Lära för livet – minska demensrisken?

Mitt i Transportstyrelsens frivilliga spioner är nyheter om demens så obetydligt. Eller är de dementa allihop och vet inte hur jobbet skall skötas? När vi har en Regering där den ena handen inte vet vad de andra gör är hälsa liksom småpotatis. När ministrar inte bryr sig om Statens säkerhet utan bär sig åt som en femåring med fantasilekar, vem bryr sig då om sin framtida minnesförlust? Men, jag läste en intressant undersökning om demens, det är i och för sig något man tidigare har vetat eller räknat ut men nu är det en  analys i stor skala.

Det är sjunde året då jag tar hand om min dementa sambo. Så klart har jag grubblat mycket varför det hände just för honom. Han levde så hälsosamt hela livet. Aldrig sjuk. Gick aldrig  arbetsmässigt helt i pension. Men sedan hände något som tog slut på hans aktiva liv.

Och mitt också. Ingenting blev som jag hade tänkt mig. Det sägs att demens är de anhörigas sjukdom och det stämmer. Sambon vet inte längre att han avstår från saker. Jag vet och det är smärtsamt.

Så till undersökningen.

En stor grupp forskare har konstaterat vissa risker som man själv kan minska eller utesluta. Följande nio kan vara del av demensutveckling.

  1. Mid-life hearing loss – responsible for 9% of the risk
  2. Failing to complete secondary education – 8%
  3. Smoking – 5%
  4. Failing to seek early treatment for depression – 4%
  5. Physical inactivity – 3%
  6. Social isolation – 2%
  7. High blood pressure – 2%
  8. Obesity – 1%
  9. Type 2 diabetes – 1%

Hörselproblem var intressanta. Att inte höra begränsar livet, samtal med andra och möjlighet att uttrycka sig. Hjärnan blir till någon del overksam. Alla är inte Beethoven.

Utbildning var också intressant. Då används ju de grå cellerna mer och längre.

Dessa nio riskfaktorer gör 35 % av risken och inget av dessa är svåra att förebygga eller förändra.. Men då återstår 65 %. Dessa återstående faktorer är något vi inte kan förändra, inte i dagsläge i alla fall. Ålder måste vara en. Det kan vi inget göra åt även om man påstår att 70 är det nya 50 och annat struntprat. Genetik är nog en stor riskfaktor. Vi ärver ibland mer än vi vill.

Hur är det då hjärnskador, infektioner, stroke, Parkinson, MS och alla andra elaka sjukdomar? Är inte de en stor risk?

För sambos del stämmer ingenting om de nio faktorerna   om trädgårdsmästarutbildning på ett främmande språk kan räknas som gymnasieutbildning. Dessutom bytte han arbete efter 60 och 70, det är också en prestation. Ibland finns det inga svar. Man får nöja sig.

Eftersom vi blir äldre kommer antalet dementa att öka påstår forskningen. Är det säkert? De som är gamla 80+ nu gick i skolan kortare tid. De hade sämre näringsstandard. De hade också sämre sjukvård. Samtidigt var miljögifterna färre. Stressen troligen också. Nutidens kvinnor har rökt och druckit alkohol samt levt mer stressigt, vilket inte var allmänt 50 – 60 år sedan. Det sämre kanske väger upp det som blev bättre?

Vad är orsak och största riskfaktorn kommer nog att utredas åratals. Jag är inte säker på att vi får till ett piller för evigt friskt liv.

I Sverige är antalet dementa ca 160 000 och i världen 47 000 000 personer.  Vid 2050 tror man antalet vara   131 000 000 och det blir inte lätt att tackla. Det är redan nu svårt att få personal till äldreomsorgen och pengarna att räcka till det,  inte bara i Sverige. Om inga undermedel hittas, som ”ny” hjärna, ligger vi risigt till. Som med så mycket annat.

Så, vad kan vi göra? Lära genom livet. Röra på oss. Hälsosam mat. Vänner. Kaffe eller inte. Vin eller inte. Många råd är dubbeltydiga. Och oavsett hur väl man följer råden kan något oförutsett som sjukdom ta hälsan och minnet från oss.

Vara lycklig och glad kanske? Leva, så länge livet varar.

Uppdatering med goda nyheter:

Bättre strokebehandling och högre utbildning är två huvudfaktorer till att demensförekomsten minskar hos de allra äldsta. Det visar forskare från Göteborg i en ny rapport.
– Mellan 1986 och 2008 minskade demensförekomsten från 30 procent till 22 procent bland 85-åringar, säger, professor Ingmar Skoog, forskningsledare för studien. Högre utbildning är en känd skyddande faktor för demens. En annan orsak var att färre personer fick demens efter stroke på grund av bättre vård.http://www.friatider.se/demens-allt-ovanligare-bland-de-allra-ldsta

http://demenssjukdomar.se/nyhetsinlagg/forskning-sa-skjuter-du-upp-demens-med-flera-ar/

http://demenssjukdomar.se/nyhetsinlagg/bekraftat-traning-skyddar-mot-alzheimer/

http://www.bbc.com/news/health-40655566

Kommentarerna i den engelska artikeln är också intressanta.

Bild överst: Hjärna på  hieroglyfer By Riccardo.metere – Own work., https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=60084023

 

 

4 reaktion på “Lära för livet – minska demensrisken?

  1. Eftersom jag var min mammas enda livlina när hon drabbades av demens kan jag kanske ta mig friheten att påstå att jag förstår hur hjärtslitande jobbigt du har det.

    Jag upplevde situationen som att min mamma dog levande och bit för bit. Det som var hemskast var att se att hon stundtals var medveten om det själv.

    Nu bär jag med mig oron över ARVET!! Så fort jag upptäcker att jag står i skafferiet .. eller någon annanstans.. utan att veta varför, så kramar en kall hand om hjärtat: är det nu det börjar?

    Så jag har också funderat, vad kan man göra? Finns det något sätt att skjuta upp det oundvikliga?

    Och jag tror att förnöjsamhet är en underskattad dygd. Många som jag mött som senare insjuknat i demens har burit på en instängd bitterhet och missnöjdhet. Så jag satsar på att se glaset halvfullt i stället för halvtomt och på att nästan älska ihjäl min familj. I förebyggande syfte.

    Men så tänker jag på Makens pappa som också blev dement .. vi riskerar alltså att bli ärftligt dementa tillsammans!! .. som var den nöjdaste och lyckligaste människa jag mött.

    Jag känner starkt för dig och din situation .. särskilt nu när hjälpen är så svåråtkomlig och ber samtidigt om ursäkt för att jag blev så långrandig om absolut ingenting.

    • Nej, du var inte långrandig utan det var uppskattad inlägg. Det är få som ens skriver en kommentar när jag skriver om demens så jag tror att det måste finnas mycket oro där ute. Drabbas jag är en tung fråga. Men du any har så hjärnan i gång så det finns inte plats för demens!

  2. Det är svårt att kommentera texter om demens utan att ha egen erfarenhet av närstående som drabbats. Dels för att det handlar om en människa som inte förstår, kan eller ens vill beskriva sin egen sjukdom och dels för att det är helt omöjligt att förstå vad som händer inom människan vi ser och upplever som anhörigvårdare.

    Även när min mamma var .. i mina ögon .. helt förvirrad och inte ens kände igen mig kunde hon plötsligt få klara ögonblick där hon uttryckte sig helt begripligt. Det var lite kusligt .. tänk om hon var instängd i sig själv, helt medveten om vad som hände runt henne?? Naturligtvis var det inte så .. men tanken fanns där till slutet.

    Så visst är det en tung fråga och en fruktansvärd sjukdom .. men den ensamhet som lägger sig som ett moln över den sjuke och den eller de som måste ta ansvaret på vägen till ett eventuellt vårdhem, den är tung att bära även för den som är fullt frisk.

    Det är också en fråga som är svår att diskutera .. en partner, förälder eller annan anhörig som plötsligt förvandlas till en fullständig främling är du ändå skyldig att ge din tid, uppmärksamhet, närhet, kärlek och lojalitet även om livet i övrigt har svårigheter och utmaningar som du måste tackla. Och när du vacklar eller unnar dig något roligt så kommer skuldkänslorna som ett brev på posten.

    Jag har nog aldrig känt mig så rutten som när jag bara längtade hem redan när jag steg in i hennes rum på vårdhemmet. För att bespara mina närmaste har jag lämnat tydliga instruktioner om att jag INTE kräver ständiga besök av människor jag inte känner igen.

    • Jag känner mig också rutten när jag har lämnat gubben till korttidsboende och får hämta hem en smutsig, sjuk och ytterst virrig person som har inte duschats på två veckor.
      Vård är som lotteri, därför blir vi anhöriga bundna hem och till sist briserar det.
      Inte än här men…
      Samma info till mina barn som du har gett.

Kommentarer inaktiverade.