Pressfrihet är något vi tar givet men så är det inte i vissa länder. Har tidigare skrivit om den mördade Anna Politkovskaja:  http://blogg.iniskogen.se/2009/02/19/anna-politkovskaja/    Enligt årsrapporten från Reportrar utan gränser är Eritrea, Nordkorea och Turkmenistan en mardröm för journalister. Där finns bara officiell propaganda att tillgå, ingen pressfrihet alls, säger Jean-François Julliard, som leder arbetet med årsrapporten.  Flera andra länder sållar sig till sällskapet, Kuba, Iran m.fl. 673 journalister fängslades i fjol mot 887 året innan.  Afrika leder med 263 journalister som suttit i poliscell mer än två dygn. I Kina arresterades 38, flera av dem på grund av OS i Peking. Och i militärdiktaturens Burma greps 17 journalister och bloggare; två av dessa dömdes till 20 respektive 59 års fängelse. Siffrorna av fängslade journalister är visserligen lägre än 2007, men  hot och censur har ökat, även i Västvärlden, skriver RSF och påpekar att många inte längre vågar fortsätta som journalister eller har gått i exil. Jag undrar hur mörkertalet är?

Problem att skriva eller blogga har vi inte i Sverige, här kan vi skriva vad som helst – nästan. Utan våra journalister hade vi inte så mycket kunskap om samhällets problem, glädje, strunt och galenskap. Inte skulle den aktuelle Vanja ha gått själv ut med nyheten, eller … Annat är det i Kuba för att ta bara ett exempel. Läs bloggen generationy, ett av de bästa i världen: http://desdecuba.com/generationy/ som beskriver livet i det kommunistiska paradiset med sällsynt humor.

http://www.dn.se/kultur-noje/har-ar-det-livsfarligt-att-beratta-sanningen-1.833084
http://www.sida.se/sida/jsp/sida.jsp?d=1655&a=41147
http://www.dn.se/opinion/huvudledare/diktaturens-offer-1.831214
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2664393.svd