Bilen har gjort många turer till olika naturområden. Den har fraktat vår fotoutrustning, fjällprylar, inköp och flyttgods. Den har åkt kurviga Norgevägar, usla norrlandsvägar och trista E4an. Här i Hamra nationalpark.

Sista höstresan.

Många dåliga norrlandsvägar.

Mersamärket har någon snott.

Nu har vi lämnat bilen för gott. Vår sista bil var en 1990 års Mercedes, importerad från Tyskland för billig penning. Den har gått många mil, de senaste åren ibland med viss trötthet.  Den drog förvånansvärt lite per mil 0,7 - 0,8. Men nu säger vi adjö på grund av minskad bilbehov, ekonomi och miljöskäl.  Du har servat oss väl och vi kommer att sakna dig!

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2047213.svd

Stockholms kommun blir först i landet med att förorda adoption framför långvariga placeringar i familjehem. Förslaget innebär att barn som varit mer än tre år i familjehem istället kan bli aktuella för adoption. Syftet hittills har hela tiden varit att återförena barn och föräldrar men där det inte ser ut att vara möjligt ska nu alltså adoption lyftas fram som alternativ, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3833641.svd

Adoption eller placering är ett trauma oavsett hur lyckat utgången blir. Att veta ens föräldrar var så dåliga att de inte ens kunde ta hand om en är en sorg. Att tro sig ha blivit bortlämnad på grund av sig själv blir en tyngd för hela livet. Nu föreslås adoption i stället placering  av Stockholms stad eftersom adoptivbarn mår bättre än fosterhemsplacerade. Hur har undersökningarna skett vet jag inte.  Ett barn svartmålar sällan sina föräldrar oavsett hur det är.

Jag träffade många adopterade eller tidigare familjehemsplacerade kvinnor/män under mitt arbete som kurator på missbruksmottagningen för gravida kvinnor/blivande familjer. Mina patienter sa sällan något ont om sina föräldrar fast deras livshistoria kunde få stenarna att gråta. Få hade kvar kontakten med sina fosterföräldrar och några av de adopterade hade klippt av relationen helt. En och annan blivande mormor kom till mottagningen tillsammans med den gravida dottern oavsett hur förhållandet annars hade varit.

Jag ställer mig tveksam för adoption av barn vilka är placerade men har föräldrar i livet. Kan vi byta föräldrar?  Hur mår barnet när det vet att någonstans finns de biologiska föräldrarna men de fick/ville/klarade inte att ta hand om en? När släktingar finns kvar, kanske syskon finns på annat håll eller i ursprungsfamiljen? Hur ska de kontakterna se ut? Hur mycket anpassning krävs av ett barn? Vill fosterföräldrarna verkligen adoptera barnen? En del har ju också familjehem som ett yrke. Eller blir barnen flyttade till en annan adoptionsvillig familj? Det handlar ju också om pengar för socialförvaltningen.

 Den nya policyn gäller också vissa nyfödda och ännu ofödda där det är uppenbart att föräldrarna inte kommer att kunna ha hand om barnet. Flertalet stadsdelsförvaltningar välkomnar den nya policyn men det finns också de som varnar för att föräldrar kan gå med på adoption under en destruktiv fas av sina liv och sedan ångra sig utan att kunna ta kontakt med barnet igen.  Att adoptera direkt från BB eller forcera fram beslut innan förlossningen låter orimligt. Har man inte haft sitt barn vet man inte vad man lämnar bort.  Att försöka bedöma ens omsorgsförmåga redan under graviditeten kräver tät och förtroendefull kontakt. Få socialsekreterare har den tiden. Därför blir lösningarna ofta temporära.  Att vara gravid är ett tillstånd i sig inte nödvändigtvis sammanhängande med vården av barnet. Min erfarenhet är att de kvinnor som inte orkade bli vårdgivande mödrar lämnade babyn snart. Bäst skedde det om både mor/föräldrar och baby var placerade i ett mödrahem. Några få barn placerades i familjehem direkt från BB på grund av mycket svåra omständigheter.

Jag informerade alltid om adoptionsmöjlighet när vi pratade om föräldraskap men endast en adoption direkt från BB skedde under mina tio år. För att kunna tänka på en adoption under graviditeten måste man vara medveten om konsekvensen. Alltså: jag har ett barn i magen, jag ska föda fram det, jag blir mor till det barnet och måste ta hand om det. Låter simpelt. Det är det inte.  Pappan har inte ens den påtagliga fysiska påverkan på kommande beslut.

Alla kan inte bli tillräckligt goda föräldrar. Ändå - de mammor vars barn blev placerade ville ha en möjlighet att få barnet tillbaka i framtiden. Hoppet att bli en god mor ”en vanlig kvinna” fanns alltid även om det inte var realistisk. Många återvände till mig och visade stolt bilder på sitt barn som var i familjehem. Kontakten fanns även om det ibland var begränsad. Jag försökte förstärka deras vilja att vara en god förälder på ders sätt. Tyvärr försvann ofta papporna från de placerade barnens liv.

Frågan är svår. Hur ser måttet ut för bra föräldrar? Vem är usel nog för att mista helt sina barn? När är det nog med förändringar i barnets liv? Man måste vara oerhört aktsam när man tänker bryta banden helt mellan barn och deras biologiska föräldrar. Adoption kan vara det bästa valet.  Men barnens bästa får inte bli en ekonomisk fråga inte heller ett medel för att korta adoptionsköerna.

Det är 16 dagar kvar till Reinfeldts nästa stora prövning, klimatmötet i Köpenhamn. Nu börjar vissa länder sätta prislappar på sina miljöförändringar och vill få betalt av dig och mig. De centralamerikanska miljöministrarna har träffats för att diskutera den så kallade ekologiska skulden de anser andra länder är skyldig dem och för att skaffa sig en gemensam plattform inför klimatsamtalen i Köpenhamn nästa månad. Prislappen på 105 miljarder dollar är en uppskattning av skadorna som orsakats av klimatförändringarna i Centralamerika
http://www.dn.se/nyheter/klimatmotet/miljardkrav-pa-industrilander-1.998853

Är de helt oskyldiga själva? Har de ställt bilen och vandrade till mötet? Börjar grälet om resurserna redan nu? Den som är oskyldig får dock kasta första stenen.

Ytterligare en organisation samlar namn till stöd och påtryckning av mötet. http://www.earthhour.org/   Sedan 2007 har Earth Hour agerat och samlat människor till aktion mot global uppvärmning. Den mest kända är den timmen sista söndagen i mars då vi uppmanas att släcka elen. 4000 städer i 88 länder samt många människor släckte lyset i år. Nu samlar de namn för Köpenhamnsmötet. Men jag undrar: Hur lever alla dessa människor som skriver på? Har de skurit ner sin energikonsumtion? Har de slutat shoppa annat än nödvändigt? Har de slopat bilen, plast, kosmetika, brasiliansk biff, flygresor mm? Jag tvivlar på det när jag sett vissa kända personer skriva på.

Kommer den globala uppvärmningen bli det stora problemet eller hinner resurskriget före? När hela världen vill ha en bil, större bostad, platt-TV, biff och vin kommer slagsmålet om resurserna. När oljan sinar och de förnyelsebara energikällorna är bara lite experiment och planer hos olika regeringar. När de som har vapnen och pengarna bestämmer över våra liv och vi har kastat moralen och vackra tal om hjälp till de fattiga i soptunnan. När miljön är så nedsmutsad att vi bryr oss inte längre – om vi någonsin brytt oss om det på allvar. Är några grader varmare klimat det som oroar oss då? Knappast. Några människor som drunknar, flyr, svälter har vi alltid fixat med en hundring på någon TVgala.

Just nu kan vi skriva på olika protestlistor för att sända vår oro inför Köpenhamnsmötet. Jag undrar om dessa namninsamlingar gör någon nytta?  Ändå skriver jag på. Om min livsstil har någon betydelse i det stora hela tvivlar jag också på. Ändå ställer jag bilen för gott. Det är också enkelt att vara snål i konsumentledet som pensionär. Men jag är orolig för barnbarnens kommande liv. Vilken framtid har de? Hur ser världen ut om 15 år? Vilka gamla och nya problem styr då i världen? ”Det handlar inte om att skapa en grön ekonomi, men att skapa en stark ekonomi. En ekonomi som börjar ta hänsyn till, och sätter en prislapp på, hur vi använder jordens resurser. När ekonomin nu startar om är det samtidigt också med nya spelregler,” skriver Per Grankvist idag på SVD.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3805177.svd

Jag tror att det är bra att vi reagerar och skriver på för att tala om för de som styr att vi är oroliga. Kanske inte så enormt för några grader utan hur världens resurser tas i anspråk nu och i framtiden. Klimatmötets hemsida  http://en.cop15.dk/

http://www.2grader.se/se/         http://www.avaaz.org/en/        http://uniteforclimate.org/        http://www.hopenhagen.org/       http://www.youtube.com/cop15       http://www.sealthedeal2009.org/

På söndag är det Fängslade författares dag. Antalet hotade, jagade, fängslade och mördade författare och journalister växer. Riksdagsledamot Olof Lavesson säger det bättre än många andra:

http://www.kvp.se/nyheter/1.1732305/debatt-nar-radslan-tar-over

Det är inte bara kändisarna Roberto Saviano och Salman Rushdie som lever under hot eller har mist livet som Anna Politkovskaja. Många andra mindre kända författare och skribenter, även bloggare i Kuba, Burma och de misshagliga sanningssägarna i Kina mm har fängslats för sina ords skull. Läs mer om arbetet med rätten att uttrycka sig hos: International Freedom of Expression eXchange (IFEX). De ger ut en veckobulletin som man kan prenumerera. http://www.ifex.org/international/2009/03/03/wipc_releases_report_detailing/

En av de kända journalisterna som sitter i fängelse (Etiopien) är svenska medborgaren Dawit Isaak. Han tilldelas Tucholskypriset i morgon. Priset är uppkallat efter Kurt Tucholsky som i början av 1930-talet kom till Sverige på flykt undan nazisterna; i väntan på uppehållstillstånd begick han självmord. http://www.expressen.se/kultur/1.1778974/tucholskypriset-till-dawit-isaa http://www.pensweden.org/Svenska_priser.htm
http://www.dn.se/nyheter/kritisk-rysk-journalist-mordad-1.537663

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3797013.svd

http://www.icorn.org/index.php     http://www.shahrazadeu.org/
Intressant om inte lysande om att vara bloggare i Kuba:  http://desdecuba.com/generationy/

Ytterligare bevis om att det blir varmare. Isen i Antarktis krackelerar. Nu är ett isberg på väg mot varmare trakter. Den är på drift från Antarktis och på väg mot Nya Zeeland. Kan man inte fånga det och använda det som färskvatten? Hur smakar vatten av is bildad tusentals år sedan?

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3788885.svd

http://tvnz.co.nz/national-news/massive-iceberg-lining-up-new-zealand-3138557

http://news.bbc.co.uk/2/hi/science/nature/8200770.stm

En länk till som förklarar vart på jordklotet och vilken isbit:

http://www.google.com/hostednews/ap/article/ALeqM5iN9FQJzk7kOIYL1ADAfgYMBwWhWwD9BTQVSG0

20-årsdagen av murens fall kommer att firas med en stor fest i Berlin den 9 november. Dagens företrädare för andra världskrigets segrarmakter – USA, Ryssland, Frankrike och Storbritannien – kommer att tala vid Brandenburger Torg, liksom Tysklands förbundskansler Angela Merkel. I bilden står mina barn i Östberlin januari 1977. Vi är på väg till Vietnam. Resan gick då genom Östberlin. Det var inte enkelt att förklara för barnen murens funktion och mer lektioner om hur kommunismen fungerar med rädsla och kontroll kom snart när vi var framme. Så låt oss fira att muren föll och minnas varför den byggdes.

Det finns många murar kvar. Som barriären på West Bank eller mellan Nord- och Sydkorea.

http://news.bbc.co.uk/2/hi/in_depth/world/2009/walls_around_the_world/default.stm

Mont Blanc, Europas högsta berg, håller på att förlora sina glaciärer, hävdar forskare som granskat isens utbredning på de högre höjderna på bergsmassivet. Det är inte de första glaciärerna som tunnas ut. Under vandring på Mt Blancleden syns bl a Glacier du Miage, du Brouillard och de Frêney vilka förlorat en stor del av sin ismassa. Folk omkring Alperna var oroliga. Isen är deras färskvattenförråd.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3757919.svd

Passa på att skriva under:  http://www.2grader.se/se/petition/

Målet med 2-graderskampanjen är att öka opinionstrycket inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn i december. Förhoppningarna är stora att det ska bli en global klimatöverenskommelse. Kan det?

Jag och barnbarnet har besökt gammelmormor. Med sina 93 år är hon den äldsta personen barnbarnet träffat.  Vad skulle hon kunna berätta till de unga – om de pratade samma språk? Kanske inte så mycket längre användbart? De föregående generationernas strävan att alla ska ha det bättre: en större bostad, bil, elektriska hjälpmedel, kläder efter mode och engångsprodukter,  har en baksida.  Vår livstil har tillsammans med befolkningsökningen bidragit till förstörd miljö, kanske hela planetens undergång. Det goda lämnar efter sig onda räkningar.

Att man skall vara snäll och hjälpa de behövande är gammelmormors ledstjärna och det räcker över alla generationer.

Gammelmormor var född under första världskriget när Finland än var under Ryssarna. Det minns hon dock inte. Kanske kommer gammelmormor än ihåg tiden med häst och vagn, obligatoriska kyrkobesök, livslånga äktenskap och lyxen när elspis och tvättmaskin kom i huset?

Det gick ändå bra att umgås utan gemensamt språk med hjälp av färgglada teckningar. Sedan väntade båtens bollhav och godishyllorna.
http://hd.se/familjeliv/2008/08/30/liten-risk-att-lek-smittar/