Räcker det att vara enkulturell?

Fira Sverige? Fira det mångkulturella Sverige? Eller bara det Sverige som är vårt land, nation, livsrum och hem? Som bär vår historia?

Eller, är vår nationaldag bara en röd dag i almanackan då många är lediga?

Är inte firandet av Sverige och det svenska något onödigt i vår multikulturella värld? Det kanske räcker med EU dagen, när den nu var? Eller FN dagen?

Det känns dock att det mångkulturella är bara en av de etiketter som är klistrade  på företeelser vi varken tar del av eller hade räknat med. Samhället är inte multikulturellt. Det är mestadels ord, främst hos politiker. Det svenska samhället har olika kulturella öar. Svenskar är inte mångkulturella annat i undantagsfall. Att sola på Kanarieöarna,  dansa salsa eller äta kebab är inte tillräckligt för att bli en mångkulturell svensk. Kan tiden göra jobbet för oss? Blir vi sakta övertagna av andra kulturer, i vårt fall den från Mellanöstern? Det lilla svenska, som kristendom och yttrandefrihet, demokrati och jämlikhet  dör ut eller flyttar utomlands där det i sin tur bildar små svenska kulturella öar.

Jag har bott i en sådan ö när jag har levt utomlands. Vi var kolossalt svenska.

Vad är meningen med det nya Europa, nya Världen?  Skall vi byta bort vår nationella identitet och  känna oss som en del av hela världen? Kan vi vara utan tillhörighet någonstans, utan pass, identitet, bara egen vald namn och person?  Länder och gränser försvinner. Det har redan skett inom EU. Med passet i fickan går vi ut från flyget men ingen bryr sig om vilka vi är och vilket är vårt syfte.

Rötterna förlorar sin betydelse. Som världsmedborgare vandrar vi runt med vår personliga identitet och försöker skapa våra egna ramar.

Jag är inte säker på att den lösningen bringar fred och välstånd.

Det kanske räcker att vara enkulturell, vanlig svensk, gilla just svenskheten och ta del av andra kulturer i mån av tid, ork och lust utan att bli kallad med vidriga namn. Så, hissa flaggan idag och sjung nationalsången: Du gamla, du fria…Ingen vet hur länge något varar.

(Europadagen är 9 maj och FN dagen 24 oktober.)

Tårtbilden från Marie.

https://samtiden.nu/2017/06/det-pagar-en-islamisering-av-europa/

 

4 reaktion på “Räcker det att vara enkulturell?

  1. Fint skrivet.

    Om man talar tillräckligt länge med vem som helst (åtminstone vuxna människor – detta nu sällsynta släkte) är det tydligt att ingen egentligen vill ha multikultur och mångfald. Man kan inte dela staket, trappuppgång eller land med för många som har motsatt åsikt om viktiga frågor. Vi som vill ha det här samhället bor här. Där borta bor de som vill ha det lite annorlunda. Det fungerar så länge ”där” är tillräckligt långt bort.

    De som säger sig tro något annat, tror egentligen att hela världen vill vara västerländsk, liberal, demokratisk, och så vidare, det vill säga de värderingar vi tar för givet.

    De svenskaste människor jag träffat var nog svenskättlingar i USA. De talade med stolthet om sina koppargrytor på väggarna.

    Multikulturalismens bazaar-tillvarelse fungerar endast för turister, och bara för en kort tid. När man blivit klar med universitetet och haft sin sturm unt drang-period vill de flesta slå sig ned någonstans. Då är det inte många som vill bo på korridor.

    • Svenskättlingar prenumererar även svenska tidningar. Skrev ett tag noveller till en tidning, många läsare fanns i USA. (Gjorde det för pengar, usla kärleksnoveller.)

  2. Hej.

    Insiktsfullt.

    En fundering:
    Får man lov att vara en-kulturell?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

Kommentarer inaktiverade.