Lastbil som geografilektion – något om att känna sitt land.

Jag råkade se några minuter av ett program i TV som visade lastbilschaufförer i USA i ”Highway Thru Hell”. Jag kom att tänka på Roy, den Trail Angel som gav mig skjuts ut ur ett brandområde.

Han hade en bra position inom det militära. Under Vietnamkriget var han placerad i Saigon och fick till sist slussa ut folk som satt fast där. Därefter kände han sig tom. Vad var det för land han hade arbetat för? Hur var hans patriotism? Han bestämde sig att lära känna sitt land mer än hemstaden och sommarstället.

Han tog ett arbete som lastbilschaufför och körde just de stora bilarna jag såg i programmet. Efter tio år fanns inte en håla i landet han inte hade passerat. Han hade kört genom bergen i Montana, skogarna i Colorado, förbi fälten i Kansas och Texas, små oansenliga områden i öken i Kalifornien, förbi flera av de murar som olika presidenter hade byggt, före Trump alltså. Han hade trasslat sig genom de flesta stora städerna som Chicagos slum och undvikit att köra över cyklister i San Antonio. Mer… Han kände nu sitt land ut och in.

Han tyckte att USA var ett vackert land värt att bevara. Människorna var hjälpsamma. Han hade fått vänner över hela landet.

Jag äger USA på något bra sätt, sa han.

Det ser ofta ut i massmedia att USA inte gör annat än skjuter folk. Han hade sett den bättre sidan.

Efter tio år var hans rygg slut och det var dags för pension. På somrarna gav han lift till PCT vandrare eftersom hans sommarhus låg lämpligt till. Han hade fått nog av San Francisco, den förslumning som skedde i hans bostadsområde. De idéer som raserade staden. Det skräp som flöt på gator när vinden blåste. Den multikulturalism, med arbetslöshet som efterverkan. Droger. Bostadslösa i tältstäder  vilka hade gjort hans hemstad till soptipp. De ekonomiska projekt som delstatsregering  ansåg att han skulle betala med ökad skatt, var bara plåster till det kaos politiker själva hade åstadkommit.

Men hans vänner var som en klippa. De var det riktiga USA. Ett land som än frågade vad du kan göra för landet, inte vad du kan få från politiker, även om den rösten blev svagare varje dag.

Det finns väldigt många likheter mellan Sverige och USA, i den politik som speciellt Kalifornien med ”allt för alla” försöker  införa. Få frågar hur allt ska betalas.

Den stora vinsten i att resa i USA var människorna jag mötte. De slog ut även naturen som var så man tappade andan av dess skönhet. De människor jag mötte i USA  var mer öppna och hjälpsamma, mer nyfikna och diskussionslystna än någon jag har mött i Sverige på väldigt många år.

Folk i Sverige vågar säga på Internet vad de tycker i tron att de är anonyma. Inte högt för det kan vara opassande.

Så, hur är det med dig? Känner du ditt land? Har du semestrat i Sverige före badstränderna i söder? Har du sett de små byarna i norr? De döende orterna? Kungsleden? Kulturvärden? Åkrarna där din brödsäd produceras? Din kungs slott? Ale stenar? Raukarna på Fårö? Kossorna på de gröna ängarna som ger dina barn än riktig mjölk?

De nyare sevärdheterna som de nedlagda fabrikerna, brandstationen som är stängt? Moderna sevärdheter som något hus där en bomb nyss briserade? Torget på en lördag då du tror dig ha kommit till Mellanöstern? Rester av bilar som brändes? Förorter där folk betraktar dig – om du är vit eller utryckningspersonal – som inkräktare? Gröna områden där ett hus kostar mer än du någonsin kommer att tjäna? De höga hyreshusen på de så kallade utsatta områden där ljuset aldrig riktigt når fönstren?

Allt detta är också Sverige. Gå ut och besök platser du inte har satt din fot i.

Vad känner du för ditt land, Sverige, egentligen? Inget? Ska man fundera över sånt? Har du rädsla över de förändringar du ser? Eller har du det riktigt bra på ditt segregerade område och fattar inte ens vad folk oroar sig över? Kanske bor du i en del av det gamla Sverige där förändringar är än pittoreska och omfamnas med öppna armar och inte påverkar ditt liv? Du har inte än behov av kommunala tjänster eller  dina barn har passerat skolåldern så kommunens krympande budget drabbar inte dig?

Kanske har du bara rätt värdegrund och behöver endast veta det som är rätt och riktigt just nu? Allt annat är ointressanta fabler.

PS. Har lagt en uppdatering till förra inlägg. Finns i slutet.

3 svar på ”Lastbil som geografilektion – något om att känna sitt land.

  1. Hej.

    Yrkesförare är de man skall iaktta för att hitta ställen med bra käk och gott kaffe.

    Jag tror tyvärr uppdelningen i Sverige går i amerikanskt mönster. Öst- och västkusternas storstäder med bättre bemedlade vita som kan leva någorlunda isolerat från mångkulturen, som är kosmopoliter, och som ser den svenska kulturen som något man har på museum, och då med små politiskt korrekta förklarande och mästrande lappar så att pöbeln inte får fel idéer.

    Resten, inlandet och fjällnära län och Norrlands inland är antingen kvar i 197- och debatterar politik, kultur och samhälle som om Vietnamkriget ännu pågår, eller så är man fullt insnöad på sport, jakt, och TV-tablån. ”Flyover country” funkar inte riktigt här, dock, men ”tåget stannar inte längre här-kommuner” är inte lika snärtigt. Kanske ’jag minns när byn hade postkontor-landet’ är bättre?

    Regionen jag numera bor i har sett stadigt ökande långtradartrafik, till vägkrogarnas glädje, men inte många andras. Detta har pågått ca tio-femton år, enligt äldre, och sammanfaller enligt en bekant som är förare/speditör med järnvägens genomklappning. Skall varan vara framme en viss tid, eller den skall lämnas/hämtas i hamn, så kan man inte lita på tåget. (Fast jag fick det utrett i detalj på redigt brett västgötamål – tänk ”Å i åa ä e ö”.)

    T o m med förarna anser det kôrk att järnvägen misskötts, trots att de kan jobba så mycket de orkar och får.

    Fast timmerbilar på vinterväglag är alltid lika läskiga att ligga bakom eller möta.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  2. Hejsan!
    (Svenska är inte mitt mådersmål. Det här svaret är inte om detta post, men det var omöjligt att kommentera din äldre post om vandring, tyvärr. Kunde inte hitta ditt e-post heller.)

    Jag skulle vilja fråga om vandring i Sarek, mellan Aktse och Kvikkjokk. Vilken rutt har du har haft och har du speciella tips om det? Jag har tänkt om liknande rut som en person har haft: https://www.utsidan.se/cldoc/genom-sarek-fran-vaster-till-oster.htm Men till väster och sedan till fots till Kvikkjokk (Padjelanta).

    Speciella frågor:
    1. Är det möjligt i 9-10 dagar om vädret är ganska ok (i.e behöver inte vänta halva dagar innan vatten går ner när det är dags att vada)? Jag är ok med 10-12 timmar per dag, jag har vandrat t.ex PCT också.
    2. Är det möjligtvis lite enklare via Tarraluoppalstugorna än via Parte? Jag har väljat rutt mellan Aktse och Kvikkjokk därför att jag ska komma från Abisko och fortsätta till Hemavan (Kungsleden). Och jag har hört så mycket om hur skönt det är i Rapadalen.
    3. Om jag ska ta ruttet ner till Spökstenen, är det verkligen skrämmande, lätt att förlora sin balans? Jag älskar jättebranta nedförsbacken inte, men jag ju har mina vandringsstavar. Jag har vandrat i branta backen tidigare i Norge, Frankrike och New Zealand (i Finland finns det sådana berg-backen inte..).
    4. Troligtvis en kan köpa tillräckligt mat från STF-butiken i Aktse för hela resan och behöver inte göra en reservering om det? Det skulle vara hemskt om det inte finns havregryn.

    Jag har en bok (Hans Fowelin: Vandringsturer i Sarek) men det är svårt att veta hur svårt ska det verkligen vara. Nå, det beror på vädret, visst. Jag har tänkt att vandra i Kungsleden från början av augusti, så jag borde vara i Sarek mitt i augusti – då är jokken typiskt låg, tror jag. Jag är en medel lång kvinna mig själv, lite under 170 cm.

    Jag har vandrat många veckor i skogen i Sverige (naturskyddsjob), men inte på fjällen tidigare. Det är därför jag vill se Kungsleden även om den är kanske inte så vild. Men vill se de verkliga ädemarken av Sarek också.

    Tack så mycket om du kan hjälpa mig lite!

    • Jag är på resande fot. Kommer att svara så fort och utförligt när jag hinner. Som PCT vandrare kommer du inte ha problem. När var du där? Är hemma först 8/12. Går det bra att svara först då?

Kommentarer inaktiverade.