Höst och upprepningar

Allt känns som en upprepning när man läser dagens tidning. Orden arbete och välfärd kastas omkring oss. Statsskulden, skatterna, skolan, för få kvinnor i börsbolagens topp, hösten i Mellanöstern och invandring är alltid på tapeten. Kriserna inom EU, ekonomin som haltar, skulderna vilka bubblar och alla krigen ovanpå – det är som vanligt. Vallöftena och politikergrälen har också redan börjat.

Så gå ut och njut av hösten så länge det varar. Andas in den kalla krispiga luften. Känn doften av multnande löv och växter. Låt löven prassla under dina fötter. Plocka en svart trumpetsvamp. Sitt på en bänk och meditera över livet och döden.

Solen går ner tidigt. Ett slags vemod griper tag i mig. Det som inte blev till under sommaren är nu förbi och förlorat.

Nobelprisvinnare och visselpipeblåsare

Har du fått ett pris någon gång? Har du vunnit ära och berömmelse? Här är det uselt på prisfronten. Som skolbarn vann jag fem år i rad skolornas uppsatspris, som var en hög böcker och lite pengar. Sedan vann jag någon teckningstävling och fick min bild på en utställning hos Unicef. Men sedan är det skralt på priser. I alla fall har jag inte påverkat världen. När jag föreläste i FN konferensen mot droger applåderade alla förstås, men några efterverkningar och priser har det inte varit. En gång vann jag dock ett riktigt bra pris i en skrivartävling om motion, en massa kläder från Nike, men påverkade det någon att motionera vet jag inte.

I veckan delades Nobelpriser ut och som vanligt orsakar Fredspriset diskussion. Hur tänker den norska Nobel kommittén undrar många?  Det känns att priset delas ut för förhoppningar, inte resultat eller som om det vore skralt med folk som gjort något för fred. Det kanske är så? Att Obama fick priset var bara en skandal. Att EU fick priset är tveksamt. Vad gjorde EU för pengarna? Vet du, för jag har missat det? Har förståelsen och fredliga avsikter inom EU ökat? Eller fortsätter EU  med saker som att diskutera lakritspipors vara eller icke vara? Nu var jag spydig, men man väntar sig mer av så högt betalda experter. Det känns nog att de inte gör skäl för lönen, ännu mindre för ett fint pris. OK, Europa har inte utlöst något världskrig igen, men nog är våra fingrar och vapen i gång lite överallt om inte i EU:s regi så dock är medlemmar inblandade. Minns ni Libyen? Syrien?

Fredspriset gick till OPCW, som övervakar förbudet mot kemiska vapen, alltså ett arbete de är ålagda att sköta och får lön för. Viktigt arbete men tajmingen var dock usel. Någon i Syrien använde nyligen kemiska vapen, inte så lyckad bevakning.

Vilka andra organisationer kan få pris? Alla som tänker göra sitt arbete bra i framtiden? Det blir många kandidater.  Inget ont om OPCW  det är behövligt men det och speciellt Obama – många andra om man tittar bakåt – känns lite som att ge barnen godis innan de är snälla. I fallet Obama hjälpte det föga. Kanske OPCW lyckas bättre?

Fanns det verkligen inga som stridit för fred, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet, offrat något för sin starka övertygelse? Min favorit var Snowden, även Manning låg bra till fast de båda har inte gjort något för fred, bara avslöjat människors ondska. Kanske Putin som faktiskt hindrade Syriens krig att bre ut sig? Hm. Nej. Malala är för ung. Man skall inte lasta på ett skolbarn mer än hon redan bär. Malala fick Sakharovpriset av EU. Bra nog. Så småningom vinner hon kanske Nobelpriset med, om inte talibanerna lyckas ta ihjäl henne.

Snowden fick dock visselpipepriset Sam Adams Award. För övrigt har inga EU politiker varit speciellt irriterade ännu mindre förbannade över att Storebror USA kontrollerar oss. Politikerna är kanske med i det hela och tycker att vi skall bevakas modell Stasi? Snowden riskerar att falla i glömska och vi blir fortsatt bevakade även i framtiden. Inte bara uppfostrade av PK folket och politikerna, utan avlyssnade, övervakade, värderade och spärrade i media, i värsta fall får Obamas drönare sköta resten.

Den nya fria världen talar! Men vi fick behålla lakritspiporna!

 

The Sam Adams Award is given annually by the Sam Adams Associates for Integrity in Intelligence, a group of retired CIA officers, to an intelligence professional who has taken a stand for integrity and ethics. It is named after Samuel A. Adams, a CIA whistleblower during the Vietnam War, and takes the physical form of a ”corner-brightener candlestick”. Many recipients have been whistleblowers. (från Wikipedia)

http://www.whistleblower.org/blog/44-2013/3012-former-national-security-whistleblowers-meet-in-moscow-and-award-sam-adams-prize-to-snowden-

http://www.politico.com/story/2013/10/edward-snowden-nsa-leaks-award-98172.html?hp=r6

 http://www.opcw.org/about-opcw/member-states/

 http://abcnews.go.com/blogs/headlines/2013/10/malala-wins-top-sakharov-prize-day-before-nobel-peace-prize/
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/malala-folket-gav-mig-sitt-pris_8610512.svd

http://www.skanskan.se/article/20131007/TTUTRIKES/310079929/-/fredspristagaren-klar

http://www.economist.com/blogs/erasmus/2013/10/nobel-peace-prize-0

Att bara surfa på Internet skapar inga minnen.

 

Så här på Nobeltider tänker nog många varför vissa är så smarta och vi andra bara medelmåttiga om ens det. Vad har de för hjärnor? Den som är lärare eller har varit det skulle säga att somliga är faktiskt  intelligentare än andra men det anses nog förtryckande i vår PK värld. Även våra minnen är olika. Jag minns och lyfter upp annat än mina barn från deras barndom och min mor kom ihåg saker jag helst velat glömma och annat jag glömt fast det var värt att bevara. Inte bara vår förmåga att lösa svåra uppgifter är olika utan hur vi tolkar det som har hänt.

Hur ser vi på det som har hänt? Som en positiv dröm? Vi är ofta mer positiva än det var i verkligheten, vi tolkar uppåt. Vad skulle hända om vi såg mer realistiskt på det förflutna?
Kanske skulle vi vara deprimerade. Det finns studier som visar att deprimerade personer har en mer realistisk syn på det som har inträffat än andra.

Detta säger hjärnforskaren Pontus Wasling, som är specialiserad på minnets minsta beståndsdelar, synapserna. De är nervcellernas kopplingsstationer och en förutsättning för att allt vi upplever bearbetas och kopplas till tidigare upplevelser. Ja, han fick inget Nobelpris, men har gett ut en bok: ”Minnet fram och tillbaka” och medverkar vid ”Hjärndagen” i Berwaldhallen den 18 oktober, då några av Sveriges främsta forskare pratar om de senaste rönen inom hjärnforskning.

Vi alla har ju massor av ”dåliga” minnen som sitter lik klister. En del använder år i terapi för att försöka bli av med minnena.  Det kan vara övergrepp, orättvisor och tunga förluster, må dåligt på något sätt, feltolkningar eller krigsminnen vilka är vanliga igen, som vi inte blir av med hur än vi pratar om det eller undertrycker minnena. Vad än jag vill göra med mina minnen, sitter de kvar. De roliga och mera flyktiga händelserna försvinner fortare.

Vi har också vanan att försköna våra minnen. Skolbetygen var bättre, barnen snällare och semestern härligare när vi plockar fram våra minnen. Tänk bara på skrytet på Facebook. Hur mycket är riktigt sant? Om vi inte gjorde så vore livet ju fattigare, eller? Varför skulle jag komma ihåg något dumt av mina barn? De är ju de bästa som hänt mig. Att vara helt realistisk i livet vore förödande. Om livet är utan toppar, lyckokänslor, segrar och utan mening kan vi inte orka leva om vi inte dövar ner oss med droger, lagliga eller olagliga. Mina patienter hade alla oerhört tunga minnen. Det var inte lätt att vända depressionen till mer normal nivå utan droger. Inte heller var det enkelt att rubba deras tro att de var alldeles kapabla att klara av moderskap utan kunskap, stöd och resurser. Det är svårt att erkänna sin oförmåga och be hjälp, det tar tid att lita på någon när det inte finns tillit till världen.

Hjärnan skulle nog behöva glömma snabbt vissa saker men andra kräver repetering. Idag skippar många skolbarn det som upplevs tjatigt: repetera. Det är så vi lär oss och gör en grund till ”jag vet att” som sedan leder till mera praktisk kunskap ”jag vet hur”. Utan det ena blir det inget av det andra.  Många tror att Internet löser våra kunskapsproblem. Det är bara att söka. När jag tog ECDL kortet fick vi lära oss att söka. Jag tog ett ämne som var mig bekant och de första sidorna hade garanterat fel information. När jag gick i skolan, i den gamla pluggskolan, sa läraren att gångertabell var grundläggande för matematik. Vi skulle kunna det till den grad att om hon väckte oss mitt i natten skulle vi ge rätt svar till 7 x 8 eller vad än hon frågade. Då räckte den rika flickan i klassen upp handen och sa att hans far hade köpt en räknesnurra till henne så hon kunde räkna om det behövdes. Idag ropar hela klassen IPad och Google!

Det räcker inte med Internet för att utveckla minnet men det kan vara till hjälp att lära sig mer. Men det kan räcka med en enda händelse för att plåga oss resten av livet om vi inte lär oss acceptans. Människan är anpassningsbar även om vrede över missat liv ibland angriper en. Sinnesrobönen är bra på att repetera ibland.

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” Reinhold Niebuhr 1926

Bild: det moderna barnet lär sig hur man borstar tänderna med hjälp av katten på Internet.

http://www.dn.se/insidan/hjarnan-forsoker-fa-oss-att-tro-att-vi-ar-battre-an-vad-vi-ar/

http://www.dn.se/insidan/se-fakta-som-en-youtube-film/

Att tro eller inte tro – det är frågan.

Även om jag är stark motståndare för rökning (allergisk till den grad att jag får försöka undvika rökare ute) måste jag lägga ut bilden från 350.org för den är en smart illustration om tro eller inte tro på vetenskap – inte bara för Intergovernmental Panel on Climate Change” “IPCC” som är samarbete mellan 800 klimatforskare i världen utan även annan forskning.

Vad tror vi på och varför tror vi på något? Vilken vetenskap är trovärdigt för oss? Många tror på saker de inte kan bevisa och ingen annan heller som Gud, horoskop, spöken, andra övernaturliga ting som samtal med döda eller utomjordingar. Andra tror stenhårt på olika dieter men kämpar ändå ständigt med vikten. Själv tror jag absolut att vistelse i skogen håller en friskare. Det finns även vetenskap kring det, så… Så, vad tror du på? Eller varierar vår tro beroende på livet och omständigheter?

Vetenskapen har alltid fått förkasta gammal tro, gamla sätt och byta ut det mot bevis och ny teknik. Ibland är det en besvikelse som rubbar vår världsbild som att jorden var rund eller att vi var inte Universums center. Ibland går det sakta, tidvis i rasande fart. Tänk bara på astronomin eller på kommunikation. Folk har bokstavligen kastat sig över dator och mobil. Men klimatet är för ogripbart. Eller vill vi inte byta ut vår tro att naturen är god mot oss och kommer inte att betala igen?

Varför tror vi inte på vår del i klimatförändringarna trots massiv forskning? Är det för att det ställer obekväma krav? Och tror rökarna att rökning är farligt för hälsan? Det känns inte så om man passerar en gymnasieskola. Flickorna står med mobilen i ena och cigaretten i den andra handen. Hur väljer vi vad vi tror på? Av slentrian, bekvämlighet eller vetenskap?