Att vara ensam och bita ihop – något om olika dop.

160527_Prins_Oscars+_dop_Slottsbacken.Foto+Henrik_Garlöv_Kungahuset.se+(1)

Jag såg dopet av prins Oscar med ena ögat och sökte reflektioner om skolans nya invandrargiv med andra ögat.  Dopet väckte så många känslor.

Jag har inte döpt mina barn. Jag är inte troende och vill inte tvinga på dem något de senare inte vill ha. De får välja själv.  Men nu, när jag tänkte på den skara människor som samlades kring det kungliga barnet väcktes minnen till liv.

Hur tryggt den lilla prinsens liv kommer att bli med så många faddrar och andra som älskar, stöder och tar hand om honom.

Det var helt annorlunda för mig och mina barn.

Men, mest tänkte jag på ett dop jag var med om genom mitt arbete. Mamman ville döpa barnet i sjukhuset. Det var där hon hade fått stöd med sin riskgraviditet. Vi, hennes barnmorska och kurator, var inbjudna. Men när hon kom med barnet till sjukhuset var hon ensam. Pappan till barnet hade inte fått permission från fängelset. Han satt inne för ekobrott. Mormodern var överförfriskad och orkade inte. Mammans egen far var död sedan länge. Hennes syster tänkte inte missa arbetet för dopet.

Så hon stod alldeles ensam.

Barnet hade kräkts på kläderna under bussresan till sjukhuset. Mamman hade ingen dopklänning med sig. Det hade funnits en, men mormodern kunde inte hitta den. Ja, mamman hade bara sig själv, barnet och vi två, om vi ville följa med henne till andaktsrummet.

Barnet döptes i närvaro av oss. Vi var just då hennes närmaste. Vår sekreterare rusade ut för att köpa något till kaffet. Vi fikade efteråt och firade det lilla barnet. Mamman grät inte, hon bet ihop. Hon fortsatte att bita ihop.

Att starta sitt liv med en baby utan stöd omkring sig är tungt. Vi hade kontakt ett tag fast hon inte var patient längre och på så sätt var kontakten inte sjukhusets ansvar. Att vara mänsklig är en annan sak men det ryms inte i sjukhusstatistiska programmet.

Flera år senare träffade jag mamman, pappan och barnet av en slump. Fadern hade suttit av sitt straff, Han hade ett bra arbete. Hon hade vidareutbildat sig. Det gick att överleva utan stöd bara man gav fan i det, sa hon.

Jag vet det. Man biter ihop. Man försöker kompensera brister.

Oavsett ojämlika villkor är jag för kungahuset så länge ett bättre samlande alternativ inte finns. Just nu har vi en skämt till Regering. Jag föredrar Kungen som representant för Sverige.

 Bild från Kungahuset Prins Oscars dop 27 maj 2016. / Prince Oscar’s christening 27 May 2016.