Flickans val: ta hand om barnen eller bli astronaut?

Bild: övning i barnskötsel

”Jag inte komma i morgon, i morgon sjukkassa,” sa vår avdelningsstäderska. Vi undrade förstås hur hon var sjuk men hon förklarade att hon skulle storstäda hemma och vara borta resten av veckan.

Var hon ett undantag? Jag tror inte det. Hon orkade inte både med familjen och hushållet. Att vara sjuk någon dag i månaden gjorde hennes tillvaro rimlig.

Vi funderade om vi borde anmäla henne men bestämde att vi var inga poliser. Kanske hade vi missuppfattat på grund av språkbristning?

Kvinnor är mer sjukskrivna än män. När första barnet är två år gammalt har mammorna dubbelt så mycket sjukskrivning som papporna, visar en rapport från forskningsinstitutet IFAU. ”Anmärkningsvärt stora siffror”, tycker socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M), som säger att studien måste följas upp och analyseras.

– När vi bildar familj finns en tendens, tror jag, att kvinnor tar mycket större ansvar för familj och för barn vilket till slut syns i mer sjukskrivning, säger han.

Då, vid två, är praktiskt taget alla barn i daghem. Smittorna går. Barnen är sjuka de första månaderna ständigt. Någon måste vara hemma.

Jag för min del tror att många män tar större ansvar för familjens försörjning.

Kanske finns det en orsak till att kvinnor med små barn är mer sjukskrivna? Orsaken heter små barn. Att bära ett barn i sin kropp i 9 månader, föda fram det, amma och få kroppen åter till det ”normala” kräver tid, psyke och kraft. Att vara gravid och föda barn är inte så simpelt som PK människorna tror. Man blir inte en mamma på en kafferast, lämnar babyn i dagis nästa dag och blir topp chef på stubben. Det är en fysisk och psykisk 18 månaders process. Små barn under tre år är svåra att lämna i daghem. De har inte det inre minnet – att komma ihåg saker fast de syns inte – så förlusten av den vårdande föräldern, oftast mor, är en daglig plåga. Det tär. Kvinnor är kanske mer observanta över hur barnen har det i daghem?

Många arbeten är också tunga. Sveriges vanligaste arbete undersköterska är tungt. Den som inte tror det kan gott ta extraarbete på en demensavdelning. Nu vet jag inte om det är just kvinnor inom vården som sjukskrivs mest – tror det – men många arbeten kräver en stor stark person i stället en mindre kvinna. Flera inom vården är invandrare. (De sista tio små vårdbiträden jag haft som avlösare kunde omöjligen lyfta eller hjälpa upp ensam min ganska tunna gubbe ifall han trillade på golvet.)

Sedan finns orsaken livet som är trist. Många kvinnor skulle vilja vara mer med sina barn, pyssla om sin omgivning hemmet och hinna ha ett socialt liv i stället att hjälpa andra eller stå i Konsumkassan. Man brukar inte planera barn till ett daghem. Det finns ett större värde i barnen än i många arbeten. Alla arbeten är inte roliga eller givande. Vi pratar ofta om kvinnors karriärmöjligheter men det finns få karriärvägar på många arbeten. All blir inte företagsledare, mediepersonligheter eller sitter i styrelser. De flesta har helt andra liv och löner.

Det kanske är också så att kvinnor är närmare sina barn av biologiska skäl? Det innebär inte någon inskränkning av fäders möjligheter och barnets rättigheter att vara med sin far, bara att vi är två kön vilka inte är exakt lika eller kanske – bevare oss – inte har samma prioriteringar.

Måste vi vara lika duktiga? Måste det råda millimeterrättvisa mellan män och kvinnor? Sedan är det en helt annan fråga: ska sjukskrivning användas när livet inte är som vi önskar eller är kvinnor, trots att de faktiskt lever längre än män, sjukare? Vad är orsaken i sjukskrivningsblanketten? Att ta reda på det vore en jämlikhetsfråga, inte styrelseposter.

(Att jag inte skriver om fäder beror enbart på ämnet: sjuka kvinnor.)