Plast på tallriken?

Ibland fångar några nyheter ens intresse, ilska eller förvåning. På BBC läste jag – igen – om plasten som naturens fiende. Ingen nyhet alltså. Vårt slarviga sätt att handskas med avfall bildar mattor av skräp i haven. Hur ofta har vi läst om det?

I våra hav finns kilometerlånga plastområden. Fiskarna äter mikroplast. Sedan kommer fisken med plast i till din tallrik och du är bara en i plastens långa kedja kedja. Plast håller för evigt. Det är en hållbar produkt.

Hur kunde något så praktiskt bli så farligt och för oss så försumbart att vi bara slänger det för vinden?

Men det är ingen nyhet längre utan spaltfyllnad. Då och då  påminner media om vår skuld till nedskräpning för att sedan uppmana oss att handla mer, producera mer och på så sätt skräpa mer. Julreklamen börjar komma. Jag har försökt ta mig bort från reklamutdelning men det hjälper inte.

Den största miljöfaran är dock krig. Det lämnar efter sig inte bara raserade människoliv, krossad infrastruktur utan även förstörd miljö. Ett liv i en miljöfara, orsakad av människor själva med hjälp av världens största ekonomi, militärindustrin. Då känns en plastpåse som väldigt oskyldig.

Förmodligen kan du inte stoppa något av de pågående krigen. Men du kan låta bli att slänga plast i naturen.

Så, vad åt du till middag idag?

http://www.bbc.com/news/av/world-41866046/the-giant-mass-of-plastic-waste-taking-over-the-caribbean

http://www.framtidsstigen.se/var-dagliga-plast/

https://www.nyteknik.se/opinion/plasten-i-varldshaven-gigantiskt-miljoproblem-6838335

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/ny-studie-plast-hittat-i-kranvattnet-i-flera-lander

Bilder överst: En man på Filippinerna letar efter något användbart på stranden, från YLE. Nederst Kobane, från TT.

 

 

 

6 reaktion på “Plast på tallriken?

  1. Hej.

    Till middag?

    Fem personer delade på ca fyra hekto blandfärs, gråstekt, vilande på en bädd av ris och inramat av en hög inlagd gurka, en hög lätt stekta pinjenötter, en hög stekt lök med dito champinjoner, och en hög med ångade paprikabitar.

    Ett av de bästa sätten att inte smutsa ner miljö och natur, är att inte smutsa ner miljö och natur, skulle man kunna säga politiker-aktigt. Vad jag menar är att hålla konsumtionen låg, inte asketisk som vore det ett självändamål men heller inte med det rabiat hamsterliknande beteende allt fler födda efter kriget uppvisar.

    Nytt är bättre, tydligen. Min fru har fyra symaskiner. Den som fungerar är den som hennes far ordnade en drivrem till, och som är från sent femtiotal. Visserligen gnisslar den, men ingen av de moderna maskinerna höll längre än garantin plus en månad eller så.

    Laga, återanvända, med mera. När kommer en skatt på det, tro?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • De flesta sakerna håller knappt till garantin. De slutar fungera som om de vore tajmade till garantidatum. De kanske är det? Min symaskin köptes 1986, fungerar utmärkt. Min mors trampmaskin är i ett museum i Tyskland hon fick ett nytt i utbyte tror det var 1960 någonting. Den fungerar än vad jag vet. De gamla håller.
      Middag? Fisk från Jokkmokk.

      • En bekant som gick något tekniskt hade någon material- eller hållfasthetskurs där man enligt sägandes nämnde hur en produkt kunde ges ”rätt kvalitet.”

    • Släktens stuga i något grannland har ett kylskåp från 60-talet. Om det slutar fungera skall vi vända det uppochned så att acetonet eller vad det är skvalpar runt igen.
      Den inbyggda frysdelen är liten men fryser riktigt ordentligt.

      Det är möjligt att motsvarande kvalitet finns, men det vete sjutton var man skall leta. (Lehmans, som bland annat säljer av och till Amish, verkar inte sälja till Europa.)

      • När jag tömde min mors lägenhet 2010, byggt -64, var den i bättre skick än min trots att den var 25 år äldre och tre barn hade också bott där. Alla vitvaror fungerade. Mina är utbytta efter 14 år.

Kommentarer inaktiverade.