska skolan kostar mer än andra länders. (Orkar dock inte leta siffror, har du några skriv kommentar.) Skolan får falla. De smarta letar efter bättre skolor och de andra drar sig runt i sörjan.
Jag har skrivit förut om att bli lärare i Finland så jag upprepar inte det. Här kan i stort vem som helst komma in i lärarhögskolan. I vårt grannland är det grädden på grädden.

a705621a-7f99-4820-b400-51e016e0e89b
Något annat som  är på litet nedgång är rankningen om bästa landet att åldras i. Sverige halkade till tredje plats efter Schweiz och Norge. Inte så illa att vara på bronsplats, det är bra. Men om nedgången fortsätter…

Vi har just haft det årliga besöket av gubbens handläggare. Jag kan absolut inte klaga på hjälpen, vi får vad vi behöver. Vårdcentralen fungerar också bra, men det behövs inte mycket för att det blir köbildning. Däremot kan vi klaga på pensionen. Den är usel trots många arbetsår. Att vara delaktig i samhället, som var med i mätningen, är inte heller något att skryta om. Man är delaktig på ett privat plan, med sina närmaste. Samhället är inte intresserad av de äldres åsikter. Hur var det nu någon sa, att Sverige blir så mycket bättre när de äldre dör och lämnar plats åt den multikulturella världen.

Jag har inte tid att dö just nu. Hoppas jag slipper och hänger med ett par varv till.

http://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/krisen-i-den-svenska-skolan-blir-bara-varre/