Om ett nyfött barn dör…eller 3 miljoner…

Om ett nyfött barn dör på sin första dag i livet är det en katastrof för familjen, speciellt för modern. Att vara gravid och gå genom en förlossning för att omgående mista barnet är en tung sorg, oavsett hur önskad barnet var. I Sverige är det sällsynt. Sjukvården sätter genast resurser in om ett barn dör.

Det var ett av de svåraste uppgifterna på mitt arbete som kurator för riskgraviditeter.

Men i vissa andra länder är spädbarnsdöd så vanligt att det inte ger anledning till mer än att gå hem och begrava barnet. Enligt Rädda Barnens rapport dör 3 miljoner barn på sin första dag. 3 miljoner graviditeter avslutas med en katastrof. Två tredjedelar av dessa sker i tio länder:

Indien (876 200 döda barn första dagen), Nigeria (254 100), Pakistan (169 400), Kina (143 400), DR Kongo (137 100) och sedan Etiopien, Bangladesh, Indonesien, Afghanistan och Tanzania. Även mödradödligheten är hög i dessa länder. De står också för 59 % av totala antalet i världen.

Hur är det att vara en fattig kvinna i välståndslandet Indien? Indien har stått på första sidan vid oerhört grymma våldtäkter, aborterade flickfoster, barnbrudar, surrogatmödrar … händelser som har med kvinnors fertilitet och sexualliv att göra med. DR Kongo är det sämsta landet att vara en mor i, där är barnadödlighet och våldtäkter så vanliga att det inte ens finns på tidningssidorna. Tanzania har erhållit omfattande bistånd så länge jag har kunnat läsa, men situationen för kvinnor är inte så mycket bättre, de medlen har hamnat i andra fickor än hälsovård.

Vilka är de bästa länderna för mödrar? Vi bor i ett av dem.  Om man mäter mödra- och barndödlighet, hälsa, utbildning, ekonomiska och politiska möjligheter för mödrar är de tio bästa länderna: Finland som ligger etta följt av Sverige, Norge, Island, Holland, Danmark, Spanien, Belgien, Tyskland och som det tionde bästa landet Australia.

USA ligger på plats 30 och Ryssland 59.

Även i USA är riskerna stora för de unga, fattiga, svarta kvinnorna vilka har oplanerade graviditeter, föder många barn, ofta prematurt, är ensamstående och på så sätt har dåliga möjligheter att sörja för sig och sina barn. Kina har sin ettbarnspolitik men ändå dör många barn på sin första dag beroende på bristen på mödravård.

Och de tio sämsta länderna att vara en mor i är: Elfenbenskusten, Chad, Nigeria, Gambia, Central Afrikanska Rep. Nigeria, Mali, Sierra Leone, Somalia och på botten DR Kongo plats 176.

Många enkla åtgärder kan rädda livet både på modern och barnet.  Men att rädda livet på ett nyfött barn ger mig många följdfrågor. Hur blir det sen? Får barnet – speciellt om det är en flicka – äta näringsriktig mat, hålla sig frisk, gå i skolan, få ett yrke, besluta över sitt liv, giftermål och avgöra själv om hon i sin tur vill bli gravid? Att bara rädda barn till ett miserabelt liv där döden står på vänteläge – är det etiskt godtagbart? Bör vi inte även göra resten? Kan vi göra resten? Finns det intresse för det? När blir mödrarna en prioritet före vapenköp, krig eller andra kostsamma mindre vettiga oftast manliga projekt? Aldrig?

Att själv välja sin partner och om man vill få barn är så självklart för oss, men inte för många kvinnor som behandlas lik handelsvara. Läskunnighet och utbildning är den första nyckeln till ett bättre liv. Preventivmedel har varit ett avgörande del av kvinnans frigörelse. Att arbeta och tjäna egna pengar ger kvinnan möjlighet att söka hälsovård och få hjälp vid förlossning, är du beroende av andras – männens – inkomster är din hälsa i deras händer. Skattefinansierad vård är inte ens på tankeplanet i många länder. Hunger och undernäring är en stor orsak till barn och mödradödlighet. Mödravård, förlossning på ett sjukhus/klinik och barnmorskor med adekvata resurser är för oss så självklara förmåner, men bristfälliga eller begränsade i många länder. Här i Stockholm gnäller vi om den gravida kvinnan måste åka till ett annat sjukhus än det utvalda för att föda, dessutom ett sjukhus som är lika välutrustad.

Abort är förbjudet i många länder, även vid risken att modern dör och lämnar barn efter sig.

Att reglera kvinnors sexualitet är intressant och viktigt för många politiker, speciellt de manliga, men det finns även kvinnor som tror sig veta vad är bäst för andra kvinnor.

Världen är redan överbefolkad om vi alla skall få en rimlig standard och miljön inte helt kollapsar. Att kvinnor kan besluta över sin fertilitet och få färre men friska barn som överlever och har en framtid är ett av de viktigaste, om inte en nyckelfråga för världen.

 

 

Minnevärda stunder och livets ångest

”Hur många riktigt minnesvärda stunder har du upplevt” frågar Antoine sin fru Cécile i filmen ”Deux jours à tuer” (Ödesdigra dagar). Han är döende och undanhåller det för familjen. I stället säger han äntligen vad han vill om sitt liv, arbete och sina så kallade vänner. Han vill kanske hjälpa dem att glömma honom och inte sörja?

Vad är minnesvärda stunder? Vilken händelse vill vi komma ihåg, kommer ihåg och är värt att bevara i minnet? Tänk smalt och glöm de där nya skorna, första utlandsresan eller studentflaket runt stan. Inte 50 årsfest eller en häftig present räknas. Det måste finnas något mer i livet. Finns det inget mer, något som berörde  in i kroppen och sinnet så vi skakade invärtes och kan frammanas som en bild på näthinnan med samma rysning som då, är frågan Antoine ställde berättigad även för dig.

Bröllop brukar de flesta räkna som sin minnesvärda stund. De flesta kvinnor – kanske även många män – skulle räkna sin förlossning dit, kanske inte själva förlossningen som kan vara en tung upplevelse utan den där stunden då barnet las på ens armar. Någon yrkesframgång kan höra dit. Belöning av någon art, slutet på åratals arbete som gav resultat. En stund då livet liksom klarnade upp och man visste precis hur man skulle göra. Naturupplevelse som tog andan ur en.

Jag tänker på vad som vore mina minnesvärda stunder. Vissa vet jag solklart, de har fastnat i minnet som en film och kan spelas om vid lust eller behov när allt annat känns mörkt. Det finns personliga saker man inte delar med andra men även någon yrkesframgång, bokutgivning, naturupplevelse och händelser kopplade ihop med mina barn och barnbarn.

Men de andra händelserna, vilka man egentligen inte vill minnas, men som stannar kvar i minnet oombedda? De mörka, ångestfyllda sakerna man helst vill glömma, men de försvinner inte utan är en del av ens jag – vill man eller inte.

Jag tänkte på de tre kvinnor i Cleveland vilka levt i fångenskap och har blivit behandlade på det mest grymma sättet man inte ens kan föreställa sig. Hur blir deras minnen? Kan de få speciella stunder av lycka utan att det förmörkas av det fasa de upplevt? Det finns andra vars liv har varit mer en plåga än lycka än vårt eget. Är vi tacksamma för vårt liv, lyckliga minnen och vänlighet vi mött? Tar vi vara på dem som står oss nära?

Barnbrudar och puritybal

Har du en 6: e klassare hemma? Är det inte dags att gifta bort henne? Varför ska hon gå i skolan när hon kan passa upp någon äldre man hemma och få barn snart? Kanske kan den blivande maken ge en hemgift? Pengar? Några kor? Getter? Lät det inte bra? Detta är verklighet för många flickor. Unicef anger att 39 000 barnäktenskap ingås varje dag. Ofta gifter man flickan med en betydligt äldre man. Hon själv kan vara 13 år, även yngre. Så fort hon menstruerar är hon färdig för ett liv som hustru och mor.

I Egypten  – ni vet Egyptiska våren som blev snabbt vinter – diskuteras om lämplig giftasålder för flickor kan vara så låg som 9 år? Det har ju hänt förr…

Hur ser föräldrarna på flickor i dessa länder? Fattigdom, pengar, renhet, heder, avtal och muta är nyckelorden i barnäktenskap.

Flickor är en börda, avsedda att bli bra hustrur, flytta så fort som möjligt så någon annan har ekonomiska ansvaret för dem. Desto sämre ekonomi familjen har desto större risk för flickorna att bli bortgifta som barn. Att gifta sig tidigt skyddar dem från att mista oskulden, kanske bli våldtagna och på så sätt värdelösa. Barnbrudarna riskerar att bli gravida innan deras kroppar är mogna för det. Graviditet är den ledande dödsorsaken för flickor mellan 15 – 19 år i utvecklingsländer. Deras barn blir moderlösa eller avlider. Flickorna riskerar även Hiv-smitta eftersom de ofta gifts till äldre män som har redan flera sexuella kontakter. Giftermålet  avbryter eventuell skolgång vilket hindrar flickornas utveckling.

Barnbrudar finns söder om Sahara och i södra Asien. I Niger gifter sig hela 75 procent av flickorna före 18 år, i Tchad på 68 procent och 66 procent av alla flickor i Bangladesh är barnbrudar. I Indien är bruden ett barn i nästan hälften av alla äktenskap. I södra Sudan uppskattas hälften av alla småflickor vara gifta, med barnbrudar så unga som tolv år. I många länder lovas flickorna bort redan som småbarn. Man gör upp med släkten och klanen om vem skall tillhöra vem. Flickorna har inget att säga till om – kanske inte de unga pojkarna, blivande makar, heller.

Eller tycker du att din dotter bör vänta med sex ett bra tag till? Hur länge då?

Medan flickorna är handelsvara i Niger m fl länder ökar andelen flickor som avstår från sex före äktenskap i USA. Detta markeras med skrivna löften eller med Puritybaler, där fadern lovar trohet mot sin fru och skydda sin dotter och dottern lovar vänta med sex till äktenskap. Är inte det också ett slags kontroll över flickornas underliv? Kan en flicka i 13 års ålder verkligen ge detta löfte? Löften, som i svenska öron med 37 750 aborter i året (år 2011), dagen efter piller och sexuella relationer med vem man vill och även med personer av samma kön, kan kännas underliga. Men, det var inte eoner sedan som många flickor i Sverige också väntade med sex till äktenskap.

Det är inte enkelt med sex även om vi försöker göra det så enkelt. Jag hade några unga patienter vilka före 18 års ålder hade genomgått flera aborter, blivit våldtagna i fyllan, blivit med barn med någon de knappt visste namnet på. Men ingen hade pratat om sex med dem, öga mot öga. Skolans undervisning var kass eller man bara struntade i det.

Fri sex idag – abort i morgon! Är det ett liv för någon?

Bildserien av David Magnusson av fäder och döttrar som deltar i Puritybal i USA har väckt känslor. (SvD söndag 21/4) Men varför reagerar vi när någon inte vill ha sex före äktenskap medan reaktionerna för ungas ibland vidlyftiga sexliv är få? Tidningarna är fulla av sexråd om hur man kan få mer, oftare, häftigare sex. Kärlek, tja, det är väl inte så nödvändigt. Känner vi vuxna att det är besvärande att prata om sex som kan leda till graviditet? Vågar vi ge råd så inga flickor behöver genomgå abort, bli illa behandlade och känna sig utnyttjade?

Hur är det med råd till killarna? Någon gång sökte killar upp mig och ville att sjukvården tvingade tjejen till abort för de ville inte ha barn nu, i gymnasieåldern. Kondom? Inte. 18 års betalning för en häftig natt?

Vilka värderingar har vi? Vilka råd inför livet ger vi våra barn? I Sverige är det jämlikhet så det räcker och blir över. Men så länge kvinnor blir gravida och föder barn är könen inte lika.

Inte heller är det särskilt kul för någon att komma ihåg sitt första samlag skedd i onyktert tillstånd med någon man inte ville vara tillsammans med när ljuset var tänt.

Kanske även vi bör vara mer rädda om våra döttrar?

Bild: Roshan Qasem, 11, will joing the household of Said Mohammed, 55; his first wife; their three sons; and their daughter, who is the same age as Roshan.Stephanie Sinclair/New York Times Magazine