Floden Elbes vackra dalgång vid Dresden fördes upp på FN-organet Unescos världsarvslista 2004. Två år senare hamnade Dresden på den röda varningslistan på grund av byggplaner på en bro. Nu är bron klar och Unesco har strukit Elbes dalgång  från världsarvslistan. Bygget förstörde vyn.  http://www.dn.se/nyheter/varlden/unesco-elbe-1.898874   Ja, kanske ska vi inte förstöra utsikten mot Sarek med alltför många vindsnurror.  http://www.sofnet.org/apps/nyheter/las_mer.asp?NewsID=4756  http://www.bohusenergi.se/Gallivare.html

Barnbarnet, precis 7 år, snodde kameran och siktade på en pippi. Den gnällde eftersom vi inte efterlämnade nog med smulor. Hur är statskajornas liv levd av rester, flygande i skitig stockholmsluft? Den anpassningsbara fågeln? Eller längtar den efter ett annat liv?

http://www.sofnet.org/index.asp?lev=1105&typ=1

Graviditet är den närmaste relationen vi någonsin kommer att ha. Vi har delat kropp med en annan människa, vår mor. Graviditet är 40 veckor i medicinsk mening men i det psykiska pågår det längre. Jag brukade säga (lite överdrivet) i mina föreläsningar att graviditet är 9 månader innanför kroppen, 9 utanför. Då är graviditetsprocessen avslutad och både kvinnan och barnet har vänt sig mot omvärlden. Men idag skall kvinnorna hurtfriskt arbeta fram till sista dagen och helst återgå till arbetet omgående. En gång blev jag tillkallad till förlossningen när en kvinna ville bromsa naturens gång. Dagen var olämplig, hon hade affärer att sköta. Hon ringde i sin telefon och skrek åt personalen. Hon blev ingen bra mor för moderskap innebär att för en lång tid vara nummer två.

Att amma är också en process. Ibland fungerar allt på en gång men för de flesta tar det några veckor. Att amma och finnas tillgänglig hela tiden är tröttsamt. Att arbeta och försöka pumpa brukar sluta snabbt. De som matar med flaska har det enklare med jämlikheten om detta nu hänger ihop just med den detaljen. Hur var det i Hasse Alfredssons jämlika värld: en amning – ett blöjbyte? (Vad hette berättelsen? Någon som minns?)

Naturen är definitivt inte jämställd. Män kan inte föda barn. I detta faktum har jämlikheten inget att komma med. Jag har blivit gammalmodig efter att ha arbetat med blivande familjer/spädbarnsföräldrar i många år. Kvinnor är oftast närmare sina späda barn. Det ligger i deras natur tack vare graviditeten. Män älskar sina barn men biologin har gett kvinnan ett försprång. Barn omhändertas i 18 år så det finns många tillfällen kvar för pappan att vara hemma med barnet. Men debatten gäller alltid den första tiden för politiker kan inte styra resten. Eller föreslår någon att pengen för vård av sjuka barn skall delas exakt lika? Inte heller föräldramöten, klädköp, matsäckar eller bara ledsna ungar kan kvoteras. Där måste och får föräldrarna själva ta ställning.

Det är mer än viktigt att män får bra kontakt med sina barn. När pappaledighet inte fanns tog män bland mina bekanta ut sin semester och sparad övertid den första tiden. Många är säkert lediga även idag utan att det märks i den heliga statistiken. Arbetsplatser där män betraktas som föräldrar har högre föräldraledighet. Man kanske skulle utbilda manliga arbetsplatser? Vi arbetar idag längre än någonsin. Vi hinner vara jämlika många år till. Eller bör vi utrota ordet och börja använda lika värde som hedersord? Och kan inte dagens kvinnor komma överens med mannen kan knappt pappa Staten eller det ickeliberala Folkpartiet tvinga dem heller. Den diskussionen måste lämnas till varje enskild familj. http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_3094155.svd

Idag är den internationella flyktingdagen men den går spårlöst förbi här hemma. Krig, miljökatastrofer, förföljelse, religion, hunger, hopp om ett bättre liv eller privata orsaker driver folk att försöka ta sig till  bättre tillvaro. En del jagas till flykt. Länge sedan flyttade folk till Amerika (som ca 1,3 milj från Sverige), Australien, Canada men idag finns inget förlovat land som kan ta mot alla människorna på flykt. De lever sina liv i armod på flyktingläger och av vår smala välvila i form av bistånd. Det blir säkert värre när miljöflyktingarna på allvar tvingas röra på sig. Igår kom hungerrapporten, idag flyktingdagen, två sammanhängande bekymmer men föga lösningar i sikte.   http://www.unhcr.org/cgi-bin/texis/vtx/home

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article5407270.ab

EU:s regeringschefer krävde på fredagen att Burmas oppositionsledare Aung San Suu Kyi omedelbart friges. De allmänna protesterna har också växt i styrka. Omkring 670 000 har skrivit på en protestlista som kräver att FN agerar för att juntan skall släppa landets politiska fångar. Listan har överlämnats till FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon. Suu Kyi firar sin födelsedag i fängelse. Hon har förbjudits att ta emot besök under födelsedagen 19/6. Däremot hade hon fått mat levererad och en födelsedagstårta som hon delade med sig av till fångvaktarna.
 http://www.dn.se/nyheter/varlden/fredskampe-firas-utanfor-fangelset-1.894926

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3090117.svd 

På torsdagskvällen var det smygpremiär på 10 Downing Street hemma hos Sarah och Gordon Brown med filmen ”Burma VJ”. Det är en film som syftar till att den burmesiska oppositionsledaren Aung San Suu Kyi ska friges. Den är filmad i Burma mestadels med dold kamera. Den sätter ljuset på hur politiska motståndare till landets militärjunta förtrycks. Människor har riskerat sina liv för att få den gjord. http://www.dn.se/nyheter/varlden/dansk-film-om-burma-visades-hos-gordon-brown-1.894780

Jag minns hur vi blev följda under vårt besök i Rangoon, ändå in till templen och vi såg det klokast att inte prata med andra än munkar. Men på nätterna är även förföljarna trötta så vi smet ut på bakvägen och gick till bilen som mutade oss ur stan till en resa runt Burma. Men ingen media var intresserad av Burma 1978.  För mig blev det mitt livs resa. Jag är inte välkommen tillbaka och avresan skedde mindre vänligt.

Under mitt arbete som kurator på specialist MVC träffade jag många kvinnor som efter några aborter fortfarande hade tron att de inte kunde bli med barn trots 0 preventivmedel. Deras självkänsla var dålig och förhållandena snabba. Idag förälskelse – i morgon abort. Det är kanske så även i många tonåringars liv? Dock fick vår mottagning med tiden bättre P-medelsstatistik än den vanliga mödravården. Preventivmedel har en medicinsk och en social dimension som inte klaras av med bara ett recept. Det behövs samtal. Jag har svårt att se hur priset på P-medel vore oöverkomligt för någon. Varenda ungdomsmottagning har gratis kondomer/dagenefterpiller. Kanske samhället sänder fel signaler till de unga? Sex förekommer oftare än kärlek i löpsedlarna/media. Därmed inte sagt att informationen inte behöver förbättras. Har varit med och skräddarsytt info en gång till högstadiet och det var inte lätt. (Vi kom på något genialt till sist.)

Abort är inget man gör på en kafferast utan att det påverkar en. Flera av abortpatienterna ville ha en samtalstid omkring abortens ettårsdag. Några ångrade sig och blev gravida omgående. Kanske dagenefterpiller har mindre psykisk påverkan men att bygga sitt sexliv på det måste vara ett elände.

Jag kan inte se någon nytta av ett ytterligare register. Det finns redan bra statistik angående aborter. På Socialstyrelsens statistik finns omfattande information. Det bör räcka. Vi behöver inte övervakas mer. En statistikblankett för rapportering av legala aborter skall sändas in till Socialstyrelsen senast två veckor efter aktuell månads utgång. Den innehåller inga personuppgifter men tillräckligt med sakupplysning ändå till kommunnivå för att inse hur dåligt P-medel fungerar. Det som fattas är dock männen som är delaktiga i graviditet och abort genom slarv eller gemensam beslut. Allra flest aborter relaterat till befolkningen görs i åldersgruppen 20–24 år, därefter följer åldersgruppen 25–29 år, sedan tonårsgruppen. Av 100 kända graviditeter slutade år 2008, 25,7 med abort, bland tonåringarna är motsvarande andel över 80 procent. Totala antalet födda barn år 2008 var 109 373 och ant. aborter 38 053.   Tonåringarnas andel av aborter är 7561 och födda barn 1799.  Det intressanta är att titta på antalet upprepade aborter. Av 2008 års 38 053 aborter var 62,1% förstagångs, 24,3% andra, 8,9% tredje och 4,7 % fjärde eller fler. Då har P-medel inte fungerat, använts eller varit tillgänglig vilket känns märkligt när 207 000 länkar poppar upp på Google.
www.socialstyrelsen.se/Publicerat/Blanketter/ovrigt.htm
http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=14267
http://www.dn.se/opinion/debatt/dela-ut-gratis-p-piller-till-skolelever-over-15-1.891320

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1606684/milton-vill-ha-abortregister

Klimatoron stiger åter på små öar eftersom hela samhällen kan dränkas. En grupp ö - nationer försöker  föra upp frågan på högsta nivå inom FN, både för att peka på det akuta hotet och omvärldens ansvar – särskilt ifall konflikter uppstår
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3043839.svd
http://journeytothesinkinglands.wordpress.com/category/ursula-rakova/
Det är inte första gången de små öarna vädjar till FN om åtgärder.
http://blogg.iniskogen.se/2008/12/03/tuvalu-och-waterworld/  Kan åter rekommendera Mark Lynas bok ”Oväder” (Ordfront 2004) där han berättar om ögruppen Tuvalu, ett förlorat paradis tack vare saltvatten som tränger in och människorna förlorar sin försörjning och tvingas flytta. Frågan är vem ska ta mot dem? http://www.ordfront.se/Bocker/PolitikoDebatt/Ovader.aspx

Varför föraktas ständigt de traditionella kvinnliga värdena? Vårda, baka kakor? Varför är det förtryckande att männen utför de tyngre arbeten som inom räddningstjänst? Kanske det inte heller är så i verkligheten men i feministernas värld finns inga nyanser. I deras värld bör vi vara könlösa varelser men ändå män på något sätt. Att vara en man med räddningsuppdrag är en bättre varelse än en kvinna som bakar kakor. Men i den vanliga världen äter vi oftare kakor än blir räddade. Vi köper skor oftare också. Och vi behöver garanterat öva mer att vårda dockor, diska, baka och handla än kasta oss från taken. I en saga är allt annorlunda om frestande en stund. Även jag ville ha en prinsessklänning men det blev grova vandrarskor. http://www.svd.se/opinion/synpunkt/artikel_2998197.svd

”Efter att ha läst Richard Louvs bok ”Last Child in the Woods” förstår jag att jag drabbats av det som han kallar ”ecophobia”. Till följd av alla miljölarm förknippas naturen omedvetet med undergång och hot. Det är säkrast att stanna inom­hus. Många kan lämna detaljerade redogörelser för uttunningen av ozonskikten eller tala om vilka fiskarter som fortfarande går att äta med gott samvete, men denna kunskap är alltmer intellektuell och abstrakt.För några decennier sedan var förhållandet det omvända. När Louv var barn hade han aldrig hört ord som ekologi eller hållbar utveckling, men han kände till varenda krök i det vattendrag som rann i närheten av hans barndomshem. Han kunde ligga ensam på rygg på ett öppet fält och studera molnens rörelser i skyn, men det föll honom aldrig in att de kunde bära med sig smutsiga partiklar från andra kontinenter.”  Olavi Hemmilä, Lektor i litteraturvetenskap skriver idag på  http://www.dn.se/dnbok  om Richard Louv:”Last Child in the Woods. Saving our Children from Nature-Deficit Disorder” http://richardlouv.com/

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/recension-richard-louv-last-child-in-the-woods-saving-our-children-from-nature-deficit-disorder-1.881349

Jag kommer ihåg den tiden. Extra glad blir jag när det står på snart sjuåriga barnbarnets önskelista en dag i skogen trots att hon har spelat dataspel redan som ettåring. Men utvecklingen till avskärmande från naturen har pågått länge, kanske i jämn takt med industrialiseringen? Vi hade sommarbarn ett år. De fattade inte att granen växte naturligt i skogen och inte var bara en plastgran till julen, potatisen växte på åkern, inte bara som pommes frites från Mc Donalds och fisken kom från sjön, inte som fiskpinne ur frysen. Det var en ny värld som öppnade sig både för mig och för dem för inte trodde jag att barn på tredje klass var så ovetande av den vardagliga verkligheten.

Inga barnböcker får importeras till Gaza. Ord är farliga och bilder kan berätta om annan verklighet än barnen i Gaza har. Kan rekommendera den gamla boken Pricken till alla israeliska barn att läsas tillsammans med föräldrarna. Inte att jag tror det hjälper men ibland har böcker makt. Tänk bara på Bibeln eller Koranen eller Harry Potter.

Israels och Egyptens blockad mot Gaza fortsätter. Därmed frodas även smugglingen genom tunnlarna, den enda varutransportvägen till Gaza. Från Israel kommer ett minimum av varor. Palestinier i Gaza får varken importera byggnadsmateriel, reservdelar, barnböcker, skor eller kläder över gränsen. “Före juni 2007 fick 4000 artiklar importeras till Gaza. Nu är det ungefär 40 artiklar, säger Christer Nordahl, Unrwa, på telefon från Gaza stad.” Vilka artiklar som Israel släpper igenom ändras konstant.  Ibland är det inte tillåtet att importera pasta eller tvättmedel. Inga skor eller kläder får föras in. Man får inte importera papper för att trycka böcker eller tidningar, eller elektroniskt gods. Unrwa har lyckats förhandla fram import av papper så de har lyckats trycka skolböcker. http://www.un.org/unrwa/
 http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2987503.svd

http://blogg.svd.se/mellanostern?id=13863

Och bosättningarna ökar och bråk mellan bosättarna och palestinierna fortsätter. Nog skulle jag bli förbannad om någon kastade ut mig och raserade mitt hem. Varför tillåter FN detta att fortsätta? Det är en tandlös organisation med många ord och lite verkstad. Eftersläntraren till andra världskriget fortsätter. Nu är det Israel som leder och dem hjälper USA trots några vackra ord från den nye presidenten. Ord hjälper föga. Handling krävs, om man bryr sig på allvar. http://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/8076597.stm