Kvalité faller som en sten…

Jag avvecklade min mors lägenhet tre år sedan efter hennes död. Det som slog mig var att lägenheten, byggd -62, var i gott skick trots uteblivna reparationer. De gamla vitvarorna fungerade än. Kylskåpet var i gång. Spisen var ok. Frysen var dock köpt senare på 60 talets slut. Den tog ett barnbarn. Alla knoppar och handtag i dörrar satt kvar. Alla vattenkranar fungerade. Kaklet var helt. Tapeterna var hela men märken efter tavlor syntes. Alla snickerier var än fina och gångjärnen fungerade. Golven var hela, det fanns lite avtryck efter ett skåp i sovrummet och soffan och viss slitage om man tittade noga, vardagsrummets golv hade dock bytts ut för mamma hade önskade parkettgolv i stället korkmattan. Fönstren i hela huset var bytta till en bättre variant någon gång på 90 talet och huset hade målats om utanpå en gång. Hissen var den ursprungliga. Tvättstugan var renoverad och maskinerna nyare, men mammas tvättmaskin hemma gick än. Det finns inget skräp runt husen, inte heller klotter eller annat skadegörelse. Återvinning infördes redan när huset byggdes.

Familjen flyttade in 1962 då huset var precis färdigbyggd, tre barn och två vuxna bodde i trerummaren med stort badrum, extra toalett, klädkammare och balkong. Jag bodde aldrig i den lägenheten, jag var redan utflyttad. Mor var den sista i familjen att lämna lägenheten. Mor flyttade till himlen – hon trodde på det – 2011. Reparationsfonden fick snickaren som köpte lägenheten att snyfta lite av glädje. Hans fru satt genast i gång att planera. Efter stambyte som skulle ske just då renoverades lägenheten enligt deras smak och nya vitvaror anskaffades. När måste de byta ut vitvarorna?

Mor hade en välfylld brudkista, sömmerska som hon var. En del var förstås utbytt men hennes lakan, örngott med broderier, dukar och kökshanddukar med initialer hade strykande åtgång. De var hela. Jag vet att hon hade gått över till lakan som inte behövde manglas, men dessa var inget att ärva utan åkte till soporna.

Hur är det med min lägenhet, en ordinarie hyresbostad i ett centrum vid Kungliga huvudstaden? Huset byggdes 1989, inflyttning var nära julen. När barnen flyttade ut bytte jag till något mindre lägenhet men i samma hus. Spisen är utbytt, kyl och frys likaså och diskmaskinen gav upp efter 13 år fast den kördes en gång i veckan. Alla dörrknoppar har fallit. Vattenkranarna har bytts ut. Dörrarnas gångjärn kollapsar och då måste man byta ut hela dörren, de går inte att reparera. Det är sprickor i kaklet. Golven ser illa ut, parketten håller på att släppa. All målning krackelerar. Tapeterna  släppte på kanterna redan efter 4 år. Nuförtiden gör allmännyttans hyresvärdar inget inre underhåll längre. Man får köpa den tjänsten.

Tvättstugan renoverades helt efter 10 år och hissen – sorgebarn – har bytts ut och reparerats åtskilliga gånger. Väggar i trappgången och dörrarna på utsidan är nedklottrade, uteplatsen full med fimpar och sopor från förbipasserande för vi i huset använder inte platsen av ovannämnda skäl. Återvinningsmöjlighet nära utan bilresa fick vi några år sedan. Ändå är detta s.k. bra område dit folk köar för att få flytta in.

Det var faktiskt bättre kvalité förr både på textilier och vitvaror. Dock är vitvaror mer invecklade idag än -62 när min mor flyttade in med sin familj i deras drömlägenhet. Den amorterades inom tio år vilket inte heller händer idag. Enligt Elkretsens bedömning har livslängden hos kylar och frysar sjunkit från drygt 20 år till under 18 år under de senaste åren. Snittåldern för vitvaror totalt – spisar, diskmaskiner, tvättmaskiner, och så vidare – är endast 13 år. Ja, det är lite annat än min mors kylskåp och spis som fungerade i 49 år och byttes ut för en finare men troligen mindre hållbar variant. Energimyndigheten säger att produkterna är mer komplexa i dag. De har andra typer av kompressorer och mer elektronik, som gör dem känsligare.

Sedan byter vi också ut helt fungerande saker i onödan. Miljövänligt?  Ekonomiskt? Vi hade nog färre krav förr i tiden. Och bygger inte vårt samhällssystem just på att vi handlar och byter ut saker i snabb takt för att andra också skall kunna göra detsamma?

Riskkapitalistspöket är här för att stanna?

Ingen driver ett företag utan vinst, sa äldreomsorgshandläggaren när jag klagade på hur eländigt gubben hade haft det  på privata riskkapitalägda boendet. Förmodligen hade gubben bidragit till vinsten genom att spara på dusch och utevistelser, stimulans och personal. Är det så uselt får det bli kommunalt uselt nästa gång, sa jag, då stannar vinsten i kommunen i alla fall.

Vinster i välfärden kommer att bli valfråga. Vissa politiska partier vill helt förbjuda vinster, vissa vill behålla fast inte så många miljoner och vissa törs inte ta ställning. Vill någon driva ett vårdföretag utan vinst? 

Det där med vinster är knepigt. Vad är en vinst? Är det bara några tusenlappar som blev över? Är det målmedveten nit att driva verksamheten så billigt som möjligt så ägarna kan lyfta en vinst som försvinner till skatteparadis, som Jersey? Är det bara felräkningspengar, som någon sa?

Hur kunde företaget där gubben vistades på avlastning under två veckor redovisa rejäl vinst i årsredovisningen när inte motsvarande kommunala boenden kunde hålla budgeten med samma betalning? Det kan vara många skäl till det. Dock är det svårt att effektivisera vården av gamla. Det går inte mata, duscha, klä av och på eller ta en promenad fortare. Så någonting måste bort om man vill skära ner kostnader. Sämre mat? Sämre hygien och blöta blöjor? Mindre personal? Outbildad personal med lägre löner? Gamlingar irrande i korridoren dag ut dag in utan stimulans? Trista lokaler? Eller är vissa företag verkligen så effektiva att de kan gå med vinst där andra lider förluster?

Skolor går inte med vinst i kunskap, det vet vi redan, men hur kan en skola gå med vinst i pengar? Är det lärartätheten, skolböckerna eller stödinsatser man har dragit in på? Är skadegörelsen mindre, inte helt oväsentlig fråga i dagens skola? Större klasser? Snällare och flitigare elever? Icke behöriga lärare? Får skolan helt enkelt för mycket pengar per elev? Blir det vinster i en kommunal skola också men de pengarna försvinner i ett svart hål? Jag tycker inte om att riskkapitalisterna tar våra skolpengar men jag vill också ha ett fritt skolval. Är detta ett dilemma som inte går att lösa? I Finland finns ”friskolor” inom det statliga systemet men Finland låter nu mera som ett skällsord när man diskuterar svensk skolpolitik.

Även min forna arbetsplats i det stora sjukhuset, en specialistavdelning med tunga patienter gick med vinst, varje år. Det var inga stora pengar men nog för att kunna ge oss mer utbildning, ha en planeringsdag med lunch, trycka bättre informationsmaterial eller köpa böcker vilka Landstinget inte hade råd att förse oss med eller kanske liten löneförhöjning – ifall vi hade fått behålla pengarna. Vinsten hade uppstått genom VAB dagar och några sjukdagar då någon annan tog över och jobbade dubbelt och viss snålhet med allmänna medel men inte med några indragningar i verksamheten. Oavsett hur stressigt det var hade vi inga väntetider på vår avdelning. Men pengarna försvann alltid i ett svart hål, till dem som hade övertrasserat sin budget. Det är så den allmänna vården fungerar. Den enes vinst täcker den andres förlust.

Vi var lite griniga. Det var inte lönt att vara varsam med andras, läs skattebetalarnas, pengar med syftet att förbättra verksamheten när andra fick pengarna. Så ett år höll vi extra koll på budgeten och brände bort överskottet dagen före Nyårsafton. Det var inte populärt på ekonomikontoret.

Ingen startar ett företag utan förhoppning om en vinst. Ingen driver ett företag utan att det genererar vinst. Inte vård, inte skola, inte en klädaffär eller konsumbutik inte ens välgörenhet. Bara Staten och Kommunen samt Landstinget lever i tron att det går spendera mer än man får in. Många kommuner lever av lån. Landstinget drar in och Staten vill höja skatter i stället att rätta mun efter matsäcken. Det är märkligt att någon lyckas gå med vinst inom vård, skola och omsorg. Hur, borde undersökas.

Alla verksamheter borde få gå med en vinst i någon form – nöjda vårdtagare och personal med bra löner eller bra kunskapsnivå hos elever är också en vinst – men vinster ska inte flyga iväg till ett skatteparadis som bonus för dem som inte har gjort ett handtag i verksamheten.

Kan man förbjuda företag vilka spanar efter vinster i välfärden? Då kommer många verksamheter läggas ner. Kan samhället då ta över och fylla luckan? Har inte det tåget redan gått och tuffar iväg med fart?

Karlsson – en lagom tjock man i sina bästa år är skadlig för barnen

Inte bara i Sverige städas det bort böcker – ni minns Lilla Hjärtat och Tintin – också i Putins Ryssland går kvasten. Rysk TV hade bjudit in fyra personer för att diskutera utbildningsdepartementets förslag till förbud på olämpliga barnböcker. Karlsson i Astrid Lindgrens bok skapar oönskade dåliga relationer mellan barn och föräldrar och är inte i linje med ryska värderingar, säger programledaren. Tre av fyra i panelen är för ett förbud av framförallt det som de ser som skadliga utländska influenser, som inte fanns på Sovjettiden. 

– Sagor om jultomten, Musse Pigg och Kalle Anka måste absolut förbjudas och allt det amerikanska som inte fanns på Sovjettiden, säger Kommunistpartiets Viktor Nikolajevitj, som vill ha bort allt utländskt i barnlitteraturen.

Den ende som inte håller med i panelen om förslaget från utbildningsministeriet är barnlitteraturexperten Valentin Valentevitj.

Det där härrör från bristande klassisk bildning för alla sagor innehåller universella teman som går igen oavsett land, så förbjuds utländska sagor måste också ryska sagor förbjudas, säger han.

Vilken åsikt tror ni kommer att vinna? Vinden vänder snabbt, speciellt i Ryssland. Frimärket ovan är från 2012.

Inom EU finns lobbyister som vill förbjuda olämpliga böcker, de där s.k. könsroller är tydliga, alltså kvinnor lagar mat och män arbetar. Det är många böcker som försvinner om  gamla könsroller eller till och med biologiska faktorer är olämpliga. Har du några sådana böcker i din bokhylla? Har du lurat barnen med Jultomten eller  – aj aj – Karlsson på taket och du köper väl inte Kalle Anka med de tre smarta ankbarnen  Knatte, Fnatte och Tjatte som reselektyr till barnen?

     

Jultomten är kort från Jenny Nyström